Emelie Stockhaus

Archive: Jun 2016

  1. Midsommar

    Leave a Comment

    Då var det dags för midsommar mitt upp i allt. Jag har, for obvious reasons, inte riktigt tid med midsommar så vi får se hur det blir. Vilket som så ser vädret inte så lovande ut här i Bandis, grått grått grått. Svensk midsommar, hey ho. Anyway, igår fick jag lite tid över så jag stack förbi Debaser Medis på vägen hem och kollade på Queen Zara Larsson.

    Ni kanske har märkt att jag är lite obsessed med Zara? Jag tycker hon är så jävla grym och igår var inget undantag. Jävlar vad hon sjöng och dansade. Jag är mega imponerad! Vi fick höra ett gäng nya låtar from den kommande plattan vilket var roligt, man märker verkligen skillnad på de gamla låtarna och de nya när de spelas. Mycket av den kommande plattan doftar 90-tal och Beyoncé, på ett positivt sätt! Jag fastnade för en av de nya låtarna som jag tror heter Mississippi, allt jag vill är att plattan kommer ut nu så jag kan lyssna på den på repeat.

    Utöver den grymma rösten som Zara bär på så gjorde hon ett riktigt grymt jobb med dansen, det såg proffsigt ut helt enkelt. Det jag gillar mest med Zara är hennes personlighet och det fick vi också en härlig glimt av. Efter hon sjöng EM-låten This One’s For You frågade hon publiken ”Sverige är väl inte med mer va?” med ett skratt, efter lite interaktion med folket så utbrister hon ”Men ni har ju mig!” och alla började garva. Allt med glimten i ögat, så jäkla go!

    Nä hörre ni, jag känner inte att jag får något vettigt skrivet om gårdagen, jag känner mig som mos. Jag ska nog ta och fortsätta svara på mail, packa, tvätta och släcka bränder! I morgon drar jag till Norpan och jag vet inte hur mycket tid jag kommer ha över men tittar väl förbi och säger hej! 

  2. Luften

    Leave a Comment

    Det är jäkligt många bollar i luften just nu. Många säckar att knyta ihop och saker att sätta i lås samtidigt som det kommer nya grejer att lösa hela tiden. Mitt bankkonto försvinner sakta men säkert eftersom jag inte hinner laga mat när jag kommer hem och är så utsvulten att jag köper Sushi och kollar ett avsnitt OITNB innan jag går och lägger mig. Ibland hinner jag duscha innan jag går och lägger mig också. I morgon försvinner halva dagen då jag och min kollega ska hämta buss och cyklar innan allt stänger för midsommarhelgen. På kvällen spelar Zara Larsson på Debaser som jag inte vill missa så det betyder att jag inte kan sitta på kontoret hela kvällen. På lördag sticker vi till Norpan och det finns ingen återvändo, det är bara att köra liksom. Nu jävlar gäller det att jobba i ultrarpidfart samt ta med datorn hem på fredag så jag kan jobba hela dagen samtidigt som jag tvättar och kanske hinner med en midsommar-middag.

    Jag känner mig lite lugnare idag än igår eftersom jag precis har rott i land en jobbig grej, eller i alla fall det största orosmomentet av det. Ni ska jag bara informera alla om att det är löst och det är bara att KBK. Anyway, ville kila in här och säga HEJ!! Och tipsa er om en serie som finns på SVT Play  Musikbranschens verkliga stjärnor (som jag själv inte sett än men någon delade på Facebook). När hela festivalen är över ska jag ta en kväll och titta på detta!

    Nu måste jag kila vidare. See you on the other side!

  3. nedräkning

    Leave a Comment

    Sista veckan på kontoret innan jag tar mig pick och pack för att flytta ner till Norpan och göra le festival. Som ni kanske förstår så är det rätt så mycket att göra samt Orange Is The New Black har precis släppts på Netflix samt Game of Thrones ikväll… Ja ni förstår ju, inte mycket tid över till något helt enkelt. Jag ska göra mitt bästa för att uppdatera er här men vid det här laget har ni väl vant er vid mina sporadiska inlägg.

  4. Arvet

    Leave a Comment

    Som ni kanske vet så fick vår alldeles egna Max Martin ta emot Polarpriset i år. Jag kommer ihåg att det var lite gnissel när det kom ut att Max Martin var en av pristagarna till årets Polarpris. Det Max Martin håller på med är ju fulkultur medans den andra pristagaren, Cecilia Bartoli är definitionen av finkultur. Jag hatar egentligen ordet fulkultur, som om att populärmusik i alla dess former är mindre värd än annan musik. Jag gillar att vi tar in fulkulturen i finrummen och visar för alla att vår kultur är minst lika viktig som er.

