Djungeltrumman­bloggen

Från urskogarna föddes tystnaden och det fulsnygga, som kan stå som beskrivning för Daniel Norgrens unika sound. Han har vänt på stenar, käkat frukter och vandrat i skogen – allt för att nå det genuina. Och imorgon kommer Daniel till Stora Teatern!

foto_ Petra Wester Norgren
Foto: Petra Wester Norgren

I skrivande stund har din nya platta Alabursy inte kommit ut ännu, berätta lite om vad vi kommer få höra när dagen väl kommer!
– Ni kommer att få höra ogräs som växer.

Är den besläktad med tidigare material från dig?
– Nej Alabursy är ny … fulsnygg … ett naturbarn med oemotståndlig svettlukt. Det är en värld inne i mig som jag förklarar så noga jag kan.

Diskografin uppgår, i samband med släppet av Alabursy, till fem album plus en EP, hur har resan varit?
– Jag skulle säga intressant. Jag har lärt känna en del väldigt bra människor, lärt känna igen vilka frukter som går att äta, lärt känna igen vilka papper man inte ska skriva på och lärt känna mig själv lite bättre.

Buck spelades delvis in i skogen, kommer nya skivan vara lika långt ifrån den traditionella studion?
Alabursy gick ganska fort att skriva och spela in. Jag gjorde allt hemma, ungefär som en typisk demo skulle se ut innan man kunde spela in på datorn. Jag har utan undantag spelat in hela skivan på en fyrkanals kassettporta själv, med väldigt få tekniska utsvävningar. Begränsningar öppnar många dörrar och sätter intuitionen på prov.

De första stegen i din musikkarrär tog du som ett enmansband, så är det inte nu längre, hur kommer det sig?
– Jag är rastlös. Och det händer saker i livet, ett tag bryr man sig om en viss sak, och längre fram har man glömt vad det var. Ett tag jobbar man på lager och lite längre fram samlar man tomtar.

Moa Händén

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Djungeltrumman­bloggen

Mest lästa

  1. Yxor och feminister
  2. #förvarendakatt
  3. Djungeltrumman <3 Carlings
  4. Djungeltrummans stora julfest!
  5. Dubbelt så bra