Dadgostar Empire

Archive: feb 2018

  1. Humanistfeeling

    Leave a Comment

    Igår gick vi på Golden Dawn girls på Doc Lounge. Otroligt sevärd! Golden Dawn är högerextremistpartiet i Grekland som blev tredje största parti i typ… senaste valet? Eller det innan? Minns inte exakta år. Filmen följer i alla fall tre närstående kvinnor till högsta ledningen. Hiskeligt.

    Bara en liten sak. Dessa filmskapare? What the fudge is up? Jag känner igen samma grej från en dokumentärfilmare som följde en kvinna från det brittiska högerextrema partiet, en dokumentär på svtplay. Det måste FÖRSTÅS vara extremt svårt att göra en sådan här film. Att hela tiden ligga på gränsen. Att kanske försöka få reda på saker och ting men ändå inte vara så kritisk att man blir utestängd. MEN med det sagt: det är ju liiiite öppet mål att filma ett stort fascistparti? Eller? Vad som helst är intressant. Folk älskar ju sånt här. Liksom, vilka är de? Hur ser de ut? Vad tänker de? Vad äter de till frukost? Osv. Man trycker lite på detta i filmen också, typ kvinnorna som säger att folk tror att de ”dricker människors blod” men egentligen är de bara ”vanliga människor” som typ spelar brädspel och älskar hundar (vilket i och för sig är helt obegripligt också men det är bara min ytterst befogade personliga åsikt).

    Men okej – det ÄR svårt. Jag vet. Vad ska man fråga? Fast å andra sidan, fråga förslagsvis VAD SOM HELST. Haha. Kanske gräva lite försiktigt i deras sakpolitik. Ta reda på vilka de är. Nånting… konkret. Sista samtalet filmaren har med dottern till ledaren är såhär:

    Filmaren: säg att du är nazist.
    Dottern: varför?
    Filmaren: men så du är inte det?
    Dottern: men varför ska jag svara på det?
    Filmaren tar upp ett kort på typ alla i partiet där de står framför en nazistflagga och gör Hitlerhälsning. Det är liksom, jag hade inte kunnat iscensätta ett tydligare bevis på att en människa älskar nazismen.
    Filmaren: men kolla på det här kortet. Är det inte nazistiskt?
    Dottern svarar typ samma som förut. Tillslut säger hon: men vad är grejen? Varför är det så viktigt för dig?
    Filmaren: jag är humanist. Nazismen gjorde hemska saker.

    Man ba ???? lol haahahha. Dude – du har liksom ett foto med en enorm naziflagga och en person som heilar framför? Vad spelar det för roll vad tjejen säger att de är? Ytterligare medlemmar ur partiet har liksom TATUERAT IN ”sieg heil” på armen och säger att man ”måste hålla sig till sin egen ras” och typ skrattar ihjäl sig när någon frågar om en grek kan gifta sig med nån från nåt annat land? Och en mamma hade typ helt seriöst en fönsterkarm (??) i formen av ett hakkors?

    Det är klart dom är nazister hahahahhahahah

    Spänningen är oliiiidlig…….VILKEN -ISM KAN HAN TÄNKAS TILLHÖRA!!! 

    ”Jag är humanist” ah tjena

    Man fattar att det är jobbigt och att man blir riktigt ledsen och arg. Men han har ändå kommit så långt. Han står och chillar med dottern på en parkeringsplats (med den här stackars lilla hunden hon vid ett annat tillfälle krånglar på en liten stickad Paris Hiltonsk hundtröja för att sedan… ta av den igen. Riktigt weird), tänker att det finns huuuuuuuuur mycket spännande som helst att säga??!! Eller har jag fel! Jag vet inte. Det var samma sak som hände med den där brittiska filmaren, det slutade med att han blev kickad från att följa partiet eftersom han hela tiden frågade högerkvinnan:

    Men vad hände i din barndom?
    Vad hände?
    Vad hände
    i
    din
    barndom?

    Och sen typ skriker han det vid någon fascistmarch: VAD HÄNDE I DIN BARNDOM!!!!!!

    Asså jo. Absolut. NÅT måste ju ha hänt nånstans för att man ska dyrka Hitler. Men den här hobbypsykologsituationen – har den någonsin funkat? Tänkte han att hon skulle bryta ihop och börja berätta om övergrepp eller nåt?

    hmmmmmmmmmm svårt. Men känner bara att det är liiiite synd att väldigt mycket av intervjufrågorna är

    erkänn att du är nazist
    erkänn att du är nazist
    erkänn att du är nazist
    erkänn att du är nazist

    *visar bild som jätteuppenbart visar att dom är enorma nazister*

    men kolla på bilden
    säg nu
    tycker du inte att ni är
    lite
    nazibetonade

    Dock FRUKTANSVÄRT SEVÄRD. Go see it

  2. Min sanning

    Leave a Comment

    Jahapp. Ska man skriva nåt sköj här då. Vad händer? Känner mig grinig och ledsen. Jag ska inte skriva deprimerad. Man ska inte slänga med d-ordet som en hänsynslös, oinformerad best som bara tar allt till sitt eget och aggressivt smular sönder. Det ska man inte göra. Således: jag är inte något med d-ordet. Däremot grinig. Pendlar mellan riktigt taggad och riktigt riktigt fylld av gränslöst mörker. 2018! Kingen av alla år.

