Dadgostar Empire

Sköna flickor runt stången

I vanlig ordning när högtid närmar sig börjar min annars rätt stadiga svennebananverksamhet brista en aning i knutarna. Vad sjungs det för sånger? Vad äts med sill? Ett snille på ICA hade plockat ihop ett midsommarkit för dummies och typ ställt gräddfil med gräslök och potatis i ett hörn man kunde plocka. Dessvärre ingen instruktion på hur gräslöken sedan hanteras (sax?).

Som jag skrivit om innan har ju många suedis problem med exempelvis läskig hiphop på grund av läskiga knarkmördartexter och söker sig därför till inte alls läskiga och creepy ultrasvenska klassiker (Cornelis Vreeswijks good ol’ hångla med barn-låt om nån gubbe och ”lilla fröken” Cecilia Lind, Ted Gärdestads diverse olika stalkertunes om att smyga på nakna människor, hoppa från Eiffeltornet och ”hämnas” om han lämnas osv). Sen klagar dom på alla andras rape:iga kultur :–)

Hur som helst, googlade lite på midsommarvisor. Fanns många jag kan rekommendera, bland annat Björnen sover tydligen?! Kan meddela att jag är kingen på Björnen sover efter cirka arton månader på förskola. Fanns dock en som ändå knep förstaplatsen:

Du tycker du är vacker
men det tycker inte jag!
Du tycker du är vacker,
men det tycker inte jag!
Och ängen var grön,
och flickan var skön,
kom och valsa med mig,
jag tycker om dig.
Och ängen var grön,
och flickan var skön,
kom och valsa med mig,
jag tycker om dig.

Mycket spännande. Undra om det är nån slags spinoff på Neil Strauss manspsykosbok The Game där olika manspersoner bland annat uppmanas, om de är sugna på ragg, att ge tjejer en komplimang inbakad i en förolämpning. Du är inte vacker! Men jag tycker om dig.

Hmmmm. Fast ”du” kanske är någon annan än flickan? Äh. Huvudsaken är att ängen är grön och flickan (Cecilia Lind som är i farten igen måntro? Hoppas hon fyllt sjutton den här gången) är skön.

På andraplats:

Känner du Lotta, min vän,
som bor i Fiskaregränd?
Hon har en vacker liten vän,
kom, får du dansa med den!

Mycket starkt av Bosse Larsson att visserligen bestämma vem som får dansa med vem men samtidigt vara noga med att inte köna i användningen av pronomen.

Glad midsommar på er!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Jag älskar inte Johnny Cash

Lifehack: att inte bli suuuuuuuper-(*Jonatan Unge-uttal*) packad så fort chans ges. Testade på det i veckan och ba JÄVLAR vad pigg och alert och Jessica Almenäs-ig jag känner mig. Känner typ för att göra såna här sinnessjukt okaraktäristiska grejer: skaffa en cykel. Cykla på cykeln. Bada (okej, bada var lite overkill men liksom allt annat runtomkring). Göra vegetariska biffar (ett projekt jag helt seriöst haft på to do-listan i typ sex månader men avfärdat som ”meckigt” varje gång och istället utfört den globally known omeckiga aktiviteten doppa huvudet i GT, ta sig till nåt industriområde och dansa i åtta timmar till whatever is on).

I övrigt: kollade på en dokumentär om Johnny Cash på svtplay. Johnny Cash var såhär: hård arbetarbakgrund, börjar med musik, skaffar en fru som han är askär i och fyra barn som frugan (naturligtvis) får ta hand om medan Cash turnerar och alltid är borta (dottern vittnar om hur bra farsa han var egentligen men han var ju liksom… ALDRIG DÄR?) samt utvecklar ett drogmissbruk, blir apkänd, träffar en annan kvinna och lämnar så småningom första frun för den andra. Och sen fuckar karriären och ingen köper hans grejer och han blir jättedeprimerad och sen går det lite bättre och sen dör han.

Och så blev han ju en ikon för att vara en människa som bryr sig om folk. Han lobbade en massa för att göra livet bättre för folk i fängelse, kämpade för minoriteter och allt sånt där. Och det var väl JÄTTEBRA. Men alltså…………… alla hans kids, då? Hans fru som fick sköta allt hemma? Hur jävla mycket bryr man sig då? Vettefan. Nina Simone är exempelvis en människa som fått apmycket skit för att ha varit en dålig, knarkig morsa. Dottern vittnade om en mor som var deprimerad och alkoholiserad. Hon blev meddragen på turné jämt och fick skit för att hon klagade. Och det är helt jävla fruktansvärt. Men vad är skillnaden mellan Simone och Cash? Barnen talar hela tiden väldigt gott om sin pappa, om hur kärleksfull och förstående han var innerst inne.

