Emelie Stockhaus

Kategori: Okategoriserade

Dag 1

Just nu ligger jag i soffan i mitt gamla barndomshem och är inte alls så bakis som jag trodde jag skulle vara. Tråkig kväll eller tecken på att jag börjar bli vuxen? 

Under den första dagen på way out west såg jag totalt ca 5 låtar av Danny Brown och 1 låt av Frank ocean. Båda spelningarna övergav jag för att dricka öl på VIPen. Det var allt. Under dagen satt jag på samma plats och skrek på folk var tredje minut. Dom jag satt med klagade över att jag hoppade upp och ner i stolen hela tiden för att krama personer som kom in på området. Kände mig som någon slags jäkla hostess. Mycket trevligt dock. Sen kom en trollkarl förbi och fakkade oss alla. SÅ ballt. 

Jag satt på VIPen och hade ett litet möte över öl och quesadillas när jag märkte hur hela VIPen tömdes på folk. Jag tog mig ut på området och lyckades lokalisera några vänner. Efter en låt av Frank tyckte vi att en tom vip (dvs Inga köer!) Var mer lockade så vi sprang tillbaka och halsade lite vin. 

Jag var inte så sugen att gå ut på stay out West så jag letade rätt på killen och tog sen en taxi in till stan där jag köpte mig en kebab och tog hem. Bästa idén! Idag har jag vaknat utvilad och inte döende. Sjukt trevlig känsla! 

Summan av kardemumman är väl att första dagen var trevlig, men det hade inget med festivalen att göra. Årets Line Up innehåller väldigt lite grejer jag tycker är intressant och inte heller mycket på stay out west jag ”måste” se. De få grejer jag är intresserad av kör på lördag så då blir det nog lite mer konserter. 

Nej nu ska jag börja göra mig i ordning för att sen ta mig ner till djungeltrummans dagsfest. Ses där!  

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Inne 

Okej jag är inne. Jag är svinhungrig och ska käka innan jag tar tag i livet. Jag mötte upp polare i linnéparken och tagit en klunk vin. Just nu sitter jag och kollar på allt folk medans jag väntar på att folk ska ta sig in (mvh kort vip kö). 

Min spaning från att kolla på alla som kommer in är modet ironiska solglasögon, klädesplagg som inte matchar och gympapåsar. Hörs sen! 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Dagen D

Dagen är här. Way out West drar igång och jag känner en inre stress. Vad ska jag ha på mig? Hur ska jag orka gå på dagsfest? Vem kommer jag träffa som jag inte vill träffa? Vem kommer jag inte hinna träffa pga jag möglar på VIPen? Kommer jag har tid att dricka ljummen öl i linnéparken och framförallt, kommer det vara en bra idé att krulla håret idag? Ha mig i era böner idag. 

Jag har i alla fall skaffat mig (äntligen?) WordPress på telefonen så jag kan live rapportera på plats. Jag förutspår att det är en dålig idé pga fylla men vi gör ett försök. Som vanligt kan ni följa min på Instagram där jag lägger upp insta storys mest pga roligt. 

Nej nu ska jag grunda med en redig frukost med päronen sen får jag börja ta tag i mitt liv. Mvh stressad chey

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Kan inte

Märkte att jag inte kan skriva. Jag ber om ursäkt för mitt förra inlägg. Totalt kaos. Istället för att gå in och ändra skriver jag ett nytt inlägg. Så gör jag :)))))

På lunchen gjorde vi två ”quiz”. Man skulle gissa banden/artisten utifrån en bokstav med deras logga. Rolig grej! Nedan ser ni The Alphabet of Rock. Några tog jag inte pga totalt hjärnsläpp eller att jag helt enkelt inte lyssnar på dom. Så nästan alla band börjar på bokstaven i fråga (obs ta bort The!)och några är soloartister.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Italien, baby

Bokade precis flyg till Italien i slutet på Juli! Yeah baby! Jag och ett gäng polare åker ner för att spendera en vecka på stranden med extremt mycket vin. SÅ PEPP. ahhhhhhhh!!! Just nu är det festivalhjärnan som är igång, det är så mycket med jobbet nu och mycket information som ska ut till folk till höger och vänster så allt går i ultra-rapid-fart.

Igår var jag och killen i Sigtuna för att fira min moster som har gift sig. Vigsel i rådhuset, champagne vid vattnet och regn haha. Brudparet tillsammans med mina föräldrar och flera vänner åker vidare till Arlanda för att ha bröllopsmiddagen på Kreta. Själv stannar man i Sverige för att jobba.

Jag vaknade med nackspärr idag. Roligt.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Manchester

Idag vaknade jag till nyheten att det varit ett bombdåd på Manchester Arena precis efter en Ariana Grande konsert. Mitt hjärta brast. Det är så hemskt att något sånt här kan hända i anslutning till en konsert, något som ska vara det bästa som finns. Jag tänker på alla ungdomar som var på plats för att se sin idol och säkert hade en helt magiskt kväll fram tills dådet när allting förändrades. Jag får verkligen ont i hjärtat. Jag spenderar så mycket tid på spelningar och i perioder går jag på minst en arenaspelning i månaden så det skulle lika gärna kunna vara jag och mina vänner som blev drabbade. Jag tänker tillbaka på Bataclan och hur chockad man blev. Jag stod själv på en spelning på Medis när det hände och media började rapportera om det. Man kände sånt obehag. Nej, det är hemskt och jag vet inte vad mer jag kan säga. Mina tankar går ut till alla drabbade, offer, familjer, Ariana med crew, personal på plats och arrangör.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Favoritalbum

Tjabba tjena hallå! Äntligen torsdag och snart långhelg! Woho. Härligt värre. Som jag nämnde igår blir det häng med vänner framförallt denna helg. Möter upp några vänner efter jobbet och tar ett glas vin. Jag satt och klickade igenom Spotify och ramlade över lite låtar jag inte lyssnat på på ett tag. Eftersom inget roligt har hänt i mitt liv sen igår (tänkte gå på releasefest för Mavrick, men lägenheten och katten lockade mer), jag tänkte att jag skulle dela med mig av några av mina favoritplattor. Jag vill börja med bandet Elbow och deras platta ”The Seldom Seen Kid” då jag precis ramlade över en av deras låtar på Spotify.

