Djungeltrumman­bloggen

Kategori: Okategoriserade

Tack för igår och god jul!

Igår bjöd vi in till Röhsska för att smygläsa det nya numret av Djungeltrumman, äta pepparkakor och pärla Fuck cancer-armband.

Först och främst: tack till alla som kom! Var du inte där? Läs det nya numret här, eller plocka upp ett på stan. Vilket ställe som är närmast just dig ser du här. 

I övrigt är det förstås fullt fokus på julen. Imorgon ska jag för första gången introduceras till en skånsk lillejulafton och redan ikväll planerar jag att äta min vikt i vörtbröd och veganskinka.

Så, från oss alla på Djungeltrumman till er alla som läser, hjälper oss att göra tidning, kommer på våra fester och är allmänt underbara: god jul!

Hälsningar,
Mathilda Svensson
Vik. printredaktör Djungeltrumman

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Djungeltrumman #32 är här!

Igår släppte vi ett nummer på temat yttrandefrihet. Det firades med en smygläsning på Pustervik, tack till alla som kom och smygläste med oss!

Igår deltog också vår chefredaktör Maria Kopp i ett panelsamtal med Nils Funcke, yttrandefrihetsexpert. Det handlade förstås om Bokmässan och Nya Tider. Klubbredaktör Felicia Gauffin Jatta sammanfattade diskussionen så här:

”För första gången i mitt 22–åriga liv var jag idag inne på Bokmässan, enda anledning var att min (grymma) chef Maria skulle vara med i en debatt om yttrandefrihet och Nya Tider. Som ni säkert kan gissa övergick samtalet SNABBT till rasism och nazism. Vilket i och för sig är bra!

Enda kruxet är att publiken har en medelålder på ca. 45 år (vi på Djungeltrumman drog ner den med typ 15 år), alla är bleka (nej nu menar jag inte ashy pga. snart vinter, utan vita). Min fråga är: Hur kan denna publik + moderator + debattörer diskutera rasism? Har dessa någonsin varit med om rasism?

Också – ett stort grattis till Bokmässan som skapat ytterligare ett forum där medelålders vita män kan diskutera!”

Frukostsamtalet blev också en krönika, som skrevs av Micaela Arancibia Lattapiat och Felicia Gauffin Jatta. De frågar: ”Vilka är ni att föra vår talan?”

*mic drop*

Hälsningar,
Mathilda Svensson
Vik. printredaktör Djungeltrumman

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Världen enligt YouGov

När jag gick in på metro.se igår möttes jag av tre rubriker högst upp på siten. Samtliga handlade om Sverigedemokraterna. Samtliga handlade om partiets framgång.

Högst upp fanns ”YouGov: Nu är SD Sveriges största parti” följt av  ”Forskaren: SD:s framgång unikt i svensk partihistoria” och ”SD: Tabun kring invandringsfrågan har släppt”.

Internetskämten om YouGovs pålitlighet (eller snarare brist på sådan) lät inte vänta på sig. Bland annat twittrade @skrivbent: ”Woho, enligt en färsk undersökning från YouGov är min kuk 25 cm lång!” Samtidigt som många påpekade faran i att förlita sig på självrekryterade undersökningar (till exempel här och här). Det visade sig så småningom att SD nog inte alls var störst, senast någon mätte ordentligt vill säga.

Det går fort nuförtiden. Det jagas klick, trafik och virala effekter. Och jag begär inte att någon ska låta bli att skriva om Sverigedemokraterna, tvärtom. Men det är en kritisk granskning som behövs, inte sensationsrubriker baserade på tveksamma siffror. Bättre kan ni, Metro.

Maria Kopp

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Way Out West: Snäll och kommersiell

Festivaler borde ha andra betygsskalor än vanliga konserter. Lista på random saker som påverkar och därför borde läggas till eller dras bort i beräkningen av hur bra en dag har varit: hur många öl du drack igår och hunnit dricka idag, skoskav, värk i ländryggen, lera i skorna, tid sedan du åt sist, om du var på svartklubb dagen innan, hur länge du sov inatt, blodsockernivå och väderförhållanden. När dag tre av min Way Out West-vistelse drar igång är min endorfinnivå så låg att öl-lunch känns som det enda rimliga. Och ärligt talat var nog Göteborg också lite bakis och lättirriterad, för vädret växlade mellan tryckande hetta och hällregn.

IMG_2745

Way out West är ett förvirrande virrevarr av “good guy”-festival som vill att världen ska vara en bättre plats, fri från kött och mjölkprodukter, och kommersens mecka där det i princip känns som om du är fast i en reklampaus på TV4 hela dagarna. När jag och min kompis är på väg från tältscenen en dag hamnar vi mitt i vad som känns som ett krig, när en finnig tonårskille i tofs skjuter ut Dorito-chips med någon slags kanon på en scen. Ett tjugotal personer står framför och fullkomligt slänger sig över oss i jakt på chipspåsarna. Jag känner mig smutsig, men å andra sidan går jag också runt som en zombie hälften av tiden, laddar mobilen i företagstält, köar för gratis kaffe, tar bilder i en fotoautomat sponsrad av ett godisföretag, bränner alla mina pengar på blaskig öl etc. I alla fall – dag tre infinner jag mig i Slottskogen först när Amason ska gå på, men möts av en mur av människor utanför en tältscen som är full och därmed stängd. Vände och gav upp, men som tur var skulle detta leda mig till den absolut svängigaste spelning jag sett på år och dagar – disco med Chic! Stämningen i publiken var fullkomligt galen, folk kastade av sig kläderna och dansade som om de var höga på MDMA hela bunten. Min energinivå stiger 200%, är plötsligt redo för vad som helst igen!

Processed with VSCOcam with c1 preset

Patti Smith är i det närmsta en fiktiv person för mig. Jag har vältrat mig i hennes liv och ungdom och New York på 70-talet i så många timmar och under så många år att det nästan känns orimligt att hon existerar. Nu står hon plötsligt på en scen i Göteborg och spelar Horses. Och som om det inte vore nog är hon fortfarande punk ut i fingerspetsarna, har en enorm närvaro och energi spelningen igenom.

Processed with VSCOcam with c1 preset

Ser Alt-J från öltältet, sist jag såg dem var på ett halvtom Trädgårn under Stay Out West. Nu låter de som proffs, varken mer eller mindre. Bränner aldrig till men är inte på något sett dåligt heller. Sedan är det dags för systrarna Söderberg att spela på Flamingo. Jag har följt First Aid Kit sedan deras första EP, har suttit otaliga förfester (och efterfester) och tittat på deras Fleet Foxes-video och sett dem få världsartister att gråta på otaliga galor. De är otroligt skickliga musiker och det är inte mycket som går fel under spelningen. Men med det sagt är det något som inte riktigt stämmer med dem. Kanske är det bara att de är så oerhört o-coola. Eller så är det bara avsaknaden av mörker som skaver lite. Perfekt stämsång, låtar dedikerade till lillebror och när de i mitten spelar någon salgs hårdrock känns det nästan som charader.

Processed with VSCOcam with c1 preset

Med det sagt – tack för i år, Way out West! Kommer att minnas FKA Twigs, Ms. Lauryn Hill, Chic och Patti Smith och det räcker alldeles utmärkt. Kul var det i alla fall. Ses 2016!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Djungeltrumman­bloggen

Mest lästa

  1. Yxor och feminister
  2. #förvarendakatt
  3. Djungeltrumman <3 Carlings
  4. Djungeltrummans stora julfest!
  5. Följ med oss till andra sidan!