Dadgostar Empire

Stefan och jag

Ratade Signes idé om att se på friidrott igår. Vad är grejen? sa jag till Beata i telefon. Vem bryr sig om friidrott?

Tio minuter in på stavhoppstävlingen hade jag hjärtklappning och skrek DET ÄR STEFAN HOLM – HÖJ!!!!

Trodde aldrig att de orden skulle komma ur min mun. Och då skulle han ändå bara kommentera?

Aja. Gött att KÄNNA saker ändå, hörni. Synd bara att det mest blir hjärtklappning. Har apmycket ångest. Sluta larva dig, skulle nån normal kunna säga.

INGEN FÖRSTÅR MIG!!!!!!!!!!! skulle jag kunna säga då.

Närå. Det är mycket enkelt: tänk om allt man presterar blir sämst 🙂 dör man då? Svartlistad? Kidnappad? Kommer man vara sämst på allt i all framtid? Hur lär man sig obry sig om alla normala och onormala?

Maila mig, den som vet.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}