Djungeltrumman­bloggen

När Thomas träffade Bruce

När Bruce Springsteen besökte Göteborg 2003 var jag på besök i min villaförort. I alla trädgårdar bakom alla hus står altandörrarna öppna och kvareteret är ett medley av grillos och ett i ärlighetens namn ganska blödigt och ogrundat vurmande för arbetarklassen. Varje gång en hickorymarinerad bit kött vänds på grillen, önskar någon att de vevade ner bilfönstren och körde söderut och bara let the wind blow back your hair.

Thomas har utsvängda Lee jeans och längre hår än han har nu. Det är efterfest i Landala men struparna är torra, vad göra? På Avenyn, nedanför BK låg en liten kiost. Thomas säger att den var jättesmal, låt gå för det. De har i vilket fall folköl, men framför allt har de peppermint gum. En vara som Little Steven känner ett trängande behov av runt midnatt.  Han har två livvakter med sig, så det blir ju rätt trångt i den här smala kiosken.
De känner igen den här killen, men vad är det han heter egentligen? Little something… little… little… little dick? Det gick hem! Uppenbarligen är Little Dick en smula road av dess ynglingar, "Do you wanna go to a real rock show?" Jomenvisst, det vill de ju!  
Lillsnoppen tog Thomas namn, det var bara att gå till biljettluckan kvällen efter. Ingen trodde väl att det egentligen skulle ge någonting, men klart man kollar. Mycket riktigt, fyra kuvert med ett litet kryss i hörnet. Hon i biljettkassan intygar att krysset betyder att det är "lite speciellt". I kuvertet ligger biljetter och backstagepass.
Backstage sitter fler som vill se en real rock show, bland andra The Hives och Carl- Philip Bernadotte.
– Those guys, they are really rock 'n' roll, aren´t they? Säger vår fine prins till Little Dick och pekar på de mindre kända besökarna. Vår prins skulle visserligen inte känna igen riktig rock ens om den fördes in i hans kungliga bakdel, men här fick han i alla fall lite feeling, och helt fel ute var han nu för en gåns skull inte. Vårt unga rocksällskap är bakis som fan, men det är lugnt, för det finns godis överallt. 
The real rock show bjuder på allt man kan önska, slutet gott, allt gott. Vad kan vi lära oss av detta? Några folköl från kiosken på Avenyn är aldrig fel.  

/Lisa

P.S Som påpekats, självklart var allt inte bara frid, fröjd och prinsmöten. Det finns förstås även en flaska sprite och alkogel från Ullevis bajamajor med i bilden. Visa mig den artonåring som inte skulle välja det framför dyr arenafolköl. Jag trodde i min enfald att alkogelens effekter var klart överdiven, något av en myt som spridits från Kållered och ut över staden, men Thomas hävar att det funkar hur bra som helst. "Jag däckade klockan tre". 

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Djungeltrumman­bloggen

Mest lästa

  1. Yxor och feminister
  2. #förvarendakatt
  3. Djungeltrumman <3 Carlings
  4. Djungeltrummans stora julfest!
  5. Kom på aw för att fira ett nytt nummer av Djungeltrumman!