aversioner

Kategori: Jag, idag:

PÅNYTTFÖDD

Okej, det kanske var en överdrift. Men jag använde lillbarnets första sovstund i dag till att rensa min underklädeslåda på fem år av trasiga underkläder varav 70% var grejer av fel (läs: för liten) storlek eller gravidmodell. DET VAR SÅ SKÖNT. Aldrig mer osköna underkläder!!

(Att jag nu bara äger typ fyra par trosor, inga strumpbyxor och en behå låter vi vara just en parantes)

Så, om någon inte räds begagnade grejer och vill ha en kasse med hela och rena amningsbehåar och -linnen så holla at me.

3 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Önskelista 2017

Banbrytande! Nu åker vi på helgresa till Strömstad och för första gången på ett år sitter jag i framsätet på bilen. Barnen sitter där bak. Det blir så mycket lättare att ignorera dem fullständigt på det här viset! Hä hä hä SKOJA. Fast nog är det skönt att åka bort. J här bredvid är ju, som ni ser, så oerhört zen att han till och med blundar när han kör. Very relaxing helgresa inledd ✔️


Hursom. Låtom mig bilblogga. 

Nytt år = obligatorisk önskelista på bloggen.

Jag vill följande detta år:

  1. Hänga med vänner över mat oftare
    Jag skiter i om det är brunch, chips, våfflor, sushilåda i park, snittar eller trerätters. Jag vill hänga med vänner oftare och äta någonting gott medan jag gör det.
  2. Fortsätta låna och läsa böcker
    Det här var jag bra på 2016 och eftersom jag älskar det hade det varit fint att lyckas hålla i det även fortsättningsvis.
  3. Åka hem till Umeå
    Jag har inte varit i min hemstad sedan 2011 och innan den gången hade det gått ytterligare ett par år extra. Vi behöver sluta fred, jag och 090-land. Nu får det fan vara dags att åka dit.
  4. Åka på solsemester med familjen
    Ni hörde. Jag vill åka någonstans och käka buffé, ha bamseklubb och hela grejen tillsammans med mina små minimänniskor.
  5. Få ett jobb
    Ja, för tillfället har jag ju inget av den varan och det känns väl inte helt orimligt att anta att jag inom en snar framtid kommer att ha hittat mig ett jobb.
  6. Hitta en träningsform jag gillar
    Very unikt av mig att börja tänka på träning när det vankas nytt år. Men det hade varit fett att hitta någonting jag tycker om. Jag har någon idé om att jag hade velat lära mig lyfta tungt. Eller ja, i början får man väl lyfta lätt men jag tycker att det ser så himla najs ut med folk som kan lyfta riktigt, riktigt tungt. Men hur gör man för att lära sig det? Vem lär en? Vågar man ta plats på gym som tjej eller står det bara massa björnar till män och väntar på att få förklara saker för en i den delen av gymmet?
  7. Ta fler initiativ
    Jag sitter lätt bara och väntar på att andra ska höra av sig eller ta tag i grejer, trots att jag är rätt driftig själv. Eller ja, jag brukade vara det iaf, tills jag fick barn det vill säga. Det hade varit fint om 2017 är året då jag hittar tillbaka till den driftiga versionen av mig själv.
  8. KÖRA BIL
    Ja. Så är det. I år är året jag behöver lära mig att köra bil. Det finns få saker som skrämmer mig så mycket som tanken på att bli helt beroende av andra människor och så är det när det kommer till bilen. Det går ju väldigt lätt att undvika att köra vår bil men det sker ju samtidigt på bekostnad av Jesper som får skjutsa, handla, hämta och köra överallt. Dessutom är det superslösigt att jag har både körkort och bil men ÄNDÅ inte kör. Nej, upp på hästen bara! Har mailat en körskola och frågat om man FÅR komma och köra några lektioner om man är en fegis som låtit körkortet ligga och damma lite väl länge och det gick alldeles utmärkt. Så på det sättet får det bli. Jag koketterar ju jämt med att jag älskar att lära mig nya grejer, 2017 får bli året då jag lär mig nygamla grejer. 

Vad önskar ni er av det nya året?

