Emelie Stockhaus

Tag: nick cave & the bad seeds

Holy

Hej! Tisdag! Ni vet vad det betyder. Häst! Hur är det med er? Vad har ni gjort i helgen? Jag har varit hemma. Eller ja, vi gick ut och käkade hamburgare och gick på bio i lördags. Killen ville se Blade Runner så jag gick med på att gå. Kanske lite dumt att möla i sig hamburgare och två glas vin innan en 2h 45 min film för lord almighty vad jag behövde jobba för att hålla mig vaken. Det var ju inte den roligaste filmen jag har sett. Det hände liksom inget? Den var dock ofantligt snyggt gjord. Nä, nästa gång jag går på bio blir i december när det är dags för Star Wars (<3).

Hallå i morgon är det äntligen dags för Nick Cave!! YEY. Jag såg GAFFA Norges recension från Oslo där han fick full pott. Iofs har alla recensioner jag sett från denna turnén varit positiva. Det ska bli intressant att höra Skeleton Tree-låtarna live. Dom är ju många gånger av det långsamma slaget samt ofantligt mörka. Jag hoppas att vi kan få den stämningen dessa låtar behöver även om vi är på Globen och inte Cirkus…

I övrigt jobbar jag med att ta det lungt för att inte låta min stress/ångest ta över mig totalt. Jag är inne i en sån svacka där jag cirka 0 självförtroende och jag ifrågasätter allt jag gör samt känner mig feg. Jag har inte hittat en hundraprocentig lösning än men jag tror att mindre alkohol och mer chill är bra. Eller jag vet inte, när jag var ute och sprang på roligheter flera gånger i veckan mådde jag inte så värst dåligt, then again hade jag inte lika mycket press på mig. Aja, jag tänker att första steget är att veta att allt inte står rätt till, sen får man försöka hitta en lösning allt eftersom. Jag har ju min ridning vilket ger mig SÅ mycket. I den bästa världen skulle jag kunna rida kanske 3-4 gånger i veckan för att verkligen maxa det, men girl jag bor i Stockholm och jag är redan ruinerad av att rida 1 gång i veckan. (Eh hallå kan *ni* inte bara se till att ridning går under friskvårdsbidraget asap?? SÅ löjligt att det inte gör det när appar, bastubad, minigolf, boule, kallbad, fotmassage, körsång (!), saltrum eller örtbad är fucking skattefria förmåner.)

Apropå skattefria förmåner ska jag fan boka in mig ett jävla örtbad och massage nu. Hejdå.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Tråkig helg

Min helg alltså, den kantades av fylla, migrän och ångest. Jag var på Veronica Maggios bokfest i fredags och hade det trevligt. Dock var det väldigt väldigt tight med folk och tidigt under kvällen (knappt 1 glas vin in) så råkade jag slå min armbåge på min kompis rödvinsglas så det exploderade rödvin. Inte över mig eller knappt övermin vän utan istället hamnar majoriteten av RÖDvin på VD till Veronica Maggios bokförlag. Slosh slosh ner på hans ljusa chinos. Jag visste inte att just detta var VDn just i den stunden men jag hade på känn att denna äldre, vita herre var någon som satt på någon slags makt. Aja, shit happends och vi får hoppas att jag inte planerar att släppa en bok i närtiden. Vidare från Hobo till Tigern vid Hornstull. Aldrig varit här och jag vet inte riktigt om det var min grej. Men roligt hade vi i alla fall. Jag lämnar beskrivningen av Tigern. Ni får åka dit och uppleva detta själva.

Tillslut, efter en kebab och *rant* till min kompis tog jag taxin hem till söderort. Vaknade på lördagen med baksmälla som la sig under dagen. Dock fick jag migrän på kvällskvisten som plågade mig till söndag eftermiddag. Så min helg som jag hade planerat att spendera i stallet blev istället spenderad i sängen. Fy fan vad deppigt. Det positiva var väl att det var riktigt pissväder hela helgen.

Helt plötsligt var det ny vecka. Igår jobbade jag hårt för att sen glida förbi Man on the Moon på vägen hem för en burgare och öl med killen och hans kollegor. Var hemma till 21, så skönt! Idag är det tisdag och ni vet vad det betyder… Hästar! Just det, sa jag att jag har bokat resa till Wales i början på November? SÅ GLAD. Jag behöver komma här ifrån. Det enda som gör mig orolig är att jag eventuellt inte kommer vilja åka hem så jag säger upp mig och flyttar ut på den walesiska landsbyggden.

