Dadgostar Empire

Archive: Okt 2016

  1. trippin

    Leave a Comment

    thumbnail_20161028_232349screenshot_2016-10-26-22-09-19

    thumbnail_20161029_002657

    thumbnail_20161029_004400

    Vilken feeling igår, hörni. Inledde med middag på Rex, Malmös Sturehof. Sen gick vi på lokal. Klara tyckte att det var en toppenidé att köpa en flaska bubbel i baren. Vi skrattade ihjäl oss. Sen tog vi en miljard olika bilder med blixt på vår polare och hennes ärorika flaska bubbel samt drack upp alltsammans i ett svep. Typiskt civiliserad och respektabel kväll.

    Undra om Erkan Reinfeldt också finansierar sin #hummerfredag med CSN/vikarielön han tappert sparat i fyra dagar. I så fall är han välkommen att oja och aja sig över kontoutdraget i soffan med kvinnokollektivet och ev hänga med och trycka en falafel på Möllan.

  2. Vem fan är Ayn Rand?

    Leave a Comment

    Det här med identitetspolitik är ett känsligt ämne. Det har skapat konflikt inom vänstern på senaste tiden och åsikterna skiljer sig radikalt. Åt vilket håll har utvecklingen gått? Hur mycket bryr sig folk om vad som händer med välfärden nuförtiden? Vilken roll spelar den inom vänstern idag och framförallt: hur ser balansen ut mellan identitets -och socioekonomisk politik?

    I avsnitt 124 av Lilla Drevet (min jätteobjektiva huvudkälla till allt) snackades det om följande teori: framgången för partier som mest är intresserade av livsstil -och identitetspolitik (i huvudsak Fi/mp/SD) har kunnat uppstå till följd av en globalisering av ekonomin. Alltså: vi känner att vi inte har så mycket nationell frihet ekonomiskt. Den ekonomiska frågan avpolitiseras, helt enkelt, då det känns som att alla partier är ungefär likadana.

    Så istället för en miljard arga krönikor om att det går åt helvete i välfärden till följd av privatiseringar exempelvis, så läggs all energi på att bråka om normkritik på muséer.

    Jag vet inte riktigt. Finns massor jag inte kan om det politiska klimatet. Vad jag däremot har är ett pyttelitet stråk av kunskap kring följande: vänsterkids. Jag har lång erfarenhet! Jag kan skriva en uppsats! Jag kan relatera!

    Vilka var politiska ikoner förr i världen? Pre-hipstertiden. Che Guevara, kanske? Mannen som enligt Wikipedia var marxistisk revolutionär, läkare, politiker och gerillaledare. Han fick mycket kritik i efterhand för bruket av våld, visst, men hans ikonstatus uppstod till följd av upproren mot kolonialism, imperialism och kapitalism.

    Nu, då? Vem rantas det om i våra sociala medier, vilka posters har vi på väggen? Silvana Imam, tillexempel. Rebellen. I DN stod det att ”som kvinna, lesbisk och arab för Silvana en kamp på många fronter”. Hon beskrevs i Filter som den motvilliga ikonen – någon som fått en status utan att ha bett om det. Och jag instämmer. Det är ju vi som skapat en situation i vilken Silvana Imam kan bli politisk ikon FÖR VÄNSTERN trots att hon hyllat en högerradikal författare som Ayn Rand vid flera tillfällen. Hon har gjort reklam för IKEA, ett företag som smitit undan skatt since år noll. Vad är det hipsters ser i Silvana? Defintivt ingen upprorsmakare mot imperialism och kapitalism, i alla fall. Man ser en HBTQ-anhängare och antirasist. Och det är skitbra! Men räcker det?

    Jag ifrågasätter inte Silvana Imam. Jag ifrågasätter det vänsterorienterade etablissemang som vill stämpla henne som politisk ikon.

