Dadgostar Empire

Den ultrapubertala, skojfriska rebell som skakar galler i mitt för tillfället veka sinne ler stort varje gång jag passerar denna. Solen skiner fan ALLTID på den här postern.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

alice in stekmecca

Sitter på tåget hem med regn smattrande mot fönsterrutan. Själen är emellertid allt annat än grå! Har de två senaste dagarna sänkt ett antal glas rosé med Ellen i hennes lägenhet, suttit i Stadsparken under mörk men vänskaplig himmel, ätit frukost hos Jeanna och blivit servad diverse delikatesser av the one and only lil B. Sammanfattningsvis BRA helg, FULL helg, MÅNGA stekare, TACK Lund och vi ses nog snart igen.

Ikväll: tvättid och till middag en sista, trött ihopskrapning av mitt magra skafferi.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Här sitter jag tillsist, 04.47, och slevar gröt samt trippla doser snabbkaffe inför Guds hittills godaste gåva 2015. Lund! Beate! Ellen! Sol (förhoppningvis)! Skompf! Jorå. Fast först måste en ju som bekant komma fram. Med tåg. Kan bli precis hur som helst. Update to come från mig och morgonilsken Blue.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Ännu en exemplarisk capture av mitt *daily life* får ni serverade här och nu, vänner. Åt tacos till middag och det var himla gott. Drack typ tre städade drinkar och kände mig salongs fram tills vi gick till Hornhuset och sänkte diverse mindre städade skapelser. Lördag, helt enkelt.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

sommarhopp(löshet)

Idag skulle jag vilja skriva om sommarångest. Kanske tänker en att herregud, here we go again, JÄMT ska den manglas, snackas om, tas om hand. Ångestjäveln. Jämt ska den finnas med på agendan. Till och med när det är så fantastiskt väder? Kom igen nu. Sluta TÄNK så mycket och gå för Guds skull UT I SOLEN! 

Det är just det som får det att krypa i kroppen på mig. Jag går ut i det aprilljumma vardagsrum som är Vasastan, solen skiner och allt är förlåtet. Den långa vintern, kylan och det dödliga mörkret är bakom oss nu, det är över, det är lugnt. Sommaren vinkar till oss, den är inte långt borta nu. Så vi fingrar på shortsen längst ner i garderoben, ler och tänker att alldeles, alldeles snart ska dom fram. Jag går längs Valhallavägen och det ligger liksom nåt i luften. Försommarsorl. Uteserveringar. Lyckliga par och antydan till solbränna i ansikten vända mot den stora, snälla solen. Det är då, exakt då, som jag grips av en sån fruktansvärd panik. Då jag passerar träd och deras kronor skvallrar om ljusare tider. Om längre dagar. Det är varmt i luften men innanför jeansjackan är jag kall. Tom och kall och rädd. 

För det är nu Det inleds. Förväntningarna. Hoppet. Friheten. Det är nu en ska känna Det i hela kroppen. Och det ska mås så jävla bra. Det ska drickas, skrattas, LEVAS. Vi ska höja våra glas och dansa och skratta och vi ska MÅ SÅ JÄVLA BRA och det enda jag känner är att det finns en chans, en oroväckande stor chans, att jag ÄR SAMMA PERSON SOM ALLTID. Kanske iklädd kjol till bara ben, kanske solbränd, kanske sittande på en gräsplätt med valfri kall dryck i handen. Men inget av det där suddar ju mörkret. Mörkret som ju ingen ser längre för all sol. Och visst är det härligt. Visst kommer jag ha många, många roliga dagar framför mig. Men ångesten kommer ju i vanlig ordning hänga med. Den kommer klä sig i avklippta jeansshorts, utrusta sig med glasspinne och RayBans och förvänta sig att jag, i vanlig ordning, ska göra plats åt den och det brukar ju funka, på senaste tiden har det verkligen funkat. 

Men när doften av blommor och ljudet av skratt ekar mellan solkyssta väggar undrar jag vart det är meningen att ångesten ska få plats i detta så kallade paradis. Jag letar febrilt men det ser så trångt ut på de där uteserveringarna. Det är trångt på gatan, på gräsmattor och caféer. Vart är platsen för ångesten bokad? Kan den som vet vara god att meddela för snart finns få platser kvar att leta på. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

I sedvanlig vit uniform befann sig yours truly på Berns igårkväll, sippande på den ena patetiska galoppen efter den andra. Detta outhärdliga påhitt som är att hälla en riktigt klen skvätt vanlig, hederlig bira i ett vinglas och sälja för 60 spänn. Är följaktligen a) plånbokslynchad och b) rätt bake. Men också c) laddad inför arbetsintervju imorgon. Håll tummarna för min arma, arbetslösa själ, hörni!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Jag har nog någon gång lagt upp en låtjävel av denna man men det tåls att göras igen. Och igen och igen. Jag vill kura ihop mig i Soichi Teradas elektroniska landskap och bara vara. Sitta i en lurvig soffa, sippa på rosa paraplydrinkar och bara MÅ. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Lyssnar på den här kvällssolen till låt, på väg hem under askfärgad himmel. Det känns som om Kalkbrenner lagt huvudet på sned, som om han ser sorgset på oss genom hörlurarna. Som om han går bredvid längs Karlavägen med armarna om regnvåta axlar. Han försöker så gott han kan men det är svårt att inte vara olycklig under askfärgad himmel. Det är ta mig fan det svåraste som finns.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Oi

sitter i min säng, tillika platsen jag hade velat ägna all vaken och ovaken tid, och lyssnar på Alec Baldwins tjöt med Chris Rock i sin intervjupodd. För vad är bättre än en kändis? En kändis som snackar med ÄNNU en kändis. Dubbelmacka! Gräddtårta på gräddtårta! Dröm! Älskar framförallt den här behind-the-scenes-känslan, när man får höra livsviktig information såsom vad Jerry Seinfeld äter till frukost eller Kris Jenners idé om att the gals Kardashian inte är ytliga. Alls.

*rysningar* *livets bubbelbad*

I övrigt: har dugga imorgon. Har emellertid även sol i sinnet. Lol, nä, inte direkt. Men utanför fönstret! Close enough.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}