Hallå, ni har väl kollat nya Star Wars-trailen till The Last Jedi? Jag blev tårögd när jag såg trailen till The Force Awakens, och nu igen för The Last Jedi. Alltså, jag älskar fan Star Wars. Jag går sällan på bio, men när det vankas Star Wars är man bara tvungen.

På torsdag är det dags för Rolling Stones här i Stockholm. Jag har faktiskt aldrig sett dom live så det blir en trevlig kväll med kollegorna. Annars är det Nick Cave & The Bad Seeds jag ser fram emot som mest den kommande månaden. Just det, ser också fram emot Billie Eilish på Obaren och förhoppningsvis Dua Lipa och Lorde om jag lyckas charma mig till en biljett eller två. 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Happy Birthday Mr Cave

Idag fyller livets man 60 år! Det är ju så klart Nick Cave jag pratar om. Mannen, myten, LEGENDEN. My true love. Jag har älskat Nick Cave innan jag ens visste att jag älskade Nick Cave. För många många år sen på programmet Voxpop (tror jag) såg jag musikvideon till Where The Wild Roses Grow och blev förälskad och förskräcktpå samma gång. Eftersom jag inte uppfattade vem som sjöng de manliga partierna i låten så tog det mig några år att veta att det faktiskt var Nick Cave, sen dess har jag varit förälskad.

Min kollega fråga hur jag skulle fira dagen, jag svarade ”Med en seans”. Det, eller att jag läser The Death of Bunny Monroe igen till tonerna av Murder Ballads på vinyl, vi får se hur hipster jag känner mig. Nedan följer en gäng favoritbilder och klipp. För favoritlåtar kan ni sätta på hela hans katalog på Spotify. Äntligen helg!

P.s Nick Cave & The Bad Seeds spelar på Globen nu i oktober. Tror det finns biljetter kvar.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Död och sånt

Jag har länge varit fascinerad av mord. Min kära kille suckade högljutt och sa ”jag är så trött på mord!!” här om dagen när jag hittade en ny serie jag inte sett innan om just mord. Suck tillbaka din tråkmåns! Jag har så klart lyssnat på alla svenska poddar som finns som nämner mord som typ P3 Dokumentär, Mordpodden, Svenska Mordhistorier, Rättegångspodden osv osv. De flesta Svenska tycker jag dock inte håller måttet (förutom P3 Dokumentär då). Jag älskar så klart Serial och lyssnade vidare på Undisclosed även om den var lite långdragen (podd om just Adnan Syed-målet som är extremt detaljerad). Sword and Scale slutade jag lyssna på efter att jag lyssnat ett avsnitt där de hade inspelningar av en man som groomade och våldtog sin styvdotter. Denna person var något av det vidrigaste jag har hört. Usch usch, men gillar ni sånt – iväg och lyssna på er! Just nu lyssnar jag på My Favourite Murder vilken jag verkligen kan rekommendera. Den är lite flummig och inte supervälproducerad (har inte lyssnat allt så kanske bli bättre) men sjukt innehållsrik! Sitter och läser om mord hela dagarna just nu och googlar vad de pratar om (obs googla försiktigt, mycket bilder på kroppsdelar…).

Utöver poddar och google läser jag böcker. De senaste månaderna har jag plöjt Gone Girl, The Girl On The Train och Sharp Objects som alla faller under död/mord/konstigheter kategorin. Jag kan verkligen rekommendera Gone Girl, Girl on the Train inte lika mycket… Just nu läser jag The Girls som är en fiktiv historia baserat på tjejerna som hängde med Charles Manson. Har inte läst klart den än men än så länge gillar jag verkligen boken! Utöver böcker så kollar jag så klart dokumentärer och serier om mord. Ingen missade ju Making A Murderer när den kom ut? Obsesseeeedddd! The Jinx har jag inte kollat klart än pga ingen HBO på flera månader. Vi kollar även random dokumentärer om mördare på Netflix och HBO när vi hinner. Ikväll ska jag börja kolla The Staircase som jag inte sett tidigare. Peppppp!!