  3. Streetsmart

    Leave a Comment

    På högstadiet gick jag i en klass där ungefär fem personer hade svenska föräldrar. Nästan alla mina klasskompisar bodde i närområdet. Någon kallade mig ”rik” som bodde i villa. Några fler bodde i hus, andra radhus, andra i lägenheter. Några i ganska små lägenheter med många syskon. På loven åkte ens polare till släktingar i Turkiet, Kurdistan, Bosnien. Man hängde på Lundbybadet. Det blev en smula svajigt i försvaret på fotbollsmatcherna då lagets bästa back fastade. Man gick på fest i Fyrklövern i sitt nya linne från KappAhl och sina fejkade Converse. Man rökte vattenpipa på någons balkong.

    Vilka var ens förebilder? Vad gjorde de äldre, de man såg om man hade tur på festerna i Fyrklövern? Vad hade man för förutsättningar? Vilka såg man på gatan och vad hade man för bild av befolkningen i stort? Vilka krav hade man från sina föräldrar?

    Det hände ju att man såg annat folk. När man mötte Askims f94-95, tillexempel. Sjukt exotiskt. Eller när man för en gångs skull vågade åka till sin polare som bodde i Torslanda. Det kändes som om man var från en annan planet. Så småningom började jag på ett gymnasium i stan. Jag satte mig på vagnen och åkte kanske femton minuter från där jag bodde, till den där andra planeten. Ingen hette Fatou eller Zeinab. De flesta bodde i villa. På loven åkte folk till sina sommarställen. Folk hade båt. Man gick på fest i Örgryte i sin nya tunika från Odd Molly och sina PrimeBoots. Ingen hade fejkade Converse. När det var julbord i bamba fråga samma kille mig, tre år i rad, ”men är inte du muslim?”. Det blev en smula problematiskt för mig att ha fest, femton minuter från stan, då det ju var allmänt känt att sådana områden var farliga efter kl 19. Någons farsa skulle lära sonen att vara ”streetsmart” om han nu tvunget skulle gå på den där festen i det där farliga området.

    THE HOVÅS SOCIETY, IN COLLABORATION WITH CHAMONIX VACATIONS AND ARKIPELAGO SUMMERS PRESENTS: STREETSMART 

    Snart i en sjuttonårig killes hjärna nära dig som försöker ha fest på fel sida Göta Älvbron

    Vilka var deras förebilder? Vad gjorde de äldre, de de såg om de hade tur på festerna i Örgryte? Vilka var deras förutsättningar? Vilka såg de på gatan och vad hade de för bild av resten av befolkningen i stort? Vilka krav hade de från sina föräldrar?

    Och framförallt: vad skapar detta för politiskt klimat? Hur påverkas saker som främlingsfientlighet i ett sånt här samhälle? Alla förlorar på segregation. Det skapar rädsla. Det skapar dumhet. Vi förlorar på det kulturellt, ekonomiskt, intellektuellt.

    Det är faktiskt inte förrän jag kom till Malmö som jag insåg hur extremt segregerat Göteborg är. Situationen är så överallt, naturligtvis, men när jag gick runt på stan första gången tänkte jag (som en jävla idiot) att shit, det känns som att man är i förorten. Man vänjer sig snabbt. Man vänjer sig snabbt vid vilken bild man får upp i huvudet av uttrycket ”mannen/kvinnan på gatan”. Jag fattar hur primitivt det låter men ärligt talat, vi ligger så långt efter i utvecklingen att jag måste slå ett slag för följande: vi måste åtminstone få SE folk i vår närhet med olika bakgrunder. Bara se dem passera på gatan! Jag sörjer att jag måste få be om så enkla saker, men ärligt talat, plakaten som hölls upp på demostrationen för afghanska flyktingar i lördags hade budskap som:

    Jag vill leva
    Skicka inte barn till krig

    Vi lever i jävligt, jävligt primitiva tider, om man ska uttrycka det brutalt förenklat.

