Emelie Stockhaus

Kategori: Musik

Midsommar

Då var det dags för midsommar mitt upp i allt. Jag har, for obvious reasons, inte riktigt tid med midsommar så vi får se hur det blir. Vilket som så ser vädret inte så lovande ut här i Bandis, grått grått grått. Svensk midsommar, hey ho. Anyway, igår fick jag lite tid över så jag stack förbi Debaser Medis på vägen hem och kollade på Queen Zara Larsson.

Ni kanske har märkt att jag är lite obsessed med Zara? Jag tycker hon är så jävla grym och igår var inget undantag. Jävlar vad hon sjöng och dansade. Jag är mega imponerad! Vi fick höra ett gäng nya låtar from den kommande plattan vilket var roligt, man märker verkligen skillnad på de gamla låtarna och de nya när de spelas. Mycket av den kommande plattan doftar 90-tal och Beyoncé, på ett positivt sätt! Jag fastnade för en av de nya låtarna som jag tror heter Mississippi, allt jag vill är att plattan kommer ut nu så jag kan lyssna på den på repeat.

Utöver den grymma rösten som Zara bär på så gjorde hon ett riktigt grymt jobb med dansen, det såg proffsigt ut helt enkelt. Det jag gillar mest med Zara är hennes personlighet och det fick vi också en härlig glimt av. Efter hon sjöng EM-låten This One’s For You frågade hon publiken ”Sverige är väl inte med mer va?” med ett skratt, efter lite interaktion med folket så utbrister hon ”Men ni har ju mig!” och alla började garva. Allt med glimten i ögat, så jäkla go!

Nä hörre ni, jag känner inte att jag får något vettigt skrivet om gårdagen, jag känner mig som mos. Jag ska nog ta och fortsätta svara på mail, packa, tvätta och släcka bränder! I morgon drar jag till Norpan och jag vet inte hur mycket tid jag kommer ha över men tittar väl förbi och säger hej! 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Luften

Det är jäkligt många bollar i luften just nu. Många säckar att knyta ihop och saker att sätta i lås samtidigt som det kommer nya grejer att lösa hela tiden. Mitt bankkonto försvinner sakta men säkert eftersom jag inte hinner laga mat när jag kommer hem och är så utsvulten att jag köper Sushi och kollar ett avsnitt OITNB innan jag går och lägger mig. Ibland hinner jag duscha innan jag går och lägger mig också. I morgon försvinner halva dagen då jag och min kollega ska hämta buss och cyklar innan allt stänger för midsommarhelgen. På kvällen spelar Zara Larsson på Debaser som jag inte vill missa så det betyder att jag inte kan sitta på kontoret hela kvällen. På lördag sticker vi till Norpan och det finns ingen återvändo, det är bara att köra liksom. Nu jävlar gäller det att jobba i ultrarpidfart samt ta med datorn hem på fredag så jag kan jobba hela dagen samtidigt som jag tvättar och kanske hinner med en midsommar-middag.

Jag känner mig lite lugnare idag än igår eftersom jag precis har rott i land en jobbig grej, eller i alla fall det största orosmomentet av det. Ni ska jag bara informera alla om att det är löst och det är bara att KBK. Anyway, ville kila in här och säga HEJ!! Och tipsa er om en serie som finns på SVT Play  Musikbranschens verkliga stjärnor (som jag själv inte sett än men någon delade på Facebook). När hela festivalen är över ska jag ta en kväll och titta på detta!

Nu måste jag kila vidare. See you on the other side!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Arvet

Som ni kanske vet så fick vår alldeles egna Max Martin ta emot Polarpriset i år. Jag kommer ihåg att det var lite gnissel när det kom ut att Max Martin var en av pristagarna till årets Polarpris. Det Max Martin håller på med är ju fulkultur medans den andra pristagaren, Cecilia Bartoli är definitionen av finkultur. Jag hatar egentligen ordet fulkultur, som om att populärmusik i alla dess former är mindre värd än annan musik. Jag gillar att vi tar in fulkulturen i finrummen och visar för alla att vår kultur är minst lika viktig som er.

