Dadgostar Empire

Archive: jan 2018

  1. SLUTA MED SLUTTANDE PLAN-ARGUMENTATIONEN

    Leave a Comment

    Jag måste bara säga en grej. Jag är inte lika kränkt som det kanske verkar att döma av de brinnande versalerna. Lite. Hur som helst!

    Börjar bli så jävla trött på att diskutera saker med folk som direkt menar på att en förändring är en inkörsport till en annan förändring och sen TILL EN TILL OCH EN TILL OCH SEN BLIR ALLT NORDKOREA OCH ALLA DÖR I PESTEN OCH DET MANLIGA SLÄKTET UTROTAAAAAAAAS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    Ungefär såhär:

    Jaha. Du tycker att den här skildringen är sexistisk? Snart får man väl inte skildra nånting längre. Snart får man väl sitta med MUNKAVEL. Snart blir det väl censur på exakt allt här i världen. Man kan inte börja med ett förbud för då blir det svårt att sätta gränsen – vart ska man sluta?

    Jaha. Samtyckeslagen. Snart får man väl börja skriva kontrakt om man ska ligga med någon. Snart får man väl börja lämna in en uppsats om man ska ligga med någon.

    Jaha. Metoo. Snart får man väl knappt krama någon längre. Snart får man väl knappt säga hej på gatan. Nordkorea. Femifascism. Mussolini ringde. Rena rama tredje riket. Hur ska man ens bete sig? Hur ska man göra sin kopp kaffe på morgonen? Allt är ju sexism nuförtiden.

    Hahahahaha

    Hur kan det vara så svårt? Nej, det är inte svårt att dra en gräns. Du får inte våldta och trakassera någon – där går gränsen. Begränsningar av sexistiska och rasistiska åsikter och handlingar är – håll i er – begränsningar av rasistiska och sexistiska åsikter och handlingar, vilket är ett bra tecken och ett steg mot – håll i er – en ÖKAD frihet för FLER MÄNNISKOR.

    OMG????????? Is it true?????? Kan begränsningen av något leda till MER FRIHET ?????

    Vi lever i ett samhälle som i allra högsta grad är präglat av censur, förbud och ofrihet. Rätten till ens egen kropp, förutsättningarna och möjligheterna man har är extremt relativa på arbetsmarknaden, inom kulturbranschen, you name it. Så sitter det typ tre personer längst upp på toppen och gormar om yttrandefrihet och olika rättigheter och så fort någon annan, något absurt UFO som typ en kvinna får komma till tals så inleds den klassiska sluttande plan-festen.

    MAN JU FÅR INTE ENS ANDAS LÄNGRE SOM MAN
    MAN KANSKE FÅR TA MED EN STENCIL SÅ ATT TJEJER KAN SKRIVA UNDER INNAN LIGGET
    VADÅ ERA RÄTTIGHETER, MIN KONSTNÄRLIGA FRIHET DÅ?
    PK-MAFFIAN
    ALLT FALLER

    Med olika domedagstrummor. Asså… snark. De olika ”normaliteter” vi känner till är byggda på otroligt radikala idéer om klass och kön. Men eftersom det är standard så blir ”radikalisering” i det här pissiga samhället att exempelvis införa en samtyckeslag som ändå typ inte komma göra någon skillnad. Det blir också ”radikalt” och ”farligt” och ”svårt” och ”censur” att typ ifrågasätta porträtteringen av kvinnor och kvinnokroppar i media för VART SKA MAN SÄTTA GRÄNSEN SEN? Hahaha. Men asså… man kan diskutera såna här saker MED GRÄNSER! Man kan diskutera trakasserier och mena trakasserier och gränsen går vid trakasserier. Man måste kunna betona och ifrågasätta en struktur utan att det blir ett sluttande plan som tillslut omfattar allt och då blir det omöjligt. Vi lever i en kapitalism och i ett patriarkat, allt vi gör är präglat av det. Det är klart som fan att folk kanske pratar om feminism och sedan lyssnar på nån låt med assexistisk text, rakar benen, ligger med nån meeeeeeegadouche, kollar på valfri tv-serie där alla kvinnor ser likadana ut, osv osv. Vi måste ändå kunna ifrågasätta och arbeta för förändring I SAMMA VEVA.

