Djungeltrumman­bloggen

Kategori: Intervjuer

GMLSTN Jazz är tillbaka och helgen är därmed utan tvekan alla jazz-katters stora festivaldröm. Vi snackade med en av arrangörerna Maria Rylander om vad vi kan vänta oss!
_MG_1449

Hej Maria Rylander! Hur mår du?
– Jag mår förträffligt! Är så taggad inför festivalveckan! Ska bli jätteroligt!

Om en gillar ____ och __schysst häng med fina människor____ får en absolut inte missa GMLSTN jazz!
– Musik och schysst häng med fina människor!

Hur är Göteborg som jazz-stad egentligen?
– Den fullkomligt kokar! Vi samarbetar till exempel med 12 stycken lokala jazzklubbar som har ordinarie verksamhet året runt. Och det finns fler än så! Jazzen lever och frodas i Göteborg!

Vad är det absolut jazzigaste du vet?
– Färgen Pantone 802!

Haha! Men om en inte är så haj på jazz-världen, vad skulle du rekommendera en att göra?
– Ett: Gå på vår festival – hoppa in på någon av klubbarna under veckan, det är priser från 0–80 kronor och jazzen som spelas är väldigt influerad av andra genrer. Två: Kom på vår gratisdag på Kvibergs kaserner lördagen den 2 maj och ät god mat, lyssna på schysst musik och umgås! Tre: Gå in på vår hemsida och botanisera bland ljudklippen och njut!

Hanna Rasmuson

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Bandnamnet må antyda avhållsamhet – men det köttsliga bildspråket i Megan James lyrik berättar en annan historia. Tillsammans med Corin Roddicks elektroniska klang och dån utgör hennes eteriska stämma det spök-house som är Purity Ring– och den 15 april uppträder de på Pustervik.

För de som ännu inte är bekanta med Purity Ring: vilka är ni?
– Det är en svår fråga. Vad är jag? Kan jag ens bedöma det själv? En känner ju liksom sig själv minst, du vet? Men, ja, jag kan väl säga att vi gör futurepop med en drömsk, galaktisk vibb. Och jag menar inte det som ett skämt – det låter som ett skämt, men jag menar inte så.

Min favoritbeskrivning av er musik är från The Guardian, som skrev: ”It’s scary dance music – it’s haunted house”.
– Den är bra! ”Haunted house dance music”, du kan inte gå fel där. Men vi har kallat oss futurepop sedan vi började, och det har fastnat – just för att det inte riktigt betyder något. Och då kan det ju inte bli felaktigt, för du kan bara hitta på och ändra hela tiden!

Det är ett bra bandnamn också, Purity Ring. Mångbottnat och en aning ironiskt, antar jag?
– Tack! Fast helt ärligt ägnade vi det noll tanke. Det var mest bara att vi behövde ett namn för att kunna släppa en låt. Bandnamn blir lätt meningslösa etiketter, vars enda syfte är att identifiera.

Förutom ”scary” är dock ”sexy” ett adjektiv som många tillskrivit er musik, och då blir det ju ändå en kontrast.
– Ja, det är väl det som är ironin. Och jag köper så klart inte kyskhetsringen som koncept – jag tycker inte att det är ett okej sätt att behandla folk på – men som ett bandnamn har det inte riktigt någon betydelse. Det är inte politiskt.

Har ni fått några reaktioner från bibelviftande kristna?
– Det har varit en del mammor på Facebook. Speciellt en, som berättade hur glad hon var att det fanns ett band som främjade det syftet, vars konserter hon kunde skicka sina barn på. Så det har nog blivit en del besvikelser, för det har absolut inget med vår musik att göra. Det är verkligen bara ett namn.

Ni gör inte särskilt kysk musik heller?
– Herregud, nej! Inte alls. Pre-marital sex all over the place, jag är på! Eller ”non-marital sex”, till och med. Giftermål måste inte vara en del av någonting. Non-marital sex, always! Jag tror inte på äktenskap, märks det?

Jag är definitivt på din sida där. Så, turné på gång?
– Ja, vi ska köra runt Europa i en turnébuss med [gamla Gobble Gobble-kollegan] Born Gold. Det kommer bli party, jag är verkligen pepp!

Megan James om …

…Way Out West 2012
– Om jag ska vara ärlig så var den spelningen inte vår bästa. Lokalen [Annedalskyrkan] var vacker, men kyrkor är svåra att sätta. Elektroniska ljud försvinner lite i etern. Men jag tror inte att vi spelar där den här gången, så nu kommer vi naila det!

… nya skivan Another Eternity:
– Vi skrev allt tillsammans den här gången, kommunicerade kring varje låt vi skrev istället för att bara skicka saker fram och tillbaka ett par gånger innan vi spelade in dem. Vi talade om varje detalj för att få allt att hänga samman, och då blev vi också tvungna att försöka rättfärdiga varje beslut vi fattade. Det blev mindre stream of consciousness än sist.

… debuten Shrines:
Det är fortfarande ett koncist och sammanhängande album i sig självt, men det var mycket mindre kommunikation inblandad i processen. Det var mindre av ett samarbete [än Another Eternity]. Och vi är väldigt stolta över det, vi skulle aldrig gå tillbaka och ändra det, men vi skulle aldrig göra samma album igen heller.