Men han var ju ALDRIG DÄR?

Hur hade det sett ut om Cash hade behövt ta med alla sina ungar på sina tjackturnéer? Om det inte funnits någon därhemma som kunde fixa allt? En kvinna som dessutom blir bortglömd i historien eftersom alla bara kommer ihåg det jättefantastiska legendparet Cash och June Carter (som Cash hade en affär med och senare gifte sig med). Han blev ihågkommen som en jättefin människa och det var han säkert, han gjorde säkert massa bra för massa människor, men på vilka premisser kunde han åka ut och göra sin grej? Premissen en kvinna i bakgrunden som roddar det obetalda, det dolda arbetet. Simone blir delvis ihågkommen som en våldsam, alkad morsa på premissen ensam kvinna.

En kvinna som härjade samtidigt som Cash var Joni Mitchell. ”While an art student in college, Mitchell got pregnant and gave birth to Kelly Dale Anderson in 1965. The birth father refused to marry Mitchell, and she felt she had no choice but to give her daughter up for adoption.”

Det ligger bara nåt jävligt sjukligt i alla dessa män som blir ihågkomna som gudar och legender, framförallt som människor som typ kämpade för mänskligheten och var så himla solidariska och på samma gång fuckade sina familjer medan kvinnors eftermäle ska präglas åtminstone delvis av deras moderskap.

Dagens shoutout till Vivian Liberto, kvinnan som tog hand om Johnny Cashs FYRA (!) barn medan han var ute och brydde sig om olika minoriteter. En kvinna som kanske också ville skriva legendariska låtar eller dylikt men som aldrig fick chansen.

Samt en tyst minut, en tyst jävla LIVSTID för alla historiska kvinnors uteblivna tributemuséer, hyllningar, dokumentärer, karriärer, frihet.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Det finns en hel del Louis Vuitton-betonade verksamheter här i världens trivsammaste stad Malmö. Det känns liksom lite provisoriskt. Skyltar och lappar i spartansk design med de typ tre olika typsnitt man brukade välja mellan på msn i sjuan, oftast på skalan lite tveksamt koncept men okejdå till helt uppenbar becknishrevy. Ibland med helt random ord inslängda i random ordning.

Import! Export! Resa! Roger Pontare! Covfefe!

Därtill ett väldigt brett utbud av frisörsalonger. Många med temat Ronaldo 2007. Tänkte jag skulle göra ett besök idag.

Frissan: ja, du vill bli lite fin till studenten, kanske?
Jag: oj, det var ett tag sen. Jag är tjugotvå.
Frissan: hehe. Vad ska du studera till?
Jag: jag ska gå en skrivarlinje.
Frissan: journalist?
Jag: nej… lite mer skönlitterärt kanske. Dikter och sånt.
Frissan, förvirrad: media…?
Jag: nej, det är liksom skriva bara allmänt. Om man vill bli typ författare. Men det är ju en svår bransch.
Frissan *gett upp hoppet*: jaså, jaha. Men du, du ser lite indisk ut!
Jag: okaj.
Frissan: är du indier? Indiskt påbrå?
Jag: mina föräldrar är från Iran.
Frissan: Iran, jaså.

Tystnad. Det klassiska sökandet efter något att säga om Iran.

Frissan: men kul! Det är ju ett kreativt folk, iranier.
Jag: ja, det vet du nog mer än jag! hehe

Crème de la crème.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Nu ska jag säga en sak om ångest och om ångest kring någon du är intresserad av som inte är intresserad tillbaka.

Det i sig är väl primärångesten.

Men också: att vara desperat

och ångesten i att inte vara där personen är

och sedan ångesten i vetskapen om att all ångest är pinsam för pinsammast hade varit att faktiskt vara där personen är

på grund av allt du hade sagt, allt du hade gjort, allt du hade varit och framförallt inte varit

som ju är helt fel

för den där personen

som du ju egentligen inte känner så bra

speciellt inte efter såhär lång tid

men som du ändå inte kan släppa

vilket i sig är ganska pinsamt

ju

det är en lättnad att slippa vara där hen är

men samtidigt skäms du

fastän ni är tusen kilometer och tusen dagar ifrån varandra

du skäms skäms skäms för saker som INTE ENS HAR HÄNT och som INTE ENS KOMMER HÄNDA

det är icke-underlag för skammen för de finns varken i tid eller rum

du skäms för något som aldrig har varit och aldrig kommer vara men så stark är den

jävla

stark

är den

skammen i att inte kunna släppa taget

Det var bara det jag ville säga.

Och det kommer gå över

men NÄR :———-)

när slutar man känna sig som en förlorare och idiot

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Precis när man tänkte att nu går det inte, nu är det OMÖJLIGT att hitta en pinigare profil för Liberalerna:

Okej, jag får erkänna att Melin kan komma undan med looken som ett all year-round-skägg till skillnad från Björklunds avdankade vaycaygrej han kört alldeles, alldeles för länge.