Let’s move on. I onsdags hade jag lyckats haffa mig biljetter till ”A masterclass with Max Martin” där Jan Gradvall intervjuade den skygge låtskrivaren. Redan innan hade jag väl en bild av hur det skulle bli, det vill säga inte så djupt och stora, krångliga frågor togs aldrig upp. Jan Gradvall intervjuade Max Martin i kronologisk ordning, från Denniz Pop tiden fram till senaste hitlåten med Justin Timberlake. Vi fick se ett montage av superkändisar som pratade om hur fantastisk ”Max” är (typ P!nk, Katy Perry, Backstreet Boys och Britney Spears bland annat). Det var inspirerande och jag vet att jag kommer kunna säga ”Jag var där” i framtiden och folk kommer bli gröna av avund. Men ska jag vara helt ärlig, det var inget revolutionerande som sas där uppe på scen. Summan av kardemumman var väl typ, för att skriva hits så ska man göra det komplext men enkelt, plocka bort allt överflödigt och se till att gå upp från sängen och spela in det du har i huvudet om du är på väg att somna (om han inte hade gjort det så hade vi inte haft Baby One My Time idag, och det hade vart en tragedi).

Igår sändes polarpriset på TV4 och jag lyckades ta mig hem från jobbet precis i tid för att se programmet. Höjdpunkten var ju absolut överraskningslåten där Max Martins dottern sjöng bland annat. Det jag gillade med hela grejen var att man såg hur ödmjuk Max Martin verkar va, han älskar liksom musiken och allt det där runt är verkligen inte hans grej. Jag känner att jag inte riktigt får ut någon bra reflektion av allt det här mer än att jävlar i havet vad mycket bra grejer Max Martin har skrivit. Seriously though, all bra pop är fan signerad Max Martin. Innan jag lämnar er så måste vi prata om Seinabo Sey. HUR vacker och grym var in hon då när hon sjöng As Long As You Love Me??? Klänningen var galen, hon var galen. Ahhh missade ni gårdagen får ni kika in det på YouTube

Fulkultur är fan livet. Vad skulle jag gjort utan den?


Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Fan

Hej på er, jag har varit ute och stökat i helgen och har nu massa att göra på jobbet. Där av dålig uppdatering här. I fredags var sambon och jag ute och käkade middag och i lördags var vi ute på riktigt stök. Kvällen började med fin-drinkar i gamla stan, vi hamnade sen på No Name för bäss. Jag drog vidare med polare och hamnade på Häktet, efter häktet lämnade jag dom och drog till en biljardbar och kickade allas rumpor med mina biljard-skillz. Vidare hamnade vi på Patricias fram till stängning vid 05. Jag har inte vart ute och stökat så på länge, ni vet när man sitter på en båts toppdäck, hinkandes rom & cola samtidigt som man pratar total skit och solen går upp? Aa så var det. Så himla fint! Vi var inte hemma förens vid 06 kanske? Vi vaknade vid 14.30 på söndagen och förflyttade oss då till vardagsrummet för att kolla film. Först ut blev Guardians of the Galaxy, jag måste säga att jag var road! Mysig film. Sen ville jag kolla på av mina absoluta favoriter filmer – Almost Famous.

Almost Famous är på min top 5 av alla filmer, kanske till och med top 3. Jag brukar kolla den någon gång varje år och känna mig gosig. Filmen har i särklass det absolut bästa soundtracket! Min favvis-spellista är inspirerad av Almost Famous, ni hittar den HÄR om ni vill lyssna. Jag ska faktiskt dedikera ett helt eget inlägg till denna film för den betyder så mycket för mig, jag ska bara få ordning på allt jobb och kolla Game of Thrones först.

