Dadgostar Empire

Min sanning

Jahapp. Ska man skriva nåt sköj här då. Vad händer? Känner mig grinig och ledsen. Jag ska inte skriva deprimerad. Man ska inte slänga med d-ordet som en hänsynslös, oinformerad best som bara tar allt till sitt eget och aggressivt smular sönder. Det ska man inte göra. Således: jag är inte något med d-ordet. Däremot grinig. Pendlar mellan riktigt taggad och riktigt riktigt fylld av gränslöst mörker. 2018! Kingen av alla år.

Har för övrigt ätit en riktigt smarrig semla i Skurups bamba. Det var antitesen till deppigt. Den var verkligen apgod. La den på en servett och tänkte ta en bild till min eminenta Instagram men det såg inte så aptitligt ut med den vita gräddfärgen (snow) mot den vita servetten (egg shell). Det skar sig på något sätt, väldigt långvårdsbetonat, som ju i och för sig är en skarp karaktär också. Men ja, som ni vet, jag är en mycket estetiskt lagd människa. När jag ritade en teckning på jobbet häromdagen fnissade två av två närvarande barn och undrade ”vad det är”. Det är typ artonde gången det händer.

Vad mer? Hmmmm. Imorgon ska vi välja låtar på Inkonst efter en konsert. Om ni kommer kan ni spana efter det neurotiska ansiktet bakom ”skivspelarna” eller vad det heter. Det kommer finnas fyra ansikten att välja mellan.

Tack och adjö

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}