Men ändå.

”Jag har vid ett par tillfällen träffat partiledaren Jan Björklund och imponerats av hur påläst och kunnig han är om polisens arbete…”

Naw! Synd att han inte var lika påläst och kunnig om, tillexempel, skolpolitiken. Så hade det kunnat gå mindre käpprätt åt helvete.

Men vad vet jag :–)

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Ellen går på dejt

Kablam spelar på Kino. Det är mars, ett tjockt lager av kramsnö utanför. Vitt överallt därute, blått och rött härinne. I vanlig ordning är det lilla utrymmet redan packat med folk. Ellen är på dejt. Han är en grafisk designer som älskar kaffe. Beställde en dubbel espresso och en vanlig brygg samtidigt på förra dejten. Pratade sedan om sitt kaffe och sitt arbete i fyrtiofem minuter. Ellen tänker att hon skiter i grafisk design. Om hon skulle göra en lista på allt hon skiter i mest i denna värld så skulle det ta mig fan bli grafisk design som knep första platsen. Ellen dricker sin ipa, någon sort hon beställde för att inte framstå som pubertal med standardbeställningen ”en öl, tack”. De pratar om en musikvideo.

”Fick du inte rysningar?”
”Av vadå?”
”Videon!”
”Jag vet inte. Nej, inte direkt. Den kändes väl lite mansbetonad.”
”Men… ska du lägga nån slags FEMINISTISK analys på det här? Tycker du inte att det är bra att man visar på manlig gemenskap i förorten?”
”Jag tror vi får se tillräckligt mycket manlig gemenskap redan.”
”Jo, men just det här med att män inte får vara lika nära som kvinnor. Kramas och kyssas och dansa tillsammans, hur ofta ser man det? Det är väl en jätteviktig sak.”
”Jag får bara inte rysningar av en video på manlig gemenskap.”

Han tystnar.

”Egentligen ÄR ju feminism ett konstigt begrepp. Man strävar ju inte bara efter jämställdhet för kvinnor. Det blir ganska meningslöst att bara argumentera för rättvisa för en specifik grupp.”
”Hur menar du?”
”Men jag tänker, man vill ju ha jämlikhet för alla parter. Alla klasser, oavsett bakgrund, kön.”
”Ja, det är väl någon slags socialism det där, antar jag…”
”Tycker du inte att det blir lite fel att prata om just feminism, då? Den feministiska kampen. Man är ju ute efter jämlikhet för ALLA. Det borde heta typ jämställd…ism”
”Du tycker inte att det är viktigt att lyfta frågor separat, då? Kvinnohat, tillexempel.”
”Du är så himla arg. Det är fett synd.”
”Hur kan du veta hur jag är när jag är arg? Vi har bara träffats två gånger. Jag kanske låter såhär jämt.”
”Du borde verkligen lyssna på Filosofiska rummet. Det är sådana samtal jag vill ha. Det går inte att bli sådär upprörd” – han gör en gest mot henne – ”om man ska ha något slags intellektuellt samtal.”
”Refererar du till dig själv som intellektuell?”
”Du borde verkligen lyssna på Filosofiska rummet.”

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Ah världen den är konstig

Så passerar ännu en riktigt tajt vecka präglad av nedtrappning av arbete, diskussioner om huruvida trollkarlen Gustaf Norén ändå kanske har en liiiiten poäng (”samhället ÄR ju rätt fucked…”), 3,5:or i Folkets park, hårda funderingar på vad som egentligen är så kul med skejtare (läs föregående inlägg), min polare Klaras samtidsresearch (hittills redogörelse av vilket år det är och vem som är statsminister följt av konstateringen att ingen vet vad statsministern gör), absolut rekordmycket chips, bemötande av folks bisarra kritik mot den objektiva glädjespridaren rosé SAMT Sakarias.

Folk sitter på Dovas

Och dricker för dom plågas

Av allt det som händer i världen för den är konstig

Ah världen den är konstig

Man vill bara lyssna på Beyoncé

Kelly och Michelle

Förr va folk ba vad händer i kväll?

Nu är folk mer vad händer nästa vecka?

Har man relaterat mer till något i sitt liv?

Nåväl. Idag är min allra sista dag i min allra första egna lägenhet. It’s been a blast, Nobeltorget. Haft många fina stunder, ändå. Mest jag i pyjamasbyxor som irrar runt på den lokala Coop på jakt efter havremjölk och toapapper, throwback.