  4. Jag kommer inte dö för Benjamin Ingrossos musik

    Leave a Comment

    protest

    Har ingen aning om vem den mysiga damen på bilden är men chansen är stor att hon skrev protestskylten i ilfart efter att ha sett kanal5:s nya satsning Wahlgrens värld. I så fall kan jag inte annat än att säga: I feel you, lady.

    Ärligt talat. Jag är inte emot intelligensbefriad underhållning. Tvärtom – finns massa skoj. Men är det inte möjligt att fixa nånting – vad som helst – som kan befinna sig PYTTELITE utanför den stereotypa mamman, tonårstjejen och tonårskillen på tv?

    Kan vi inte få följa typ en random familj från Alby? Det händer massa roligt där. Bodde där i ca sex månader och fick vara med om bland annat: Dogge Doggelito i mjukisbrallor på torget. Det var riktigt fett. Jag hade kunnat kolla på en stillbild av Dogge på väg till tunnelbanan i noppig mjukisdress och det hade varit mer underhållande/inspirerande än bantningsbonanzan på kanal5.

    Men okej, vi stryker Alby. Vi stryker blattar. Vi stryker medelklassen tillochmed! VI KÖR PÅ LIDINGÖ! Vi kör! Man tänker: med såhär otroligt låga krav borde kanal5 kanske meet us halfway i någon bemärkelse. Vi kanske får… en dotter med tourettes. En son med tjackproblem. Nån som drömmer om att bli vaktmästare. Eller om vi sänker ribban innerligt: vad som helst som inte är

    a) en medelålders morsa som tycker att hon är för tjock för att dejta, ev är för tjock för plåtningen av sin nya kollektion och älskar att shoppa

    b) en ung tjej som har gränslösa duktig flicka-komplex

    c) en 19-årig kille född i Danderyd som säger såna här saker

    thumbnail_screenshot_2016-10-24-19-48-51

    Vad tycker kanal5 att vi tjejer ska ha för tankar om att fylla typ 40? Kommer man behöva gå runt och nojja över sitt utseende stup i kvarten? Vad ska tjejer som precis fyllt typ 14 tro om att bli vuxen? Måste man vara ordningsam och smal och snygg och ha en polerad Instagram och blogg? För om man konsumerar nån form av media verkar det ju som att den sortens tjej är den enda typen värd att följa. Och killarna? Killarna ser killar på tv med kepsen bak och fram som kan göra lite vad fan de vill eftersom de är störst, bäst och starkast. Samt har kvinnor som gör det mesta åt dom.

    Jag vet inte. Jag tycker bara att vi måste få NÅNTING av familjen Wahlgren.

  5. saturday night live

    Leave a Comment

    Fan, vänner. Nu är vi här igen. Lördag! Följande sker i Värnhems kvinnokollektiv: kaffe/whisky och ABBA. Ring Lukas Moodysson, här finns stoff till ännu en knivskarp ögonblicksbild av det svenska vemodet.

    Vemod i dess förträffliga bemärkelse.

    Idag har jag lärt mig dammsuga en trasmatta. Rebecka såg mig försöka och skrattade ihjäl sig. Sen fick hon visa mig hur man öppnar en vinflaska. Man kan inte vara bra på allt, sa jag i vanlig ordning. Min catch phrase nuförtiden? Fan. När ska vi snacka om typ piniga intervjuer med Sarah Palin, så jag kan få glänsa?

    Aja. Tänkte bara slänga in några heta tips till alla lonely soulz skoja men bara två jävligt lolliga grejer på intranätet atm:

    1. Google/youtube-sökningarna Putin + cats, Putin eats steak, Danny Saucedo + hemlösa

    Danny drar några tänkvärda ord om 100-lappar och hemlösa.