    Anser man att debatten kring kvinnokamp, klassklyftor och rasism är helt gränslös och otymplig och att det kommer innebära en negativ och radikal begränsning av ens egen frihet, ”omvänt förtryck” och så vidare, så kanske det är dags att fundera på sin egen ställning. ELLER?

    OBS! Finns naturligtvis undantag (som vanligt) men jag tror ni fattar vilka jag menar med sluttande plan-etablissemanget.

  2. Saker som händer på tv-apparaten

    Leave a Comment

    Elvira föreslog att vi skulle se p3guld-galan. Jag ser sällan på galor eftersom jag har ett bomullstunt psyke och får oftast en direkt livskris av olika programledares galaskämt. Jag förstår inte. Det är alltid otroligt, otroligt, extraordinärt otroligt piniga skämt. Vad är grejen?

    Cirka 20 sekunder in var vi mycket nära på att stänga av. Adam Pålsson och Rebecca och Fiona. Det kunde bara gå åt ett håll: misär. Det var tur att vi inte bailade dock! För sen kom Sarah Klang som är en fantastiskt mäktig människa. SNART SKA VI SE HENNE PÅ MEJERIET!!! Rekommenderar ALLA att dyrka henne ohämmat. OCH!!! Och det roligaste av allt: Marcus Berggren. Jag älskar Marcus Berggren? Jag vet att jag borde hata honom pga klassisk dudekomiker. Men han är ju asrolig??????????

  3. En spaning

    Leave a Comment

    Det kommer en dag då man inte längre är yngst på krogen och tänker såna här tankar: jag är yngst här (när man stiger in på krogen). Det är coolt att vara yngst. Man har också en idé om att när man blir äldre (lika gamla som de på krogen) så kommer något stort att hända.

    SEN! Blir man äldre och är exakt samma gamla plastpåse i vinden som när man var cirka 17. Man tänker kanske såna här tankar: alla här är 12 år gamla (om samtliga förutom ens exceptionella, tidlösa polare).


    Alla på krogen

    Antingen är det skit samma och så är man skön och oängslig eller så gör detta en väldigt ängslig och jävlig. Ni kan ana inom vilken kategori undertecknad befinner sig.


    Jag på krogen


    Utbudet när man funderar på om det kanske, ändå kanske, verkligen eventuellt kommer finnas nåt smarrigt ragg som kan bekräfta ens arma existens och förskjuta tanken om så bara för en kväll att man kommer dö ensam och med världsrekord i desperation 

    Jag väser kanske såna här saker till mina polare: fjortisar har upptäckt att det är coolt med 90-talet och techno. Såååå deppigt. Vi måste genast överge 90-talet och techno. Vi måste genast ta avstånd. Införa nåt nytt. Kanske 1800-talet. Kanske köra monokel istället för tajta halsband. Vita peruker med krullar. Något radikalt och avståndstagande. Lyssna på typ U2 och The Fray. Jag vet inte? Vad är en reaktion? Ett UPPROR? Känner ni min ENERGI? HUR TAR MAN SIG AN ÅLDRANDET

    Okej, jag vet. Folk är väl kanske 1-3 år yngre än jag på krogen. Folk är ytterst normala. Men liksom… det är långa år. 1996. 1997! 98! 99! Otroligt sjukt. Man måste ha haft iphone på dagis? Man kunde ha mer än typ sex låtar på sin mobiltelefon i sexan? I nian skolkade man inte från bamba (det farligaste jag nånsin gjort mvh) och lyssnade på denna som spelades på radion kanske 659 gånger per dag?

    hahahah USHER

    Vad gjorde 98:orna på högstadiet? Kanske skaffade ett youtubekonto och fick 6000 000 000 följare? Eller dylikt. Asså jag är verkligen inte bitter eller neurotisk som man lätt hade kunnat tro utifrån etthundra procent av alla resonemang jag någonsin skapar kring samtiden, dåtiden och framtiden. I’M JUST SAYIN

