Dadgostar Empire

Archive: Nov 2017

  1. Nåt med Stalin…

    Leave a Comment

    Asså, det här med Heimersons krönika. Vem bryr sig om vad en jävla gubbe tycker? Vad kommer det spela för roll? Jag fattar ingenting. Det är väl klart som fan att Aftonbladet bara vill att vi ska bli arga och länka artikeln?

    Jag FATTAR verkligen. Det ÄR provocerande. Men vi MÅSTE FÖRSÖKA tänka konkret. Hur ska vi göra för att bekämpa patriarkatet? Vad är det som ligger bakom, vad är själva roten till problemet? Är det att olika gubbar är dåliga människor? Är det att snubbar har läst för få berättelser om kvinnor som farit illa?

    Återigen: vi sitter typ och väntar på att olika Heimersons ska ändra sina känslor. Ba AHAAA!!!! Om vi bara kommer på tillräckligt bra argument så ändrar han nog sin uppfattning. Det är samma argument som att låta nazister ställa ut på Bokmässan – om vi bara argumenterar tillräckligt bra så får vi nog nazisterna att ändra uppfattning(?).

    Svar: nej. Problemet är inte bristen på sympati. Problemet är att maktfördelningen är ojämn, att människor agerar på sina möjligheter och förutsättningar. Problemet med Virtanen var ju knappast att han typ… är en idiot? Det är han också men liksom – det kommer ju fler Virtanens.

    Jag menar bara att vi måste sluta slösa energi på att gång på gång bli chockade över att förtrycket fortsätter, liksom, men hallå HAR NI INTE LÄST VITTNESMÅLEN? PÅVERKAS NI INTE? Och så blir vi jätteledsna och allt känns hopplöst. Nästa övergrepp kommer ske igen och igen av your local feministprofildude who writes feministiska krönikor eller your local ”simpel snickare”. Det handlar inte om godhet eller ondska. Det handlar inte om rätt och fel. Det handlar om politik, strukturella och systematiska möjligheter som ges till män som grupp. Hur ska vi göra???

    a) tycka att Heimerson är en dålig gubbe
    b) rikta blickarna mot makthavarna, sätta press, kräva SAKPOLITISK FÖRÄNDRING!!!!

    Måste dock bara inflika, återigen, till tidningar som vill bedriva ”journalistik”: men vadå, vi måste ju låta folk tycka? Debattera? Man måste ju få tycka att sexuella trakasserier är överdrivna? Att kvinnoförtrycket är överdrivet? Värna om debattklimatet

    men asså DET ÄR INGEN JÄVLA ÅSIKTSFRÅGA?????? ”jag tycker att det är en häxjakt på män”

    PATRIARKATET ÄR INTE EN ÅSIKT, DET ÄR ETT VETENSKAPLIGT OCH STATISTISKT BEFÄST FAKTUM

    Vi kanske kan lägga ner all undersökning i alla former istället så kan folk gå runt och känna bara? Vafan, det KÄNNS som att du och jag tjänar lika mycket pengar… det KÄNNS som att du och jag städar lika mycket här hemma… det KÄNNS som att när du sa att du inte ville ligga med mig så menade du att du ville det… det KÄNNS som att isarna inte smälter… vafan, det är ju askallt här på Möllan……

    Eller?

    Fuck Heimerson! Vad kommer REGERINGEN göra?!?

  2. Död åt klassamhället

    Leave a Comment

    ”Eländet” av Andrzej Tichý är en bok jag rekommenderar till alla skojare som förespråkar ”den fria viljan”. Jag skriver det inom citationstecken för att det är en absurditet att förespråka, ett påhitt. Det existerar inget sådant. Ingen väljer, i regel, fattigdom. De flesta människor gör vad de kan med sina förutsättningar och möjligheter. Det är helt meningslöst att ifrågasätta folks val utan att därtill diskutera bakgrund och klass.

