Dadgostar Empire

Archive: Okt 2014

  1. Afflecks (icke)hjältedåd

    Leave a Comment

    Innan jag hoppar rakt på veckans tråkigheter vill jag bara berätta hur roligt det var när jag berättade för Sebastian om min kärlek till Sad boys igår. Halade till och med fram sanningen om “never stop producing!” till en helstekt Sherman på Yaki i somras. Gossebarnet sa ingenting men jag såg i hans ögon att han blev en smula orolig för min mentala hälsa. 

    Å andra sidan: vem vill ägna sig åt normaliteter när man kan bada i pubertala pojkars texter om knark och Zooey Deschanels ädla delar? 

    Jovars. Hur som helst, häromdagen såg jag nyheten om Bill Mahers uttalande om att alla muslimer är galningar och representerar våld, Islam är en sjuk religion och så vidare. Det klassiska. Ben Affleck, som satt i samma studio, stod i sin tur upp för dessa miljontals muslimer och hävdade att man inte kunde dra alla över en kam. 

    Jag blir trött i hela kroppen av att bara läsa artikeln. Dödstrött. Vareviga dag diskuteras den här “sjuka” religionen, olika delar av Koranen vrids fram och tillbaka och samtliga muslimer är brottslingar, terrorister, förrädare. De representerar ISIS! Jihad! Al-Qaida! Spring, göm er, ta skydd för snart kommer det muslimska brödraskapet och ÄTER UPP ER! 

    Ungefär så låter det i amerikanska medier. Folk som kallar sig experter spyr ur sig dessa totalt obefogade åsikter varje dag. Denna spridning av främlingsfientlighet och hat gör mig kräkfärdig. Förut blev jag upprörd, la fram argument som att alla religioner ju har extremister. Breivik? Han och hans älskade kristendom – representerar han alla kristna kanske? För att inte tala om alla våldsamma, sjuka delar av Bibeln. När ska det här tas upp? När ska en muslim bli inbjuden till Fox News för att prata om alla hemskheter kristna står för? 

    Allt det där funderade jag på förut. Men när jag nu betraktar hur Ben Affleck målas upp som hjälte, när jag hör applåderna efter att han utropar “det är diskriminerande! Alla är inte extremister!” så blir jag bara trött. Ärligt talat – se på oss. Se på vår historia. Se på vår så kallade multikulturalism och tolerans. Class of 2014. Vårt bagage, våra förfäders smärta och kamp och krig. 

    Se på vad vi, med allt det där lagrade i våra sinnen, applåderar för? 

    Ärligt talat. Kom igen nu! Vi måste gå vidare. Jag orkar inte diskutera antirasism och diskriminering en gång till. Jag applåderar inte Ben Affleck. Det är ta mig fan orimligt. Vad ska vi applådera härnäst? Att folk kan äta med kniv och gaffel? Sätta på sig byxorna själva på morgonarna? För jag vågar säga att lika mycket kunskap krävs för att förstå att alla muslimer inte är ISIS-förespråkare. Att alla religiösa skrifter kan tolkas på oändligt många sätt. Att vi inte kan hålla på och döma varandra utifrån färg och ursprung och bakgrund. 

    Kan vi snälla bara sätta punkt för debatten nu? För jag pallar inte mer. Jag pallar inte höra fler applåder. Jag pallar inte höra mer om fullkomligt normala kunskaper som blir wow-ade. Vi måste börja höja ribban.  

  2. Leave a Comment

    Att få det här i ansiktet en fredagsmorgon. Det svider i ögonen som schampo, ska ni veta. En kickspark rakt i ansiktet.

    Netflix, Netflix, på väggen där, säg mig varför ni detta mot mänskligheten gör?

  3. ravelös

    Leave a Comment

    Hej alla glada (och ni andra förstås), jag är en tjej på 18 jordsnurr som söker bra betyg på tentan och en lagom dräggig fylla på helgerna. Nån som känner sig manad att bringa mig detta? Hör av dig! 

    Ungefär så lät breven jag brukade skicka till KP. Kanske lite annorlunda. En gång skrev jag en insändare om hatet mot personer som skrev “jag är 17 snart 18”. Man VET ju liksom att 18 kommer efter 17? Fattar ni inte det, era dumburkar? Fyfan. 

    Nåväl. Ber hemskt mycket om ursäkt, återigen, för horribel uppdatering. Vet inte vad det är med mig. I alla fall, på sistone har detta hänt:

    – Skrivit två uppsatser, båda om amerikansk politik. Jag älskar det landet så mycket att jag vill lägga mig ner och lipa. Flera gånger om dagen. Kan man bli ett sånt där psyko som gifter sig med områden? I så fall vill jag boka redan idag. 

    – Skulle gått på ett stycke rave i Rågsved med Markus, Joel och Joels konstfackvänner varav en i svart polotröja. På väg dit fick vi dock reda på att polisen inte är ett stort fan av snabba glasögon och skojiga huvudbonader, så vi fick helt enkelt banga. Och där satt jag, med pälsjacka och rött glitter i fejjan, ravelös och miserabel. Kära *snuten*, ni har uppenbarligen INGEN känsla för fredagsmys.

    – Har gått på lägenhetsvisning i Aspudden. Folk knackade i väggar, frågade efter tumstock, hade kanske åtta olika frågor om rören till mäklaren med riktigt obehaglig stockholmsdialekt (den var liksom så djupt rotad så oavsett vad han sa lät det som “hummer hummer, stora båtar, sliskig skumpa, hummer”)… Jag, lillexperten, ville naturligtvis också simma i detta *bostadsintellekt* så jag gick runt och såg väldigt fundersam ut. Erfaren. Här kommer dock en exklusiv lista på information jag kan få ut av att se en lägenhet:

    fin
    ful
    fräsch
    ofräsch

    tadaa! 

    Jaja. Berättar mer nästa gång. På fredag ska jag äta middag med en gosse. Nu ska jag äta fil. 

    LÄNGE LEVE AMERIKA