    Aja. Vad ska man göra idag då? Tvätta? Älta allt man någonsin sagt och gjort och fundera på om man kan bli officiellt kickad från samhället? När man är på botten av neuroserna kanske gå in på Tinder och få rungande noll matchningar fastän man likeat kanske 300 olika killar som ligger närmare gym än ogym vilket i sig är att ha kastat in handduken? Tänka: asså for real, ge mig VAD SOM HELST som jag kan göra med mitt yrkesliv, och sedan 3 sekunder efter: eller okej, jag vill verkligen inte göra något förutom den här pyttelilla nischade estetiska verksamheten som ingen har tjänat en enda krona på i mänsklighetens historia?

    Hehe.

    Äh. Det blir bra. Det är ändå LÖRDAG am i right?!?

  4. Ögonblicksbild

    Leave a Comment

    Alla mår verkligen PISS just nu. PISS

    P

    I

    S

    S

     

     

    P                            I

     

    S                                                                  S

     

    Vad kan det vara? Årstiden? Kapitalismen? Patriarkatet? NÅT är det.

  5. En grupp osannolikt fantastiska akademiker badar i norra Italien

    Leave a Comment

    Hörni, det är dags för filmrecension! Håhå jaja. Skoja. Jag ska dra en balanserad rant bara, om filmen Call me by your name. Kolossalt hyllad. Pris för allt. Fantastisk film! Otrolig! HURRA! Jag instämmer. Men… MEN

    Filmen är såhär:

    Det finns en familj. Alla är APrika och APakademiska. Asså jättemycket pengar och jättemycket kunskap. Alla växlar mellan italienska och franska och tyska, diskuterar svåra och gamla böcker och historia. Typ boken faller sönder för att den är så himla gammal. I familjen finns följande:

    Pappan – fantastisk människa
    Mamman – fantastisk människa
    Husbiträdet – fantastisk människa
    Sonen – fantastisk människa och kanske top 3 snyggaste människorna ever made


    En otroligt snygg kille

    Alla i familjen är också bästisar. Typ du är inte ens så bra bästis med dina kompisbästisar – SÅ NÄRA ÄR DOM. Familjen bor i typ den sjukaste idyllen någonsin. Man hade kunnat titta på en stillbild i 132 minuter och den hade fått samma kritik som filmen – SÅ FINT ÄR DET. WOOOOOOOOOOOOOOOOW!!!!!!!!! Mindblowing.

    Följande händer: det kommer en man som är – håll i er –

    en fantastisk människa
    som också är akademiker

    och ser ut såhär:


    En otrooooligt snygg kille

    Wowowow. Vilken fest. Mycket olika uppkavlade plagg och sandaler i helt osannolikt vackra omgivningar. De här männen glider runt med sina delikat skurna ansikten och sina extremt vältränade kroppar bland andra människor (en tjej som är kopia på Lorde?!) med liknande attribut. Sen uppstår sex -och hångelsituationer på en äng, i det här delikata italienska palatset de bor i osv. Sen går de och cyklar och badar samt säger olika svinsmarta saker till varandra på akamediska/franska/italienska/tyska/engelska.

    SEN!!! (spoiler alert!) åker sistnämnda guru hem, varpå pojken (som skulle vara 17 år) blir asledsen. Pappan (fantastisk människa) sätter sig ner med pojken och typ säger att han vet om vad som pågår och det är helt lugnt, det är tillochmed FANTASTISKT! Wowowoow

    hahahahahhaha

    det är inte typ såhär: farsan kanske ringer till den här 30-åriga mannen och ba dude min son är 17 BAST?????

    asså MISSFÖRSTÅ MIG RÄTT, allt måste inte vara deppigt för att vara ”ett mästerverk” och ”en klassiker” och ”en film att förälska sig i”. Verkligen inte. MEN

    MEN

    vad handlade filmen om????? sexuellt uppvaknande? vem hade ett sexuellt uppvaknande under såååååååååååååå perfekta omständigheter MED DEN FARSAN?!? Sammanvävt med att man var kanske planetens mest pålästa 17-åring?