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Hej surdegsdagboken

Om ni följer mig på snapchat har ni kanske sett det OERHÖRT spännande äventyret där jag håller på att försöka sätta en surdegsgrund. Trots att det bara är mjöl och vatten i en liten burk verkar det vara en hel vetenskap och nu är jag inne på sluttampen i försök tre med en rågsurdegsgrund.  I eftermiddag vet jag om den där lilla kräksdoftande sörjan jag matat med mjöl går att baka på och då JÄDRAR blir det åka av. Jag vet inte varför jag går igång på det här så mycket men lyckas jag få liv i den här lilla mikrobiologiska potentiella härdsmältan skulle det vara större än så mycket annat jag har åstadkommit här i livet. Lyckas det dessutom bli goda bröd på den, ja då är det peak lajf. Då kan jag hoppa över kanten. Då är jag officiellt klar med livet och då kan det inte bli bättre.

Nu är det alltså bara att vänta. *stirrar på burk i 8-12 timmar* 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Like a tant

Igår var jag ute och promenerade i motionsslingorna uppe vid Skatås tillsammans med Anna och Beata.  Vi tog en nätt liten promenad från typ Östra sjukhuset-isch ned till korsvägen och någonstans i början av promenaden sa det KNAK i min fot när den vek sig inåt. Det gjorde svinont precis när det hände men gick snabbt över. Först på kvällen när jag hade kommit hem och fått av mig skorna började det göra ont (och då menar jag riktigt sådär dra åt helvete-ont). Under kvällen kunde jag knappt stödja på den och sjöng höga klagosånger om FRAKTUUURER och STUUKNINGAR så att Jesper fick linda min fot och ge mig dispens från all typ av hushållsarbete. Idag känns den tack och lov något bättre men fortfarande för dålig för att få någonting vettigt gjort som inkluderar en promenad. Det hade ju varit okej om det inte var för att det är det enda jag gör om dagarna. Jag promenerar till affärer långt bort för att köpa en liter mjölk, lite tulpaner eller salva för spruckna hälar. Jag promenerar till biblioteket för att låna eller lämna igen böcker. Jag promenerar 2 km enkel väg till förskolan för att hämta och så hem med storbarn på ståbräda.

Jag är sämst på att komma iväg och träna men genom att vara ute och gå kan jag få några timmar om dagen där jag kan lyssna på podd eller musik och samtidigt vara (ta i trä) garanterad ett sovande eller iallafall nöjt barn SAMTIDIGT som jag får lite motion. Har dessutom upptäckt att telefonen har en inbyggd stegräknare som alltid är igång och att 15000 steg fungerar alldeles utmärkt mot den ångest jag känt av att jag fått i samband med att hormonspiralen åkte in i kroppen. Med andra ord så fixar jag inte riktigt det här utan jag BEHÖVER MIN FIX!! *skakar på golv*

Ni vet hur pippi försmäktade utan snus på en öde ö? Jag försmäktar utan promenad inomhus. Idag har jag till exempel ägnat en halvtimme åt att lägga en perfekt mejk ingen någonsin kommer att få se, försökt mig på projektet ”surdeg” för örtitusende gången samt reklamerat en förpackning kaffefilter som kostade typ 8 spänn pga läckte som ett såll och gav mig kaffesumpigt skitkaffe. Ni hör ju. Hoppas foten blir bra snart.

Buhu.

 Perfekt mejk ingen någonsin kommer att få se. Förutom ni då. Men ni gills inte.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Jag var ute och promenerade här om dagen och shufflade fram låtar i min playlist tills min absoluta favoritpepplåt körde igång och jag plötsligt halvsprang ömsom hoppsastegade mig genom Mölndal. Jag hoppade gatan fram och tänkte plötsligt den mycket oväntade tanken ”Det här hade varit en perfekt spinninglåt. Varför spelar ingen någonsin den här när jag går på spinning?”.

Det finns ett oerhört bra och rimligt svar på den frågan och det är att det förmodligen har att göra med att jag varit på spinning typ 10 gånger i mitt liv totalt varav senaste gången 2010. Att det på något av dessa pass ska ha spelats en ganska okänd filmlåt från 80-talet verkar helt enkelt lite för orimligt. Det här insåg jag direkt efter att jag hade tänkt den mycket oväntade tanken och tänkte då följande ”Jag tycker ändå att det är kränkande. Hade JAG lett ett spinningpass hade jag lätt spelat den”.

