Emerentia

Kategori: BLABLABLA

Den här texten tar avstamp i det här blogginlägget, det är visserligen inte inte första gången jag upprörs av Cissi Wallin (jag håller med henne en massa gånger också), men jag tycker egentligen att det handlar mindre om hennes handlande utan om en allmän attityd.

Innan Stickan kom så var de enda böckerna vi köpt två stycken om gifter i vardagen. Plötsligt blev jag plastbesatt och allt skulle bytas ut, tygblöjor inhandlades och vi började vädra maniskt. På loppis fyndade min mamma glasnappflaskor och jag hittade fint barnporslin i just porslin. Ingen var lyckligare än jag. När jag köper nytt, vilket sällan händer, köper jag ekologiskt. Men mest blir det loppis. Jag försöker tänka på miljön ungefär i varje steg jag tar eller gör och jag försöker att sy nya saker av gamla grejer. Som haklappar av mormors gamla lakan, eller pyjamas av Loves gamla tshirts.

På nätet frågar någon om impregnering av ett sparkskydd till bilen. Cissi Wallin skrattar och hojtar att hen som frågar kanske ska skaffa häst och vagn, istället, eftersom det är miljövänligast i jämförelse till giftbomben bilen (inte abra avgasmässigt, såklart, utan också gifterna i materialen som bilen består av). Cissi har rätt, bilen är en jäkla bov. Det är den verkligen.
Men att håna den som vill sy och funderar över om bivax kan vara en bra impregnering är inte heller rätt. För minsta lilla steg gör det hela bättre. Jag tror inte att föräldern som funderar över bivax inte förstår att hens bil är en miljö- och giftbov utan dess lika, tvärtom, personen i fråga tänker säkert ganska många gånger över hur hen använder sitt fordon i vardagen. Vem vet, kanske lånar de bilen och vill skydda den därför? Kanske handlar det om en bilpools-bil eller mormors-bil som lånas ibland? Eller så handlar det om deras egen som de använder varje dag, för att de måste, eller för att de vill. Men saken är att det spelar ingen roll.

Skämta på om giftcocktails och plastbantning på skolor, men håna inte föräldrar som försöker. Det är inte så roligt att sy något eget och sen fräsa på sånt som är skit för både dig, ditt barn och din miljö, tro mig.
Och tro mig igen, de flesta som kämpar med tankarna på miljön kämpar också med sitt eget leverne. Låt dem göra det, så kan den som inte vill det fortsätta med sitt liv hen med.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Åh röda mattan-erfarenheten växer! Se så bra vi gjorde oss innan jumpsuiten blev nergrötad och nerspydd!

Bildcredd: Rebecka Bjurmell/Nöjesguiden

Kul med prisutdelning ändå, så glad jag blev över Linda Spåmans vinst att jag lyfte ungen över huvudet och skrek rakt ut! 

Sen kräktes vi (nej barnet) och vi gick hem. Hoppas dock på fler inbjudningar trots det redlösa beteendet. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

ATT SÅLLA

Jag stryker dagligen darlings ur frilansares texter, men när det kommer till mina egna vill jag behålla varenda en. Tydligast blir det som igår när jag skulle välja ut ett gäng krönikor att marknadsföra mig själv med och jag inte alls klarade av att välja ut tre (en rolig, en aktualitets kommenterande, en åsiktsstark) vilket vore brukligt utan slutade på ett nära tvåsiffrigt nummer.

Visserligen hävdar jag bestämt att jag är min egen värsta kritiker, men när det kommer till att sedan presentera någonting blir det värre, plötsligt tycker jag att nästan allt jag gjort är fantastiskt, att allt jag producerat passar i en mapp, en showreel, en utställning. Förutom den där skitkrönikan om Lundsberg då, och den dåliga annonsen för Doggy och den kassa intervjun med Anna Järvinen och och och och. Ja, det finns en massa inser jag nu när allt kommer omkring. En massa som borde strykas, kastas, städas undan.

Så jag behåller de här sju jag bantat ner det till. Och försöker vara stolt.

5 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

REVANSCH PÅ RÖDA MATTAN

Emmy och jag har lärt oss: jackor av, stå i mitten av mattan, stå stilla, ge varje fotograf uppmärksamhet. 

