Dadgostar Empire

Dagen har kommit. Alla som någonsin lyckats klämma in en fot vet att det bara varit en tidsfråga. Men ändå – chocken är total. För alltid kommer vi minnas dagen då Det hände.

Dagen då man införde inträdesavgift på Ramen.

Det är inte ens Ramen längre. Måste man börja ägna en halvtimme åt att snubbla på resten av namnet nu, eller ännu värre, börja använda det jätteobehagliga smeknamnet Fiffi? Jag känner mig för ovanlighetens skull superkränkt och förvirrad. Okej, det hade varit helt absurt att inte börja med avgift. Jag har inte sett så mycket på folk på så liten yta sen Snoop spelade på Liseberg och det luktade gräs bort till Eketrägatan. Eftersom jag lider av kronisk otur (det är 100% otur, 0% tveksamma beslut) hamnar jag alltid i nåt tveksamt gammalt raggs armhåla och tvingas prata om den där vaga bekanta vi har gemensamt, svartklubbsscenen i Malmö eller nåt annat häftigt. I typ 35 minuter. Sen tvingas vi avvika för att det hade varit skönt att kunna vrida nacken.

Ändå älskar jag Ramen så mycket att jag en gång, ca kl 04 på ett Über, väste till Ramens fader att han gjort revolution i Göteborg.

”DU HAR GJORT REVOLUTION I GÖTEBORG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!”

Så sa (vrålade) jag. Det var roligt för Frida som tyckte att revolution var ett skojigt ordval. Jag förstår ingenting. Det var väl jättelämpligt och inte alls pinigt i efterhand?

Samt helt sant.

Nåväl. Som plåster på såren kan man alltid glädjas åt följande nyhet:

– Jag ser mig som en John Cleese i Fawlty Towers, ler Juholt.

– Jag tänker inte odla mustasch och bli en Manuel, kontrar en likaledes leende Waidelich.

Kan inte tänka mig något trevligare än yoga i solnedgången med Håkan Juholt.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}