Dadgostar Empire

Streetsmart

På högstadiet gick jag i en klass där ungefär fem personer hade svenska föräldrar. Nästan alla mina klasskompisar bodde i närområdet. Någon kallade mig ”rik” som bodde i villa. Några fler bodde i hus, andra radhus, andra i lägenheter. Några i ganska små lägenheter med många syskon. På loven åkte ens polare till släktingar i Turkiet, Kurdistan, Bosnien. Man hängde på Lundbybadet. Det blev en smula svajigt i försvaret på fotbollsmatcherna då lagets bästa back fastade. Man gick på fest i Fyrklövern i sitt nya linne från KappAhl och sina fejkade Converse. Man rökte vattenpipa på någons balkong.

Vilka var ens förebilder? Vad gjorde de äldre, de man såg om man hade tur på festerna i Fyrklövern? Vad hade man för förutsättningar? Vilka såg man på gatan och vad hade man för bild av befolkningen i stort? Vilka krav hade man från sina föräldrar?

Det hände ju att man såg annat folk. När man mötte Askims f94-95, tillexempel. Sjukt exotiskt. Eller när man för en gångs skull vågade åka till sin polare som bodde i Torslanda. Det kändes som om man var från en annan planet. Så småningom började jag på ett gymnasium i stan. Jag satte mig på vagnen och åkte kanske femton minuter från där jag bodde, till den där andra planeten. Ingen hette Fatou eller Zeinab. De flesta bodde i villa. På loven åkte folk till sina sommarställen. Folk hade båt. Man gick på fest i Örgryte i sin nya tunika från Odd Molly och sina PrimeBoots. Ingen hade fejkade Converse. När det var julbord i bamba fråga samma kille mig, tre år i rad, ”men är inte du muslim?”. Det blev en smula problematiskt för mig att ha fest, femton minuter från stan, då det ju var allmänt känt att sådana områden var farliga efter kl 19. Någons farsa skulle lära sonen att vara ”streetsmart” om han nu tvunget skulle gå på den där festen i det där farliga området.

THE HOVÅS SOCIETY, IN COLLABORATION WITH CHAMONIX VACATIONS AND ARKIPELAGO SUMMERS PRESENTS: STREETSMART 

Snart i en sjuttonårig killes hjärna nära dig som försöker ha fest på fel sida Göta Älvbron

Vilka var deras förebilder? Vad gjorde de äldre, de de såg om de hade tur på festerna i Örgryte? Vilka var deras förutsättningar? Vilka såg de på gatan och vad hade de för bild av resten av befolkningen i stort? Vilka krav hade de från sina föräldrar?

Och framförallt: vad skapar detta för politiskt klimat? Hur påverkas saker som främlingsfientlighet i ett sånt här samhälle? Alla förlorar på segregation. Det skapar rädsla. Det skapar dumhet. Vi förlorar på det kulturellt, ekonomiskt, intellektuellt.

Det är faktiskt inte förrän jag kom till Malmö som jag insåg hur extremt segregerat Göteborg är. Situationen är så överallt, naturligtvis, men när jag gick runt på stan första gången tänkte jag (som en jävla idiot) att shit, det känns som att man är i förorten. Man vänjer sig snabbt. Man vänjer sig snabbt vid vilken bild man får upp i huvudet av uttrycket ”mannen/kvinnan på gatan”. Jag fattar hur primitivt det låter men ärligt talat, vi ligger så långt efter i utvecklingen att jag måste slå ett slag för följande: vi måste åtminstone få SE folk i vår närhet med olika bakgrunder. Bara se dem passera på gatan! Jag sörjer att jag måste få be om så enkla saker, men ärligt talat, plakaten som hölls upp på demostrationen för afghanska flyktingar i lördags hade budskap som:

Jag vill leva
Skicka inte barn till krig

Vi lever i jävligt, jävligt primitiva tider, om man ska uttrycka det brutalt förenklat.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}