aversioner

Att flytta för 345 gången

Jag är så himla trött på att flytta. Har jag nämnt det förresten? Att vi har fått en hyresfyra i samma hus och att vi om ungefär en månad byter upp oss ca 25 kvadratmeter. Det ska bli jätteskönt yadayada men FY vad trött jag är på att flytta. Att vi den här gången bara ska flytta typ 50 meter gör dessutom att man tänker att man knappt kommer att behöva packa och så på flyttdagen kommer vi i panik springa fram och tillbaka med sjuhundra plastkassar med saker istället. Eller alltså, egentligen är det ju en jädra ynnest att vi ens har möjlighet att flytta. Att vi har någonstans att bo, att det är ett förstahandskontrakt och att vi dessutom har fått ett PRECIS där vi vill bo.

Det ska bli faktiskt bli skönt att få bo lite större. Vi har klarat oss superbra på våra välplanerade 65 kvadrat men nu när vi har två barn och vi så småningom vill kunna ha möjligheten att ge dem varsitt rum är det skönt att veta att vi inte behöver se oss om efter något nytt snart igen.

Om jag ska hitta något liiiitet smolk i bägaren (förutom snyfthistorien om att vi måste flyttpacka och att det är jobbigt) är det väl att det kommer att kosta oss ungefär en miljon kronor i månaden. Folks standardsvar när man säger detta brukar vara ”men varför KÖÖÖÖÖPER ni inte bara något det är en JÄTTEBRA investering”. Till dessa folk vill jag säga: Wow. Stuff folk som har råd säger. Ja, det är en bra investering men det kräver också att man har typ en halv miljon att skrapa upp från fickan. Antingen för att man sparat som ett proffs, för att man själv har gjort bostadskarriär (på pengar någon började spara åt en när man var barn) eller för att man har någon snälling i sin närhet som gjort en till arvinge. Dessa pengar har vi inte och jag blir lika förundrad varje gång folk bara utgår från att köpa är ett alternativ för alla människor. Som att vi inte köper något bara för att tanken inte har slagit oss.

Jaja. Ni hör ju hur synd det är om mig som har fått en jättefin, stor och nybyggd förstahandslägenhet i området där jag allra helst vill bo vill bo men ibland tvingas stå ut med frågan ”varför köper ni inte något”. MAN UNDRAR JU HUR JAG KLARAR MIG!! För mer medelklassångest, fortsätt gärna kika in här på min blogg at internet punkt com även framöver.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

aversioner

Föräldraledighetsbloggar.

Mest lästa

  1. Sopiga snubbar i barnkulturen, del 1
  2. Fynd från 1998
  3. Att flytta för 345 gången
  4. Om vattkoppor och inställda planer
  5. 21.38 för tre år sedan