Emelie Stockhaus

Archive: Okt 2016

  1. Oktober

    Leave a Comment

    Oktober är en av mina favoritmånader. Jag älskar färgerna, lukten och framförallt Halloween. Jag tänker ljus, karvade pumpor och filmer. Varje år tänker jag att jag ska ha en Halloween-fest likt dom vi hade när vi var små. På gatan jag växte upp på så var vi typ en miljon kids och en av familjerna hade bott i USA och tog hem Halloweenfirandet till vår gata. Vi hade en lekpark intryckt mellan gatorna som hade massa träd och byggt på en kulle. Där tog föräldrarna och fixade så det hängde skelett i träden, apple bobbing, sticka-händerna-i-lådor-lekar och mycket mer. Vi gick även i en klunga upp och ner för gatan och sjöng ”Trick or treat, smell my feat or give me something good to eat”. Ahh det var livet det. Nu när jag har blivit ”vuxen” så älskar jag fortfarande oktober och Halloween, men inte att klä ut mig. Nej jag är inte sån som vill klä mig till en sexig katt och sen gå till någon fest i city. I alla fall, jag går ifrån musiken och vill tipsa er om feta halloween-filmer som inte är skräckisar. Jag får mardrömmar av riktigt bra skräckfilmer, typ som när jag såg The Conjuring första gången höll jag på att skita på mig sen fick min pojkvän komma och hämta mig för jag vågade inte gå hem själv i mörkret 🙁

    I helgen är jag i Göteborg på möte med Livemusik Sverige så blir inte så halloweenigt för mig tråkigt nog. 

    NIGHTMARE BEFORE CHRISTMAS
    Min absoluta favoritfilm. Lyssnar, as we speak, på soundtracket till filmen. Jag kan varenda ord och jag älskar den så mycket *gråtemoji*.  Typ världens mest stereotypiska hej-jag-älskar-halloween-men-inte-skräck-film-film.

    The Witches
    Finns det en läskigare häx-film? Tror inte det. Älskar boken men filmen gav mig scars for life när jag såg den första gången.

    Frankenweenie
    Rätt så ny Tim Burton film men ack så mysig för det! Jag känner 100% igen the feeling att vilja återuppliva ens döda djur…

    The Heathers
    Kult film!

    Addams Family
    Detta gäller framförallt filmerna från från 90-talet. Christina Riccie som Wednesday Addams är min spiritanimal.

    Death Becomes Her
    En favoritfilm alla gånger. Meryl och Goldie är så jävla snygga.

    Coraline
    Galet bra stop-motion som faktiskt är obehaglig

    Sleepy Hollow
    Söta hästar, mörker, Christina Riccie, pumpor ahhhh mysfilm!

    Beetlejuice
    Beetlejuice, Beetlejuice, Beetlejuice…

    Corpse Bride
    Är väldigt förtjust i stop-motion…

    Edward Scissorhands 
    Vem har inte kollat den här en miljon gånger?

    The witches of Eastwick 
    Denna film tyckte jag var så obehaglig när jag var liten!!! Älskar den.

     

  2. ABBA

    Leave a Comment

    När jag var liten tyckte jag inte alls om ABBA. Det var inte lika coolt som Imperiet, Ebba Grön och Nationalteatern som jag lyssnade på. Min mamma älskade ABBA och Melodifestivalen, pappa älskade Thåström och snus. Med åren mognade jag och nu älskar jag ABBA så igår när nyheten om deras hologram-gig blev jag ju bara glad. Rolig grej liksom! Så här kommer några av mina favvo-låtar av ett av Sveriges bästa band.


    Episkt intro. Episkt låt. Super svenskt uttal. Amazing.


    Dör för denna låt


    Något av det bästa med ABBA är vemodet. och viskandet haha.


    Solglasögonen Agnetha har på huvudet hade min mamma också.


    Den här musikvideon är nog bäst. Sånna moves.


