Dadgostar Empire

Vadå, det är ju en komplimang?

Hallå, jag har blivit vänster nu. Ska du inte vara glad?

Ska ni inte vara tacksamma? Ni vänstertjejer.

Ska ni inte vara tacksamma över att jag är feminist?

Ska ni inte vara tacksamma över att jag tycker att sliskokillar som tafsar på krogen gör fel?

Ska ni inte vara tacksamma över att jag ligger med er som inte rakar er? Och till och med frågar om ni kom? Inte för att jag någonsin skulle gå ner på er. Men ändå. Bara gärningen. Och frågan! Tänk på frågan.

Ska ni inte vara tacksamma över alla mediala vänsterkvinnor vi hyllar? De är ju faktiskt både smarta och sexiga.

Ni förväntas kanske tveklöst stoppa våra håriga kukar i munnen. Eller vara smala, smarta och sexiga som kvinnorna i varenda reklam, varenda skyltfönster, varenda steg ni tar. Ni förväntas kanske vara vilda och kåta och återhållsamma och orörda på samma gång – en ekvation lika paradoxal som att ni ska föda våra barn på BBs som inte finns till följd av ett ekonomiskt system som gynnar männen som ska tycka vad de vill om hur ni ser ut, som ska utnyttja och göra vinster på er arbetskraft, era kroppar, era idéer och trasiga självbilder präglade av skuld, skam och känslan av att aldrig vara tillräcklig.

Männen som ska undra varför ni inte är tacksamma. Som ska säga: men kom igen nu. Var lite glad. Jag tycker inte att du är en hora. Jag tycker att du är rolig och söt. Precis som hon Nanna Johansson. Skitgullig tjej ju.

Ska du inte vara tacksam?

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}