Dadgostar Empire

Kategori: Okategoriserade

andra generationens jävligt trött

Känns som man är utomlands dessa kvällar?! Cray. Ljummen luft, salsamusik från gatuköket och subtil avloppsdoft. Varför dra till utlandet när man kan hänga på Järntorget i september?

Nåväl. Jag orkar sällan ranta om det faktum att jag räknas som en människa med ”utländsk bakgrund”. Det finns redan så himla många hurtiga politiker som skriver hurtiga statusar om antirasism och hoho jaja, sen kan vi like:a en biljard gånger och rulla runt i hur mycket vi alla älskar mångfald. Jättebra och solidariskt. Jag brukar dock sällan, som sagt, delta i diskussioner i egenskap av en ”andra generationens invandrare” av den enkla anledningen att jag inte känner mig särskilt mycket som en. Jag vet, kultur och identitet är diffusa ämnen som kan diskuteras i all oändlighet, men för enkelhetens skull: jag känner mig nästan alltid som en hederlig svennebanan. Mina föräldrar är från Iran, ett land jag aldrig besökt. Jag känner till typ en del mat, jag pratar sisådär bra persiska och jag kan väl pyttelite historia men hade jag åkt dit hade jag varit 100% turist. Mina päron har inte varit där på typ 30 år.

Jag kan inte tala för alla, såklart. Vissa känner kanske jättestarka band till sina föräldrars hemland. Jag misstänker emellertid att jag är långt ifrån ensam om den här känslan. Oavsett vilket så har mitt skojiga osvenska utseende legat till grund för det största frågetecknet i the history of mankind, nämligen människor som frågar en vart man kommer ifrån. SOM ALLRA FÖRSTA FRÅGA. Inte typ en taktisk ”är du född i Göteborg?” eller om vafan som helst där svaret eventuellt skulle kunna leda till ett intressant samtal. Följande sker:

Hen: ”Vart är du ifrån? Eller alltså, du är född här? Men dina föräldrar?”
Redan här inleds ängsligheten. Paniken inför att kanske verka lite föråldrad som antar att man är född utomlands för att man är mörk, men det är ju rimligt, ändå? Eller? Men du är född… Men DINA FÖRÄLDRAR?

Jag: Mina föräldrar är från Iran.

Hen: Oj, jaha. Jaså, jaså. Iran. Spännande!

Jag: Ja.

Hen: Hur länge har dina föräldrar bott här då?

Jag: Typ aslänge. Dom kom i samband med revolutionen.

Hen: Ja! Just det. Måste vart svårt på den tiden. Så du talar persiska? Nej, iranska! Eller nej…?

Jag: Persiska. Ja.

Hen: Spännande.

Jag: Ja.

🙂

Alltså brush, lets be honest here. Jag hade kunnat säga Iran, Irak, Syrien, Afghanistan, Turkiet, Algeriet, Libanon. Det hade inte gjort nån skillnad och I DONT BLAME YOU. Jag är sämst på fakta om världen (lol bred kategori). Jag beskrev liksom *utlandet* som ljummen luft, salsamusik från gatuköket och subtil avloppsdoft. Men det är också just därför jag inte går runt och frågar folk ”vart dom är ifrån”, så att dom kan säga antingen Sverige varpå en ångestladdad stund följer då du måste förklara varför nån som inte ser ut som Kalles Kaviar-gossen MÅSTE vara från *utlandet* eller typ Sri Lanka och sen står man där och ba jahaaaaaa Sri Lanka! Wow! Coolt! för du kommer ju med 100% säkerhet outa din egen okunskap och du riskerar att även outa den andra (som i mitt fall) och sen står man som två jävla dårar och har ett samtal om nåt ingen vet nåt om. Det är helt sjukt?

Alltså, till och med om jag vet med säkerhet att nån är jätteinsatt i något så skulle det aldrig falla mig in att börja snacka om ämnet ifall jag a) inte kan ett skvatt om det och b) inte ämnar att bli polare med personen.

