Djungeltrumman­bloggen

Anna Järvinens ord har alltid präglats av finkänsliga fingertoppar, kreativa kontraster och vackra vardagsbetraktelser. Men lagom till fjärde skivan har hon dykt ännu djupare i språksoppan. Förra veckan släpptes andra delen av dubbelalbumet Buren och imorgon står hon på Stora Teaterns scen!

AnnaJärvinen2
Foto: Carl Johan De Geer

Buren. Adjektiv; av verbet “att bära”. Eller Buren? Substantiv; “en struktur av galler eller ståltråd, ämnad att hålla något i fångenskap”. Redan i titelns tvetydighet gör sig Anna Järvinens känsla för språk påmind. En känsla som följt med henne, ända sedan barndomens flytt från Helsingfors till Stockholm.

– Jag var nog intresserad av språk redan innan, men i och med flytten blev det så mycket att studera. Den finska jag kunde och den svenska jag lärde mig – men också den svenska som mina finska släktingar talade och de finska uttryck jag inte hittade i svenskan. Så intresset har alltid funnits, men nu har jag fått lyxen att forska i teorin kring det!

Forska, bokstavligt talat alltså. Under de senaste årens frånvaro från popscenen har Anna Järvinen – förrutom avstickaren till Melodifestivalen – hunnit med att återvända till skolbänken.

Eller snarare den sida av skolbänken hon inte är van vid. Anna har länge undervisat vid sidan av musikkarriären, men på senare tid har hon passat på att läsa till sig ytterligare lärarbehörighet. Och universitetsstudierna blev en chans att återbesöka lingvistiken.

– Jag har fått nya verktyg att analysera sådant jag alltid fascinerats av. Vad man säger och vad man menar – och de få gånger som de två sammanfaller.

 

”Vad man säger och vad man menar – och de få gånger som de två sammanfaller”

 

Så vilken betoning ska vi då använda, när vi pratar om hennes nya album? Buren – eller Buren? Enligt Anna Järvinens lexikon är båda accepterade.

– Det är egentligen båda betydelserna samtidigt. Dels att man är instängd i sig själv – det är man ju alltid – och att man, eller jag i alla fall, har en önskan att då och då få bli buren. Att inte bara vara vuxen och förväntas vara självständig, utan också att få vara ett barn och bli omhändertagen, trots att man börjar bli till åren. Det är vad låtarna handlar om.

Texterna på Buren vandrar som vanligt vardagliga vägar, men kan plötsligt svänga in på oväntade tvärgator. Öppningsspåret inleds med en shoppinglista (“kaffe, tvättmedel och ett flingpaket”), men svängen till affären mynnar snart ut i ett mini-breakdown.

– Det är en intressant tid i livet, tycker jag, just med tanke på att man har en del erfarenheter. Man vet ganska mycket om var man är och inte är, men samtidigt så är det ofta så väldigt svårt att leva.

 

”Det känns som att alla lever mer eller mindre samma liv”

 

Tiden hon åsyftar är det stadie Anna själv befinner sig i nu. En tid som bland annat inneburit att Buren släpps i två delar, med en månads mellanrum, eftersom fullbokade familjesituationer gjort att de inte hunnit spela in allt i ett sjok. Skivans teman är personliga – men samtidigt allmängiltiga.

– Jag tycker ofta det känns som att alla lever mer eller mindre samma liv. Man går igenom samma faser, önskningar, misslyckanden och sorger. Åtminstone i den här delen av världen.

Är det tryggt eller tråkigt?

– Det är varken eller, tror jag, utan det är bara så det är. Fast jag har nog känt ibland – till exempel när jag började jobba som lärare på högstadiet – en trygghet i det. Att “aha, det här som jag trodde jag var helt ensam om, som var så fruktansvärt vidrigt, det är bara exakt det som varenda tonåring upplever”.

Fyra år har passerat sedan Anna själv tredje fullbordade den triologi av album som inleddes 2007 med Jag fick feeling. Men betyder det att Buren är ett nytt blad? Anna säger både ja och nej.

– De tidigare tre kom väldigt tätt, och vissa teman eller stämningar som kom fram på dem kanske skiljer sig från var jag befinner mig nu. Men man är väl kanske ändå alltid den man är. Barbro Lindgren sa att man blir sig själv när man är elva, och det ligger väl ganska mycket i det tycker jag. Man är den man är.

Henrik Boström

Texten publicerades ursprungligen i Hela Stan #16

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Djungeltrumman­bloggen

Mest lästa

  1. Yxor och feminister
  2. #förvarendakatt
  3. Djungeltrumman <3 Carlings
  4. Djungeltrummans stora julfest!
  5. Kom på aw för att fira ett nytt nummer av Djungeltrumman!