Ja ni hör ju, det är ju lite sjukt att man är så intresserad av sånt här. Ja ja, sånt e livet! Alla kommer vi dö någon dag. Apropå mord så är det väl bara fitting att tipsa om en av mina favoritplattor också, nämligen Murder Ballads av Nick Cave & The Bad Seeds. Ni gissa rätt, det är en platta där alla låtar handlar om mord. Jajamen! Här kommer några favoriter text-rader från några av låtarna:

Joy had been bound with electrical tape
In her mouth a gag
She’d been stabbed repeatedly
And stuffed into a sleeping bag
In their very cots my girls were robbed of their lives
Method of murder much the same as my wife’s – Song of Joy 

Yeah, I drowned the Blakey kid, stabbed Mrs. Colgate, I admit
Did the handyman with his circular saw in his garden shed
But I never crucified little Biko, that was two junior high school psychos
Stinky Bohoon and his friend with the pumpkin-sized head
I’ll sing to the lot, now you got me going
La la la la La la la lie
All God’s children have all gotta die – The Curse of Millhaven 

They found Mary Bellows cuffed to the bed
With a rag in her mouth and a bullet in her head
O poor Mary Bellows – The Kindness of Strangers

Hela plattan hittar ni så klart på Spotify

Jag vet att jag tjatar om Nick Cave i var och vartannat inlägg nu för tiden, men han är verkligen bäst. Och jag hoppas att ni som läser detta inte tror att jag är helt sjuk i huvudet nu. Jag lovar, jag är  inte en psykopat! Jag är bara fascinerad av sånt som är så långt bort ifrån mitt eget liv. Nej hörre ni, jag avslutar detta med en Murderino quote ”Stay Sexy, don’t get murdered”. 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Bäst från senast

Så mycket roligheter på senaste! Listar några av mina favoriter nedan. Observera att Mellon är inte för musiken, utan för spektaklet.

  1. NICK CAVE KOMMER TILL SVERIGE
  2. Zara Larsson på Ellen
  3. Lady Gaga till Sverige
  4. Lady Gaga på Super bowl
  5. Zara Larsson nya musikvideo
  6. Säkert! har släppt nytt
  7. Mellon är igång

På detta så tar jag fredag ledigt och sover tills jag vaknar för att sen åka till Sturebadet och Spa-ar och får massage. Life

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

2016 bästa låtar

Vilket år det varit. 2016 har varit väldigt mycket upp och ner, hemskheter och roligheter, galenskap och lugn. Mitt personliga år har kantats av stress och glädje. För mig har det varit nytt jobb som varit en av de största förändringarna, både på gott och ont. Jag älskar mitt jobb men måste verkligen tänka mig för så jag inte springer in i väggen. Ett steg på vägen är att jag har börjat rida igen, det absolut bästa beslutet jag tagit under hela det här året. För världen har 2016 sett ungefär lika upp och ner som mitt eget liv. Beyoncé släpper Lemonade och vi alla undrade vem fan Becky var, Trump blev president, terrordåd runt om i världen, Zlatan fick en staty, Bob Dylan fick Nobelpris i litteratur, BREXIT och Bowie, Rickman, Wogan, Prince och Cohen lämnade oss. Game of Thrones fortsatte fucka oss och Stranger Things gav oss liv. Jag grät till Orange is the New Black och har precis kollat The Crown. I memes väg så stod vi stilla till Black Beatles och ja….  Harambe.

Men utöver allt skit så har det också släppts jävligt mycket bra musik! Så här har ni Emelie Stockhaus’ absoluta favoritlåtar från 2016 i ingen speciell ordning och helt utan vettiga förklaringar samt lite text från låtarna pga det är fina. 