Övningsexempel: Kalle Kaviar är jätteinsatt i ishockey. Kalle Kaviar är vikarie på din arbetsplats och du ska ha ett 4 minuter långt samtal på gården. Vad gör du?

Alt. 1:

Du: jag hörde att du spelar ishockey?
Kalle Kaviar: Ja.
Du: shittttt Kalle. Kul! Kul med ishockey.
Kalle: Ja.
Du: just det just det. Men då kör ni mycket… Icing? Tekning? Foppa! Foppa var ju GRYM. Och… HockeyPUCKAR finns ju? Väl? FRÖLUNDA!!! Just det, fan. Hur gick det för Frölunda?
Kalle: ………….Bra…??..
Du: just det just det. Bra! Gött. Gött med ishockey.

Alt. 2:

Valfri helt normal konversation om helt normala grejer där ingen blottar sin egen eller den andres kunskapsnivå, typ läget? Vad har du gjort i helgen? Väder och vind. Kungens senaste tv-insats?!? (normalt OCH ROLIGT!??)

:)))))))))))

Alltså: jag känner mig inte alls kränkt. Dom som frågar menar inget illa. Jag är bara så innerligt trött på att prata om nåt varken du eller jag vet nåt om när det finns så himla mycket annat supersuperskoj att ranta om och som jag kan. Typ anledningar till att Anders Timell är jävligt tveksam på krogen. Linda Lindorff (classic). Fenomenala klipp med Göran Persson på youtube:

OSV. Finns massa alternativ som är bättre att snacka om under vår 4 min-session än din desperat ihopskrapade sammanfattning om hur du tror att stämningen var i Teheran på 70-talet. 😀

PUSS LOVAHZZ

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

anständig och myndig

Fredagen kom även till Götlabörg tillslut. Skoj var det. I helgen ska farsan på surfläger i Varberg. Mamma och jag drack en bärs vid köksbordet och skämtade om att farsan ska på surfläger i Varberg, införskaffat en undervattenskamera han tänkt ta häftiga undervattensbilder med samt allvarsamt diagnostiserat olika surfingrelaterade företeelser. Farsan har aldrig surfat i sitt liv. Jag informerade honom om att han hade blivit en kanonbloggare.

Sen drog Moa och jag på lokal. Det var hektiskt. Jag bidrog kraftigt till den hektiska stämningen. Det var jätteovanligt. Skoja, det var precis som alla mina fredagskvällar sen typ 2012. Jag tänker att om jag hade samlat all para jag lagt på typ klubbinträden, rosé vid tillfällen rosé inte bör drickas (samtliga tillfällen) och taxiresor (en gång åkte jag taxi först från Riorio till Yaki och sen från Yaki till Donken. På avenyn. Det var inte ens Uber? Fullständig allt-i-allo-kollaps) så hade jag kanske kunnat anställa en chaufför på heltid som kunde köra mig fram och tillbaka i stan. Mellan Donken och Yaki, förslagsvis?

Aja. En fo real ovanlig sak som hände var att jag blev vän med en hund. Dom som känner mig vet att stämningen mellan mig och hundar brukar vara tämligen kylig men mina polares hund Olof var grym. Osäker på om intresset var ömsesidigt. Jag är sämst på att hänga med djur som inte är katter.

Mingelbilder:

unnamed

unnamed-1

ckmkse0usaam9hq

unnamed-2

unnamed-3

🙂

Idag ska min diet enbart bestå av det vitaste brödet som finns på marknaden.

xxxxxxoxo

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

sandwich artist

Ingen annanstans än i SVT:s morgonsoffa bjussas vi på Hanna Cederin, Kornél Kovács och Lill-Erik inom loppet av typ två timmar. Alltsammans var jätteroligt. Det finns inget skojigare än morgonsoffaprogramledare som med en klassisk 40-årig förälders kepsen-bak-och-fram-nyfikenhet ska utforska ungdomarnas senaste upptåg. Bara att gossen Kovács benämndes som ”dansmusikmakaren” i inledningen och ”discjockey” (istället för den pyttelite normalare förkortningen) skänkte det hela den typ av antika SVT-charm jag önskar att jag kunde svepa in världen i.