Och se på resultatet! Det här kan vi ju till och med göra om! 

Inte bara revansch på 2015, utan också på  mitt värsta fototillfälle i livet. Skårsskolans skolkatalog 1997.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

2016

Som jag själv förväntade mig var jag ju urdålig på den där bloggutmaningen. När Love gick på ledighet slutade jag skriva. Då ville jag plötsligt bara äta frukost med honom jättelänge, prata, lyssna på ljudböcker och ligga på soffan. Vi skulle aldrig köpt våra matchande pyjamasar tänker jag ibland, jag tror de är boven i dramat, för jag tror de förslappar oss. Men, jag tänker bloggigt nog göra en årssammanfattning ändå. Det är alltid roligt att ha i framtiden. Jag lånar mallen av Underbara Clara.  2014 skrev jag den här sammanfattningen av det året.

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut? Gav ut en tidning, fick en Stina, flyttade till hus, byggde en altan, blev gravid, fick barn och ammade! Mycket blir ju nytt när en blir förälder, så jag tror aldrig jag gjort så mycket saker som jag aldrig gjort förut som det här året.

Genomdrev du någon stor förändring? Nu drev jag ju visserligen aldrig barnet genom kroppen, men jag bar honom i sju månader och det är ju en förändring i sig som heter duga.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja! Och jag själv, som jag ju egofokuserat tycker var viktigast ändå.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?  9 augusti. På två timmar kom Styrbjörn ut, med russinlungor och en liten knapp till näsa.

Dog någon som stod dig nära? Nej, men det tog inte lång tid in på 2017.

Vilka länder besökte du? Holland! Annars var det ett ytterst hemmabundet år, vilket ju sig bör när en köper hus som ska pillas med och bos in.


Bästa köpet?
 Det vore hemskt om jag inte skrev huset, och det känns väldigt konstigt att säga att en hund är ett köp. Men förutom huset och Stina, så är det nog vår barnvagn och bärsjalen. Och spegeln ovanför sängen, det låter ju nästan syndigt med en spegel ovanför sängen, men om jag ska vara ärlig är jag mer förtjust i ramen än själva spegelfunktionen.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Förutom alla leenden Stickan bjudit på har Stina varit en skrattmaskin.

Saknar du något under år 2016 som du vill ha år 2017? Mer snö och bättre väder. Eftersom jag nu går ut med hund och barn oavsett väder önskar jag mig bättre väder. Uppehåll, sol och torrt. Eller snö. Och ett trappräcke i trappan till vinden.

Vad önskar du att du gjort mer?  Skrattat och simmat, jag hann simma en gång innan Styrbjörn kände att det var dags att anlända. Läst!

Vad önskar du att du gjort mindre? Haft så livlig fantasi att jag inbillat mig saker som inte stämmer. Och varit mer i nuet.

Favoritprogram på TV? I år har jag plöjt serier. Jag antar att det händer när en får barn och helammar. The Good Wife, Midnattssol, Orange Is The New Black, The Fall, jag minns inte ens allt jag sett för jag har sett så mycket. Jag borde se mindre film och läsa mer.

Bästa boken du läste i år? Glöm mig av Alex Schulman. Jag förvånas själv av mitt val, men jag har gått och tänkt på den här boken och relationerna i den så mycket. Kanske har det med att göra att jag själv blev förälder och relationer ställdes på sin spets, eller så har den bara dröjt sig kvar för att det kändes så jobbigt allt sammans.

Största musikaliska upptäckten? Barnvisor. Plötsligt visade det sig att jag sjungit fel på de flesta. Nynnat med och trott att jag haft koll, nu senast fick jag söka upp Mors Lilla Olle enbart för att förstå att jag sjungit fel hela livet. Men jag blir bättre och har nu skrivit en egen variant av Bä Bä Vita Lamm.

Vad var din största framgång på jobbet 2016? Att jag fick ett fast jobb och gav ut en sjuhelvetes tidning. Djungeltrumman 2016 har varit bättre än någonsin, mer aktuell, mer närgången, ivrig och sann.