    Och så lite Waterloo på det!

  3. ArtistslÀpp

    Leave a Comment

    Hej på er! Det regnar som bara den och snart ska jag gå och träffa min mentor från Makten Över Musiken. Annars då? Jo i dag så hade vi vårt första släpp till festivalen jag projektleder, woho! Jag är riktigt stolt över detta släpp då det är kvalle på alla plan. Jag tänkte att jag skulle skriva om det här också då vissa kanske inte har hört om alla band.

    Magnus Carlson – Sångare i Weeping Willows, aktuell i Så Mycket Bättre och kanske Sveriges vackraste röst.
    ARY – Norskt, elektroniskt och sjukt ballt.
    Ellen Sundberg – Hyllad debut med stark röst.
    Hater – Riktigt go indie från Malmö.
    Leslie Tay – Fantastisk låtskrivare och drömmig R&B på svenska.
    Magic Potion – Fett band från fett skivbolag.
    Richard Smitt – Röst av guld.
    ShitKid – Cool brud, coolt sound. Helt enkelt.
    SödraSidan – Sjukt populär svensk hiphop.
    THEA – Ball pop som Kitsuné uppmärksammat.
    Ängie – Smoke weed eat pussy. Jag lämnar den där, grrrrllll.

    100% stolt! More to come <3

  4. Sex

    Leave a Comment

    HEJ! Som vanligt börjar jag med att ursäkta mig att jag inte varit närvarande på ett tag. Jag tänker på er varje dag i alla fall!!! Jo det är så att jag är SÅ stressad hela tiden så efter jobbet är min hjärna mos och jag kan knappt prata. Jag åker hem, käkar och går och lägger mig typ. Om jag inte går på någon spelning eller så då. Jag är så mån om att detta ska gå bra så till och med när saker går bra börjar jag stressa över att det kanske går FÖR bra. I går släppte vi ett antal biljetter på en presale och ALLA gick åt inom 24h. Asså ni fattar inte hur bra det är MEN jag blev så klart stressad av situationen och ba ”herre guuuuud vi kommer inte ha plats för alllaaaa!!!!”. Lyxproblem egentligen men men.

    Har ni sett på Så Mycket Bättre än? Jag såg halva första avsnittet i går och jag blev helt BLOWN AWAY av Little Jinders ”Du vill ha sex med mig”. Helt fantastiskt bra, låten går på repeat hos mig idag. Lyssna HÄR. Jillsan var också fin. Jag har ju cruch på Jill sen jag hade henne på ett event jag jobbade med och hon var den mysigaste människan jag träffat.

    I övrigt har jag gjort en liten intervju med Innovative Music Management som ni kan läsa HÄR.

     

    TALK SOON

  5. Dom jag Àlskar

    Leave a Comment

    Jag lyssnar nästan bara på musik gjord av vita män. Jag vet detta och jag tänker på det ofta. Jag tänker att jag vill uppmärksamma kvinnor och ge dom en lika stor scen som alla män. Jag vill att det inte ska kallas ”tjejband” utan bara band. Jag vill att festivaler ska boka jämställt och jag vill se fler kvinnliga producenter. Ändå sitter jag här och majoriteten av tiden lyssnar på vita gubbar. Min 2016 lista är en salig blandning av kvinnor och män men jag faller alltid tillbaka till dessa gubbar i slutändan. Är det fel? Well, jag upprätthåller ju strukturen av att bara män kan vara riktiga rockstars och bli sedda som heroes. Jag hjälper ju inte siffrorna som kan visa på att kvinnor visst är lika bra och på sätt bli bokade till gig eller festivaler. För ska vi var helt ärliga, det är en faktor. Har en artist dåliga respektive bra siffror reflekteras det i priset (obs mer spelar ju in ofc men för att vara lite krass).