Hold me closer tiny dancer Count the headlights on the highway Lay me down in sheets of linen You had a busy day today

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

H.H

I helgen hände det. Håkan intog Ullevi för andra och tredje gången och Markus Larsson kissade på sig av lycka. Nej nu ska jag inte vara sån men redan innan spelningen visste jag att det skulle ta jävligt mycket för ett gäng journalister att inte prisa Håkan. Varför jag har så svårt för allt kanske är för att flera recensioner drar paralleller och jämför Håkan med Bruce och U2. I Anders Nunstedt’s text refererar han till the E Street Band 3 gånger och Arenarock 4 gånger. Här ligger mitt problem. Mitt problem är arenarocken. Arenarock associerar jag till U2 och Coldplay (negativt), inte till Håkan Hellström. Har Håkan blivit det fenomen jag många gånger tycker faller platt och är ointressant?

Jag kan inte förneka att jag åkte till Göteborg med en liten liten klump i magen. Hela Alice B grejen gjorde mig bekymrad. Är inte Håkan den jag tror han är? Har han blivit girig och egoistisk? Tänker han på likes’en? Ja oron fanns där att den Håkan var det som skulle träda in på Ullevi och hålla konsert…

19.45 kom vi till Ullevi med våra vänner. Vi hade bra läktarplatser så det var bara att glida in och hitta sin stol till tonerna av SBT. Helt plötsligt stod han där på scen, Håkan. Klädd i svarta byxor och en vit t-shirt med Astrid Lindgren på ryggen. Vi kastades in i ”Håkan på Ullevi den 4 juni” som skulle vara i ca 3.5 timme. På ”vår” konsert startades det med ‘Peace N Luv’ för att sen gå vidare till låtar som ‘Vi Två, 17 år’, ‘River En Vacker Dröm’ och ‘2 steg från Paradise’. ‘Brinner In The Shit’ avverkas som låt nummer 4 och det var jag glad för – ”då slipper vi den längre fram” sa jag till min sambo som stod bredvid. Allt lät väl bra men jag kom aldrig riktigt dit. Jag kände mig ofokuserad och inte med. Sen kom ‘Jag Vet Vilken Dy Hon Varit I’ och det släppte för mig. Jag vände mig om och sjöng högt och smärtsamt orden ”Nej, åren har nog slitit hårdare på mig” till mina vänner som stod bredvid. Ja där kom min magi. Tonerna till ‘Hurricane Gilbert’ börjar (och sen görs om pga slarv) och jag står tyst och bara lyssnar och kollar på de två vännerna på scen. Äntligen får Gilbert vara med.

Låten som kommer här näst, ‘Tro och Tvivel’ är den riktiga brytpunkten. Hela Ullevi exploderar och jag börjar känna euforin. Fan, ‘Tro och Tvivel’ kan vara en av Håkans bästa låtar! Konserten fortsätter som en bulldozer. Nästa höjdpunkt blir förvånande nog när Miriam Bryant kommer upp på scen. Inte för att jag någonsin har tyckt hon var dålig eller så men jag kunde inte riktigt se hur det skulle funka på Ullevi. Tji fick jag för Miriam var helt jävla amazing. Rösten rörde mig nästan till tårar när hon inleder med ”Hon låg på gatan medan rymdskeppen sände meddelanden genom atmosfären”. Åh vad fint det var.

Under encore 1 kommer Seinabo Sey upp på scen och sjunger ‘Fri Till Slut’, vilket var en stor överraskning. Som vanligt går alla bananas under ‘Känn Ingen Sorg’ men för mig är det ‘Du Är Snart Där’ som ger mig fjärilar i magen en sista gång. När alla tror att det är slut på riktigt står det helt plötsligt en hel orkester bakom Håkan och börjar spela ‘Nu Kan Du Få Mig Så Lätt’. Tyvärr blev det inte så mäktigt och vackert som jag trodde det skulle bli. Jag hade mentalt checkat ut efter ‘Du Är Snart Där’ som jag tycker är så fin.

När jag lämnade Ullevi med resterande 70 000 personer kände jag mig tom. Vad hade jag precis varit med om? Hade det varit bra? Jag var inte säker. Jag kände mig bara tom. Vi åkte hem och jag sov på det. På lördagen började något gro i mig. Allt jag ville var att gå och se Håkan på Ullevi igen, så jag inte skulle missa något (jag missade så klart att Sveriges bästa artist gick upp på scen och sjöng en av de finaste låtarna jag vet…). Vi tog föräldrarnas båt och åkte ut på en liten ö och fikade innan vi tog tåget tillbaka till Stockholm. Vid det här laget var jag säker på hur jag kände…

Jag älskar fan Håkan. Trots arenarocken, trots LaGaylias konstanta wailande, trots de partier där de inte var helt hundra, trots de ibland konstiga mellansnacken, trots att du står på Ullevi Håkan, trots det älskar jag dig. 