Miracle Aligner – The Last Shadow Puppets
Älskar denna låten så mycket. Älskar Alex. Älskar Miles. Älskar också musikvideon.
Often the humble kind but he can’t deny
He was born to blow your mind
Or something along those lines, tonight

Porcelain – Skott
En av mina favoriter från 2016. Skotts röst ger mig liv.
Just about a million ways to harm you
All the things I shouldn’t say
Are the things that when I want to make you happy
Only comes out of me

In My Mind – Maty Noyes
En favorit när man vill dansa men ändå vara lite deppig och grinig. Matys röst är riktigt fräsh.
Can’t just love me in pieces gotta love it all
You try to make me feel like being humans wrong

Lemonade (album) – Beyoncé
Jag lyssnar inte så mycket på hela (nya) album men Lemonade är inte som ett vanligt album. Skaffade TIDAL för henne! Blev helt golvad.
I break chains all by myself
Won’t let my freedom rot in hell
Hey! I’ma keep running
Cause a winner don’t quit on themselves

I Don’t Love Anyone (but You’re just not Anyone) –  Pete Doherty
Geni!
I don’t love anyone, but you’re not just anyone
You’re not just anyone, to me
Lou Lou – Albin Lee Meldau
Albin är en av mina favoritartister att se live.
Anything you say or do Lou Lou
Anything you’d ever say

Sand – Hurula
Årets svenska artist vill jag nästan påstå. Fantastiska låtar, fantastisk liveshow.
Alla bibelfyllda skallar
Snuten skapar skurkar här
Kom tätt intill mig
Ta mig igenom allt det där

Ont Som Jag – Hurula
En till Hurula för.. ja han är bra den där Robert!
Snuten här ute, blir råare med tiden
På förortssafari, låser dörrarna på bilen

Let Me Go – Albin Lee Meladu
Och mer Albin för denna låt har gått varmt.
If lovin’ is an art
Let us start, unbreak these broken hearts
From the light into the dark
Now it’s tearing us apart

Cool Girl – Tove Lo
Det tog mig några lyssningar men en dag så trillade poletten ner och jag blev kär i låten. (Sen läste jag Gone Girl och fattade mer.)
Rules you don’t like, but you still wanna keep ‘em
Said you want fines for whatever reason
Show we can chill, try and keep it platonic
Now you can’t tell if I’m really ironic

Ain’t My Fault – Zara Larsson
Queen Zara. Släpp det där jävla albumet nu då??
I don’t mean to be rude, but I look so damn good on ya

I Sprickorna kommer Ljuset in – Håkan Hellström
Min tredje mest spelade låt detta år. Jag tycker verkligen verkligen om den.
Och i revor kommer ljuset in
Jag tror man kan kalla det gryning

Charlemange – Blossoms
Mitt band. I februari kommer jag ha sett dom 6 gånger på 9 månader….
And the river always flows tears of gold
Left me cold do you feel the same my Charlemagne?

Rectifier – Spring King
Sån jävla röjlåt! Får mig att vilja festa. Varför har jag inte sett dessa live? Hallåååå
Yeah I’m breaking the waves down, yeah I’m leaving this town, leaving this town
No I’m not the same person that you met when you were around

Come Companion – Maja Francis
Finaste tjejen i branschen. Denna låten är ännu bättre live.
Come, companion
Come and rest your head again
Someday we’ll be dead and gone

Conqueror – AURORA
Här har vi en artist som måste upplevas live. Som jag sagt tidigare, hon är som isklart pårlande vatten.
But there’s no seduction only destruction
Oh fantasy take me over and break me

Find Me – Sigma feat Birdy
Kan tycka Birdy blir tråkig men inte när hon paras ihop med Sigma, det blir magisk dansmusik!
We said goodbye, you told one so many times
We’ve made our peace
But this is love, I’ll never give you up

Girl in Amber – Nick Cave & The Bad Seeds
Nick Cave är min gud. Skeleton Tree var ett svårt och mörkt album men fyllt av magi.
Girl in amber trapped forever, spinning down the hall
Let no part of her go unremembered, clothes across the floor

I Need You – Nick Cave & The Bad Seeds
Cause nothing really matters
We follow the line of the palms of our hands
You’re standing in the supermarket, nothing, holding hands

De Ba Blev Så – Erik Lundin
Älskar en bra sampling.
Kanske inte borde va så, men de ba e så
De ba blev så

Swallow Your Pride – Rhys 
Superfin debut.
I’m thinking about the consequences
I know I did you wrong and now you left me high and dry

Miljonär – Solen 
Man måste ju gilla Solen.
Jag kan förstå nu varför vi gjorde slut.
Du ville brinna upp, jag ville suddas ut.
Du skulle flyga fritt, du var oslagbar.
Du tog allt mitt hopp, du lämna inget kvar.