För övrigt, efter hett tips från min kära vapendragare Frida, har jag börjat kolla på Broad City. Handlar om två tjejer i New York som inte gör så mycket mer än att röka gräs och jobba på nåt halvkefft jobb emellanåt. Tack vare fullbordad dekadens och kvinnlig majoritet, min nya favoritserie. Mycket bra!

Med tanke på nuvarande livsstil, drömmar och ambitioner är sannolikheten stor att detta är mitt liv om tio år.

🙂

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Ester ville bara hem och börja dö

Så är den här igen. Den klassiska ångesten ingnuggad i varenda postpubertala hjärncell man äger. Vissa säger att ångest är ett borgerligt fenomen. Jag säger att det kanske stämmer till viss del men att dom som säger så ändå kan dra åt pipsvängen. Ångest är en avgrund av ondska som jag inte hade önskat ens åt djävulen själv (Rush Limbaugh).

Hur som helst – bäst just nu:

1. Den 130 minuter långa helgonförklaringen av Moder Teresa på tv igår. Finns på SVTplay! Det var ljuvligt. Direktsänd katolsk mässa med påven Franciskus var exakt vad min söndagsängsliga hjärna behövde. Ryktas dessutom att yung Frasse bjussade fattiga människor på pizza efteråt. Vilken heldag!

2. Ramen

3. Min kompis Signe

4. Min kompis Signe på Ramen

thumbnail_20160904_021218

5. ”Utan personligt ansvar” av Lena Andersson för att jag, precis som i förra boken, avskyr huvudpersonen men ändå måste erkänna att det är ett jävla mästerverk till bok. Helt otroligt. Man läser en mening och den är så utsökt formulerad att man hinner LÄNGTA efter nästa mening. Om man vill trippa på litteratur så är det här mitt hetaste tips.

”Ester gladdes över att han ägde förmågan till precisa observationer men det var inte vad hon dragits till, ty förälskelsen är inte sofistikerad utan primitiv. Man älskar dem med vilka man får fritt utrymme för de delar hos sig själv som man känner sig hemma och bekväm med, oavsett om delarna är ruttna eller friska, skavda eller skinande blanka.”

🙂

Det fanns ett nyhetsankare på Västnytt förr i tiden som vid varje sändnings slut brukade säga, väldigt allvarsamt: ”Godnatt. Och lycka till” med exakt samma betoning. Jag och mor brukade diskutera vad det betydde. Vi förstod aldrig. Lycka till rent allmänt, liksom? Hur kunde det vara så viktigt för Västnyttsgubben? Det var märkligt. Och ändå är det precis vad jag tänker önska er nu:

Godnatt. Och lycka till.

Snapchat-3886153373663298291

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Jakten

Ibland önskar jag att jag kunde vara lite mer som Leila K. Hon är världens tuffaste person.

Det finns mycket man kan säga om Leila, och om den spikmatta som är musikindustrin, men en sak som är jävligt säker är att 17-åringen (bara debutåldern?!?) från Bergsjön gjorde något ingen gjort förut. Hon gjorde unika avtryck med sin personlighet, sin vilja, sina sinnen. Och man hatar universum för att det gått som det gått för henne och människor som Amy Winehouse och Janis Joplin. Undra om det alltid kommer vara så? Att världen fuckar en om man är ett geni.

Jag undrar hur det känns att vara en människa som gör skillnad. Eller ja, av föregående exempel att döma, inte strålande. Själv ska jag på krogen ikväll och se ut exakt som alla andra.

thumbnail_Snapchat-7174509523975122221

Folk älskar inte ordet ”krogen” för det känns så roffigt och gammaldags. Jag älskar ordet av just den anledningen.