IMG_20160604_205023IMG_20160605_152154

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Att vara tacksam

Ni har säkert inte missat hela Alice B vs. Håkan Hellström grejen va? I korta drag, GP gjorde en intervju med Veronica Maggio och Alice B som både spelade på Ullevi förra gången men hade lite olika upplevelser. Det visade sig att Alice B inte fått något gage för sitt uppträdande. Alice B skriver ett långt inlägg på sin facebook där hon förklarar hur hon ser på saken och ja, hon fick inte betalt men är glad att hon fick chansen. Håkan officiella Facebook har skrivit ett inlägg och nämner att Håkan aldrig förhandlar och att han ”har världens största konsertarrangör i ryggen” och då antog att allt det där var löst. Efter detta har kommit ut har Alice B fått flera kommentarer på hennes Facebook om hur hon borde vara tacksam, att detta kommer ”jävligt lägligt” och att hon bara vill ”smutsa ner Håkans namn” osv osv osv. Det var väl den historien i korta drag.

Ja vad ska man säga om det här? Jag är en strong believer att ja, du som artist ska ta betalt för det du gör. Jag tycker också att ja, arrangörer ska ta sitt ansvar och betala artister. Sen finns det så klart olika nivåer på allt och flera faktorer att ta hänsyn till men i grunden så ska jag, som arrangör, betala dig, som artist, för det jobbet du gör. För det är ett jobb. Sen finns det som sagt olika nivåer och faktorer till hela arrangör/artist-relationen. Jag har satt upp spelningar där artisten inte fått ett gage men vi har däremot sett till att dom går minst +/-0 genom att betala resekostnader och se till att de har mat, boende och öl på plats. Varför har jag inte gett dom gage då om jag tycker det är så viktigt? Helt enkelt för att likt som artisterna vi bokade, var vi nya arrangörer och hade inga pengar men vi såg till att spelningarna vi satte upp aldrig blev minusaffärer för artisterna i alla fall.

Det är en tuff bransch vi lever i. Inte bara för artister men också för nya kids i själva branschen för ”det finns 1000 bakom dig som glatt skulle ta din plats”. Det är den meningen som gnager i bakhuvudet och som man påminner sig själv om när lönerna inte är så där superfantastiska och man jobbar många timmars övertid (utan ersättning obviously) eller tar en gratisspelning. Man ska vara tacksam att man får chansen, man ska vara tacksam att man får göra praktik på ett ställe ”för det kan leda till jobb”, man ska vara tacksam för gig ”för det kan leda till skivkontrakt/mer streams/whatever”. Det är så det är, och det är trist. Det låter som jag bashar allt totalt nu, det är inte min mening, jag älskar musik och denna bransch men det finns en spricka i grunden som bör repareras, att musik ska vara gratis och att det är fult att ta betalt.

Jag säger inte att man kan göra grejer gratis, fan det är upp till dig själv men mentaliteten måste vara att alla ska få betalt när det finns pengar att hämta. Jag säger inte heller att man aldrig ska vara tacksam, man ska så klart vara tacksam för massa saker. Men man kan vara tacksam och få betalt samtidigt. Man behöver inte heller be om 20 000 i gage sin första spelning, det gäller ju att vara realistisk (men fan, det skadar ju inte att försöka haha!)

Artister, bokningsbolag, skivbolag, förlag etc lever i symbios och för att det ska bli så bra som möjligt måste alla ta sig i kragen och ta sitt ansvar. Musik är livet och utan det hade vi fan dött ut, som dinosaurierna. Vattna de nya blommorna som är på väg upp (med ”vattna” menar ge pengar och med ”blommarna” menar jag artister dåra). Sen vill jag lägga till att jag vet att det sitter så mycket fantastiska människor där ute på bokningsbolagen, skivbolagen och förlagen etc som jobbar så jävla hårt för att sånt som Alice B vs Håkan H inte ska hända, de är inte onda människor.