    Har jag som lyssnare något ansvar? Jag brukar fundera på det ibland. Jag menar jag har lyssnat på musik av tvivelaktiga män och ser förbi deras brister. Är det rätt? Bör jag få lyssna på vad jag vill så länge jag blir glad? När separerar man musiker från artister och artisten från personen? Jag kollade över en av mina absoluta favoritlistor på Spotify som jag gjort och det var bara med 3 kvinnliga musiker. Jag kollade även över mina senaste mest lyssnade artister på senaste och i toppen ligger Arctic Monkeys, Håkan Hellström, Pete Doherty, Albin lee Meldau och Nick Cave & The Bad Seeds (Lady Gaga och Solange kommer på 6 respektive 8 plats). När folk frågar mig om mina favoritartister är det bara män jag nämner. När någon frågar mig om min favoritlåt är den gjord av en man. När någon frågar mig om mina favoritspelningar är dem av band med bara män (förutom ett gig av Beyoncé).

    Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta mer än att jag har tänkt på detta ett tag. Ska eller bör man separera åsikter med musik? Ska man separera personen med artisten? Jadu… Återkommer när jag har svaret. 

     

  6. Fint

    Leave a Comment

    Det är så fint när man läser fina grejer på social medier om det man gör. Vi gick live för några dagar sen med den festivalen jag är projektledare för och en person skrev till exempel ”Bra beskrivning; just därför är detta min absoluta favoritfestival. Jag lär hänga på låset!”. Man blir helt varm innombords. Så roligt att få jobba med något som folk verkar gilla även om det sätter lite press på mig att faktiskt leverera och se till att det blir lika bra (om inte bättre) än tidigare år.

    I går var jag och såg Passenger på Filadelfia Kyrkan här i Stockholm. Jag har ingen direkt relation till Passenger men tänkte att jag går ”bara för att” (vi som höll i spelninge). Ska jag vara helt ärlig? Musiken ger mig inte så mycket, låter som många andra vita män med speciell röst. Däremot var Passenger själv ofantligt charmig och rolig. Under låtarna satt jag och väntade på att de skulle sluta så han kunde börja snacka. Vilket som var det en trevlig kväll!

    Ikväll känns det som allt händer samtidigt. Vi ska iväg och kolla Supersonic, Mavrick har releasefest, Pale Honey har releasefest, Musikgäris har fest och säkert fler grejer. Vad jag vet är att jag ska se Supersonic i alla fall sen får vi se vad kvällen bär. Vi hörs!

  7. BOB

    Leave a Comment

    Skrällen! Bob Dylan tar hem största priset du kan få – i litteratur. Ni kanske hade satt era pengar på Ngugi wa Thiong’o eller varför inte Haruki Murakami som vinnare av årets nobelpris i litteratur. Dumt av er att tro att man måste skriva en bok för att få det finaste litteraturpriset som finns.

    14707845_10153968659929103_6967842765167319668_o

    Det känns som detta pris är en vattendelare. Vissa verkar tycka det är helt rätt medans andra inte alls är med på noterna. Jag står och velar lite men tror jag lutar mot att det är bra. Musiker skapar ju också litteratur men i en annan skepnad bara. Framförallt tycker jag att det är roligt att fulkulturen får plats i finrummen. När man tänker på det så är ju inte så stort steg mellan det som klassas som poesi och det som klassas som musiklyrik. Jag menar, innan Dylan så har 8 olika poeter vunnit Nobels litteraturpris. När jag googlar poetry säger wiki att ”Poetry is a form of literature that uses aesthetic and rhythmic qualities of language”. Är inte det precis vad musiktexter är? Jag menar, det är inte så att de har givit Aviici ett nobelpris för hans djupa beats, utan Bob Dylan för hans texter som, om man tar bort musiken, är lika mycket poesi som andra poeters texter.

    Med detta undrar jag så klart vilken som är just din favorit låt av Bob Dylan? Min är A Hard Rain’s A-Gonna Fall.