Kram!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

hösttips

Vi går mot mörkare tider. Inte enbart på grund av att vi snart kommer få leta med lykta och kompass efter ett forum, vilket som helst, där vi slipper se någon/några ur familjen Parnevik och medias neurotiska bevakning av dessa.

maxresdefault

jesper-3

Jeppes desperata försök att gottgöra Zara efter att han undrat om hon kommer fortsätta ”hata alla män” trots att Nice-attacken verkade vara utförd av en kvinna och en man, genom att skylla på ett sömnpiller han fått av sin fru. PINIGHETSALERT! 

Vi går också mot mörkare tider då september är här och hösten inleds. Eller ja, den 11,5 månaders-period här i väst som pendlar mellan kraftig, ganska kraftig och jag-ska-inte-klaga-det-kunde-varit-kraftigare-höst. Vi bjussas på klassiker som vertikalt regn! Solnedgång innan lunch! Vattenskador som ABSOLUT INTE täcks av mobilförsäkringen!

Alltid lika underhållande, för övrigt, att läsa försäkringspapper. Exempel på situationer där försäkringar ev kan täcka kostnaderna om nåt pajjar: en senil babian med lila hår springer fram till dig på Järntorget, skriker HUHUHU och slår sönder din iPhone. Exempel på situationer där du kan dra åt helvete för LOOOOL trodde du att vi hjälper dig bara för att du betalat 80 000 i månaden till oss?: alla andra situationer.

Japp. Livet i Göteborg, hörni. Härligt härligt men farligt farligt. Hur som helst, deppighet i dessa tider känns oundvikligt. Hur är det meningen att man ska värma kropp och själ om man a) redan gått till Ramen, b) i smyg tycker att samtliga nya låtar på Håkans album låter som samtliga av Håkans övriga låtar, c) konsumerat allt som finns på youtube om Rick Ross fitnesskarriär (”RossFit”) och d) redan abonnerat en daglig kvart av sitt liv åt något relaterat till valfri Lilla Drevet-person, Gustav Fridolin och/eller dj Khaled?

Svårt. Mindre svårt när människor som Erykah Badu och Martin Gelin finns. Erykah gick tyvärr från 100% ball till typ 80% ball när hon för ett tag sen gick ut på Twitter och tyckte att tjejer borde börja ha längre kjolar i skolan för att inte ”distrahera” manliga lärare.

giphy

Inte jättebra. Men 80% ÄNDÅ pga gör öronen kanonglada. Och för allt i världen, LÄS Martin Gelins böcker om amerikansk politik (”Den amerikanska högern” om Tea Party-rörelsen och ”Den längsta kampen” om Hillary Clinton) för det rätar ut så många frågetecken och gör hjärnan kanonglad.

Hur roligt det än är, dock, att få frågor besvarade är ju existentiell förvirring kanske det bästa som finns. Det här med att ifrågasätta alla sanningar, allt man nånsin kunnat om vett och etikett. Man undrar vafan man precis lyssnat på/upplevt? Att bli mindfuckad, helt enkelt. Här kommer mina bästa mindfuck-tips:

1. Sommar i p1 med Fredrik Reinfeldt

2. Värvet med Ebbot Lundberg (första upplagan helst men andra duger fan gott och väl)

3. SVT:s Opinion Live (bara namnet tyder på skoningslöst haveri)

JÄTTEhögt underhållningsvärde. Lek och skratt

WIN_20160809_07_39_21_Pro

Varsågoda alla

Hejdå

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

I have a dream

Dagens önskan: somna i ett kuddhav till den här vaggvisan och vakna upp i en värld där inte samtliga löpsedlar handlar om Anna Books tankar om ketchup på mackan, Agneta Sjödins rövhål, åt vilket håll vinden blåste i Antikrundan och/eller hur man kan gå ner 180 kilo genom smoothies på plommonkärnor och navelludd i sex dygn.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

OS i gubbighet

Hängt med min polare Frida en hel del på sistone. Här är highlights:

20160829_150429

20160828_004328

20160830_145253

Screenshot_2016-08-30-18-10-45

Hehe

Så många potentiella skivomslagsbilder ändå? Fantastiskt.

