Dadgostar Empire

ung, obesvarad

Plötsligt är det redan torsdag och första skolveckan lider därmed mot sitt slut. Det har varit svettigt! Ångestfyllt! Roligt! 

Känsloanarki när det är som smaskigast, helt enkelt.

Mitt arma tonårspsyke har förstås tagit detta mycket hårt. Hjärnan har gått på högvarv. Och de riktiga föreläsningarna har inte ens börjat än. Men det kanske är där det blir bättre? Lite mer rutin, vardag. Nu får vi bara frågor om de kommande tre åren i fejjan som ett block tegelstenar: 

VAD SKA DU GÖRA 2016?
HUR KOMMER DU KÄNNA?
HUR SKA DU BETE DIG PÅ ARBETSMARKNADEN?
VEM ÄR DU?
HUR MÅR DU?

Och jag känner bara att… jag knappt bestämt vad jag ska äta till lunch? Jag får yrsel bara jag tänker på att alternativet kan stå mellan banan och yoghurt – för båda är lika gott och hur i all sin dar går man då till väga? 

Nä, tacka vet jag fattigmanskylskåpet. Där finns mest bara gröt och rödlök att välja mellan. Hurra!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

sås

It’s been an intense weekend. Started off with meeting Markus and Joel, a mate of his from Aussie. It’s funny how I, no matter if I’m in Berlin or in Stockholm, always end up hanging out with people from Melbourne.

Nä, vet ni vad? Ger upp engelskan. Så onaturligt! Så tråkigt! Blä. Berättar om lördagen på svenska istället: Rebecka kom på besök (hurra!) och vi hängde hos Joel ett tag innan vi begav oss till Slakthuset för att se Glenn Underground. Riktigt skoj, faktiskt. Därefter togs vi med på stor fest i ett industriområde, ännu skojigare. 

Ber om ursäkt för USELT inlägg. Torrt som ett knäckebröd. Lovar att bättra mig. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}