    Let’s move on. I onsdags hade jag lyckats haffa mig biljetter till ”A masterclass with Max Martin” där Jan Gradvall intervjuade den skygge låtskrivaren. Redan innan hade jag väl en bild av hur det skulle bli, det vill säga inte så djupt och stora, krångliga frågor togs aldrig upp. Jan Gradvall intervjuade Max Martin i kronologisk ordning, från Denniz Pop tiden fram till senaste hitlåten med Justin Timberlake. Vi fick se ett montage av superkändisar som pratade om hur fantastisk ”Max” är (typ P!nk, Katy Perry, Backstreet Boys och Britney Spears bland annat). Det var inspirerande och jag vet att jag kommer kunna säga ”Jag var där” i framtiden och folk kommer bli gröna av avund. Men ska jag vara helt ärlig, det var inget revolutionerande som sas där uppe på scen. Summan av kardemumman var väl typ, för att skriva hits så ska man göra det komplext men enkelt, plocka bort allt överflödigt och se till att gå upp från sängen och spela in det du har i huvudet om du är på väg att somna (om han inte hade gjort det så hade vi inte haft Baby One My Time idag, och det hade vart en tragedi).

    Igår sändes polarpriset på TV4 och jag lyckades ta mig hem från jobbet precis i tid för att se programmet. Höjdpunkten var ju absolut överraskningslåten där Max Martins dottern sjöng bland annat. Det jag gillade med hela grejen var att man såg hur ödmjuk Max Martin verkar va, han älskar liksom musiken och allt det där runt är verkligen inte hans grej. Jag känner att jag inte riktigt får ut någon bra reflektion av allt det här mer än att jävlar i havet vad mycket bra grejer Max Martin har skrivit. Seriously though, all bra pop är fan signerad Max Martin. Innan jag lämnar er så måste vi prata om Seinabo Sey. HUR vacker och grym var in hon då när hon sjöng As Long As You Love Me??? Klänningen var galen, hon var galen. Ahhh missade ni gårdagen får ni kika in det på YouTube

    Fulkultur är fan livet. Vad skulle jag gjort utan den?


  5. Dagdrömmar

    Leave a Comment

    Vissa dagar när jag sitter på tunnelbanan och åker till jobbet dagdrömmer jag om Göteborg. Eller jag kan dagdrömma (eller morgondrömma more like) om allt möjligt men ofta brukar jag sitta och titta ut på Söderort som fladdrar förbi och tänka på Göteborg och mina vänner där. Jag vet inte om jag har en väldigt skev bild av Göteborg eller inte. I mitt huvud så känns det som hemma i Göteborg är allt lite lite bättre. Jag menar i Stockholm ligger jag aldrig i gräset med polare och snackar om världen medans vi dricker öl och kollar på spårvagnarna som rullar förbi. Det finns ingen musik som är så förankrat i minnen från kvällar hemma i Göteborg. Inte ens regnet känns lika jobbigt i Göteborg konstigt nog. Observera att detta är i mitt huvud och jag vet att regnet i Göteborg är fan jävla pissigt asså. 

    Idag när jag satt på tunnelbanan fick jag sån jäkla hemlängtan, jag vill dricka öl på Andra Lång, åka spårvagn och sitta i en park med en kompis och prata. Jag fick flashbacks av en dag när vi satt uppe på utkiksplatsen vid Esparantoplatsen i solen och helt plötsligt började det regna, vi gömde oss under ett träd och skrattade. Det var en fin dag för ungefär 5 år. Eller när vi satt utanför Pressbyrån vid korsvägen efter vår student och rökt cigg och pratade till 5 på morgonen för 7 år sen. Eller den gången vi åkte spårvagnen hem från en fest i Angered och vi tog en hörlur var och lyssnade på Tiger Lou’s You Cant Say No To Me.

    Äsch vad blödig jag låter. Jag gillar Stockholm också, jag älskar att sitta på uteserveringar med alla mina goa vänner och hinka rosé, jag älskar alla godingar jag träffar på spelningar, jag älskar att jag får gå på gig varje vecka, jag älskar att ni är helt jäkla bonkers i denna stad och ni är mina vänner. I kväll ska jag gå och lyssna på Jan Gradvall intervjua Max Martin, det ska bli intressant. Jag återkommer med mina iakttagelser och funderingar så fort jag kan. Kram på er.

