Djungeltrumman­bloggen

Hej Karin Park!

Karin Park har en tio år lång karriär bakom sig, men du kanske tycker att du ändå inte vet så mycket om henne? Det kan bero på att hon inte fokuserat så mycket på Sverige, men det ska det dock bli ändring på nu! På torsdag ser du henne på Nefertiti.

Karin Park - Press pic 1 (Christoph Voy)
Foto: Christoph Voy

Berätta om Apocalyps pop!
– Det är mitt femte album på tio år och en slags avslutning på det jag började på med min tredje skiva Ashes to Gold. Tre års frustrationer samlat i en skiva brukar jag säga. Det är ju pop men jag har experimenterat vilt med att försöka få ljud som inte alls låter som pop till att passa in i en poplåt.

Vilka ljud då?
– Det finns både ljudet av vargar som ylar, brasor som brinner och rostiga kedjor som gnids mot oljefat här. Hälften är inspelat i London när jag bodde där förra hösten. Andra hälften är inspelat i kyrkan där jag bor. Jag tog lite det som fanns runtomkring i ladorna och gjorde musik av det. Blandat med massa analoga synthar och min brorsas trummor.

Eh coolt att du bor i en kyrka! Men innan det bodde du i Norge, där du också fick ditt genombrott, hur skulle du beskriva den norska musikscenen?
– Jag tror inte jag känner till den norska musikscenen så bra längre. Jag är inte där så mycket numera. Men när jag bodde i Bergen så var det en jättestark scen där man höll ihop och hjälpte varann för att få ut musiken. Mycket elektronisk musik som Röyksopp, Annie och Datarock men också en stark metal scen och pop/rock scen. Jag har fortfarande mycket kontakt med musiker där men det är mest norrmän som spelar mycket i utlandet. Min keyboardist är norsk också. Hon heter Juno och är en del av ett gäng tjejer i Oslo som heter Koso Suru.  Dom är dj:s, har klubbkvällar och producerar coola grejer.

Är Sverige över lag lite kass på att bry sig om norsk musik tror du?
– Ja, det kan jag nog tycka. Men Sverige och Norge har ganska olika kultur när det gäller musik faktiskt. Jag slog ju igenom där med min första skiva men så som jag har utvecklats som artist så förstår norrmännen mindre och mindre av min musik också. Den sista skivan har faktiskt plötsligt gått bättre i Sverige. Det är lite överraskande. Och kul.

Om jorden går under i morgon, vad gör du idag?
– Hockey på TV där Leksand slår Malmö i direktkvalet hade inte varit något dumt sätt att avsluta min tid här på jorden på. Med Orio mjölkchoklad till. Följt av en het natt utan kläder bredvid min kille så klart …

På en skala från 1 till 10 hur apokalyptisk stämning kommer det vara på Nef på torsdag?
– Det där apokalyptiska har jag redan skrivit av mig på skivan. Låtarna kommer snarare att framföras med ren livsglädje. Det där lät kristet, men jag bor ju i en kyrka. Nej, men spela konsert är det bästa vi vet och det är ju det som håller oss från att gå under. Dom två sista gångerna vi har spelat i Göteborg så har det varit tjockt med folk och grym stämning.

Vi ser fram emot detta, glad påsk!
– Tack. Glad påsk själv!

Hanna Rasmuson

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Djungeltrumman­bloggen

Mest lästa

  1. Yxor och feminister
  2. #förvarendakatt
  3. Djungeltrumman <3 Carlings
  4. Djungeltrummans stora julfest!
  5. Ölvecka och uttrar