Dadgostar Empire

Archive: Apr 2016

  1. marx-trump

    Leave a Comment

    Namaste lovers,

    vill börja med att tillägna tillika shoutouta miss F Jonasson tack vare OUTSTANDING insats. Viktigt! Svinfett! Och framförallt fantastic för oss som älskar att våldgästa våra vänner.

    I övrigt är det två dagar kvar till helg och därmed *röj* (den ständiga nedräkningen) och jag har satt som mål att inte konsumera någon alkohol (!) på fredagen. LOOOL det är större sannolikhet att Donald Trump blir marxist, din krazy kat! LOOOL det är större sannolikhet att alla på raves som vill “satsa på sin musik” faktiskt kommer kunna klara sig på sin musik! LOOOL! Så tänker alla nu. Jag vet.

    Men vad bryr jag mig om vad folk tycker 🙂 är ju trots allt bara top 2 (utöver Markus Birro) kandidat att bli the front face för neurotiska personer om dom funnits som organisation. 

    Kram A

  2. Leave a Comment

    My weekend! Här är den! I bilder!

    Se där. Nu är det tisdag och jag har en banankaka i ugnen, skinande sol och om allt går rätt får jag finfrämmande lite senare. Allt jag någonsin velat ha ju? EGENTLIGEN.

  3. heidi 4-ever

    Leave a Comment

    Men tjenahej, vänner

    det är jag igen. Invirad i kimono och funderingar, såsom:

    1. Ska jag flytta till Paris och odla en sån pytteliten utsvängd mustasch samt alltid gå klädd i vita tröjor med blå ränder? Måste man börja cykla och leva på kolhydrater i form av baguette och croissant? Sjukt obehagligt att a) börja cykla då jag, as we all know, är negativ till det mesta som innehåller fysisk aktivitet och inte är *dance the night away på klubb* och b) det enda jag tror om Paris är fruktansvärda klyschor.

    2. Får man tycka lite synd om Björn Ferry? Han är ju i vanliga fall en typisk skön kille, som i sin bok levererade sin sjukt sköna personlighet i form av olika sköna uttalanden. Typ uppmana Charlotte Kalla att – håll i er nu – onanera för att slappna av. Ferry, din BUSE! Such a free spirit. Nu är han med i Mästarnas mästare med sin fru Heidi Andersson, som är underbart osympatisk. Jag blir så inspirerad av det matriarkat som verkar råda i deras äktenskap. Typ Ferry berättar i intervju att han alltid varit dödskär i henne och Heidi är såhär: “Björn var en lollig dude med en superlortig lägenhet. Jag trodde ALDRIG det skulle bli nåt” och drar såna här skämt: “jag gifte mig mest med honom för generna.” Sjukt kul. Fast också pyttelite synd om Ferran.

    Nu ska jag äta en för tidig lunch because I can och se på livets bästa program Uppdrag Granskning. Din dröm, min vardag som det brukade stå på folks Playaheadprofiler.

    Ciao

     

  4. idrottsmanssyndromet

    Leave a Comment

    Häromdagen rapporterade medierna om den grova våldtäkt som skedde på en färja för en tid sedan. Några killar som tydligen var framstående inom någon idrott hade blivit anhållna och det väljer advokaten att lyfta fram. Jobbigt och trist och sorgligt det blir nu när killarna inte kan vara med resten av säsongen. Hur ska det gå för laget? Hur ska DET GÅ? Oj och aj och snälla tyck synd om dessa pojkar som ju egentligen bara vill tävla/spela. 

    Ingenting gör mig räddare än det här. Ingenting pekar mer åt att vi går mot ett samhälle utan något som helst rättssystem än det här. Att vi har rika människor som skattefuskar, att haverister som Trump och Åkesson får härja i politikertoppen är inte sådant som visar på fundamentala brister i det vi kallar demokrati. Nej, den stora, svarta avgrunden handlar istället om media. Det faktum att vi går mot en amerikaniserad version av rapportering där det objektiva (åtminstone så objektivt det går) successivt måste ge plats åt nischade medier. Sådana vars syfte inte är att berätta och förklara och granska, utan snarare att gulla med allmänheten. 

    Idrottsmanssyndromet har länge förekommit i USA. Otaliga anklagelser riktade mot killar som varit duktiga inom exempelvis collegefotboll har förvandlats till hatkampanjer och smutskastningar mot tjejerna som vågat anmäla. Fans till laget som påstått att de är monster, lögnare, svartsjuka psykopater som bara vill ta deras älskade stjärna ifrån dem. Medier som, precis som i det svenska färjafallet, beklagat sig över att stjärnorna nu “missar resten av säsongen”. Inte i något annat fall skulle självaste advokaten gå ut i offentligheten och bry sig så mycket om den anklagades yrke. “Stackars brevbäraren som nu missar en massa morgnar av postutdelning”. “Stackars IT-teknikern som nu missar en massa kunder”. Bara i fallet idrottsmän med massa dedikerade fans blir det plötsligt viktigt. Varför är det så? Kan det vara så att vi lever i ett såpass vidrigt, rättslöst, skrämmande samhälle att de som ska representera ‘sanningen’ (advokater, media) mest är ute efter att fria storstjärnorna? Varför är det ingen som skriker att ETT FÖRSLAG TILL ALLA SOM VILL FORTSÄTTA SPORTA ÄR ATT INTE SEXUELLT UTNYTTJA KVINNOR och att ALLA STÅR LIKA INFÖR LAGEN?