    Har för övrigt ätit en riktigt smarrig semla i Skurups bamba. Det var antitesen till deppigt. Den var verkligen apgod. La den på en servett och tänkte ta en bild till min eminenta Instagram men det såg inte så aptitligt ut med den vita gräddfärgen (snow) mot den vita servetten (egg shell). Det skar sig på något sätt, väldigt långvårdsbetonat, som ju i och för sig är en skarp karaktär också. Men ja, som ni vet, jag är en mycket estetiskt lagd människa. När jag ritade en teckning på jobbet häromdagen fnissade två av två närvarande barn och undrade ”vad det är”. Det är typ artonde gången det händer.

    Vad mer? Hmmmm. Imorgon ska vi välja låtar på Inkonst efter en konsert. Om ni kommer kan ni spana efter det neurotiska ansiktet bakom ”skivspelarna” eller vad det heter. Det kommer finnas fyra ansikten att välja mellan.

    Tack och adjö

  3. Glow in the dark

    Leave a Comment

    Asså broooooooooor. Jag har haft en fantastisk dag. Började med UMO. Jag ska aldrig fylla 23. ALDRIG! Tänk hur livet hade sett ut om man hade fått svänga förbi där några gånger i veckan? Fan vad jag älskar UMO. Vi måste stjäla alla Leif Östlings pengar och ge alltsammans till UMO. Fick, förutom en själslig omfamning, bland annat glow in the dark-kondomer i sedvanlig brun papperspåse. Vad ÄR ens glow in the dark-kondomer?!? Okej, namnet är en ledtråd. Men ändå?! Fan vad jag älskar alla dessa otroliga barnmorskor som ser på en med snälla och odömande ögon. Ni bär det här landet på era axlar.

    I övrigt händer följande: jag skrev en dikt som heter SMASK, SMASK.

    Jag fick inte röra vid dig
    Fastän du låg i mina armar
    Du är orättvisan
    Du är flykten

    Och för det ska du betala

    Du ska betala för gränserna som suddades ut
    För att jag i slutet inte längre visste
    Vem som var vem

    Du åt upp mig med sked
    Tugga för tugga
    En glass i ett barns händer
    Du är en kannibal
    Du är en mördare
    Och för det ska du betala

    Någon måste betala

    Lagom tonfall. Matchar min personlighet. Här är en annan som heter I ÅR, ALLTSÅ

    Jaha, vad ska man göra nästa år, då?
    Skrolla
    Skrolla
    och skrolla
    Bli störst
    bäst
    och starkast
    och snyggast!
    Såklart
    Jag glömde nästan
    Så klumpigt
    Jag är klumpig
    minst
    sämst
    och svagast
    i år, alltså
    nästa år blir det andra bullar

    Man skulle kunna säga att min karriär som poet går prettyyyyy prettyyyyyy

    GUUUUUUUUUUUUUUUUT

  4. Hertha & Sigrid & co

    Leave a Comment

    Vänner! Hur fan kan jag ha missat Konsthistorier på svtplay? Mmmmmm det är ett ljuvligt program.

    Bland annat om Sigrid Hjertén som var verksam i början av 1900-talet och om lerkonstnären Hertha Hillfon. I vanlig jävla pissordning kretsade mycket av kritiken mot dem och deras arbete kring att de var kvinnor och vad som, i Sigrids fall, pågick i deras privatliv. Såhär är det ju för kvinnliga musiker genom historien också. Män kunde vara världens sämsta farsor eller vara helt galna eller fullblown nazister men det var aldrig viktigt, det viktigaste var deras VERK. Kvinnor däremot – hur var de som MÖDRAR? Hur var deras PSYKISKA HÄLSA? Vilka var deras MAKAR? Och så vidare. Väldigt ledsamt. Men! Fuck the world. Titta på Konsthistorier, det är delikat.


    Sigrid 

  5. Söker en tyrann med semla

    1 Comment

    Var så jävla taggad på morgnar (stavning?) förr i världen. Älskade morgonen. Dagens renaste tid. Inget är försent. Allt ska bara börja. Tusen möjligheter, allt det där. Kaffe (asgott), macka med ost (asgott), kanske morgonradio (mys), kanske tända ljus (utopia).

    Vettefan vad som har hänt. Ibland går jag ut och springer first thing, i stress. Då känns det bättre, när man är slut i kroppen. Men annars – ångesten? Den kickar in så fort jag slår upp ögonen. Hur ska jag beskriva? Hm… oro, liksom. Oro i kroppen. Allt är försent. Måste göra massa grejer, måste göra mer, kommer inte hinna, måste ändå försöka. Skrolla, skrolla, skrolla. Panik. Man ska inte urholka ord men jag vet inte hur jag ska klä känslan i andra ord än typ stress och ångest. Stress över vad?