    Samt! Detta är verkligen bara en smaksak. Förstås. Men jag hade blivit ytterst förvånad om någon, under ett hångel, hade viskat:

    Alice, kan du inte kalla mig för ditt namn?

    ELLER? Är jag konservativ 🙁 men det hade varit oklart…

    Övrig rollista:

    Tjejen (Lorde) – fantastisk människa
    Folk på stan – fantastiska människor

    ”Alla ser helt fantastiska ut, som nutida hipsters, fast gyllenbruna och bara naturligt coola. I den här intellektuella och sensuella miljön stimuleras både hjärna och hjärta.” – Metro

    Ja, vad ska man säga? Det är la bara att pallra sig till gymmet samt skaffa sig ett intellekt samt sensualitet så att man äntligen, äntligen kan få känna sig som en nutida hipster fast gyllenbrun och naturligt cool.

  6. The Konferens Consult Group

    Leave a Comment

    Vissa dagar tänker man på allt man någonsin sagt och gjort i hela sin livstid (så långt minnet räcker. Verkligen ända, ända ut) och manglar hela sin arma existens i pinighet.

    Hjärnan ba: kommer du ihåg det där du sa till den där snubben på klubben för tio år sedan? HA!!!! FyFAN vad skämmigt det var. Hur kunde du? Är du helt BÄNG ELLER!!!!!!!!!!

    Detta sker kanske 861 gånger i sekunden. I loops tills man blir alldeles snurrig. Och hjärnan fortsätter: du får skylla dig själv? Faktiskt. Du hade ju kunnat hålla käften på klubben, bara? Du hade ju kunnat ha en annan ambition än att vara körigast på krogen? Det var ju inte så att Rex Tillerson hade sprängt jordens befolkning om du inte hade skickat 633 meddelanden i natten till olika snubbar som du inte ens har något att säga EGENTLIGEN, du skickade alla meddelanden ändå, liksom, det var inte under knivhot, det var rent frivilligt och nu är allt slut. Nu är det uppenbart, HELT uppenbart, att en konferens kommer hållas i din ära när som helst. Massa Snubbar (och Coola Människor) Konferens Consult Group. Såhär kommer det vara:

    Massa Snubbar och Coola Människor samlas

    Dricker kaffe. Äter en frukt. Har en trevlig och härlig tid.

    Sedan inleds Konferensen. Var och en har förberett en redovisning. Kanske powerpoint. Och sedan följer kanske en workshop. Diskutera i små grupper:

    1. hur, helt seriöst HUR, kan man vara så besatt av Snubbar och Coola Människor
    2. finns det något hopp för Dadgostar Empire?
    3. hahahah men asså HUR och VARFÖR (se punkt 1)
    4. helt seriöst
    5. hur ska hon överleva
    6. kan man sprängas inifrån av ångest
    7. yikes, asså

    Slut på Konferens.

    Nu hade någon liten enerverande jävel kunnat säga såhär: men asså… är du inte bara lite paranoid nu? kanske en smula deprimerad? ska du inte kanske gå till en psykolog? istället.

    Svar: fattar ingenting. Detta är baserat på fakta och empiriska undersökningar.

    Goodbajs

  7. UNDERKÄND I UPPBROTT – en pissdikt

    Leave a Comment

    Det är nyårsafton när vi gör slut igen
    Så dåliga var vi tillsammans
    Att vi misslyckades även med det
    Uppbrottet  

    Så vi försöker igen
    på nyårsafton
    i regnet 

    Ett pissigt Avenyn i ett ovanligt pissigt december 

    Det är vi
    Det är Vi   

    Det verkar som att vi kommer lyckas den här gången
    Triumfen åtminstone i det
    Fastän jag inte vet om jag kommer stå ut
    Fastän ingenting är större
    och klumpigare
    än min längtan
    efter att bli underkänd
    igen