    2. http://blogg.djungeltrumman.se/nickypop/

    Shoutout till mannen som gör magi av halvfabrikat

     

    🙂

    Have a blast yall

  6. slummens barn

    Leave a Comment

    Samtidigt som fler debattinlägg, Facebook-statusar och nyhetsartiklar skrivs om det amerikanska valet, går barnen i Detroit till skolan som vanligt. På en skola får bara sorgliga fyra procent (!) av tredjeklassarna godkänt på Michigan’s kunskapstest i engelska. I en krönika av Geoffrey R. Stone på New York Times, beskrivs situationen i skolorna, där analfabetism är norm, som slumlik, fallfärdig och rentav farlig. Lärare tvingas i vissa fall köpa böcker och skolmaterial – till och med toapapper. I flera år har det här fallet drivits. Fallet som grundas i följande: barnen ges inte en anständig chans att gå i skolan.

    I skuggan av alla virala klipp på Trump och Clinton som sjunger sånger, sitter nioåringar i slummens skolbänkar och kan knappt läsa. När DN, en av våra främsta nyhetskällor, listar aktuella ämnen på sin hemsida, ser det ut såhär:

    USA-valet
    Hillary Clinton
    Donald Trump
    DN granskar Riksrevisionen
    Allsvenskan
    Nya amorteringskraven
    Krogkommissionen

    Självklart, aktuellt! Viktigt! MEN VAD HÄNDER MED VÅRA BARN? Jag skriver ”våra” för att klasskampen som bekant sträcker sig över landsgränserna. Vad jag också vill komma till är det här: jag läser om kidsen i Detroit och blir mer säker än någonsin på att jag vill bli lärare. Det politiska arbetet sker genom politik, självklart, men det börjar ingen annanstans än just där, i Detroit, i hjärnan på en människa som tar sina första steg ut i verkligheten. Vi kacklar så jävla mycket om feminism, rasism och förtryck och ändå lägger vi all vår energi på en man i tupé istället för på de som ska bli vår framtid. De vi har chansen att forma. De är här! Framför oss!!! Och till skillnad från tupémannen så LYSSNAR DE PÅ OSS! Vi har chansen att LÄRA DE VAD VI VILL!

    Jag säger inte att vi ska sluta göra det vi gör. Skriv fler artiklar om fascistiska republikaner! Men för all del, glöm inte Detroit. Glöm inte vår framtid.

  7. Hyllning till NG

    Leave a Comment

    Nu ska vi snacka Nöjesguiden. Mycket kan sägas, och är redan sagt, om denna skapelse men ett som är säkert är i alla fall att den inte försöker vara något den inte är. Gemene hipster har ju en tendens att vilja dölja sitt ursprung/nuvarande tillhörighet: (vit) övre medelklass. Och jag vet, jag har tidigare rantat avskyn mot att bli kallad ”andra generationens” (we feel your pain, Tove Lo!) men just i fallet klass blir det svårt att undvika. Så here it goes:

    Nöjesguiden är en tidning för andra generationens övre medelklass-kidz.

    I alla fall om man kikar på tipsen. I senaste numret blev vi exempelvis tipsade om att käka trerätters på Yaki (eller om man inte är sugen, ostron + dessert). Asså… Klassikern är ju att boka bord på Yaki så man gå på klubben sen. Då är stämningen såhär: om alla lägger ihop sin inkomst sen 2007 så kan vi dela en charkbricka på 8 pers.

    Jag minns när jag pluggade ekonomi i Stockholm. Vår föreläsare, en man med röda byxor och yvigt hår, tog alltid ostron och aioli som exempel när han skulle göra olika diagram. Så såg han ut över salen och sa: ”ja… Vad säger ni? Vad kostar ett ostron nuförtiden?”

    Läxa: börja följ NG:s tips! Så kan ni imponera på Stockholmska ekonomiföreläsare i röda byxor sen.

    Spännande i förra numret var den så kallade studentspecialen. De intervjuar fem studenter, varav två går på Konstfack/Berghs. En tredje jobbar som Youtuber men har examen i Evenemang -och projektledning. Övriga två pluggar ekonomi (på SU! Där kom den!) och psykologi.

