Emelie Stockhaus

PREMIÄR: Digalaux – Woman

För ett tag sen hörde en vän av sig till mig för att fråga om jag ville premiära Digalaux’s nya singel Woman. Så klart, sa jag som direkt gillade vad jag hörde! 

digalaux-press-photo-collage

För att ge er en känsla av vad Digalaux är kan man väl säga såhär; skulle Justice, Pink Floyd och Chic någonsin få för sig att skaffa ett kid tillsammans hade resultatet blivit Digalaux.

”Woman handlar om hur lätt det kan vara att falla för det okomplicerade när man egentligen letar efter något som är på riktigt. Låten är en reaktion mot ironin som ligger i hur vi tenderar att spela ett spel som ingen egentligen vill vara en del av.”

Tidigare i år bestämde sig trion bakom Digalaux för att försvinna från radarn och ge sig in i en resa genom tid och ljud med start i den mörkare delen av det dyra 80-talet, hela vägen in i det 21:a århundradets maxade elektroniska värld. Resan gav dem debutalbumet First och tillsammans med singeln Woman har de nu valt att komma upp till ytan igen.

Hur skiljer Woman från era tidigare material?
Under arbetet med vårt kommande album First hade vi en tydlig idé om att få till en sjyst mix av det råare digitala soundet vi hade på våra första grejor och den rökigare, mer analoga touchen som var på förra EP:n. Helt enkelt det ”Digalaux:a” soundet vi alltid jagar.   

I namnet Digalaux gömmer sig ett motto: Digitalt och Analogt med en fransk twist. Starka franska influenser som hård produktion med mörka harmonier visade sig vara en perfekt kontrast till melankoliska och lätt naiva svengelska melodier; som tillsammans skapar en perfekt symbios.

Var hittar ni mest inspiration ifrån?
Vi är alla tre väldigt specifika i vad vi lyssnar efter och fastnar för i musik. Det blir lätt så när man är både konsument och producent samtidigt. Vad det sen blir av de där intrycken man samlar på sig vet man aldrig. En lugn och svindyr pop-ballad kan sätta igång idéer för ett rätt hårdkokt electro-arr. Ett gammalt disco-track kan i sin tur inspirera fram ett nytt sätt att skapa trummor på. Sen finns det såklart fulländade verk där det bara är att lyfta på hatten. Ofta hittar vi dessa inom den franska electroscenen och ofta blir vi lika delar inspirerade och frustrerade eftersom de är så fruktat bra! Såklart gör alltid ny studioutrustning sitt också.

Den kreativa processen drivs av de otaliga “sociomusikaliska” experiment som äger rum i deras studio Mothership. Jam-sessionerna, studiofesterna, de filosofiska diskussionerna, bråkandet och kärleken hittar till slut alltid sin väg in i Digalaux musik och texter. Allt från de första demoutkasten till slutmixarna görs in-house och mastringen sker av ingen mindre än den legendariska Grammy Award-vinnaren Antoine “Chab” Chabert (Daft Punk, Kavinsky, Breakbot etc.).

Hur stökiga brukar studiofesterna bli?
Datorer har dränkts, brandlarm har utlösts, 115 dB har överskridits och som mest efter en helg har 18 plattor tomburkar skänkts till bättre behövande. Men framför allt har det jammats och spelats in en hel del sjukt material som inte sällan hittat sin väg in i slutprodukterna. Det är än idag oklart hur electro/dub-låten Smoke som ligger på albumet blev till. En gång gick det dock fullkomligt över styr… ingen nämnd – ingen glömd. 

Jag ser fram emot att slänga på Woman en stökig och rökig efterfest nu i vinter. Det känns som det perfekta soundtracket.

Lyssna HÄR! Följ HÄR!

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emelie Stockhaus

Emelie föddes på Mölndals BB för 27 år sen. Idag jobbar Emelie i musikbranschen. Emelie har en katt.

Mest lästa

  1. Helgen
  2. yolo
  3. Juice
  4. Stockholm
  5. Migrän