Nu över till en ny efterlängtad omgång av Gissa varför samhället är ett skämt och vi måste göra revolution ELLER eventuellt lämna planeten samt alla män

Okej, är ni med? Idag ska det handla oooom… *trumvirvel*

JOHAN HAKELIUS!

Grattis, Johan! Du är huvudperson i vår lek idag. Johan Hakelius är ungefär 50 bast och bland annat krönikör på Expressen. Här är han:

hakelius

Johan, i sin tjusiga kostym, gillar att berätta hur saker ligger till. Föga förvånande, kan tyckas, då han ju uppfyller de klassiska geni-kraven: vit, medelålders, (övre)medelklassman. Man tackar, man tackar. Och det finns säkerligen mycket gamle Hakke har att lära oss kidz om samtiden men är det en enda grej mister man sannerligen inte bör, eller på nåt sätt KAN veta något om så är det att vara ung tjej. Ändå går smarthead H ut i en krönika och skriver såhär:

”Vi vet ju allt detta. Så, alltså, hur många av alla rapporterade övergrepp på festivaler och fester den här säsongen tror ni är övergrepp i någon egentlig mening? Och hur många är pinsamt tonårsfummel, som alla nu vill göra polisärenden av?
Jag har ingen aning. Kanske har attityderna blivit råare. Kanske har vi varit alltför överseende tidigare. Då är det vuxnas ansvar att uppfostra. Men kanske, bara kanske, finns det också, vid sidan av detta, ett behov av vuxna som inte utan förbehåll uppmuntrar tonåringars varje känsla av kränkthet. Som inte bekräftar idén att besvikelser, eller obehag, eller mellanmänskliga haverier alltid är en myndighetsfråga.”

trump-gif-quotes

LOL

Hakelius case är alltså följande: kom igen nu, tjejer! Det är bara pinsamt tonårsfummel. Killar som är lite osäkra och råkar lägga sina svettiga händer på er, det är väl inget farligt? Och alla ni vuxna som uppmuntrar tjejer att känna sig kränkta, skärp er. Lär tjejerna att det faktiskt bara handlar lite besvikelser.

Jag vet inte vilken tweedklädd planet Hakiboi kommer ifrån men jag hoppas att den här informationen nån gång når dit: tjejer som känner sig kränkta har ALDRIG I HISTORIEN blivit uppmuntrade att anmäla, att berätta, att sprida sin historia. Det är precis tvärtom. Tjejer som anmäler sånt här blir alltför ofta trakasserade och hotade (även i ”utvecklade” länder som USA är läget fortfarande katastrofalt). Det finns däremot en annan skojig samhällsgrupp som, alltid i stark medvind, haft fritt spelrum att känna sig apkränkta, eller hur, Johan? 😉

Du föreslår att vuxenvärlden ska ”uppfostra” folk till att inte göra en så stor grej av allting. Ett annat förslag är kanske annars att vi uppfostrar våra barn till att bli människor som inte objektifierar, som inte tar sig friheter, som aldrig någonsin skulle få för sig att röra vid någon annan utan lov? För tro inte för en sekund, du sorglige gubbe, att sexuellt ofredande handlar om ”tonårsfummel”. Det handlar om makt. Det handlar om förtryck. Och det är en JÄVLIGT stor grej. Det är helt otroligt också att han har mage att prata om skam, när han på samma gång förminskar alla de sinnessjukt modiga tjejer som vågat träda fram i den patriarkala jävla djungel vi tvingas leva i.

