Dadgostar Empire

Det här kostymhänget, minsann. Det var kul för en kväll men the return to the lort community är lika oundviklig som stekarnas pinigt stela dans till R Kelly-klassiker efter middagen.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Badar i fredagsbefrielsen som är pizza, rödvin och väderlöftet om vår och gröna ängar och långa sommarkvällar på verandan. Lol, skoja. Det är svinlångt kvar till sommaren. Har en gottig kväll ändå. Vi behöver dessutom grunda inför den högst tveksamma sittning Mathilda och jag glider in på i kostym imorgon.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Makalöst att bara nån vecka efter att vakter dunkat en 9-årings huvud i golvet skriver Metro att det är “slut på den vänliga och serviceinriktade behandlingen”. Är det nåt slags assjukt lur? Fattar ingenting. Folk är så oroade för hotet om islamister men SL-hotet då? Hur mycket hårdare tag kan man ta, utöver att slå på småbarn? Känner på mig att domedagen är väldigt, väldigt nära nu.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Dagen

Idag har jag:

– Duschat i mörkret då glödlampsjäveln i badrummet valde att avvika från vårt samarbete igårkväll. Mitt livs mardröm är att bekräfta könsstereotyper men kan konstatera att allt inom *teknik och fix* är och förblir ett no go-område. Fyfan.

– Fått meddelande om att min dator nu, efter ett drygt sekel, är klappad och klar för användning. Yours truly slarvade dock lägligt nog bort sitt bankkort i fiskstimmet (fisk som i spritsorten) på Fabriken i fredags så datan blir inte uthämtad på ett tag. I vanlig ordning lever jag alltså mitt liv i misärens kölvatten.

– Jobbat med min seminariekompanjon och förstått ungefär 1 av 6 frågor. Nytt rekord!

– Använt uttrycket “kosta skjortan” helt seriöst, helt spontant.

– På ett översittigt sätt berättat för Studdybuddy-flickebarnet på jobbet om “hur det funkar på universitetet”. Lyssna nu, barn, på berättelserna om THE REAL LIFE. Så otroligt obehagligt.

Tänker toppa marängswischen som är min onsdag med att se Mad Men och äta billig chokolaaaad (danskt uttal). Glad lill-lördag på er, minifisar!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Det bästa med min goda, goda vän Jupiter, lill-Juppan, är att hen håller mig i famnen vart jag än befinner mig. Fan, vad vi älskar varandra!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Det är söndag, vi ser American Hustle och smaskar på chokladtårta. Imorgon fyller detta gossebarn 26 jordsnurr och det kommer bli himla härligt.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Såhär piffig är en annan på väg ut i *fredagsdimman* med humöret på topp. Ikväll spelar Marco Bailey på Fabriken och Berns bjussar på fri entré vilket känns som gåvor från Jesubarnet själv. Hen har, förutom löften om techno och bira, även skänkt oss en skojig föreställning innehållande geléhallonet Bianca Kronlöf som Mathilda och jag ska se på Dramaten ikväll (uttal: Dramaaaaten med överklassaccent). Vi kommer alltså inte bara vara berusade ikväll, vi kommer göra det med nyintellektulla sinnen. Det blir kul. Det blir lökigt. Det blir berikande. Watch out, Östermalm.

PS iPhonen FLYGER in i bilden? Haha.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Det här är koola katten Hanapee, vars legendariska bloggjävel har kommit att bli den absolut enda jag orkar sätta tänderna i nuförtiden. Både hennes texter och podderi med übermjukisen Martin Huss känns som en kluckande, inbjudande vattensäng för lill-psyket. Hur som helst: igårnatt var Hanna programledare för nån slags uppesittarkväll i samband med Oscarsgalan. Tanken var att hon helt enkelt skulle tjöta lite kring filmerna och med sina sidekicks (typ Johanna Swanberg, som också är en chokladpralin). Tittarna har nu STORMAT Svt flow. Hon var usel, hon var ful, slyna, dö. Massor av rena hatbrev – så till den grad att det skrevs en artikel om kritiken i SvD.

Jag är ta mig fan fascinerad. Nyfiken. Vilka är de här människorna? Liksom dessa dryga 15% av befolkningen som på fullaste allvar röstar på ett rasistiskt parti – vilka är de? Vart finns de? Vad tänker de? De måste ju uppenbarligen cirkulera bland oss på stan, sitta bredvid oss på tunnelbanan, vinka tafatt efter bartenders på lökiga krogar, sida vid sida. Människor som i smyg bär på detta ofattbara hat. Som sätter sig bakom dataskärmen och skriver att Hanna är en “slyna som borde dö”. I verkligheten skakar alla på huvudet och beklagar sig och ojar sig men hatet fortsätter ju. Det växer och frodas varje dag. Jag undrar vilka de är men framförallt undrar jag varför. Varifrån kommer aggressionen, rasismen, kvinnohatet?

I verkligheten tycker folk att såna här attacker är tråkiga men fortsätter samtidigt muttra om de “jävla feministerna” som alltid ska skapa en sån uppståndelse kring sånt här. Böka och stöka och krångla. Tycker man i så fall att det är lugnt att Hanapee får ta lite skit för sitt utseende? Äh, liksom. Det behövs ingen feminism längre, vi har det ju så jämställt. Att en kvinnlig programledare direkt meddelas att hon “ser ut som en slampa” måste i så fall bero på att hon faktiskt GÖR DET? Väl?

Jag vet inte vad som är mest provocerande: sexisterna, samhället som ger plats och accepterar dem eller alla som ser på, som tycker att feminism är “uttjatat”. Hur ser dessa människor världen? I vilket universum har de byggt sina sanningar?

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}