 

Här får ni en bild på mig och superkvinnan Jossan från Musikförläggarnas Pris-festen för någon månad sen. Detta var väl den mest barntillåtna bilden som blev under våra timmar i fotobåset. Party hard. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Skeleton Tree

Folk som känner mig vet att jag älskar Nick Cave & The Bad Seeds. Jag brukar hata att få frågan vad jag lyssnar på för musik eller vilket är min favoritband eftersom detta skiftar så ofantligt beroende på humör, dag, väder och vind. Ett band som jag dock har burit med mig i flera flera år är Nick Cave & The Bad Seeds. När jag var runt 10 såg jag musikvideo till ”Where the wild roses grow” för första gången och jag blev som förhäxad av videon och framförallt den mörka, farliga rösten som sjöng om något jag inte riktigt förstod. Kontrasterna till Kylie Minogues sköra stämma fick mina knän att vekna och det knyta sig i magen. Åren gick och jag tänkte ofta på den låten, vid 10 års ålder hade jag inte registrerat vilka som sjöng utan jag kom bara ihåg att det var något om rosor och en kvinna som låg i en sjö. När google passerade Altavista som sökmotor och det blev vardag att googla hittade jag äntligen vem som stod bakom den där låten som fick mig att må så dåligt men ändå så bra – Nick Cave.

Min kärlek till Nick Cave bara växte och växte. Jag gick till bibblan och lånade hem CD skivor jag sen brände över till tomma CDs och målade omslagen. Jag ska inte sticka under stolen att Pirate Bay hjälpte mig att utöka min Nick Cave-samling fram tills att Spotify kom och jag kunde gotta ner mig totalt i alla plattor. Bland mina vänner lyssnade ingen på Nick Cave och jag kände att han var min egna lilla hemlighet. En dag sitter jag i en biograf för att kolla Harry Potter-filmen The Deathly Hallows part 1 när helt plötsligt låten O Children börjar spela. Jag vänder mig om till min kompis och med tårar i ögonen säger frågande ”Nick Cave??”. Mina lilla hemlighet var inte så hemlig längre.

Nu har ni fått en liten bakgrund till min relation till detta band. För er som är insatta i Nick Cave eller läst andra recensioner av Skeleton Tree så vet ni att detta album är en del av en sorgeprocess. Nick Caves 15-åriga son dog förra året, mitt under skapandet av Skeleton Tree. Det mörker och sorg som finns med på detta album är bortom allt jag kunnat föreställa mig. På ett sätt påminner mig Skeleton Tree om David Bowies Black Star, ett album som växer vid varje lyssning, vid varje textrad. Nick Cave har alltid varit en poet och när man läser texterna till varje spår känner man sån smärta.

I knew the world it would stop spinning now since you’ve been gone
I used to think that when you died you kind of wandered the world
Girl In Amber

Detta är inte en recension av Skeleton TreeJag skulle kunna skriva om varje låt och ge dom betyg men jag vill inte det. Jag vill bara lyssna, känna och reflektera. Jag har fortfarande inte sett ”One more time with feeling” för jag tror jag skulle bryta ihop. Jag vill dock rekommendera Skeleton Tree, det kanske inte är för alla men det är ett mästerverk.

You fell from the sky
Crash landed in a field
Near the river Adur
Jesus Alone

nick-cave-skeleton-tree1

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Köpa biljett

Idag (edit: igår) har jag faktiskt köpt en biljett till en konsert för mina egna pengar. Det ni! Händer inte ofta nu för tiden. Det var så klart till Hurula på Vasateatern, peppen är total! Nu till något helt annat: prestationsångest. Ibland får jag till det och likesen trillar in, mina inlägg delas på fejjan och jag har fått kommentarer som ”Så bra!!!” och ”Haha”. Hur kan man leva upp till det i en blogg? Efter varje sånt inlägg där jag lyckas skriva något halvt vettigt får jag prestationsångest och skriver inget på några dagar. Helt fel taktik kanske om man vill bli känd på internet (lol jk).