     

  6. Fan

    Leave a Comment

    Hej på er, jag har varit ute och stökat i helgen och har nu massa att göra på jobbet. Där av dålig uppdatering här. I fredags var sambon och jag ute och käkade middag och i lördags var vi ute på riktigt stök. Kvällen började med fin-drinkar i gamla stan, vi hamnade sen på No Name för bäss. Jag drog vidare med polare och hamnade på Häktet, efter häktet lämnade jag dom och drog till en biljardbar och kickade allas rumpor med mina biljard-skillz. Vidare hamnade vi på Patricias fram till stängning vid 05. Jag har inte vart ute och stökat så på länge, ni vet när man sitter på en båts toppdäck, hinkandes rom & cola samtidigt som man pratar total skit och solen går upp? Aa så var det. Så himla fint! Vi var inte hemma förens vid 06 kanske? Vi vaknade vid 14.30 på söndagen och förflyttade oss då till vardagsrummet för att kolla film. Först ut blev Guardians of the Galaxy, jag måste säga att jag var road! Mysig film. Sen ville jag kolla på av mina absoluta favoriter filmer – Almost Famous.

    Almost Famous är på min top 5 av alla filmer, kanske till och med top 3. Jag brukar kolla den någon gång varje år och känna mig gosig. Filmen har i särklass det absolut bästa soundtracket! Min favvis-spellista är inspirerad av Almost Famous, ni hittar den HÄR om ni vill lyssna. Jag ska faktiskt dedikera ett helt eget inlägg till denna film för den betyder så mycket för mig, jag ska bara få ordning på allt jobb och kolla Game of Thrones först.

    Hold me closer tiny dancer Count the headlights on the highway Lay me down in sheets of linen You had a busy day today

  7. In Rainbow

    Leave a Comment

    Vänner! In Rainbow finns nu på Spotify och nästa vecka får vi A Moon Shaped Pool!! Fy farao vad najs!!!

    radioheadmoon

  8. H.H

    Leave a Comment

    I helgen hände det. Håkan intog Ullevi för andra och tredje gången och Markus Larsson kissade på sig av lycka. Nej nu ska jag inte vara sån men redan innan spelningen visste jag att det skulle ta jävligt mycket för ett gäng journalister att inte prisa Håkan. Varför jag har så svårt för allt kanske är för att flera recensioner drar paralleller och jämför Håkan med Bruce och U2. I Anders Nunstedt’s text refererar han till the E Street Band 3 gånger och Arenarock 4 gånger. Här ligger mitt problem. Mitt problem är arenarocken. Arenarock associerar jag till U2 och Coldplay (negativt), inte till Håkan Hellström. Har Håkan blivit det fenomen jag många gånger tycker faller platt och är ointressant?

    Jag kan inte förneka att jag åkte till Göteborg med en liten liten klump i magen. Hela Alice B grejen gjorde mig bekymrad. Är inte Håkan den jag tror han är? Har han blivit girig och egoistisk? Tänker han på likes’en? Ja oron fanns där att den Håkan var det som skulle träda in på Ullevi och hålla konsert…

    19.45 kom vi till Ullevi med våra vänner. Vi hade bra läktarplatser så det var bara att glida in och hitta sin stol till tonerna av SBT. Helt plötsligt stod han där på scen, Håkan. Klädd i svarta byxor och en vit t-shirt med Astrid Lindgren på ryggen. Vi kastades in i ”Håkan på Ullevi den 4 juni” som skulle vara i ca 3.5 timme. På ”vår” konsert startades det med ‘Peace N Luv’ för att sen gå vidare till låtar som ‘Vi Två, 17 år’, ‘River En Vacker Dröm’ och ‘2 steg från Paradise’. ‘Brinner In The Shit’ avverkas som låt nummer 4 och det var jag glad för – ”då slipper vi den längre fram” sa jag till min sambo som stod bredvid. Allt lät väl bra men jag kom aldrig riktigt dit. Jag kände mig ofokuserad och inte med. Sen kom ‘Jag Vet Vilken Dy Hon Varit I’ och det släppte för mig. Jag vände mig om och sjöng högt och smärtsamt orden ”Nej, åren har nog slitit hårdare på mig” till mina vänner som stod bredvid. Ja där kom min magi. Tonerna till ‘Hurricane Gilbert’ börjar (och sen görs om pga slarv) och jag står tyst och bara lyssnar och kollar på de två vännerna på scen. Äntligen får Gilbert vara med.

