Emerentia

VAKUUMET SOM UPPSTÅR

Nu har jag inga mor- eller farföräldrar kvar. Jag funderar mest vart de är rent fysiskt. Finns det en plats bakom, eller framför denna? Så jag ligger på soffan och tittar på Stickan, tänder ljus och tänker. Spelar spel när André och Lisa kommer hit, vinner i Monopol och sover. Sover tills klockan är 12 och tänker att dagen ändå är lång. Åker och letar ett trappräcke på Återbruket, men det finns inget, köper några kuddfodral på loppis och en gammal tvålkopp för 20 kronor.
Och så kommer vi hem och så är allt bara luddigt och bomulligt. Som att ingenting händer på riktigt. Så jag snusar Stickan i nacken, försöker minnas dofterna, förpackar dem i minnet för att aldrig glömma. Stryker honom över håret som börjat växa trots skorven och tänker inte på någonting alls. Det är som att luften, eller livet, står stilla.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om hönsdrömmar och dagssländor.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. ANDRA JAG LÄSER
  3. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  4. EN VECKA I BILDER
  5. EN GUIDE TILL SANDRA OCH ANDRA TILLRESTA