Jag får ofta musik-torka. Jag vet inte vad jag vill lyssna på och jag hittar inget intressant som är nysläppt. Jag brukar vända mig till Fresh Finds ibland på Spottan, idag vill jag bara spy på den dock. De första… hmm 10 låtarna låter EXAKT lika dant. De börjar lågmält med det elektroniska inslaget, generiska trummor börjar efter ca 10 sekunder och efter ca 25 så börjar en androgyn röst prat-sjunga några osammanhängande ord. SÅ TRÅKIGT. Jag är så uttråkad av det mesta nu för tiden så som R&B, indie-elektroniskt och svensk rap. Typ allt man hör nu för tiden. Tack och lov har både Zara Larsson och min bae Nick Cave släppt nytt (jag vet, jag har sjukt blandad musiksmak).

Vi börjar med my bae, my boo, my love: Nick Cave (& The Bad Seeds då så klart). De har släppt första singeln från nya albumet Skeleton Tree. Om man inte är ett fan av Nick Cave så kanske man inte vet om att hans son dog för ett år sen när han ramlade ner för en klippa. Jag vet att det kommande albumet kommer processa detta på ett eller annat sätt och när jag hörde Jesus Alone… herre gud vad jag rös. Ser fram emot albumet som kommer om en vecka.

Sen kan vi gå till andra siden av´min musiksmak, nämligen Zara Larsson. Idag släppte hon äntligen en ny singel. Yey! Kan hon inte bara släppa den där jäkla skivan snart så jag kan lyssna på Mississippi på repeat. Vilket som är den nya låten så rolig! Gillar gillar gillar. Så mycket attityd. Queen Zara!

Det är fredag kompisar!!! I helgen har jag planerat att inte göra något, speciellt inte dricka alkohol. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Nick Cave

Breaking news! Enligt GAFFA ska Nick Cave & The Bad Seeds släppa nytt den 8 september!!!! PEPPEN!!!!!

Nick Cave är en av mina husgudar. Det hela började när jag var en liten tös och såg musikvideon till Where The Wild Roses Grow på Voxpop och blev helt förtrollad. Jag registrerade inte namnet men jag visste ju vem Kylie Minogue var, så det la jag på minnet. Under åren hörde jag den låten och varje gång knöt det sig i magen, aldrig hade jag hört något liknande och aldrig hade musik fått mig att må så dåligt (haha). Åren gick och när jag var 13 var det min uncle’s dåvarande flickvän från Australien som introducerade mer Nick Cave till mig. Jag var fast och i perioder har jag lyssnat intensivt på de olika plattorna. Ett tag var det Abattoir Blues/The Lyre of Orpheus som gick varmt, ibland Let Love In och andra dagar Dig, Lazarus, Dig!!! Ja egentligen har varje platta varit i fokus under en viss period.

Jag kommer ihåg när jag läste texterna till Murder Ballads för första gången (och inte bara lyssnade) och jag var helt mind blown! Det var ju historier?? Det var mord!? Det var allt! Jag brukar faktiskt inte lägga så mycket vikt vid texterna till låtar, utan det är mer känslan och ”ljuden” som tilltalar mig, förutom när det kommer till Nick Cave – där är texterna livsviktiga. För ett antal år sen köpte jag The Death Of Bunny Munro, Nick Caves andra novell och slukade den i ett. Apropå det ska jag ta och läsa om den, har glömt bort mycket…

Senast jag såg Nick Cave & The Bad Seeds live var på Glastonbury 2009. De spelade på The Pyramid Stage precis innan Blur skulle gå på och köra sitt reunion-gig, jag stod längst fram och var lyckligast i världen för där på scen var Nick Cave och efter det skulle jag få se Blur live, jag ni fattar ju, LIVET! (Mer om den konserten en annan dag.) Jag har missat hans senast besök till Stockholm/Sverige men jag hoppas han kommer förbi nu med nya plattan så jag får uppleva det igen. Åh Nicky, you amaze me!

Nick Cave bor ju i Brighton, det var en konstant skräck hela vistelsen på TGE att jag skulle se honom. Jag vet inte om jag skulle klarat det, jag vet inte heller om jag vill det. Liksom hur kan denna människa leva upp till det jag har i mitt huvud? 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emelie Stockhaus

Emelie föddes på Mölndals BB för 27 år sen. Idag jobbar Emelie i musikbranschen. Emelie har en katt.

Mest lästa

  1. Helgen
  2. yolo
  3. Juice
  4. 2016 bästa låtar
  5. Stockholm