Dadgostar Empire

Blickar framåt

Det är omöjligt att beskriva njutningen just nu. Norah Jones, Samyang Ramen (orientalisk smak för den som får en stroke av nyfikenhet) och en 3,5a av utsökt sort. Någon sa att det är så talande för svenskars fatala spritvanor att de pratar om alkohol i procent. Jag skulle säga att det är en helt korrekt bedömning. Övrigt som talar för samma kategori: jag och min karriär på krogen i Göteborg. Jag är sååå Göteborgs Lindsay Lohan. Barnskådis som hamnade i rännstenen med en fejkad accent och ett antal tveksamma utspel samt en rad olika piniga comebackförsök. Det är exakt jag på Järntorget varje år.

Förde appropå Lindsayianismen, lite subtilt, upp vad som händer med ens skulder om man plötsligt inte kan betala eftersom man… avvikit. Så att säga. Inte dött alltså! Mer skjutit sig själv ut i rymden eller dylikt. Det känns nämligen rimligare än att jag skulle göra något efter mitt skrivarår. Går eventuellt ett till. Sen är det tack och hej. Finns ingenting jag vill göra. Okej, lärare. Men egentligen… EGENTLIGEN.

Såna här grejer kan man säga: men skriv då!

Jo men………jag gör ju det. Det är inte 8-5-grejen jag fruktar. Tvärtom. Jag välkomnar 8-5-grejen. Jag saknar den när den inte är där. Som nämnt i början är jag absolut sämst på att vara ledig. Jag kan hantera typ en knapp timme av ledighet, sedan inleds körighetsturnén som en galen babian genom hela stan. Jag skulle bli psykiskt sjuk av hipsterentrepenörstillvaron där man kan sätta sina egna tider. Kanske det som känns läskigt? Jag vill inte vara ute och slira för alltid. Jag borde lagt ner projektet Jaga Olika Manspersoner Med Diverse Olika Diagnoser (narcissism – top 1)(klassiskt projekt)(kommer bli min själsliga död)(är redan). Jag vill inte vada genom *livet* fylld till absoluta bredden med ångest och ensamhet.

Och samtidigt: vafan ska man annars skriva om!!!!!!! Lol. Not kidding tho. Frid och ro är så jävla utopiskt men också evigt ointressant. Okej, nej. Jag ska inte vara en jävla idiot nu. Men

Men

Det finns inga jobb heller. Det är väl kanske den största grejen. Vad ska man bli, liksom? ”Skribent”? ”Författare”? Visst. Jag och Camilla Läckberg

………….

Jag SKA kämpa. Jag SKA. Men

Men

Men helt seriöst: VAD SKA JAG GÖRA? Hahaha. Såna här saker säger jag: jag kan ju alltid spränga mig själv när Skurupsåret är slut. Haha! Hahaha! Inombords gråter jag och överväger om jag kan bekosta en rymdraket med sparad CSN.

I övrigt: förra året lovade jag att bli bättre på olika hushållsaktiviteter. Det har gått ganska bra. Har enbart nästan tänt eld på köket två gånger. Båda med Sebbe!!! Skyller på honom :—-) i år tänkte jag levla i den rövläskiga kategorin lokalsinne från otroooooligt usel till normalt usel.

Skulle ta bussen hem förut. Klara och Rebecka påpekade att den jag tänkte ta ju gick åt fel håll. Jag skulle åka den exotiska och ovanliga sträckan centralen-Möllan. Just det, sa jag. Hehe. Alla visste att jag ljög. Klara flinade och skakade på huvudet. Men hur skulle jag kunna veta det?!!!? Har ju bara bott här i blygsamma 1,5 år.

Hade känts najs att sluta leva sitt liv i olika Jan Stenmark-scenarios…..hehe

Jag besitter verkligen minus i allmänkunskap. Kanske nåt att ta tag i 2018. Året då jag fyller 23 och har mindre aning än någonsin om vad i helskotta jag ska hitta på.

Skoja.


gOOOOdbye earth bitches and SO LONG CSN!!!! mohahahah *astronautröst*

3 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}