    Oh, what did you meet my blue-eyed son ?
    Who did you meet, my darling young one?
    I met a young child beside a dead pony
    I met a white man who walked a black dog
    I met a young woman whose body was burning
    I met a young girl, she gave me a rainbow
    I met one man who was wounded in love
    I met another man who was wounded in hatred
    And it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard
    And it’s a hard rain’s a-gonna fall.

     

  8. DAG

    Leave a Comment

    Ny dag, ny stress. Shit vad jag låter gnällig men fan, ibland känner man sig bara så… otillräcklig? Jag älskar mitt jobb men jag sätter krokben för mig själv ibland. I fredags när vi hade kick off så var vi ett gäng som gick vidare ut i dimman och satte oss på en sunkig bar och kom på den briljanta iden att köra en runda där alla säger fina saker om en person. Det var SÅ fint men fan vad mycket öl vi han få i oss under den här tiden. Anyway, det jag ville ta upp är det som sas om mig. Jag har ofta fått höra att jag är stark och att personer ser mig som en stark person. Det nämnde mina kollegor också (och massa annat fint) och vissa dagar känner jag mig verkligen så stark men andra dagar förstår jag inte hur de kan tro något sånt om mig. Jag tycker det är intressant (och grymt!) att få höra att man ses som en stark person trots att man ibland bara vill gräva ner sig i ett hål och inte ha något ansvar över huvud taget. Det är väl det som är min rädsla, att om saker går fel så är det mig och det är läskigt!!

    För några timmar sedan kom jag tillbaka till kontoret efter ett möte och satte mig framför datorn och visste fan inte var jag skulle börja. Efter att ha stirrat på skärmen, ätit ett äpple, skrivit till mig pojkvän att jag känner mig stressad och tillslut höjt bordet så jag kan stå och skriva så lossnade det. Jag satt med ett jäkla dokument i evigheter utan att något hände tills att knuten i magen löstes upp och ord började rinna ur mig som en påslagen kran. SÅ skönt! Nu ska jag nog gå och möta killen och kolla på en TV (vår har gått sönder hjälp!!) och käka middag. Det är viktigt att lämna kontoret och tänka på annat ibland. Kanske tar ett glas vin för att slappna av på riktigt. I morgon är en ny dag och då jävlar börjar det igen. Fan vad tiden går fort, jag hinner knappt andas ibland.

    Just det! Positiv grej, på fredag ska vi gå och kolla Supersonic! Woho! Ska hänga med några gamla kollegor, käka mat, dricka öl tills jag stupar och dansa till Brit Pop på Debban.

    Illustration av hur livet känns ibland: som Luke, Leia och Han Solo i the garbage compressor. Hoppas ni tar hand om er där ute, se till att hålla väggen borta. 

  9. HERRE JÄVLAR

    Leave a Comment

    Herre jävlar asså. Ibland frågar jag mig själv ”Varför gör jag det här?” ”Är det värt det?” ”Är det inte dags att flytta ut på landet nu och bli bonde?”. Många frågor, väldigt dåligt med svar faktiskt. Vilket som, livet rullar på i ultrarapidfart. Ni vet när tiden går så jävla snabbt att man inte ens hinner blinka innan man ska gå hem för dagen eller det är söndag och man ligger framför TVn och pillar sig i naveln. Jag brukar vara väldigt social men just nu känner jag att jag inte har tid. Jag brukar köra AW i alla fall några gånger i veckan och helgerna brukar ändå bestå av mer än grillen och Netflix-dokumentärer. Just nu känner jag dock att hur mycket jag än vill så orkar jag fan inte. Allt jag liksom vill är att sova. Jag vill inte waste-a min tid i myskläder hemma framför TVn på kvällen för att gå ut. Eller jo egentligen vill jag gå ut och äta på restaurang och dricka vin varje dag MEN jag vet att jag blir så förbannat trött dagen efter och det blir en dålig cirkel. Trött från lite sömn och trött från mycket jobb. Vet ni att varje morgon jag vaknar ligger jag kvar i sängen och känner om jag är sjuk så jag ska slippa gå upp? Inte för att jag inte gillar jobbet eller så men för att jag älskar min säng och att sova. Fråga min familj, eller vet ni va, dom sover säkert. Jag kommer från en sjusovare-familj. När jag är hemma så börjar inte dagens förens vid 12:00 – tidigast. Innan det sover man länge, eller om man inte sover så ligger man kvar i sängen och myser tills det är dags för frulle i myskläderna sen glider man runt med en kopp te i handen och spelar wordfued fram tills det är dags för middag ungefär. Ja ni hör ju, mitt DNA säger zzzzzz. Vad jag vill komma med detta är att på helgerna vill jag inte göra något annat än att sova. Fan jag sover till och med i badkaret och är nära att drunkna allt för ofta. Vilket som, grejen är att veckodagarna är så jävla hektiska med jobb och att försöka socialisera att när helgen kommer vill jag inte lämna soffan.