Och HÄR skulle jag då egentligen ha författat ett välskrivet blogginlägg med min ultimata tillika fiktiva spinningplaylist men eftersom sambon har varit på tjänsteresa i några dagar och jag då har varit själv med båda barnen och är nära bristningsgränsen vad gäller ork och tålamod nöjer jag mig med att säga VARSÅGOD HÄR ÄR EN SVINBRA LÅT som förmodligen passar jättebra till spinning men vad vet jag för jag tränar ju aldrig eller jo igår när jag gjorde yoga framför youtube och blev så exalterad att jag inte kan gå idag MEN ÄNDÅ. Lyssna på den! Den hade gjort sig svinbra på ett pass där någon hurtig passledare ropar saker som YEAH och NU KÖR VI medan folk skriker WOOOOO och YEAH och svettas i grupp medan de rycks med till typ en tranceversion av Olsen Brothers eller Kvinnaböske. Nu har jag som sagt inte varit på spinning sedan 2009 men då var det iallafall exakt som på den här bilden jag fick fram när jag googlade ”stock photo spinning”:

Lyssna nu. Erkänn passande.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

imageNågra har gjort mig uppmärksamma på att mina nya inlägg inte kommer upp i bloglovin. Detta stämmer och det verkar också vara pga någonting man inte kan göra något åt i nuläget  så det är som det är. Detta är såklart überräligt pga vem orkar egentligen komma ihåg att läsa bloggar utan en bloggläsare, men nu är det som det är. Om ni som vill läsa bloggen följer mig på instagram kan jag försöka påminna om när jag skrivit något nytt. Jag heter @aversioner där. Annars verkar Feedly funka.

Jaja. Idag har jag satt in en hormonspiral. Efter många om och men kändes det som det bästa alternativet, även om jag hellre hade tagit något p-piller med östrogen (vilket jag inte får pga min migrän). Vi får se. Jag ger det ett försök iaf.

Vid insättandet fick jag beröm för min snippa av barnmorskan. Hon kuttrade och fnissade över hur OERHÖRT enkelt det var att sätta in spiralen på mig. Hon behövde ”knappt ta i alls” och det var som att den ”bara seglade in”. Hon sa till och med att den ”nästan sögs in” innan hon frustskrattade ut lite snor. Det är skönt att man har en livmodertapp som för tankarna till panamakanalen/centraldammsugare/tunneln under engelska kanalen. Förhoppningsvis är den här exceptionellt samarbetsvilliga tappen också frisk. Det får vi se om några veckor när jag får svar på det cellprov hon passade på att ta när hon ändå var där inne och grävde.

Tyvärr har jag nu väldigt ont, precis som efter insättandet av kopparspiralen jag skaffade efter förra graviditeten. Mensvärk gånger 10 ungefär. Ja, det låter ju inte så värst illa med gånger 10 men jag vill inte heller överdriva och säga mensvärk gånger en miljon eller så. Sådana liknelser lämnar jag istället till de som behöver beskriva förlossningar. Man vill ju inte gärna devalvera innebörden fullständigt!! Jaja. Hursomhelst ämnar jag att ligga här på soffan och tycka synd om mig själv resten av dagen.

KRAM

 

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Varning för paradoxfest, för nu ska jag tycka lite: Jag är så trött på åsikter. Nej vänta, inte trött. Allergisk! Jag är så förbenat allergisk mot krönikor där någon tvångsmässigt tycker till om något en gång i veckan, oavsett om denne har något slags kunskap om ämnet den skriver om. Samtiden svämmar över av texter där folk gissar saker om grejer och sätter ned foten om egentligen vad fan som helst.

Kan vi inte bara snälla överlåta tyckandet till människor som KAN något om det ämne de skriver om istället för tjommar som KÄNNER saker eller såg något upprörande på bussen/förskolan/internet/nyheterna för en vecka sedan och därför dömer ut hela landets ungdomar/småbarnsföräldrar/fritidspolitiker i ett svep? Och om vi inte kan det, kan vi inte åtminstone skita i att uppmärksamma och dela med oss av floden av bedrövliga texter baserade på anekdotisk bevisföring/känslor/gissningar som finns där ute? Man måste ju inte värdera alla typer av texter lika högt. Är det tex en oinsatt (och ev hypotetisk men ev inte) snubbe som tex gillar att åka omkring i en bil och fritt orera om det han tror är feminism (som det ju finns massa faktisk teori kring) så kan man ju faktiskt bara strunta i det inlägget i debatten. Är det en kvällstidningskrönikör som menar att godis bokstavligt talat är lika farligt som knark kan man kanske skita i den tjommen. Klicka ned fönstret. Ta en macka. Lägga en fjärt. Måla i en menlös vuxenmålarbok.