    Jag har typ aldrig blivit så illa berörd av en bok. Den oändliga misären som uppstår i en miljö präglad av fattigdom och våld. Hopplösheten man slås av själv, bara som läsare i sin trygga fåtölj, liksom HUR, HUR kan någon människa försvara detta?

    Och samtidigt: det handlar såklart inte om moral. Att högerpolitiker är dåliga människor, att liksom, hur kan folk vara så himla taskiga? Ingenting kommer förändras av att vi sitter och hoppas att folk ska bli snälla, att folk ska vakna upp en dag och tänka att fan, det är ändå rätt dåligt med våldtäkt, det är ändå lite taskigt att några ska leva i eländet Tichý beskriver medan andra ska få allt, exakt allt, att några ska arbeta i fabriker (tips: dokumentären ”Arbetets kvinnor” på svtplay) utan någon som helst chans att komma därifrån medan andra ska sitta och mässa om den fria viljan.

     

    ”Varför blev somliga dyrkade och hyllade medan andra föll ner i missbruk och hemlöshet för att sedan dö bortglömda?”

    ”Inte förrän många år senare inser vi att ordet fri finns, nej, ordet fri finns, men det betyder ingenting, det har ingen betydelse, det betyder ingenting, alltså det pekar inte på någonting i verkligheten, precis som ordet enhörning, som ordet Gud, eller jag vet inte, det pekar möjligtvis på det som inte finns framför mig, på ljuden i hörlurarna som tar bort en del av världen omkring mig…”

    🙂

    Samt bara allmänt roliga formuleringar:

    ”…världen var vår på något sätt, solen låg som en fucking apelsin ovanför vattnet och sken på våra taniga tattarkroppar om kvällarna, på klipporna, det var den sommaren vi bekantade oss med malaysisk hederskodex…”

    Den fria jävla jävla jävla viljan. Eländet och misären. När kommer revolutionen? NÄR?!?

  3. Jag skiter i julklapparna

    Leave a Comment

    Vad ska man göra av sin saknad? Jag försöker göra något av den. Gräva i den. Det känns som att försöka tvätta en skyskrapa med tandborste. Vad mer? Jag försöker förminska den, förstora den, dra i den med rynkade ögonbryn och säga ”åh… vad fin. Vad är det för nåt?” som Annikas mamma i Pippi-filmen när hon i julklapp får TYP en grytlapp (”vad är det för nåt?”) av Annika. Den där julklappen var ju TYP en grytlapp. Jag vet inte vad det här är, inte ens på ett ungefär. Jag vill inte veta heller. Jag vill att det ska vara som det var innan bara, nothing less, nothing more. Jag skiter i om det är överdrivet, jag skiter i allt. Inte på det aggressiva, Silvana Imam-jag-ska-fucka-allt-sättet, jag vill inte göra någon förändring för världen, jag är inte arg, jag bara känner att om det hade funnits en lista på exakt allt, varje detalj och varje dammkorn så hade jag kunnat plocka fram listan, peka på den uppifrån och ner och säga: jag skiter i allt det här.

    Jag vill bara att det ska VARA SOM DET VAR FÖRUT.

  4. Do you wanna go real hard or do you wanna chill

    Leave a Comment

    FAAAAAAAAAAAAAANNNNNNN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    Klarspråk: något fanns i mitt liv som var omöjligt och jättejättejättebra och nu finns det inte mer och allt känns jättejättejättepiss. Allt som varit har varit och nu är vi här. Jag har grinat. Jag har ätit popcorn. Jag har sprungit och lyssnat på Broder Daniel samt Anton Kristiansson (de enda som förstår en) – lipat lite i farten. Det är ganska roligt.

    (Lipa i farten. Det är något generellt med ”i farten” som låter så lustigt, känns lite fisrelaterat.)

    Jag borde skriva något intelligent, ge mig på någon skarp analys, vara smart, vara strong, fuck it men jag känner baraaaa aaattt jag inte vill att det ska vara slut. Jag vägrar acceptera läget. Kommer det vara såhär för evigt nu? Varför ringer jag inte bara?