    Översättning: NÖJESGUIDEN HATAR PEASANTS! Gud förbjude att vi skulle intervjua nån vidrig lärarstudent eller undersköterska! Vem fan av läsarna ska kunna relatera det? Nä, in med youtubern.

    Sen tipsar de om att besöka second hand-butiker och loppisar ”med telefonen i hand och kolla upp vad sakerna du hittar går att sälja för på tillexempel eBay eller Tradera” alt gå med i en provgrupp för nya läkemedel för att dryga ut studentkassan.

    tumblr_mv4wmfnc4x1s0utpeo1_500

    Alltsammans skulle ju kunna vara ett enda stort skämt. I så fall ganska roligt. Nöjesguiden kan ev vara nåt metaprojekt som övergett the original hipsters neurotiska champagnemarxism (vill så himla gärna framstå som Berlinsjaskig och vill krossa kapitalismen! Men blir svinängslig av att röra sig utanför tullarna/Johanneberg och dricker aldrig en kaffe under 40 spänn!) för att helt enkelt bara njuta av ostron på Yaki i Our Legacy, Lorentz *90-talsinspirerade* parfym och en examen från Berghs i typ produktionsledning. Because they can.

    Fuck the haters

    5235937

    Ganska gött, ändå? Jag ska nog vara så kontroversiell och säga att den tröttaste hipsterfundamentalismen på marknaden är UPPFRISKANDE. Heja Nöjesguiden! Och, herregud, HEJA uppslaget ”Reaktioner”. Otroligt roligt. Alla insändare/svar befinner sig på skalan passiv aggressiv till våldsamt aggressiv. Min favoritskala. Från Hanapees ”Kram :)” till den ökände snus-under-läppen-hatern Marcus Berggren som i vanlig ordning totalsågar allt i sin väg.

    Julafton!

    Vill även tipsa om Döskalle & Mästerligt med Danny Saucedo. Den stackars pojkvasken är redan såpass 1337likes-marinerad att jag inte bör ranta alltför mycket, men alltså… Kritiken är inte obefogad.

    Vad händer efter döden?
    – Då återförenas man med världssjälen.
    Hur är tillvaron då?
    – Jävligt nice. Riktigt fet. Säkert som en DMT-tripp.
    Har du någon tribaltatuering?
    – Nej. Det jag har på armen är sacred geometry. Det är något helt annat. Det är det där med DMT-trippen som någon hade förklarat för mig.
    Är du inne mycket på DMT-trippar?
    – Nej, det är jag inte. *blink*

    …………….what hahahaha. Och detta är bara en liten del! Va menar han!

  8. Kvinnokollektivet

    Leave a Comment

    Jag och Rebecka, en onsdagkväll:

    Jag: *fiser*

    45 sek senare: *känner fislukten och inser att jag aldrig kommer komma undan*

    Jag: asså fan, förlåt. Råkade fisa.

    Inväntar ughhhh!!!!

    Rebecka: LOL jag med typ 1 min innan dig?

    e3f730d9d2aa75fb2e47ec73c0dc7a35

     

     

  9. Allt man vill är ju för fan bara att få känna något med integriteten i behåll

    Leave a Comment

    De sitter på balkongen i hans lägenhet och det är sol överallt, inuti och utanpå. Han är inte som killarna hon brukar ligga med. Allt är förvisso relativt – och i gemene mans ögon är han väl en varelse med samma åkomma som resten av de hon jagat, suktat efter, blivit bekräftad och allt annat än bekräftad av: narcissism. Eller, kanske är narcissism fel ord. Kanske ligger det närmare sanningen att säga att han lider av åkomman tjugotreårig snubbe. Hon vet inte skillnaden. Det ligger oftast så mycket annat insyltat. Osäkerhet, rädsla för att bli sårad, sviken, lämnad och bedragen. Det vanliga. Nämnda åkomma drabbar av uppenbara skäl de allra flesta stackare som lever ett fulländat liv i denna kalldusch till värld. På många sätt är symtomen unika för var och en. På många sätt är de alltid exakt likadana.

