aversioner

Tag: ettårsdag

Ett år

Igår fyllde lillbarnet ett år. Det betyder att det har gått ett år sedan jag fick träffa världens goaste lilla person för första gången, men också att det har gått ett år sedan jag blev sjuk.

Snabb recap: Jag hade varit tvåbarnsmor i mindre än ett dygn när jag plötsligt blev jättesjuk. Med stel nacke och en huvudvärk som inte var av denna värld fick vi vid midnatt samma dag som vi hade kommit hem sätta vårt nyfödda barn i babyskyddet och åka till sjukhuset. Efter flera timmar av undersökningar jag inte kommer ihåg för att jag var närmast medvetslös, konstaterades det att jag hade fått bakteriell meningit. Hjärnhinneinflammation alltså. Den bakteriella varianten som är den farligaste samt ovanligaste.

Jag har skrivit mer om det här.

Iallafall så tänkte jag mycket på det här igår. Hur tacksam jag är över att allt gick bra. Att jag fick behandling fort och att bakterien var förhållandevis snäll, om än på jävligt fel ställe. Hur fantastiskt det var och är att jag lyckades bonda bra med min bebis trots att jag bara träffade henne korta stunder den där första tiden och att jag lyckades få igång amningen så pass att jag kunde helamma henne, trots att jag ammades henne max en gång om dagen.

Men framförallt är jag tacksam för att jag inte fick några men. Jag blev jättesjuk, men idag mår jag helt bra. Det kunde ha slutat helt annorlunda, men det gjorde det inte.

Himla tur. Grattis hjärtat.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

364 dagar senare.

För ett år sedan, vid precis den här tidpunkten, så satt jag nedkurad i soffan i vår förra lägenhet. Jag kollade på någonting halvdåligt på tv, typ masterchef, samtidigt som jag använde en tensapparat och klockade värkar. Jag hade precis ätit den middag bestående av älgburgare,  klyftpotatis och coleslaw som min sambo hade lagat åt mig efter att  vi hade kommit hem från Östra sjukhuset där vi hade varit inne på kontroll. Vi hade åkt in vid 17-tiden efter att mitt vatten plötsligt hade gått över halva lägenheten, två dagar innan barnets beräknade födsel, men fick åka hem igen när det konstaterades att förlossningen inte riktigt hade startat.

Det känns så märkligt att tänka på att det har gått ett helt år sedan vi satt och var nervösa, förväntansfulla och väldigt, väldigt glada. Att det är ett helt år sedan vi lämnade lägenheten som bara två stycken för sista gången. Att det är ett år sedan värkarna blev regelbundna, jag fick tokont, vi åkte in till östra sjukhuset, blev inskrivna och födde vårt barn. Eller ja, nästan ett dygn senare, dvs.

Imorgon blir han ett år. Vilket år det har varit. Skitjobbigt och fantastiskt. Mitt lilla barn.

Just nu sitter vi och fixar inför kalaset imorgon. Min sambo gör marsipansrosor till prinsesstårtan han roddar parallellt med marspiankonsten och jag har precis pyntat, blåst ballonger och slagit in födelsedagspresenterna till födelsedagsbarnet.

Livets första små födelsedagspaket. *darrar på läppen*

 Fina vi

HÄR finns min förlossningsberättelse att läsa för den som vill.

20131011-223258.jpg

20131011-223309.jpg

 

(Dubbelpostar detta inlägg här också, istället för bara på Esska. Mest för att jag vill att det här inlägget ska finnas kvar här på Blogghen eftersom att det är en väldigt speciell dag för mig imorgon) 

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

aversioner

Föräldraledighetsbloggar.

Mest lästa

  1. Sopiga snubbar i barnkulturen, del 1
  2. Fynd från 1998
  3. Att flytta för 345 gången
  4. Om vattkoppor och inställda planer
  5. 21.38 för tre år sedan