Ska inte sörja alltför mycket, dock. Har ändå drygt sju veckors självutnämnd ”semester” i sommar att se fram emot. Kommer säkert fylla den med ytterst produktiva aktiviteter som inte inkluderar långa turer kring vart vi ska dricka öl (det råder något slags consesus om att det är bättre att åtminstone låtsas en stund som att det kommer bli nåt annat än Kino) och mer Gustaf Norén.

Update: om någon undrar vem galningen var som gormade längs Jesusparken om neoliberaler och Ayn Rand med fyra lager jackor (varav en dun och en typ läder) i den nittongradiga värmen samt smutstvätt nertryckt i en genomskinlig Humana-påse så var det yours truly. Det var nästan i klass med gången jag eventuellt skulle gå genom stan med mitt morgonurin i plastpåse. Du hade sex månaders framförhållning, varför skaffade du inte en låda eller väska att lägga typ tvätt och jackor i?

Men jag vet inte. Jag hade annat för mig. Se på dokument inifrån, äta äggmacka och snacka med min polare Beata om hur ovärdigt ordet äggmacka är. TILLEXEMPEL

Klara påpekade när vi kommit fram att jag inte ens stängt väskan ordentligt. Hallelujah. Spännande det ska bli när jag ska göra vuxengrejor på riktigt. Typ skaffa ett lån eller en unge.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

På dejt:

Du blir så himla arg och upprörd.

Varför är du så arg? *härmar den påstådda argheten med uppspärrade ögon*

Är den inte riktigt fet? Jaha… du kör nån slags feministisk vinkel på det här? *betonar feministisk med trött röst* (ang ”riktigt fet” musikvideo)

Alltså, en typisk dejt med en typisk mansperson jag börjat prata politik med i brist på samtalsämnen efter att jag ställt alla frågor jag kan tänka mig kring hans intressen och cringe:at i tystnaden som fyllt luckan han borde fyllt med frågor om mina.

All good.

Nu till highlighten (efter att ligget tagit slut enligt mansordningen):

Jag: men du. Jag var så att nära på att komma förut? Kan inte du…?                   Mansperson: hehe. Men jag är så himla trött nu. Tappade det. Save it for another day.

Det är väl bara att använda sparkontot för uteblivna orgasmer?

Eller vadå

Jaja. Kanske bara bör slappna av lite och sluta vara så arg. Framförallt med såna uppspärrade ögon? Så riktigt obehagligt ut. Samt skrämmande för alla manspersoner som bara försöker ha en normal dejt/rådgivningsmottagning och se på feta musikvideos. För guds skull.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Borgarna och fusket

Borgarna är änna roliga, ändå. Det finns ingenting de avskyr mer än BIDRAGSBEROENDE människor. Folk som helt enkelt är beroende av systemet för att klara sig. Det har snackats om bidragspoliser. Det har snackats om sänkta bidrag. Man kan inte förvänta sig att andra människor ska arbeta åt en, så att säga. Moderaterna har bland annat fått igenom ett förslag om oanmälda hembesök hos socialbidragstagare.

Idag kom följande nyhet:

”De allra rikaste hushållen har undanhållit mer än 30 procent av den skatt de skulle betalat. Det visar en forskningsstudie som publiceras i dag och som delvis bygger på de stora avslöjandena om gömda utlandspengar som gjorts i SVT.”

Måste först bara inflika att en professor vid Handelshögskolan i Norge tyckte att detta var förvånansvärt. Man ba hahahahaha va. Är det ett enda konstaterande i the history of mankind som kan beskrivas som allt annat än förvånansvärt så är det väl ändå att rika människor gömmer skatt?

Man ba du är ändå PROFESSOR vid HANDELS?!

Hur som helst, artikeln fortsätter: ”Med stigande inkomst ökar andelen undanhållen skatt successivt.”

Det vill säga: ju MER pengar du har, desto MER fuskar du. De allra rikaste människorna är alltså de som lever mest på systemet. Drygt 46 miljarder i skatt som kunde gått till välfärden, våra skolor och sjukhus, men som istället ligger i fickan på en liten grupp människor.

Extremt enkel är den, den här ekvationen. Ändå går borgarna gång på gång ut och pekar finger åt resten av folket. Sänk ingångslönerna, sänk bidragen. Hur ska vi annars få folk i arbete?

Förslagsvis genom att fråga vart alla skattepengar tog vägen?

Eller, om vi är på riktigt busigt humör, inte ge så fruktansvärt mycket pengar till några få människor från början?

Rapport efter rapport om den här skiten och sen sitter vi ändå och säger till sjuksköterskor, lärare, människor på flykt, alla alla alla i den här jävla världen att det inte finns några pengar. Att det inte finns resurser.

Trots att det uppenbarligen finns HUR MYCKET PENGAR SOM HELST. Och sen har borgarna mage att prata om bidragsfuskare? HEMBESÖK?

Skit ner er!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}