    Hon vill ändå stå fast vid sin känsla: han är inte som killarna hon brukar ligga med. Han är intresserad av henne. Det är exakt vad hon senare säger, i telefon med kompisen hon träffat honom genom, när hon passerar Poseidon längs molnfri himmel. Hon säger att det är skönt.

    Skönt att äntligen ligga med någon som verkligen vill ligga med en tillbaka.

    […]

    Hon vet inte hur hon ska göra. Ska hon inte bara slappna av? Skit samma om han inte svarat. Man måste väl kunna få lite andrum? Och samtidigt: vem fan tror han att han är som fuckar henne och sen lägger handen på hennes lår?

    Och samtidigt: vem fan är hon som låter den ligga kvar?

  10. Sluta ligg med dumma män!

    Leave a Comment

    En kvinna vid namn Margit Richert gick imorse ut i SvD med en krönika titulerad ”Snälla kvinnor, skriv inte fler texter om dumma män!”

    Och man tänker: å, nej. Don’t do it, Margit! Don’t go there!

    But yes, she will. Hon hävdar i texten att kvinnor är för gnälliga, att de rantat för mycket om Bob Dylan-dyrkande män, att män minsann aldrig hade kunnat skriva sådana hemskheter om kvinnor.

    ”I min bekantskapskrets har jag gott om män. Somliga gillar Bob Dylan. Somliga berättar ibland saker för mig som jag redan visste, eftersom de inte visste att jag visste det. Vissa är rätt kassa på att fråga mig saker. Det kan ibland vara irriterande. Men detta gäller ju i lika hög utsträckning mina kvinnliga vänner.”

    På samma sätt som Alice Teodorescu förnekar strukturell rasism och skyller fattigdom på fattiga människor själva (lathet!), förnekar Margit rätt och slätt patriarkatet med ”Kvinnor: sluta för Guds skull att gnälla över dumma män! Ligg inte med dem. Ge dem inte luft. Sluta ägna er dyrbara tid åt dem. Gift er inte med dem. Och snälla, skriv inte fler texter om dem. För där kan vi snacka om att bekräfta den underordning man säger sig vilja bryta.”

    Spännande teori. Man bör alltså sluta ”ge dem luft” för där kan vi snacka om att bekräfta den underordning man säger sig vilja bryta. Man bör istället hålla käften och sluta vara ett sånt jävla offer jämt. Jag tänker, vad anser Margit om alla artiklar som gång på gång skrivs om SD och rasism? Tänker hon: för Guds skull sluta att gnälla över dumma rassar! Ligg inte med dem. Ge dem inte luft.

    Vad tänker hon om UG:s granskningar om de oanständiga bonusar som år efter år tilldelas olika VD:ar? Vad tänker hon om de oändliga artiklar som skrivs av människor som påverkats av, säg, nedskärningar?

    För Guds skull, sluta GNÄLL för där kan vi snacka om att bekräfta den underordning man säger sig vilja bryta. GE DEM INTE LUFT!

    Jag håller med dig, Margit! Jag orkar inte heller läsa mer gnäll om ”dumma” män, feminism, antirasism, klassklyftor, förtryck i största allmänhet. Men tills dess att vi har ett samhälle där det inte behövs, så måste vi fortsätta. Igen och igen. Vi måste prata om strukturer och kultur, för det är det allt bottnar i, inte enstaka händelser där ”somliga [män] berättar ibland saker för mig som jag redan visste, eftersom de inte visste att jag visste det.”

    Och ärligt talat: kom igen nu. Omg, tänk om män hade skrivit samma om kvinnor?!?! Det hade ju aldrig gått! HA!

    Jag får Ann Heberlein-vibes, då hon som bekant kände sig kränkt över att svarta hade en egen fikagrupp för tänk om ”vita gjort samma sak”.

    Kan inte annat än att säga som Jakob E (0:28)