… skillnaden mellan Sverige och Kanada:
– Jag tror att [Sverige] förmodligen är bättre. Alltså, jag gillar Kanada, jag kommer därifrån och älskar delar av landet, men alla är så vackra i Sverige. Även om jag vet att det är klyschigt att säga så. Det finns en liten bit magi i det där. Ni har renar, i Kanada har vi bara älgar.

Henrik Boström

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Manganas Garden faller sig kanske inte så självklart i folkmun – än. Men det har börjat bli dags att på riktigt lägga denna kvintett på minnet, för att säga ”vem?” när dessa kommer på tal kommer inte att hålla länge till. Psykadelisk pop blandas med groove och levereras alltid med rötter i 70-talets funk. Isen bryts och ikväll firar de singelsläpp på Bengans!

MG 111
Foto: Axel Alqwist

Hallå där Tom! Får jag kalla dig Tompa? Eller har du ett annat smeknamn som du föredrar?
– Hallå Moa! Vi slänger runt lite roliga smeknamn till varandra, och byter ganska ofta namn. Tom blir ofta Tony Danko eller Tomatsu Kagazawa av någon anledning.

… och hur är läget då ?
– Det är väldigt bra!

Okej okej okej, vi tar det från början! Vilka är Manganas Garden?
– Manganas Garden består utav fem musiknördar i 21-årsåldern, som spenderar en stor del av sin vakna tid åt att konsumera, utöva och skriva musik. Vad vi influeras av / går igång på skiftar från vecka till vecka och just nu är det coolaste vi vet svängiga grooves med vintage vibes.

Och hur låter ni?
– Idag låter vi lite som Chic, lite som Doobie Brothers och lite som Phoenix. På sistone har mer psykadeliska inslag letat sig in också. För att få rätt känsla och ljud i musiken lägger vi stor vikt i valen av instrument och sättet vi spelar på. Ofta är imperfektion nyckeln till att få rätt feeling på en låt. Det kan tillexempel vara att en gitarr är särskilt svårspelad, vilket gör att man anstränger sig extra mycket och omedvetet skapar säreget sound, eller att ett utav instrumenten spelar ”fel” ackord på ett ställe som orsakar en oväntad ljudbild.

På den kommande plattan förekommer ganska många sådana strategiska snedsteg. Med detta som grundtänk så har vi valt att spela in alla grunder i live-tagningar. Det uppstår en härlig atmosfär i inspelningsrummet när allas instrument låter unikt och fint i sig själva. Olivers basljud påverkar Melkers gitarrspel på ett sätt som den inte hade gjort om vi hade spelat in varje instrument i en egen tagning. Samspel och anpassning, låter på ett speciellt genuint sätt och det ville vi ta vara på genom hela inspelningsprocessen.

Trivs ni bättre i studion eller framför en publik på… exempelvis Bengans?
– Vi trivs väldigt bra både på scen och i studion. Det finns en fin balans att hitta mellan de två tillstånden. Den direkta, djuriska glädjen i en väl genomförd livespelning ger en helt annan typ av tillfredsställelse än den du får av att lyssna på fösta mixen av nyinspelad låt. Livespelningarna blir ju roligare när folk har hört ens inspelade material, så studion är lika beroende utav scenen som jing är av jang.

 

”Vår musik mottogs varmt av parisarna som utbrast i en instant dance-craze som höll i sig under hela kvällen.”

 

Du, på tal om att spela live – rykten berättar om La Roux, Excuse my french och en efterfest i Parisnatten. Jag låter dig berätta resten av historien!
– Ja, det var i november förra året som vi fick äran att flyga ner till Paris och spela på La Roux officiella efterfest på La Belle Villoise. Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss av vistelsen, men väl på plats gick allt smidigt tack vare ett ambitiöst planeringsarbete utfört av Manganas skivbolag Yunizon Records. Vår musik mottogs varmt av parisarna som utbrast i en instant dance-craze som höll i sig under hela kvällen. La Roux gled förbi efter sitt gig och visade några moves. Sen gled Ellie Jackson (som hon sa att hon hette) in i en hemlig dörr och försvann spårlöst. Kanske upp i rymden, eller bara upp till någon lounge som vi inte hade tillgång till. Det spelade inte så stor roll för vi hade ett eget litet kyffe bakom scenen, fullproppat med whiskey och glada fransoser. Det var en fantastisk kväll.

Jag har ju fått smyglyssna lite på singeln Slow it down som släpps idag, kommer det kommande albumet Solar Satisfaction vara lika bra som singeln?!!
– Vi garanterar att alla låtar på skivan innehåller precis lika mycket kärlek. Vissa låtar är lite mer rhodes-baserade, vilket ger ett sound som vi inte visat upp förut, så det ska bli väldigt kul att se hur folk tar emot det. Såklart har man vissa favoriter men dramaturgen på skivan är också viktig att få till.