I vilket fall, i morgon åker jag hem till mitt Göteborg, ses då vänner!

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Stormsteg

1 juni! Sommaren är officiellt här! Herre gud vad hände med tiden? Det var ju snö och vinter för inte så länge sen? 1 juni betyder inte bara sommar utan också att vi är på slutsträckan inför le festival. Om typ exakt 3 ½ vecka tar jag mitt pick o pack och drar ner till Norrköping för att riva av le festival. Wish me luck asså. Nejdå i skrivande stund känner jag mig inte så värst stressad. Det kommer iofs i vågor för mig, vissa dagar känns oändliga och superstressiga medans andra dagar så bara faller allt på plats och le festival kommer kännas lätt som en plätt. Som vanligt handlar det om dagsform för mig.

Dagens dagsform är bra, jag är redo att kötta hela dagen och bara pang pang pang göra klart grejer. Jag är lite täppt i näsan och jag börjar känna lite lite långt inne att jag ändå drack typ 5 glas rosé igår (skulle bara ta ett glas på vägen hem, oops). Äsch fan, man måste leva lite också! Solen skiner i Stockholm och det är supervarmt så jag känner mig pepp.

Just det ja! På fredag bär det av till Sveriges framsida aka Göteborg aka GEEBEEGEE för att kolla på Håkan-Bråkan på Ullevi. Vi har biljetter till lördagen. Så skönt att ha läktarbiljetter så man slipper 1) köa 2) bara se bakhuvuden 3) trängas. Senast jag var på Ullevi på konsert var förra sommaren när Metallica spelade, hade då också läktarplats och det var bäst, satt (läs: stod) precis så man kom över publikhavet men ändå nära scenen och inte för långt bort. Perfekt för mig!

Planen för helgen är att åka till Mamma och Pappa på fredagen och åka båt, sitta på klipporna och äta mat. På lördagen bär det in till stan för att träffa polare och käka på mitt gamla jobb, Burgersson, och sen öla resten av dagen. Jag tänker bara glida runt och njuta av att vara i MIN stad, att vara hemma på riktigt. Sen på kvällen blir det Håkan och sen kanske en liten sväng på stan (hit me up med gästlista då någon!!). Jag hade helt missat att det är Sveriges nationaldag aka ledig dag på måndagen så vi åker tyvärr tillbaka till Stockholm redan på söndagen så jag missar Picknickfestival 🙁 Det positiva är att vi får en ledig dag i Stockholm innan man måste tillbaka till kontoret och jobba röven av sig.

Ja ja, nu har jag babblat på som bara den! Hoppas vi ses i Göteborg!! Har ni fest på lördagskvällen, hojta så kommer jag!! Hoppas solen skiner på Håkan och Poseidon hela lördagen!! Aaahhhhh TJA! P.s här får ni en gull-full festivalbild på Rajbaj och mig från Glastonbury 2010 (?). 

185459_10150716081655640_1281901_n

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Nick Cave

Breaking news! Enligt GAFFA ska Nick Cave & The Bad Seeds släppa nytt den 8 september!!!! PEPPEN!!!!!

Nick Cave är en av mina husgudar. Det hela började när jag var en liten tös och såg musikvideon till Where The Wild Roses Grow på Voxpop och blev helt förtrollad. Jag registrerade inte namnet men jag visste ju vem Kylie Minogue var, så det la jag på minnet. Under åren hörde jag den låten och varje gång knöt det sig i magen, aldrig hade jag hört något liknande och aldrig hade musik fått mig att må så dåligt (haha). Åren gick och när jag var 13 var det min uncle’s dåvarande flickvän från Australien som introducerade mer Nick Cave till mig. Jag var fast och i perioder har jag lyssnat intensivt på de olika plattorna. Ett tag var det Abattoir Blues/The Lyre of Orpheus som gick varmt, ibland Let Love In och andra dagar Dig, Lazarus, Dig!!! Ja egentligen har varje platta varit i fokus under en viss period.