    Att hinna med allt.

    Hinna med vadå?

    Jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Man hinner med allt men sen uppstår ju känslan igen, den försvinner aldrig, allt som ska hinnas med ersätts med nya grejer ständigt. Och otillräckligheten. Det är inte det att allt känns meningslöst, saker och ting känns högst meningsfulla, det finns massa att se fram emot. Men det utspelar sig alltid i en annan tid, det finns ingenting nu som kan få vara bara, som är tillräckligt nu. Det känns som att dagarna befinner sig i dödläge, det är på mute, en hinna mellan en själv och resten. Allt rullar på men står också helt still. Jag borde verkligen bromsa, inte köra på hårdare, som ju är den konstanta impulsen. Men det är väldigt svårt. Det är svårt att ta det lugnt. Det är svårt att andas en sekund utan att få ångest sedan över att man slösat tid på att andas istället för att jobba på något, producera något. Det är ett oändligt maskineri. Jag känner mig inte trött. Jag känner mig manisk. Jag vill att någon ska kedja fast mig vid en soffa och säga NU SITTER DU HÄR. Nu måste du sitta här och kanske, jag vet inte, äta en semla. Dricka kaffe. Titta ut genom fönstret. Vad som helst men –

    nu får du fucking SITTA HÄR

  6. Fattar ingenting

    Leave a Comment

    Alla nyheter känns så himla surrealistiska nuförtiden. För några dagar sedan rapporterades nyheten om botoxinjicerade kameler. Det är tydligen en grej. Följande rubriker:

    Botox stoppar kameler från skönhetstävling

    Kameler diskades från skönhetstävling – använde botox

    Botoxskandal på kamelfestival

    Korrigerade kameler diskas i skönhetstävling

    I skolan lärde vi oss att det finns en grej (ytterligare en grej som finns) att bara copypastea något man hittar till ett annat dokument och så är det ens eget verk. Konst är fantastiskt. Man skulle kunna copypastea någon av de här artiklarna och ställa ut? ”Botoxskandal på kamelfestival.” Eller starta ett coverband som heter Korrigerade Kameler. Jag vet inte varför det måste vara cover, det känns som det mest logiska.

    DN: ”Men årets festival drabbades av flera pucklar på vägen.”

    Lista på samtidssurealismen:

    1. Innehållet i nyheterna
    2. De helt skandalöst vidriga ordvitsarna (i direkt följd säkert)

    Känner mig kränkt å kamelernas vägnar. Jag försöker inte göra mig lustig över själva nyheten, det är det enda jag menar, allt är så jävla FUCKED!!! Och Lean och Lasermannen. Hundratusentals metaperspektiv. Konst är asjobbigt.

    Jag blir för övrigt typ lite, lite stressad av att vara så alert och obakis en lördag. Så mycket tid. Oceaner av tid. Så många timmar av alert -och frihet. Jag kan inte relatera till den tillståndskombinationen. Jag blir stressad över att det kommer ta slut och när ska det ta slut! Haha fyfan. Hela mitt liv är präglat av IDIOTI.

    KRAAAAAAAAAAM

  7. Ett antal tips

    Leave a Comment

    Igår var vi på uppläsning på Inkonst. Kändes befriande med ett större utrymme. Förra gången var lokalen liten och ytterst kvav samt upplyst med något mycket inskärande. Varenda por blev en komet i pannan. Sådana här saker hände: man gick på golvet. Någon skrek förskräckt: GÅ INTE PÅ KONSTVERKET! Och man förstod inte vad som var konstverket. Jag skriver inte detta för att med mening förringa künsten. Det är bara en helt naken throwback. Jag har dessutom för mig att handtaget eller låset till toan var lite löst. Jag litar inte på lokaler med dåliga lås på toan och gömda konstverk man eventuellt komma förstöra.

    Följande hände på Inkonst: fick först helt seriöst kanske tre komplimanger om mitt hår. Jag har slagit rekord i antal duschningar utan hårtvätt. Sammanträffande? I think not. Jag vet förvisso att fett hår är typ grundkällan till all modern trend. Men ändå! När jag gick upp för att läsa fick man en fortune cookie (heter det så?) som man skulle läsa. Personen innan mig hade läst på tyska eller holländska eller vad det var eftersom det stod på lappen. Jag gjorde samma. Rebecka sa sedan: du vet väl att det står på engelska om man vänder på lappen. Jag: joooo. Nån annan: jag trodde du läste på utländska i solidaritet med den förra.

    Rekommenderar således solidaritetskortet till alla som vill dölja sin låga iq på uppläsningar.

    Köpte en liten delikat skål med blandade nötter som jag i princip inhalerade efter tre glas vin medan vi tiggde autograf av Elis Burrau. I min bok skrev han:

    Till Alice. Fortsätt ”vara rebell”.

    Blev både glad och fundersam. Ett bra tillstånd ändå.

    Sen gick vi hem.