The Seldom Seen Kid kom ut 2008, samma år såg jag dom för första gången live på festival. Jag hade hört någon låt här och där tidigare men det var just denna platta som fick mig att bli ett stort fan. Elbow består av 4 snubbar från Manchester och har hållit på sen 1997. The Seldom Seen Kid är deras 4e platta och också den som gav dom internationellt erkännande. Albumet fick flera fina priser men framförallt the Mercury Music Prize. 2009 spelade dom in hela albumet tillsammans med BBC Concert Orchestra och det är något av det vackraste jag hört. Sångaren, Guy Garvey, kanske ser ut som en vanlig byggarbetare men har en röst av en ängel. Nedan ser ni The Lonliness Of A Tower Crane Driver med orkesten och det är något av det mäktigaste och vackraste jag någonsin hört. (ca 03:44 in i låten när kören börjar… ger mig gåshud varje gång)

Albumet innehåller 11 spår och börjar med Starlings. Starlings är en sån vacker liten kärlekslåt som får mig känns mig som att jag går på moln, när jag stänger ögonen ser jag stjärnor och jag känner vinden mot min kind. Ja så löjlig blir jag av detta. Det är en fantastisk fin öppning. Vidare till Bones of You vilket är en lite mer upptempolåt än Starlings. Bones of You är en tillbakablick på ett förhållande, ni vet den där första tiden när allt är nytt och man spendera all tid i sängen? Här får vi också en textrad som är en favorit ”Straight to my head like the first cigarette of the day.” Vidare till Mirrorball som är ännu en kärlekslåt där man är nykär ”Know that while you sleep Everything has changed.” Stråkarna tillsammans med Guys röst gör att man transporteras bort. Sen går vi vidare till Ground for Divorce som är som ett slag i magen efter all kärlek vi har känt upp tills nu. Här sjunger Guy Garvey om just The Seldom Seen Kid, som inte bara är en karaktär i en gangsternovell, utan också smeknamnet på en vän till bandet som gick bort två år tidigare. Ground for Divorce är så skitig som Elbow bara kan bli (dvs inte så värst jämfört med andra band). Detta är en av mina favoritlåtar på albumet och är grym live!

Vidare mot An Audience With The Pope, kanske min favoritlåt på plattan? (Kan inte bestämma mig). Den är lite släpigare och nästan lite sexig. mmmmm yes. Weather to Fly är en är åter igen en fin lite låt, men kanske den jag lyssnat minst på. The Lonliness Of A Tower Crane Driver är en stor låt. Efter att man hört den med orkestern är det svårt att gå tillbaka till studieversionen, även om den också är hjärtskärande vacker. Nästa låt är The Fix där Richard Hawley gästar och det känns helt rätt. Låten påminner mig om Italien, dyra hästar, diamanter och något mörkt. Nästa låt är min favorit på detta album, Some Riot. Guy Garvey sjunger om sin vän som är fast i alkoholen. Låten påminner mig om The Beatles Because från Abbey Road, dvs en liten gömd låt mitt i ett fantastiskt album. Liten och vacker. Vidare har vi den där låten, om ni aldrig har hört talas om Elbow kanske ni har hört denna låt då den läggs på typ varje sportevenemang/glada händelser som man ser på TV (i alla fall i England). One Day Like This är en livelåt a la Hey Jude där alla kan sjunga med i slutet och känna euforin eskalera. Det är en sån låt som faktiskt inte behöver ta slut när man står i ett fält tillsammans med flera tusentals andra, solen skiner och ölen är kall. Ja då är denna låt den bästa som finns. Halleluja osv. The Seldom Seen Kid avslutas med en hyllning till vännen som jag nämnde tidigare, som gått bort, Friend Of Ours. Det sista Guy sjunger är ”Love you, Mate” och den som inte får en liten tår i ögat har inget hjärta.

Vissa kallar Elbows musik för ”dad music”, vilket jag kan förstå i vissa fall. Men just detta album är ett fantastiskt album och det betydde mycket för mig mellan 2008-11 när jag också såg bandet ett flertal gånger live. Nedan ser ni en väldigt bra dag när vi var på Glasto, fulla som svin hade jag och en polare dragit för att se Elbow och fan vad roligt vi hade.  

Nej nu ska jag fan packa ihop här och dra och träffa mina polare och dricka påskvin! Herrrrå 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

”Your face sounds familiar”

Jag och YouTube. Idag hittade jag det här:

Jag vet inte hur jag ska reagera på detta. Det ser ut som de har paddat upp hennes rumpa? Samt satt in en ny tand. Ahhhhh giiiirrrlllll. Detta program har den fantastiska titel ”Your face sounds familiar”, bara det liksom.

AHMAHGADH klickade mig vidare och hittade detta också hahah. Småstjärnorna, släng dig i väggen!! Här snackar vi barn som går ALL IN.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emelie Stockhaus

Emelie föddes på Mölndals BB för 27 år sen. Idag jobbar Emelie i musikbranschen. Emelie har en katt.

Mest lästa

  1. Helgen
  2. yolo
  3. Juice
  4. Stockholm
  5. Migrän