Jag kommer ihåg när jag läste texterna till Murder Ballads för första gången (och inte bara lyssnade) och jag var helt mind blown! Det var ju historier?? Det var mord!? Det var allt! Jag brukar faktiskt inte lägga så mycket vikt vid texterna till låtar, utan det är mer känslan och ”ljuden” som tilltalar mig, förutom när det kommer till Nick Cave – där är texterna livsviktiga. För ett antal år sen köpte jag The Death Of Bunny Munro, Nick Caves andra novell och slukade den i ett. Apropå det ska jag ta och läsa om den, har glömt bort mycket…

Senast jag såg Nick Cave & The Bad Seeds live var på Glastonbury 2009. De spelade på The Pyramid Stage precis innan Blur skulle gå på och köra sitt reunion-gig, jag stod längst fram och var lyckligast i världen för där på scen var Nick Cave och efter det skulle jag få se Blur live, jag ni fattar ju, LIVET! (Mer om den konserten en annan dag.) Jag har missat hans senast besök till Stockholm/Sverige men jag hoppas han kommer förbi nu med nya plattan så jag får uppleva det igen. Åh Nicky, you amaze me!

Nick Cave bor ju i Brighton, det var en konstant skräck hela vistelsen på TGE att jag skulle se honom. Jag vet inte om jag skulle klarat det, jag vet inte heller om jag vill det. Liksom hur kan denna människa leva upp till det jag har i mitt huvud? 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Söndag

Så var det söndag igen. Veckorna går så jäkla snabbt och snart är det dags för festival. Idag tog jag mig ner till city och för jag skulle köpa en hålsåg, tyvärr köpte jag fel och det blev inga sladdhål i nya TV-hyllan. Trist! Men jag fick med mig ett gäng kläder och skor så det var ju najs (och välbehövligt).

Jag känner mig lite efter på all ny musik som släppts, jag har liksom inte haft tid att lyssna. Jag har tagit in en praktikant till jobbet och då känns det ohyfsat att sitta med stora hörlurar när hon håller på att lära sig allt så musiklyssnadet har legat på is denna vecka. Det jag har hunnit lyssna på är Albin Lee Meldau‘s nya EP Lovers. Jag tycker Albin är helt fantastisk och galet bra live. EP’n är superbra och innehåller bland annat låten Lou Lou som jag lyssnat mycket på, dock känns den lite.. ja polerad. Som att Albins röst inte riktigt får den tyngd som den har live, den hamnar lite i bakgrunden. Dock är detta småsaker för det låter fantastiskt bra ändå, men jag hade önskat att Albins röst fick komma fram lite lite mer. Ja ja, vilket som tycker jag ni bör ta er en lyssning och om ni har chansen se han live ASAP!

Jag har lyssnat mycket på Adeles nya singel, Send My Love (To Your New Lover), som jag tycker mycket om. Det är inte like ”blödig” som de andra låtarna och lite mer attityd, jag gillar! Idag började jag också lyssna på sista Kent plattan, Då Som Nu För Alltid. Jag har bara kommit två låtar in och jag känner redan massa nostalgi – och då har jag inte vart en ”riktigt” Kent fan under åren! Jag gillade första låten Andromea så hoppas på att resten också låter lika bra, ska fortsätta i morgon! I går fick jag också Bishat’s nya singel skickad till mig *hjärtögonemoji*, jag har inte hunnit lyssna men kan tänka mig att den är grym hehe. Bishat är så bra och jag älskade ju Sober.

Nej hörre ni, nu ska jag njuta av de sista timmarna av denna söndag för att i morgon ta tag i jobbet och kötta vidare! Vi hörs vänner.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emelie Stockhaus

Emelie föddes på Mölndals BB för 27 år sen. Idag jobbar Emelie i musikbranschen. Emelie har en katt.

Mest lästa

  1. Helgen
  2. yolo
  3. Juice
  4. Stockholm
  5. Migrän