    VARFÖR
    VARFÖR
    VARFÖR

    Jag vet varför men jag undrar ändå.

    och

    NÄR
    NÄR
    NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! kommer någon att älska mig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    aldrig känns det som!!!!!!!!!!!!

    jag vet att det inte är sant!!!!!!!!!!!!!!!!!

    men det är inte som om Gud aktivt försöker dementera den hypotesen!!!!!!!!!!

    BUUUUUUUUUUUUHUHUHUU

    Jag är lite skämtsam nu för att a) underhålla er hungriga läsare, och b) om jag inte drar olika skämt och skrattar maniskt kommer jag malas ner långsamt till en deg som sakta förmultnar ner i marken. Jag kör ingen explosion eller nåt sånt sexigt, jag hänger kvar, går under långsamt medan skämten blir alltmer desperata.

    🙂

    🙂

    🙂

    Till mig själv och till er alla skulle jag dock vilja rekommendera en låt jag tänker tillägna min polare Jessica som skjutsade mig hela den långa vägen till klubben igår på cykel. Min polare Jessica är en mycket, mycket bra polare och liksom mina övriga polare ett FUCKING GENI AV RANG!!!!! Jag är varken känslosam eller subjektiv. ÄLSKAR DOM!!!!

    Samt en mycket, mycket bra låt med jättebra text.

    NU:

    + vin

  5. Det finns alltid en annan väg att gå

    Leave a Comment

    Såhär är det: det känns hopplöst ibland. Det känns ganska ofta hopplöst. Vad ska tyckas? Vad borde tyckas? En slår knut på sig själv, varv efter varv. Hur ska jag vara en korrekt feminist? Gör jag rätt? Är jag för hård? För mjuk? För aggressiv, för passiv? Borde jag göra mer eller mindre? Gå framåt eller vila?

    Ganska ofta känns det jävligt läskigt. En vacklar i sina åsikter och ageranden. Jag känner mig svinkänslig, börjar tveka direkt när någon gör motstånd. Och det är otroligt svårt. Jag tänker att om en förändring ska ske så måste en få med sig alla. Det måste ske strukturellt. Det räcker inte om de som redan håller med, håller med ännu mer. Hur ska en göra? Vi är trötta. Vi är jättetrötta. Vi tvivlar på oss själva och på allt annat. Vi tänker att vi kanske inte ska klaga så mycket ändå. Det börjar gå för långt. Det är klart som fan en tvivlar. Det är klart som själva fan att det känns som att en är helt, helt ensam och att vi lika gärna kan ge upp.

    Men jag LOVAR, jag lovar och svär att förändring kan och kommer ske. Vi får kämpa på. Vi får tro på oss själva och på varandra och framförallt, framförallt inte ge upp. Vi ska inte vara nöjda och tacksamma. Folk får tycka att det är att klaga och gnälla. Det spelar ingen roll.

    Aldrig backa.

    Tills sist GIVETVIS ett citat ur Hundra procent fett av Liv Strömquist: ”man ska aldrig lyssna på människor som säger att man måste acceptera verkligheten som den är. Det finns alltid en annan väg att gå.”

    ARKIV 1972 – Grupp 8 bildades redan 1968 men det var på sjuttiotalet som kvinnorna gick ut på gatorna och protesterade. Marie Muhr med ett plakat som sammanfattar kraven deltog i den första stora demonstrationen för kvinnans rättigheter. Demonstrationen gick från Humlegården till Sergels torg i Stockholm. Bilden publicerad i boken Sjuttiotal av Jan Lundgren.
    Foto: Arne Jönsson Kod: 35
    COPYRIGHT SCANPIX SWEDEN

  6. Idag är ingen vanlig dag…

    Leave a Comment

    ”Internationella mansdagen firas årligen den 19 november sedan 1999. Dagen avser att fokusera på pojkars och mäns hälsa, uppmärksamma mäns bidrag till samhället, förbättrade relationer samt lyfta fram positiva manliga förebilder.[1] I Sverige ses dagen av många som en motsvarighet till den internationella kvinnodagen.”

