Emelie Stockhaus

Dåligt humör

Det är svinvarmt i Stockholm idag och jag har på mig tighta jeans. Dålig idé känner jag. Jag håller på att svettas bort. Jag försökte käka lunch i solen men var tvungen att gå in efter ett tag när det bara brände. Trots detta vackra väder är jag på dåligt humör. Eller jag har varit det i några dagar. När jag är på dåligt humör så brukar jag alltid gå tillbaka och lyssna på musik som jag älskade när jag var 13. Så istället för att skriva om de nya låtarna jag gillar från veckan denna fredag kommer jag bjuda på mina favoritlåtar att lyssna på när jag är arg eller irriterad.

Först ut har vi The Nobodies av Marilyn Manson, jävla genilåt! Den är lite med deppig än arg, men den brukar jag alltid ge en lyssning. Andra låtar som The Beautiful People, This is the new shit och The Dope Show brukar också fås en lyssning.

Everytime I Die av Children of Bodom är också ett säkert kort när jag är arg. Då får jag skrika lite. Jag lyssnade faktiskt rätt så mycket på COB i mina yngre dar haha. Idag är det dock bara Everytime I Die jag har kvar i mina spellistor. Jag var tvungen att gå in och kolla lite mer och jag kommer ihåg att jag hade Hate Crew Deathroll från 2008 på CD också. Finsk metal gör en glad i bland.

En låt som jag älskar, men bandet har jag ca 0 relation till även fast dom är från GBG, är Only For The Weak av In Flames. Älskar låten, känner inget för bandet. Slipknot är ett band jag inte heller har en direkt relation till men har några låtar jag gillar så som Duality och Wait and Bleed. På andra sidan metal-spektrumet hittar ni en annan favoritlåt, men ett band jag inte annars gillar, nämlige Shy av Sonata Arctica. En töntig metalballad men jag älskar den! Liksom, sångare viskar i låten haha. Dör.

Jag hade en period i mitt liv då jag lyssnade på mycket System of a Down. Toxicity plattan från 2001 gick varmt hemma hos mig och låtar som ATWA, Aerials, Toxicity och Chop Suey! var favoriter så klart. Jag hoppas jag har några minuter över i sommar så jag kan gå och kolla när de spelar på Bråvalla. Kommer bli ball.

Ett band som var en utav mina första kärlekar när jag var ung var ju Metallica. Även idag anser jag Ride The Lightning vara en av mina absolut favoritplattor där titelspåret är en låt jag ofta lyssnar på när jag är på pissigt humör. Man blir liksom glad av att höra en ung James Hetfield halvskrika i målbrottsröst. Varför jag älskar Right the Lightning är för den också innehåller genilåtar så som For Whom The Bell Tolls, Fade to Black och Creeping Death. Andra favoriter av Metallica är ju så klart också Motorbreath, Seek & Destroy och hela Master of Puppets plattan.

När jag är trött på hård hårdrock brukar jag ramla över på mer 60/70/80-tals rock så som I’m Eighteen av Alice Cooper,  Strange Kind of Woman av Deep Purple, Simple Man av Lynyrd Skynyrd, Wild Child av W.A.S.P eller Pour Some Sugar On Me av Def Leppard.

Nä nu får det va! Hörs

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emelie Stockhaus

Emelie föddes på Mölndals BB för 27 år sen. Idag jobbar Emelie i musikbranschen. Emelie har en katt.

Mest lästa

  1. Helgen
  2. yolo
  3. Juice
  4. Stockholm
  5. Migrän