Mitt liv har tex blivit 4000% bättre sedan jag insåg att jag inte behöver bry mig om och uppröras över vad random personer på internet tycker om tex föräldraskap och vilken sorts sådant som är rätt. Jag kan faktiskt skita i att vissa tycker att tv är jävulen, att amning på offentlig plats är skräp eller att all typ av socker är lika med omedelbar död. Jag måste inte lyssna, ta åt mig eller bry mig. 

Nog om det, för nu måste jag springa iväg till BVC och vaccinera min bebis. Det här hade säkert kunnat bli en halvhabil text om jag inte hade haft bråttom samt slut på saker att säga. Då kanske jag också hade kunnat vara lite mer nyanserad, men TYVÄRR så går ej det nu pga var tvungen att lite snabbt tycka om att tycka! Hinner dock självklart med den obligatoriska, fetstilade  krönikeslutklämmen: 

Nu får det vara nog. Skit i en krönika idag, du också!

 PS, följ mig på snapchat. Heter samma som här.

  

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Hormoner, schmormoner

Ni som har hängt med här ett tag vet säkert hur min tidigare ståndpunkt kring hormonella preventivmedel har sett ut. Jag har ICKET varit särskilt sugen på att stoppa hormoner i kroppen och därför hållit mig till hormonfria metoder (och ickemetoder) då jag har varit övertygad om att mina egna hormonnivåer är de bästa för mig.

MEN!

Jag är inte så övertygad om det längre, för OJ vad bra jag mådde under min senaste graviditet? Nu har jag ingen aning om huruvida det var hormonellt eller om det helt enkelt berodde på att jag helt enkelt mådde bättre överlag under den här graviditeten jämfört med min första. Den första kom som en överraskning i ett inte särskilt barnanpassat liv och förde med sig rätt mycket läskiga förändringar medan jag den här gången istället kände mig istället ganska nöjd och tillfreds med allting. Första gången jag var gravid och hade foglossningar reagerade jag VARFÖR SKA JAG BEHÖVA MÅ SÅHÄR medan det den här gången kändes lite livscoachigt ”vad coola grejer kroppen gör när den bygger en bebis”. Lite så där äckligt käck”glaset är halvfullt”-inställning till hela grejen (vilket såklart är helt rimligt när man har lite bättre koll på vad belöningen faktiskt blir).

Så visst, rimligen berodde mitt väggordshärliga mående under den här graviditeten på min inställning till den MEN: ponera att det kanske också hade med hormonerna att göra. Att jag den här gången fick till den ultimata cocktailen av hormoner för min kropp. Då borde det ju rimligtvis gå att må lika bra hela tiden fast med syntetiska hormoner? Hormoner i sig är ju inte djävulen, kroppen är ju full av dom. Det handlar väl bara om vilka nivåer man vill ha av vilka hormoner. Jag är nämligen INTE särskilt sugen på att återförenas med min supersuperjobbiga PMS och ska jag vara helt ärlig har jag inte gett hormonella preventivmedel någon ärlig chans sedan jag åt p-piller som tonåring. Dessutom får det räcka med barn nu. Så kanske finns det, PEPPAR PEPPAR, ett hormonellt preventivmedel som funkar ap-bra för mig? Jag har ju premalex mot symtomen jag får men det hade liksom varit ganska gött att slippa äta SSRI (med de biverkningar detta för med sig) två veckor i månaden.

Så. Ni som har problem med PMS eller PMDD, har ni fått det att funka med hormonella preventivmedel och isåfall vilka då? Fattar of course att det är individuellt och att man får prova sig fram men man tror ju ändå att PMS beror på en och samma sak och att det handlar om ämnen som bildas när hormonet progesteron bryts ned, så rimligen borde det finnas bättre och sämre PMS-hormoner?

 Den här bilden får visa på hur extremt harmonisk jag blir som gravid! (Skit i att den är från min totalt ickeharmoniska första graviditet, det är symbolvärdet som räknas och NÅGON bild måste jag ju ha?) 