    Låten som kommer här näst, ‘Tro och Tvivel’ är den riktiga brytpunkten. Hela Ullevi exploderar och jag börjar känna euforin. Fan, ‘Tro och Tvivel’ kan vara en av Håkans bästa låtar! Konserten fortsätter som en bulldozer. Nästa höjdpunkt blir förvånande nog när Miriam Bryant kommer upp på scen. Inte för att jag någonsin har tyckt hon var dålig eller så men jag kunde inte riktigt se hur det skulle funka på Ullevi. Tji fick jag för Miriam var helt jävla amazing. Rösten rörde mig nästan till tårar när hon inleder med ”Hon låg på gatan medan rymdskeppen sände meddelanden genom atmosfären”. Åh vad fint det var.

    Under encore 1 kommer Seinabo Sey upp på scen och sjunger ‘Fri Till Slut’, vilket var en stor överraskning. Som vanligt går alla bananas under ‘Känn Ingen Sorg’ men för mig är det ‘Du Är Snart Där’ som ger mig fjärilar i magen en sista gång. När alla tror att det är slut på riktigt står det helt plötsligt en hel orkester bakom Håkan och börjar spela ‘Nu Kan Du Få Mig Så Lätt’. Tyvärr blev det inte så mäktigt och vackert som jag trodde det skulle bli. Jag hade mentalt checkat ut efter ‘Du Är Snart Där’ som jag tycker är så fin.

    När jag lämnade Ullevi med resterande 70 000 personer kände jag mig tom. Vad hade jag precis varit med om? Hade det varit bra? Jag var inte säker. Jag kände mig bara tom. Vi åkte hem och jag sov på det. På lördagen började något gro i mig. Allt jag ville var att gå och se Håkan på Ullevi igen, så jag inte skulle missa något (jag missade så klart att Sveriges bästa artist gick upp på scen och sjöng en av de finaste låtarna jag vet…). Vi tog föräldrarnas båt och åkte ut på en liten ö och fikade innan vi tog tåget tillbaka till Stockholm. Vid det här laget var jag säker på hur jag kände…

    Jag älskar fan Håkan. Trots arenarocken, trots LaGaylias konstanta wailande, trots de partier där de inte var helt hundra, trots de ibland konstiga mellansnacken, trots att du står på Ullevi Håkan, trots det älskar jag dig. 

    IMG_20160604_205023IMG_20160605_152154

     

  9. Gbg 

    Leave a Comment

    Jag sitter i skrivande stund på tåget på väg tillbaka till Stockholm. Jag skriver några rader på mobilen och känner mig lycklig. Efter vad som nog kan beskrivas som helgernas helg så känner jag mig både överkörd och utvilad. Jag har umgåtts med min familj, jag har hinkat öl i min hemstad, sett Håkan på Ullevi och fikat ute på en ö. Ja, allt känns fint just nu. 

    Jag har läst ett antal recensioner av Håkans spelning igår och det är en blandning av hyllningskörer (host host Markus Larsson/Håkan Steen, oväntat av er) och gnissel. Jag har massa tankar om spelningen jag ska dela med mig av senare. 

    Nu ska jag luta mig tillbaka på tåget, kolla på set svenska landskapet rulla förbi och lyssna på Håkan. 

  10. Sjuk

    Leave a Comment

    Helvetesjävlapissfan då. Jag har haft känningar hela veckan, snorat lite och haft lite ont i halsen. Idag har jag SKITONT i halsen och är ännu mer snorig 🙁 🙁 🙁 Jag som ska till Göteborg och njuta. Ja ja, jag tog mig förbi apoteket på vägen till jobbet och köpte starka halstabletter, ibuprofen och paracetamol som jag har proppat i mig och hoppas på det bästa. Jag brukar tycka att man mår lite bättre när man dricker alkohol också så vi hoppas på det.

    Pga detta har jag ju sovit kasst denna vecka, jag har vaknat runt 04 de senaste dagarna med svårt att andas, halsont och allmänt överhettad. Inte riktigt så jag hade planerat min vistelse i GBG. Skit samma, KBK som man brukar säga. Jag tog mig in till kontoret tidigare än vanligt för att hinna med lite jobb innan jag tar tåget till Sveriges framsida vid halv 1. Så najs! Nu måste jag jobba! Vi hörs! Massa utropstecken! Kram!

    Här får ni en bild på gosikatt. Han är hon sina farföräldrar över helgen och lever loppan. 

    IMG_20160506_221836

Emelie Stockhaus

Emelie föddes på Mölndals BB för 27 år sen. Idag jobbar Emelie i musikbranschen. Emelie har en katt.

Mest lästa

  1. Helgen
  2. yolo
  3. Juice
  4. 2016 bästa låtar
  5. Stockholm