  8. Blickar framåt

    3 Comments

    Det är omöjligt att beskriva njutningen just nu. Norah Jones, Samyang Ramen (orientalisk smak för den som får en stroke av nyfikenhet) och en 3,5a av utsökt sort. Någon sa att det är så talande för svenskars fatala spritvanor att de pratar om alkohol i procent. Jag skulle säga att det är en helt korrekt bedömning. Övrigt som talar för samma kategori: jag och min karriär på krogen i Göteborg. Jag är sååå Göteborgs Lindsay Lohan. Barnskådis som hamnade i rännstenen med en fejkad accent och ett antal tveksamma utspel samt en rad olika piniga comebackförsök. Det är exakt jag på Järntorget varje år.

    Förde appropå Lindsayianismen, lite subtilt, upp vad som händer med ens skulder om man plötsligt inte kan betala eftersom man… avvikit. Så att säga. Inte dött alltså! Mer skjutit sig själv ut i rymden eller dylikt. Det känns nämligen rimligare än att jag skulle göra något efter mitt skrivarår. Går eventuellt ett till. Sen är det tack och hej. Finns ingenting jag vill göra. Okej, lärare. Men egentligen… EGENTLIGEN.

    Såna här grejer kan man säga: men skriv då!

    Jo men………jag gör ju det. Det är inte 8-5-grejen jag fruktar. Tvärtom. Jag välkomnar 8-5-grejen. Jag saknar den när den inte är där. Som nämnt i början är jag absolut sämst på att vara ledig. Jag kan hantera typ en knapp timme av ledighet, sedan inleds körighetsturnén som en galen babian genom hela stan. Jag skulle bli psykiskt sjuk av hipsterentrepenörstillvaron där man kan sätta sina egna tider. Kanske det som känns läskigt? Jag vill inte vara ute och slira för alltid. Jag borde lagt ner projektet Jaga Olika Manspersoner Med Diverse Olika Diagnoser (narcissism – top 1)(klassiskt projekt)(kommer bli min själsliga död)(är redan). Jag vill inte vada genom *livet* fylld till absoluta bredden med ångest och ensamhet.

    Och samtidigt: vafan ska man annars skriva om!!!!!!! Lol. Not kidding tho. Frid och ro är så jävla utopiskt men också evigt ointressant. Okej, nej. Jag ska inte vara en jävla idiot nu. Men

    Men

    Det finns inga jobb heller. Det är väl kanske den största grejen. Vad ska man bli, liksom? ”Skribent”? ”Författare”? Visst. Jag och Camilla Läckberg

    ………….

    Jag SKA kämpa. Jag SKA. Men

    Men

    Men helt seriöst: VAD SKA JAG GÖRA? Hahaha. Såna här saker säger jag: jag kan ju alltid spränga mig själv när Skurupsåret är slut. Haha! Hahaha! Inombords gråter jag och överväger om jag kan bekosta en rymdraket med sparad CSN.

    I övrigt: förra året lovade jag att bli bättre på olika hushållsaktiviteter. Det har gått ganska bra. Har enbart nästan tänt eld på köket två gånger. Båda med Sebbe!!! Skyller på honom :—-) i år tänkte jag levla i den rövläskiga kategorin lokalsinne från otroooooligt usel till normalt usel.

    Skulle ta bussen hem förut. Klara och Rebecka påpekade att den jag tänkte ta ju gick åt fel håll. Jag skulle åka den exotiska och ovanliga sträckan centralen-Möllan. Just det, sa jag. Hehe. Alla visste att jag ljög. Klara flinade och skakade på huvudet. Men hur skulle jag kunna veta det?!!!? Har ju bara bott här i blygsamma 1,5 år.

    Hade känts najs att sluta leva sitt liv i olika Jan Stenmark-scenarios…..hehe

    Jag besitter verkligen minus i allmänkunskap. Kanske nåt att ta tag i 2018. Året då jag fyller 23 och har mindre aning än någonsin om vad i helskotta jag ska hitta på.

    Skoja.


    gOOOOdbye earth bitches and SO LONG CSN!!!! mohahahah *astronautröst*