Man undrar liksom om han kanske var en av de grabbarna som bara var lite ”osäker” och närmade sig nån på det där Ted Gärdestad-iga sättet som kan sätta permanenta ärr i en kvinnas sinne men som för killen bara var lite ”tonårsfummel”? Oavsett vilket rekommenderar jag er att ev läsa krönikan innan matintag pga hög kräkrisk 😀

hihihi nu gissningsdags då! Gissa varför samhället är ett skämt och vi måste göra revolution ELLER eventuellt lämna planeten samt alla män

Kram och puss!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

50 cent 4 life

thumbnail_IMG_1086

Det här är moi nån gång 2009. Great year. Jag gick i nian och hängde väl mest, utöver hos polare, på ultraexotiska platser som Backaplan och Nordstan där top 1 aktivitet var att överväga om man skulle köpa ett fyrtionde par guldörhängen från UVX eller använda det sista av sin månadspeng till lilla menyn på Donken. Jag ballade mig och tyckte att det var så himla lame med Trey Songz och Chris Brown och dyrkade istället G-unit, som visade vara sig minst lika lame, för ville man vara cool på riktigt gällde 2pac, T.I., Nas. Fattar väl vilken idiot som helst? Världen sträckte sig inte så långt bortom det. Alla sanningar som var sanningar när man var 14 år tycktes cementerade för vad hade man att sätta i kontrast? Hur skulle man lära sig om distans, mod och styrka när man sällan åkte längre bort än till Fyrklövern?

Såna här saker undrade jag:

  • Varför kan inte åtminstone en enda av mina tänder sitta på rätt plats?
  • Kommer jag nånsin äga Fred Perry-tygskor eller Converse (riktiga!) eller diverse Adidas-tröjor med dragkedja, som alla häftiga människor?
  • Kommer jag nånsin bli mindre usel på fotboll?
  • Kommer nån kille nånsin titta åt mitt håll?
  • Kommer folk nånsin sluta fråga varför jag är så liten?
  • Kommer tillvaron nånsin sluta SUGA??????

Och stressad som fan över att folk skulle förväxla en med Chewie i puberteten, hetseliminerade jag allt hår från armarna och noppade ögonbrynen till gitarrsträngssmala bågar och höll för munnen när jag skrattade och köpte mjukisbyxor att ha till skolan fastän det kändes sämst men vad spelar det för roll hur det känns innerst inne när det man vill allra helst är att passa in?

Chewbacca1

ÅH, vad det sög. Kanske 80% av all verksamhet i mitt hjärnkontor sög, sög, sög. Och det är lustigt egentligen, för man tänker att man är så mycket starkare nu men i själva verket ser jag högstadiekids på stan nuförtiden och tänker att jag aldrig NÅGONSIN skulle orka pallra mig igenom det där idag. Aldrig. Och jag vet att en hel del säkert hade skitkul på den tiden, men ett som är säkert är att en alldeles för stor grupp killar och tjejer badar i ångest och osäkerhet generation efter generation utan att kunna uttrycka sig eller överhuvudtaget förstå vad som pågår förutom just att allting suger. Och jag vet, det finns anledningar att himla med ögonen och säga att många ungdomar världen över har extremt mycket värre problem men vi kan inte, får inte, ska tamigfan inte försumma ett enda uns av psykisk ohälsa hos NÅGON. Ingen får glömmas bort. Inga känslor är för små.

En fundamental skillnad mellan 2009 och 2016 (förutom omfamningen av armhår och upptäckten att det finns superchica människor under 1.60, typ Kim K??? Eva Longoria??? Rachel Bilson???) handlar om just det: verktyg. Att kunna berätta, forma, distansera sig. Det finns ingenting jag önskar mer än att kunna ge det till alla som undrar om det nånsin kommer bli bättre. Det blir bättre. Man blir nersänkt i en fritös, grillad, stekt, ångkokt men det blir fan bättre. Jag vet detta och ändå kan jag inte annat än att känna mig helt maktlös inför människor som känner exakt som jag kände då. Det enda jag kan säga, som en jävla dåre, är det jag hatade att höra mest av allt när jag var 14: du förstår när du blir äldre.

d1a43b70-4a80-0133-4c54-0e3f8b958f63

Och det suger nästan mest av allt.

Kram A

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}