In the mood heter er EP som har varit med ett tag nu, hur har ert sound förändrats sen dess?
– Skillnaden från förra skivan till denna är ganska stor. Vi har mognat väldigt mycket som musiker och tagit oss god tid i varje del av skriv- och inspelningsprocessen. Axel spelar piano och elpiano istället för gitarr på många av de nya låtarna vilket kommer att framgå väldigt tydligt. Olika basgitarrer för olika låtar, gitarreffekter och samba-breaks tillför fler dimensioner och ett bredare ljud. Förra skivan var lite härligt omogen på något naivt och självsäkert sätt. Nu är det mer sofistikerat på gott och ont. Nästan bara på gott.

 

”Vi vill bryta isen som bildats över konsertåskådarna, och lätta på trycket.”

 

Vad bidrar ni med till den svenska musikscenen? Varför behövs ni på Spotify och i våra konsertliv?
– Den svenska musikscenen har på senare år dominerats allt mer utav väldigt seriös och allvarlig musik. Kanske mer allvarlig än nödvändigt. Vi står helt och hållet för öppenhet och glädje. Pop och funk är i kombination med varandra någonting som tilltalar de allra flesta tror vi. Vi vill bryta isen som bildats över konsertåskådarna, och lätta på trycket. Om man youtubar livespelningar med Kool & The Gang och jämför den publiken med dagens konsertklimat blir det tydligt vilka som njöt mest av musiken och kanske till och med livet.

Ni har kirrat en fest på Bengans för att fira singelsläppet, himla kul! Varför får en inte missa er spelning?
– För att det är en perfect afternoon treat. Konserter har en tendens att inspirera folk. Kanske gör denna konserten att du handlar hem tacos istället för fiskpinnar till din sambo. Tacos på en onsdag? Yes. Om Manganas får inspirera.

Är det något som en borde veta om Manganas Garden?
– Vi bryr oss väldigt mycket om musiken och att ta vara på kvalitativa influenser som på senare år kanske ansetts vara passé. Vi vill inte riktigt blanda in politik och samhällsproblem i vår musik, utan hellre använda musiken som en neutral plattform för folk att enas och njuta tillsammans på. Drömmen hade varit att se folk enas till vår musik. En gammal funksugen tant är lika välkommen som vilken eskimå som helst på våra spelningar, det hade varit härligt att få den stämpeln.

Okej, men du, jag har en sista fråga … Alltså om jag också vill starta ett band … som typ kanske heter Bananas Garden eller nåt, hur går jag till väga?
– Nyckeln till att få ett band att flyta är att inte godta för dåliga ursäkter när folk inte kan repa. Dom kan visst. Inled alla rep med matstund, annars blir alla sura. Upprätthåll högtider inom bandet – ett påskägg kan leverera fler godsaker än du tror. Spela inte mellan låtarna din jävla idiot. Berätta för varandra om någon gör något nice, typ som ett coolt solo eller en snygg wail. Det värmer.

Moa Händén

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Elin Dahl: ”En episk feel.”

Elin Dahl har en soulröst djup som skogar och brunnar. På onsdag använder hon den på Pustervik, och då kan en bland annat digga massa nytt material och fuskhöra nya singeln Truth worth a fight som släpps i maj.
ELIN_DAHL_01
Foto: Aorta

Hej! Vem är Elin Dahl?
– En sångerska och låtskrivare med många järn i elden, förutom sina olika band och låtskrivningsprojekt driver hon också Musikklubben House of world, jazz & soul, har varit danslärare och har en kandidat i internationella relationer. Aktuell med bland annat nya singeln och gig på Gmlst jazzfestival i slutet av april.

Shit, många bollar i luften, och så har du en röst djup som en brunn!
– Haha, ja det var nåt som en journalist skrev en gång … folk brukar påpeka att jag har en ovanligt och lite överraskande djup/mörk röst.

Berätta om din kommande singel! 
–Truth Worth a fight är ett samarbete mellan mig och Vanessa Liftig, jag skrev låten och bad henne producera den, jag diggar hennes egna låtar så var ganska säker på att samarbetet skulle funka fint. Den är en mix av r’n’b, hiphop och pop, och har en episk feel, den handlar om att behålla sin identitet och sina värderingar i en värld där grupptillhörighet och bilden av jaget blivit allt viktigare.
Flera av dina låtar har en politisk tvist, stämmer det?
– Jag funderar rätt mycket på hur vi ser på andra människor, många samhällsproblem kommer ur rädsla för olikheter och det man inte förstår, till exempel motståndet mot invandring, och speciellt invandring kopplat till tiggeri. Enda skillnaden mellan de här människorna och dig och mig är att de är födda in i mindre lyckosamma förhållanden.
Hur förbereder en sig bäst inför onsdagens spelning?
– Alltså min musik är ju rätt soulig så varför inte sätta på sitt favorit soulbeat och shaka lite till det, dricka ett glas rödvin med bästa vännerna och förbereda sig för en helkväll!
Hanna Rasmuson
Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Djungeltrumman­bloggen

Mest lästa

  1. Yxor och feminister
  2. #förvarendakatt
  3. Djungeltrumman <3 Carlings
  4. Djungeltrummans stora julfest!
  5. Kom på aw för att fira ett nytt nummer av Djungeltrumman!