Emerentia

DRÖMMEN OM PARIS

Nu har jag slutat kindpussas och slutat skorra Merciiiiiii så fort jag handlat något. 

Men jag drömmer fortfarande om en höst i Paris. Och en vinter. Och en vår. Och en hel sommar. Ett liv helt enkelt. Och om vi verkligen bodde där, hur hade livet sett ut då? Hade jag sadlat om till florist eller levt på Love? Hade jag vandrat gatorna upp och ner och hade jag någonsin sluppit alla turister? Och hade jag själv någonsin blivit något annat än turist? 

Men jag tror att livet att sett ut ungefär så här, om jag fick drömma alltså.


Jag hade suttit uppflugen i ett fönster varje morgon med mitt morgonkaffe i handen.

Och jag hade klätt mig chict och ledigt samtidigt och varit sådär franskt sval, men ändå intensiv. Aldrig duckat en diskussion och alla andra hade debatterat lika glatt.

Och jag hade länsat papperskorgar och gathörn på fynd. Som det här plisseringspappret.

Och jag hade förkovrat mig i konst(en).

Det är så enkelt att drömma sig bort utomlands, att bilda sig en vision om hur det hade varit. Som att det är lättare att släppa loss bara för att ”hemma” är längre bort. Och samtidigt få mer förståelse. Hade vi sagt ”vi flyttar till Paris” hade alla jublat, men om vi istället sagt ”vi flyttar till Gotland på heltid” tror jag snarare att frågan blivit ”varför?” Och ”vad långt bort!”. Det är konstigt det där, hur avstånd relativiseras utifrån förväntningar, förhoppningar och förutfattade meningar. 

Så jag fortsätter drömma om det ljuva livet. Och låter det stanna vid en dröm. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om hönsdrömmar och dagssländor.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. AMMA LÄNGE, AMMA ÖVERALLT
  3. Jag <3 att amma
  4. EN GUIDE TILL SANDRA OCH ANDRA TILLRESTA
  5. EN VECKA I BILDER