Djungeltrumman­bloggen

Kategori: Nyhetsbrev

Hälsohetsa lagom

Då och då har jag gett mig in i konceptet vit månad, det vill säga avstått från alkohol under 30 dagar (eller 31 då, beroende på månaden). Ett vanligt val såhär efter långledigheten, men ett som inte är helt okomplicerat.

Och då tänker jag främst på omvärldens reaktioner. Att tacka nej till alkohol sätter dig nämligen lätt i ett av följande fördomsfack: religiös, antibiotika-knaprande eller gravid. Det senare främst för kvinnor då. Omvärlden blir liksom provocerad när någon väljer bort och ifrågasätter deras eget val, lite som när någon väljer bort kött.

Men även om alkoholnormen fortfarande är stark har det hänt mycket inom området, och utbudet sträcker sig numera längre än till Ramlösa citron, det berättar Sara Berndtsson om i veckans matspaning.

I övrigt håller Djungeltrumman hälsohetsen på en lagom nivå. Köper fikabröd i vanlig takt (minst varannan dag!) och kliver ut i solen för att lapa d-vitamin så fort tillfället bjuds. Som idag till exempel, när den grå himlen för tillfället verkar ha flyttat någon annanstans. Visst känns det lite extra skönt med helg då?

Ses i solen!

Hälsningar,
Maria Kopp
Chefredaktör Djungeltrumman

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Nytt år, nya idéer?

Så, du har köpt en ny kalender och kanske också skaffat ett gymkort. Planerar att äta mer grönsaker och att säga ja oftare än nej. Eller kanske tvärtom – mer nej än ja?

Och ja, jag tänker kanske också på det där gymkortet och litegrann på de där extra grönsakerna. Fast mest tänker jag nog på hur extremt GOTT det var att äta efterrätt till frukost på nyårsdagen och sen glömmer jag raskt bort resten.

Oavsett om du har en hel radda tokiga nyårslöften eller inga alls så hoppas jag att du är peppad på ett helt nytt år med Djungeltrumman. Det är nämligen vi!

Men först tar vi långhelg. Är du peppad på att fortsätta den här post jul-lunken ett tag till? Om ja så tycker jag att du fullt ut ska erkänna ost och kex som en rimlig middag – för det är det.

Om inte, kolla in klubbguiden för att se hur du bäst dansar bort det allra sista dammet av 2016.

Hälsningar,
Mathilda Svensson
Vik. printredaktör Djungeltrumman

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Gott nytt Djungel-år!!

2016 har varit ett allt annat än lugnt år för Djungeltrumman. Inte nog med att vi lyckats vända ett ekonomiskt fritt fall till svarta siffror, vi har dessutom gjort ett nummer på arabiska, tagit ställning mot nazister på Bokmässan, belyst unga cancerdrabbades situation och firat 15 år tillsammans med halva Göteborg.

Tack vare den förbättrade ekonomin har vi under 2016 kunnat bli ännu fler, som jobbar mer, och utökat vår bevakning inom allt det där som gör Göteborg till en roligare stad att bo i. Mat, dryck, musik, film, tv, konst, mode, dans, klubb, litteratur och events. Vi har pratat med folk som tänker nytt och annorlunda, och låtit viktiga röster komma till tals i krönikor och blogginlägg.

För det är ju så det ska vara, om du frågar mig. Det vi vill skriva om, det vi vill kunna bevaka, den tidning och webb vi vill göra måste komma först – inte hur vi kan tjäna (ännu) mer pengar åt en mediekoncern. Innehållet och den kritiska blicken får inte kompromissas bort i en tid som präglas av clickbaits, advertorials och sponsoravtal. Så om vi ska avge något nyårslöfte blir det att fortsätta tänka så, in i 2017 and beyond.

GOTT NYTT DJUNGEL-ÅR!!!

Hälsningar,
Maria Kopp
Chefredaktör Djungeltrumman

Foto: Rebecka Bjurmell

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Hva skjer?

I söndags kväll började jag (sist av alla?) att kolla på ja-ni-vet-vilken-serie och sedan kunde jag liksom inte sluta. Efter en vecka med alldeles för lite sömn, flera incidenter av spårvagnsgråt och en ständigt tilltagande norsk dialekt har jag nu hunnit ikapp inför tredje säsongens sista avsnitt – och förstått vad resten av världen pratar om.

Vad är det då med den norska tv-serien Skam som gör att (nästan) alla faller pladask för den och blir helt besatta? Det berättartekniska greppet, där klipp och sms-konversationer publiceras under veckan och får Facebooks olika ”kosegrupper” att skrika rakt ut så fort något nytt laddats upp? Eller att man till och med skapat konton på sociala medier för att få rollfigurerna att framstå som mer realistiska? Den enorma mängd research som lagts ner för att få till exakt rätt frågeställningar, funderingar och tonårsspråk? Det är säkert en del av förklaringen.

Men främst är det berättelsen i sig som gör det. Skam är fruktansvärt hemskt, extremt roligt och sinnessjukt vackert utan att kliva över gränsen till det överdrivna. Utan att rygga för svåra ämnen som sexuella övergrepp, hbtq-frågor, religion och psykisk ohälsa. Rollfigurerna är inte helt onda eller helt goda, de gör så gott de kan. Och samtidigt som serien utspelas på en så pass specifik plats i en specifik tid känns den märkligt tidlös, så som de där allra bästa berättelserna gör.

Serr, hvis du ikke sett Skam ennå må du bare gjøre det. Nå!

Klem,
Maria Kopp
Chefredaktör Djungeltrumman

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Djungeltrumman­bloggen

Mest lästa

  1. Yxor och feminister
  2. #förvarendakatt
  3. Djungeltrumman <3 Carlings
  4. Djungeltrummans stora julfest!
  5. Kom på aw för att fira ett nytt nummer av Djungeltrumman!