21 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Laktivist, javisst

Det är över tre år sedan jag hade ett spädbarn senast och även om det mesta känns superbekant och väldigt vant finns det vissa saker med mödraskapet jag helt hade glömt bort. Som det här med mjölken. Trots att jag spenderade de första tio dagarna av bebistiden på sjukhus har vi nämligen fått amningen att fungera. Det hela beror nog på en lyckosam kombination av att vi råkade få en bebis som hade full koll på grejerna från första sekund samt det faktum att jag hann öva nästan ett år med storebrorsan. Hade INTE velat prova på extremsporten ”Få igång amning i bebis frånvaro” med första barnet MEN för att göra en lång historia kort så funkar det hela jättebra. Jag har mängder med mjölk och bebis älskar att äta jämt och överallt, som idag i Ica Maxi Krokslätts förbutik efter ett snabbt påkallat psykbryt av tidigare oanade proportioner.

Iallafall.

För er som inte har koll kan jag berätta att det finns någonting som heter utdrivningsreflex. Det är som tuttarnas on-knapp, en funktion som gör att spärren släpper och mjölken rinner till. På mig känns det som att brösten (under ett stort och smärtsamt ståhej) drar ihop sig till stenhårda russin varpå de exploderar. Mjölk överallt. Har man inte bröstinlägg (som tuttbindor) på sig så ser det snabbt ut som den där gången jag lutade mig långt för framåt och la t-shirttuttarna i gröttallriken.

Anyways. Vid amning så är det bebisens snuttande som sätter igång den här reflexen, men den kan också dra igång av helt andra anledningar, som blotta ljudet av bebisskrik. Det är ju rätt praktiskt och förståeligt, men det finns även andra grejer som kan trigga igång det här, som ett adrenalinpåslag eller starka känslor. Det här har jag på flera överraskande sätt blivit varse om de senaste dagarna och därför presenterar jag här listan ”Saker som fått mig att laktera”:

  1. Den oerhört starka ”Du måste finnas” med Helen Sjöholm. Lyssnade på den här om dagen när jag lagade mat och JISSES. Sprut sprut.
  2. När Jesper här om dagen berättade att vi hade tre kalla och bortglömda öl i kylen. Spruuuut.
  3. När Johannes Klenell spelade en snutt av Lundells ”Jag vill ha ett lejon” i avsnitt 2 av podden Lundellbunkern. Sprutti sprut.
  4. En gnisslande dörr. Spruuut.

Ska bli spännande att se vad det blir här näst. Ska äta råbiff för första gången sedan innan graviditeten nu på lördag och jag misstänker att det kan generera några glädjesprut. Vi får se.

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

VARDE BLOGG

*kikar fram bakom gardinen*

Idag har jag, på mitt instagramkonto, under semihögtidliga former lovat (eller iallafall halvlovat) att jag nu ikväll skall blogga om förlossningen. För ja, jag har ju alltså gått och fått det där barnet nu. Barn 2.0. Uppföljaren. Dat sequal. Det blev en liten lillasyster (en riktig queen!) och förlossningen var på exakt alla vis bättre än min första som tog aslång tid, gjorde jätteont och inte alls blev som jag hade väntat mig.

Jag kommer inte att skriva en aslång och detaljerad beskrivning av exakt vad som hände hela tiden (pga vem orkar läsa?) (skoja, jag vet att folk som gillar förlossningsberättelser älskar när det är detaljerat och långt, det är jag som inte orkar skriva långt) men jag tänkte skriva ned en liten variant på förlossningsberättelse iaf, mest för att jag tycker att det är roligt att kolla tillbaka på själv. Faktum är att jag har skrivit nästan hela redan och att min avsikt var att publicera den nu ikväll MEN eftersom faktorerna spädbarn och produktivitet utgör en riktig mardrömskombo kommer jag helt enkelt inte att kunna få det gjort ikväll utan att försumma antingen barnet, brösten eller sömnen.

FÖRLÅT.

Men imorgon? Läser ni då? Har jag kvar några läsare? Vilka är ni?

   

 

29 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

aversioner

Föräldraledighetsbloggar.

Mest lästa

  1. Sopiga snubbar i barnkulturen, del 1
  2. Fynd från 1998
  3. Att flytta för 345 gången
  4. Om vattkoppor och inställda planer
  5. 21.38 för tre år sedan