Djungeltrumman­bloggen

Tag: Intervju

Anna Järvinens ord har alltid präglats av finkänsliga fingertoppar, kreativa kontraster och vackra vardagsbetraktelser. Men lagom till fjärde skivan har hon dykt ännu djupare i språksoppan. Förra veckan släpptes andra delen av dubbelalbumet Buren och imorgon står hon på Stora Teaterns scen!

AnnaJärvinen2
Foto: Carl Johan De Geer

Buren. Adjektiv; av verbet “att bära”. Eller Buren? Substantiv; “en struktur av galler eller ståltråd, ämnad att hålla något i fångenskap”. Redan i titelns tvetydighet gör sig Anna Järvinens känsla för språk påmind. En känsla som följt med henne, ända sedan barndomens flytt från Helsingfors till Stockholm.

– Jag var nog intresserad av språk redan innan, men i och med flytten blev det så mycket att studera. Den finska jag kunde och den svenska jag lärde mig – men också den svenska som mina finska släktingar talade och de finska uttryck jag inte hittade i svenskan. Så intresset har alltid funnits, men nu har jag fått lyxen att forska i teorin kring det!

Forska, bokstavligt talat alltså. Under de senaste årens frånvaro från popscenen har Anna Järvinen – förrutom avstickaren till Melodifestivalen – hunnit med att återvända till skolbänken.

Eller snarare den sida av skolbänken hon inte är van vid. Anna har länge undervisat vid sidan av musikkarriären, men på senare tid har hon passat på att läsa till sig ytterligare lärarbehörighet. Och universitetsstudierna blev en chans att återbesöka lingvistiken.

– Jag har fått nya verktyg att analysera sådant jag alltid fascinerats av. Vad man säger och vad man menar – och de få gånger som de två sammanfaller.

 

”Vad man säger och vad man menar – och de få gånger som de två sammanfaller”

 

Så vilken betoning ska vi då använda, när vi pratar om hennes nya album? Buren – eller Buren? Enligt Anna Järvinens lexikon är båda accepterade.

– Det är egentligen båda betydelserna samtidigt. Dels att man är instängd i sig själv – det är man ju alltid – och att man, eller jag i alla fall, har en önskan att då och då få bli buren. Att inte bara vara vuxen och förväntas vara självständig, utan också att få vara ett barn och bli omhändertagen, trots att man börjar bli till åren. Det är vad låtarna handlar om.

Texterna på Buren vandrar som vanligt vardagliga vägar, men kan plötsligt svänga in på oväntade tvärgator. Öppningsspåret inleds med en shoppinglista (“kaffe, tvättmedel och ett flingpaket”), men svängen till affären mynnar snart ut i ett mini-breakdown.

– Det är en intressant tid i livet, tycker jag, just med tanke på att man har en del erfarenheter. Man vet ganska mycket om var man är och inte är, men samtidigt så är det ofta så väldigt svårt att leva.

 

”Det känns som att alla lever mer eller mindre samma liv”

 

Tiden hon åsyftar är det stadie Anna själv befinner sig i nu. En tid som bland annat inneburit att Buren släpps i två delar, med en månads mellanrum, eftersom fullbokade familjesituationer gjort att de inte hunnit spela in allt i ett sjok. Skivans teman är personliga – men samtidigt allmängiltiga.

– Jag tycker ofta det känns som att alla lever mer eller mindre samma liv. Man går igenom samma faser, önskningar, misslyckanden och sorger. Åtminstone i den här delen av världen.

Är det tryggt eller tråkigt?

– Det är varken eller, tror jag, utan det är bara så det är. Fast jag har nog känt ibland – till exempel när jag började jobba som lärare på högstadiet – en trygghet i det. Att “aha, det här som jag trodde jag var helt ensam om, som var så fruktansvärt vidrigt, det är bara exakt det som varenda tonåring upplever”.

Fyra år har passerat sedan Anna själv tredje fullbordade den triologi av album som inleddes 2007 med Jag fick feeling. Men betyder det att Buren är ett nytt blad? Anna säger både ja och nej.

– De tidigare tre kom väldigt tätt, och vissa teman eller stämningar som kom fram på dem kanske skiljer sig från var jag befinner mig nu. Men man är väl kanske ändå alltid den man är. Barbro Lindgren sa att man blir sig själv när man är elva, och det ligger väl ganska mycket i det tycker jag. Man är den man är.

Henrik Boström

Texten publicerades ursprungligen i Hela Stan #16

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Hej Duvchi!

Känns Hultsfredsfestivalen jobbigt avlägsen? Ingen fara, du kan tjuvstarta i helgen! På Röda Sten på lördag kan du se tio artister tolka låtar av några av de som intar Småland om lite mer om en månad. En av dem är Duvchi, eller Jens Duvsjö som han egentligen heter.

 Kan du berätta lite om spelningen på lördag? Kommer du bara spela covers, eller egna låtar också? Och kan du kanske avslöja vilken av Hultsfreds artister du ska tolka?
– Jag kommer spela en cover av ett oväntat band som jag alltid har gillat. Speciellt sångerskan.