    ”Att fira männens positiva bidrag till samhället, gemenskap, familj, äktenskap, barnomsorg och för miljön.
    Fokus på mäns hälsa och välbefinnande, socialt, emotionellt, fysiskt och andligt.
    Att belysa diskriminering mot män i socialomsorg, sociala attityder och förväntningar samt lag och rätt.”

    WOOOOOOOO!!!!!!!! Äntligen. Varje dag vaknar vi och tänker såhär:

    men varför finns inte en dag då vi firar mäns bidrag? positiva bidrag? en dag då vi fokuserar på mäns hälsa och välbefinnande

    socialt
    emotionellt
    fysiskt OCH
    andligt

    en dag med fokus på män? och pojkar? varför finns inte en sån dag

    VARFÖR
    VARFÖR
    VARFÖR

    så visar det sig att *trumvirvel* DEN DAGEN FINNS. På samma dag som internationella toalettdagen! Its true. Truth is being told. Hur sjukt? Med tanke på att top 2 på favoritlistan är:
    1) män
    2) toalett

    Det går att fira genom att göra mansbetonade grejer. Kanske:
    – äta kött
    – jaga
    – dricka alkohol
    – tälja (?)
    – lyssna på olika band
    – dj:a
    – entrepenörskap. uttal: entrepenååår (engelska)
    – diskutera investment och förflyttning av aktier
    – grilla
    – klippa gräset
    – gymma
    – sport
    – tycka
    – elektronik
    – slåss
    – förklara
    – göra konst


    ”Pillesnas i vas” av Björn Ferry


    ”Putin” av George Bush 


    Kingen ändå… George Bush är typ ett konstprojekt i sig


    Politiska vilden (fd SD) Pavel Gamov är 100% ett konstprojekt. Asså det finns ingen annan förklaring. 

    Om någon fantastisk människa är villig att trycka upp någon av dessa som merch (keps eller tisha… nyckelring?) så var vänlig kontakta mig.

    God bless all of you!

  7. Gubbuffén bara fortsätter i all oändlighet

    Leave a Comment

    Börjat läsa Lars Noréns dagbok. ”En dramatikers dagbok”. Jag vet att det snart blir en serie. Knausgård, Engdahl, Norén. En besatthet? Kanske. Jag vill gräva i deras hjärnor. Hjärnan tillhörande deras antites äger jag ju redan själv, den är helt urgröpt och på samma gång så mycket att jag vill fly från den.

    Hur som helst, dagboken är en biljon sidor såklart. Insåg att jag tagit andra delen också, 2005-2012 (den inleddes med 2000-2005). Jag har läst kanske… 30. Jag kommer aldrig orka. Men redan, redan djupt illa till mods över den här jävla branschen som tillåter män som Norén att ”leva ut”. Det är ju inte Norén som individ, i vanlig ordning, som är problemet. Det är det här fucking fenomenet: regissören, skaparen, geniet. Den stora skillnaden mellan Knausgård och Norén är ju att Norén har direkt makt över andra i form av skådespelare. Knausgård var en galning och levde ut det på alla möjliga sätt (typ på krogen eller i sina privata relationer) men Norén har ju även teatern. Och allt görs med sån jävla… prakt. Han är ju dramaaaaatiker och det är så jävla tjusigt och viktigt och vart går gränsen för vad man kan säga till de ska utföra ens verk? Vad kan man få andra att göra för konstens skull?

    ”Sofia är fin, befriad, hon blossar, hon gör omedvetet så bra saker. Jag sa det till henne.”

    De här männen är ju Gud på ett sätt. De kan ju slänga ur sig vad som helst – det har ju med pjäsen att göra. Alltet. Den här pjäsen är lösningen på allt elände, den går före allt, arbete, rättigheter, integritet det är KONSTEN!!!!!! Allt för konsten men vems konst? Varför ska just den få en specifik, upphöjd roll? Varför ska alla böja sig för just de här gubbarna som om de kokar ihop en medicin som kan bota alla världens sjukdomar?