    Kan det vara så enkelt att anledningen är att det finns krafter som arbetar för att framförallt unga män ska få göra vad fan dom vill så länge dom fortsätter glänsa i sportsammanhang? Det vi hela tiden befarar men aldrig riktigt vågar erkänna: rättssystemet är ett skämt och ingen jävel står lik någon annan inför lagen? 

  5. envÄldshÀrskaren

    Leave a Comment

    Hej hej hallå

    halvligger i gästrumssängen (?), äter keso och ser på Liv och Horace i Europa. Förstnämnda aktivitet värdigare än sistnämnda. Programmet är såhär: Liv och Horace irrar runt i någon storstad. Horace frågar någon local på tyska/franska/italienska (och man ba wow, master Horre, vad du KAN?!?). En berättarröst säger några fakta om en gammal författarnisse. Liv fnissar sig igenom nån analys. Master Horre är förvirrad över att Liv ens uttalat sig. Han är även förvirrad över varför ingen erbjudit honom anställning som envåldshärskare över världen pga ingen är större, starkare, SMARTARE?

    Sen dricker dom öl.

    Mmmm, jorå. Framförallt är programmet så tråkigt? Aja. Imorgon är det sedvanlig friday night in Gothenburg och jag spenderar den förmodligen med mina tre bästa vänner: soffan! Vin! Bästa vänner!

    Hörs amigos

  6. feng shui pÄ efterfest

    Leave a Comment

    Om exakt en månad och arton dagar kommer jag slungas ut ur all lek, skoj och stim för ett liv som helgon. Jag ska bli präktig. Jag ska leva ett liv fritt från totalt oförklarliga fylleriaktiviteter och vitt bröd. Kanske skaffar jag en hurtig Instagram och postar bilder på sådant jag inte förstår mig på i mitt nuvarande liv: segelbåtar. Hundar. Skidåkning.
        Men varför skifta till denna praktfulla livsstil, egentligen? Varför inte fortsätta flyta i tonårens kölvatten och ägna tiden åt att härja på Tinder eller vid mötet med ny person fundera på om hen potentiellt är någon man kan tigga lista av i framtiden? Varför inte hålla igång jakten på den icke-existerande hipsteroas som är att vara häftig bland häftigt folk på häftiga platser?
        Smakprov på sådant som kan besvara dessa frågor:

    1. Saker jag hade kunnat göra för pengarna jag spenderade på Fernet åt främlingar i fredags cirka 02.30 på klubben:

    – åka till Paris
    – köpa en bil
    – anställa proffs som kan rengöra hela min lortiga matta
    – åka till månen

    2. Saker jag hade kunnat göra med tiden jag ägnar åt sociala medier (typ Instagramgoogla samtliga Kardashian/Jenner-medlemmar, läsa en hel artikel på Vice med titeln “Yeast is yeast? Apparently you can make bread and beer with your vagina”, printscreena allt Peter Siepen någonsin lagt upp och skicka till polare tillsammans med “lol VA HÄNDER???”, stöta på texten “Gillar katter, rödvin, öl, Liv Strömquist, feminism” kanske tusen biljon gånger på diverse indiebrudars Tinderprofiler):

    – läsa upp mina betyg, söka till läkarlinjen, fullfölja utbildningen
    – bli ett proffs som kan rengöra hela min lortiga matta
    – bli en bil efter cirka tusen års forskning
    – VAD SOM HELST som inte inkluderar att skrolla igenom listor på vilka som attendat trendiga events, vilka som gillat, ogillat, “haha”:at olika fräcka dj:s karriärer

    Om exakt en månad och arton dagar fyller jag 21 och tänker att jag åtminstone skulle kunna göra ett försök att återfå någon form av värdighet. Kanske börjar jag uppskatta djur mer (typ utbrista “åååååh men GUUUD” när folk visar filmklipp på sälar eller sluta prata med folks husdjur som om de var en creepy svenskavikarie). Kanske börjar jag flitigt använda ord som kulturappropriering och är den som har djupa samtal med folk om feng shui på efterfester. Inget av det här kan vi ännu veta. Vi får se, helt enkelt. Men det är ju som sagt en månad och arton dagar kvar och tills dess lovar jag att underhålla med fler spännande tankar från mina fullständigt havererade upptåg som alkad *20 y/o on the town*.

    xoxo