Vad är ditt bästa festivalminne?
– Vattenfestivalen kanske? Jag har inte varit på så mycket festival.

Okej, men har du nåt dåligt minne?
– Jag har sluppit de värsta för att jag lät bli att gå.

Vad händer för Duvchi just nu? Och i den närmsta framtiden?
 Jag är med på Lorentz & M.Sakarias nya singel, och min egen andra singel dyker upp snart! Har även andra roliga samarbeten på gång.

Du blev ju regelrätt hypad i höstas, och din singel Turtleduvs var överallt. Hur hanterar du att alla drar i dig och tävlar om att hylla mest?
– Det är ju inte världens svåraste sak att hantera. Det är till exempel mycket lättare än när ingen hade hört och ingen brydde sig!
Turtleduvs är det någon som säger att du har en fin röst och inte borde förvränga den så mycket, varpå du svarar att du nog är lite självmedveten och osäker. Är det så? Eller hänger det mest bara på att det var soundet du var ute efter?
– Bra fråga! Och ja, det var det eftersträvade soundet.

Hur har ni det i Stockholm egentligen, sköter sig Huvudstaden?
– Jag har ingen aning. Jag lever som i min egen värld här och längtar efter att besöka Göteborg på lördag.

Och så den allra sista frågan… Vad ska vi göra för att för att se till att du känner dig som hemma på lördag?
– Ge mig en god indian pale ale, och sen har jag hört om en väldigt bra sjukvårdsupplysning, så den ser jag fram emot!

Karin Londré

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Hej Drömhängarna!

I veckan blir Djungeltrumman snäppet vassare. I sann 2000-talsanda börjar bloggskribenterna M och A förgylla världen med sin blogg: Drömhäng, där de skriver från exilen till Djungeltrummans läsare. Ja, och eftersom det är just 2012 så körde vi en chattintervju med de tu. Snabba ryck. Välkommen till familjen, A och M.

Hej Drömhäng! 
– Hej

Vem är A och vem är M?
– A är en Stockholmskille med förkärlek till Göteborg och M är en Göteborgskille med hatkärlek till Göteborg. Båda lämnade sina städer för studentlivet i Uppsala och lever numer i exil. Tillsammans har vi drömhäng.  

Vilka kommer att älska eran blogg?
– Alla som har drömmar. 

..Och hata den?
– Alla som har mardrömmar. 

Ni får bjuda 4 personer på middag, döda eller levande, fiktiva eller verkliga. Vilka föräras?
– Cecilia Kallin, Bodil Bergström, Elina Thorsell och Johanna Pettersson. Timoteij helt enkelt.  

Några sista ord på vägen?
– M: Drick kaffet svart. 
– A: Citron är en frukt.

 
Det är ju skojj om det är med en bild, kan ni skicka en?
– Bilden är din inom 10 minuter! (den är där uppe nu, reds. anm.)
 
Tack!
/Martina
Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Förra veckan vann Gustav Johansson en Grammis för musikvideon till Karl X Johans "Flames". Vi passade på att ställa några frågor om livet, kärleken och hur man gör när man firar.

Grattis till vinsten! Hur firade du? 
Tack! Det var en hejdundrandes fest på Café Opera med kollegor och vänner. Det var dock inte lika roligt dagen efter…

Berätta om hur idén till ”Flames” föddes?
Jag har länge haft en idé om en storslagen och episkt kärlekshistoria. Vi hade ju inga miljoner till vindmaskiner och kamerakranar så vi var tvungna att tänka smart och limiterat. Material, texturer och temperaturer är oftast väldigt bra för att beskriva hur saker känns och upplevs. Så föddes idén om att beskriva en kärlekshistoria via detaljer.

Som råd till de som vill göra musikvideo har du sagt: ”Koncentrera dig på idéerna. Inte utförandet.” Utveckla!
Det är väldigt lätt att när man ska göra film och musikvideos tappa bort sig i teknik och utförande. Finns det ingen bra idé i grunden så kommer det aldrig att bli bra. Ett bra sätt att testa sin idé är om du kan beskriva den i en mening – annars är det bara att gå tillbaka till ritbordet. 

Hur viktig är det visuella för en låt?
För mig är det otroligt viktigt. Jag ser nästan all musik som bilder. När jag hör riktigt bra musik är det ända jag vill göra är att bildsätta den. 

Och till sist, vad kommer härnäst?
Jag jobbar med diverse reklamprojekt och åker till Kapstaden för inspelning på tisdag. I mars ska jag göra min första kortfilm vilket jag ser väldigt mycket fram emot. 

Anna Wester

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Djungeltrumman­bloggen

Mest lästa

  1. Yxor och feminister
  2. #förvarendakatt
  3. Djungeltrumman <3 Carlings
  4. Djungeltrummans stora julfest!
  5. Dubbelt så bra