    Det finns en gräns, en fet jävla gräns för konsten som med allt annat. Vem kommer bli lidande? Vem har möjligheten att bli en geniförklarad (gubbe)? Vems integritet står på spel? Det här jävla Gudskomplexet.

    Och såna här subtila karameller:

    ”Vi älskade, länge, men ingen av oss fick orgasm. Sedan älskade jag med henne igen i sömnen, och det minns jag inte. Hon frågade om det hade gått för mig. Det vet jag inte. Hon sa att det var alldeles vått mellan hennes lår.”

    hmmmm….. I sömnen, alltså.

    Jag vet inte. De är svinbra författare, naturligtvis. Allt det där. Men jag blir så gränslöst deprimerad och arg. Den självgoda tonen, friheten jag vet att en kvinna i regel aldrig kommer kunna uppnå. Det handlar liksom inte om teater – det handlar om sex och makt.

  8. Affärsidéer

    Leave a Comment

    Jajamen, hörni. Då kickar vi igång ännu en krispig höstvecka av radikal klimatmisshandel, sexuella ofredanden, osäkra anställningar, skev arbetsmarknad, kompromisslöst kvinnohat, Alexander Bard, bilden på Martin Timell i scarf, statistik på vad samhället hade kunnat göra med de miljarder som göms i skatteparadis av de allra rikaste, fysiska och emotionella kollapser till följd av självhatet som frodas av ett samhälle som bygger på att vi alltid är och gör för lite, krig, svält och inte minst internationella mans -och toalettdagen på söndag.

    In every lesson there is a blessing.

    Framförallt ännu en vecka i väntan på att Ramlösa ska trycka etiketter vi kan relatera till istället för pinsamheter som ”Kär” och ”Lycklig” (?). Exempel på sådant som ligger lite mer i lagom linje med känslan just nu:

    Rädd
    Deprimerad
    Rädd Och Deprimerad (min polare Sara myntade mycket skickligt denna simpla men allomfattande beskrivning)
    Utbränd
    Destruktiva Relationer
    Gränslös Ångest
    Ständig Besvikelse (också bra)
    Evigt Mörker
    Misär (mångfasetterad och minimalistisk)
    Ensam
    Verkligen Helt Ensam
    Systemkollaps
    Psykisk Ohälsa since [valfritt år]

    eventuellt Likgiltig. Eventuellt. Den ligger nästan närmare Kär och Lycklig än föregående förslag.

    Varsågod, Ramlösa! Skickar en faktura inom kort.

    Vi hörs snart igen, vänner. Tills dess:

    ”– Herregud. Jag är snickare. Jag har inte mördat någon. Jag har inte gjort någonting som är fullkomligt vidrigt, alltså knivstuckit någon, eller gjort något annat. Jag är anklagad för något som hände för tio år sedan. Så här viktig kan jag inte vara.”

    Bara tänk på den här meningen. Herregud. Jag är snickare.

    jag
    är
    snickare

    Je suis snickare. Det var länge sen. Det var inte mord. Det är väl inte så himlans viktigt att jag stack handen i någons bikinitrosa? Jag är ju FÖR FAN SNICKARE!

    😀

    Jo, OCH även, best tips alive om man befinner sig i crime county är att gå till Makeriet (Möllevångsgatan 37) och kolla på Nanna Johanssons mycket vackra konst. Svinbra och roligt. Nanna <3

  9. Jahapp

    Leave a Comment

    Det är fredag. Är typ sjuk. Kollar på när Matilda och Elvira fixar sig och lyssnar på Dansar aldrig nykter med Magnus Uggla.

    För inte kan man bara kliva fram till en tjej
    Och säga ska du följa med hem till mig
    Först ska man ju rejva fram till klockan tre
    Så kanske det blir thé

    […]

    Och jag tycker techno, disco och funk
    är ett enda jävla dunk

    Är beredd att delvis hålla med. Är i alla fall extremt sugen på ‘thé’.