    Förra veckan var hektisk. Mest hektisk för att min lilla mage fick fnatt så hela onsdagen satt jag på kontoret och kved och tyckte synd om mig själv. Fick inte ett jota gjort så jag låg back på torsdagen och på fredagen var det dags för vår lilla Kick Off. Vi pratade festival och kollegor hela dagen fram tills vi fick börja dricka öl och spela bowling. Jag var rädd att jag skulle dra av mina naglar när jag spelade men lyckades med några sparrar och strikear utan skadade fingrar. Success! Under kvällen drack vi massa massa öl och runt 22 drog vi vidare och drack mer öl. Det är mycket minnesluckor och jag kommer fan inte ihåg hur jag tog mig hem men vi hade det riktigt gött.

    Annars då? Jodå det är skitmycket att göra på jobbet. Det tar liksom aldrig slut och ibland känns det lite som man druknar och andra gånger känns det som man går på vatten. Tvära kast liksom. Idag har jag i alla fall fort gjort jävligt mycket och det känns jävligt skönt ska jag säga dig! Vi börjar sakta men säkert gå live med vår lilla festival och det blir roligt. Det är med en skräckblandad förtjusning som vi går vidare. Jag vet inte hur vissa saker kommer tas emot och ja… äsch jag kan inte skriva så mycket om det här i alla fall så vi skiter i det!

    Just det, förra veckan fick jag också (för första gången) känna på hur det känns att bli trampad på av äldre män. Asså det händer ju lite hela tiden men då har man också varit i en position där man varit liten och inte så viktigt (intalar jag mig själv). Denna gång kände jag rent ut sagt trampad på. Som om jag och mina kunskaper var otillräckliga, dumma och god knows. Hans mening med det jag fick höra skiter jag i, det kändes riktigt otrevligt och jag var fucking arg. Det positiva var dock den backning jag fick av mina kollegor, det var liksom inte bara jag som kände att det var fel. Så jävla skönt att jobba med personer som stöttar en i svåra situationer. Jag vill ge mig själv en klapp på axeln för jag backade då inte av utan jag satte fan ner foten och visade att denna brud går det inte att trampa på utan att hon säger något. Sån jävla satisfaction. När jag blir arg brukar jag lyssna på låtar så som Everytime I Die av Children of Bodom, Ride The Lightning av Metallica eller Only For The Weak av In Flames för det var sånt jag lyssnade på när jag var 13/14 och jävligt arg. Jävla tunes faktiskt.

  10. P-FEST

    Leave a Comment

    Vi är ute på personalfest men vill bara droppa detta: 

    Yaassasssss 

Emelie Stockhaus

Emelie föddes pÄ Mölndals BB för 27 Är sen. Idag jobbar Emelie i musikbranschen. Emelie har en katt.

Mest lÀsta

  1. Helgen
  2. yolo
  3. 2016 bÀsta lÄtar
  4. Juice
  5. Stockholm