    I övrigt: IBERIA. Love it! Jag vet att de la ner för hundra år sen. Det är inget direkt nyhetstips. MEN! Detta är den fantastiskt ljuvliga sidan med att ha en blogg: man kan skita i alla med åsikt. Således: tänker inte motivera. Tänker inte tillägga mer än att det är asbra. Och nice. Asbra och nice.

    Jag kommer dock inte länka niceduon utan en gammal klassiker:

    Ang Elisabeth Höglund: du skymmer grabbarna… ja men det är så snyggt… det är så fint

  10. Leif Östling är en 29 gånger större tönt än en vanlig arbetare

    Leave a Comment

    Först och främst: ultradrottningen Ekis Ekman är ny krönikör på Metro. Jättebra. JÄTTEapbra. Läs! Become a master!

    Andra och nästfrämst: har från olika håll hört såna här saker: men hallå, Leif Östling har faktiskt betalat hur mycket som helst i skatt. Borde vi inte vara glada?

    Lite appropiering på ordet glad där…

    Bland annat en mansperson på p1 var såhär: han kände att det fick vara nog.

    Jag skulle kunna ge er en lista på människor i landet som känner att det får vara nog men som inte har möjlighet att underhålla den känslan med att ha en förmögenhet på Malta. Men nu ska vi inte vara anala.

    Undrar spontant, tänker de här människorna att okej, Östling får nog typ 50 kronor i månadslön och sen en skatteskuld på 30 miljoner. De räknar på fingrarna. De får inte ihop det. Stackars Östling! Typiskt staten…

    Eller? hahahaha. Hur tror de här människorna att skattesystemet är uppbyggt? Således, mina vänner, I’m introducing….

    LILLA KAPITALISTTESTET

    LET THE GAMES BEGIN

    När du befinner dig i en kapitalism…

    Fråga 1:

    Vilka människor har i särklass mest pengar? Alltså verkligen typ 97% av pengarna?

    a) de som arbetar hårdast
    b) de som arbetar mest
    c) människor med utbildning
    d) en vanlig människa med ett vanligt arbete
    e) kvinnor
    f) en pyttepytteliten grupp gubbar (ev några få gummor) oberoende av ovanstående kategorier, som får alla pengar av anledningen att du befinner dig i en kapitalism

    Fråga 2:

    Vad baseras det ekonomiska systemet på?

    a) logik
    b) rättvisa
    c) jämställdhet
    d) jämlikhet
    e) Guccigubbligan som älskar att ha rövmycket pengar och makt samt säger såna här saker: ni kan också få lika mycket pengar som oss! hårt arbete lönar sig! utbildning lönar sig! det är synd om oss som måste betala skatt på vår enorma, enorma förmögenhet!

    Fråga 3:

    Är det rimligt att en människa (Guccigubbe) som tjänar typ 60 gånger så mycket som en vanlig arbetare (se fråga 1) betalar 29 gånger så mycket som en vanlig arbetare i skatt?

    a) ja
    b) nej – staten är en taskmört
    c) hahahahha men asså varför har han så mkt pengar från början!!!!!!

    Fråga 4 (bildfråga!):

    Vem är det mannen i p1 beskriver när han säger ”han kände att det fick vara nog”?

    a) en vanlig människa med ett vanligt arbete
    b) de som arbetar hårdast
    c) de med mest utbildning
    d) asså vem som helst på gatan
    e) kanske your local nurse
    f) en av de 60 miljoner som flyr från krig
    g) en kvinna
    h)


    Årslön på Volkswagen 2015: 80 miljoner kronor  

    Fråga 5:

    Ska vi vara glada och tacksamma?

    a) ja
    b) lol

    Fråga 6:

    Vad ska vi göra nu?

    a) sluta vara så himla avundsjuka
    b) arbeta mer
    c) eventuellt ge lite mindre pengar till Leffe och hans homeboiis

    🙂

    GÖR TESTET! STARTA REVOLUTION! WILL BE LIT!

    Nu får det vara nOOOOooooooOOOOOg………… *ondskefull disneyröst*