Största framgång på det privata planet?
Att Love och jag är bättre än någonsin. Ärligare och lugnare, gladare och lyckligare. Att vi efter fem år ihop blev föräldrar är det absolut bästa jag kan tänka mig.

Största misstaget? Att vi inte alltid har isglass hemma. Hur kan jag vara så dum att jag tror att den cravingen ska försvinna bara för att barnet är ute ur kroppen? Ja, det är ju idiotiskt.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare. Och lugnare. Jag tror jag är toppen som mamma, plötsligt blev jag så obrydd kring saker som tidigare betytt så mycket. Plötsligt skiter jag i vad andra tycker, bryr mig inte om vad som händer på klubben och tycker att allt är ganska bra precis som det är.

Vad spenderade du mest pengar på? Huset och barnet.

Något du önskade dig och fick? En hårtork! Jag har aldrig haft en hårtork men nu, nu jäklar ska här blåsas. Eller det ska det inte, men om jag måste så kommer jag blås håret för att inte gå ut med istappar.

Något du önskade dig och inte fick? En muff till vagnen. Jag fryser så om händerna att jag tycker vantar är lite krångligt, men så köpte jag mig ett par fina nya vantar på loppis i helgen och nu var även det bekymret ur världen.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016? Då var vi på landet hos Maria och Olle och Kalle och Malin. Men först vaknade jag hemma, fick frukost och tårta på sängen och sen åkte vi och myste som det bara går att göra dagen innan midsommar.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Att jag varit mer hos mormor.

Vad fick dig att må bra? Att se mina föräldrar vara med Styrbjörn. Det är en sån ynnest att de redan nu har en så stabil och kärleksfull relation med honom. Och att de är så försiktiga samtidigt som de är så ivriga.

Vem saknade du? Malin. Efter två år på glid tänkte jag att det här skulle bli året då jag hälsade på en massa i Stockholm, men så blev det inte. Och min farmor, jag hade så gärna visat henne Styrbjörn.

De bästa nya människorna du träffade? Styrbjörn, så klart! Och Maria och Sigge, även om inte Maria var en direkt ny person, så träffades vi liksom först nu på riktigt. Att samtidigt gå och bära på x antal kilo bebis spränger de flesta av barriärer, även den som bara är att chatta på facebook. Att ha någon som var i precis samma situation samtidigt har varit himla fint.

Mest stolt över? Att jag orkat jobba så mycket med mina problem och stressmoment. Jag var rädd innan Stickan kom att jag skulle koka över ofta, att jag skulle drabbas av panik och behöva mer hjälp från Love för att få gå undan, andas och sen komma tillbaka. De där pauserna har jag bara behövt ta någon enstaka gång och det är något jag blivit både stolt och förvånad över. Att ha ett kontrollbehov och må dåligt över minsta förändring är ju ingenting som känns kompatibelt med barn, men det är som att de bara försvunnit.

Högsta önskan just nu? Jag skulle önska att jag fick tummen ur och sålde av allt jag samlat i källaren för en framtida loppis. Men jag ligger hellre bara här och tittar på mitt barn.


Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
  Jobba mer med mig själv och inställningen att allt blir bra, och att allt löser sig. Jag ska verkligen försöka stressa upp mig mindre för småsaker, som att missa bussen, vänta på någon, gå fel väg. Jobba på det och slappna av. Liggamma oftare.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Efter att ha fått en present som inte riktigt passade oss och våra val blev det att jag sökte efter ”eko” och ”ekologiskt” på Toys R Us hemsida och hittade INGENTING. 0 träffar. När vi sen behövde åka dit för att byta leksaken förstod jag varför, plastdoften tog sig ända ut på parkeringen. I bilden hem bestämde vi att vi inte skulle skämmas för att byta ut julklappar eller andra presenter som vi vet inte kommer användas, men än mer viktigt, om någon frågar, önska oss rätt från början och hellre se att fler går ihop till en present, än flera olika.
Så här, nu, efter allt mitt tjat, några julklappar som känns lite bättre än andra. Allra bäst tycker jag om de som skänker en slant istället.

En del saker kan du göra själv hemma, andra är saker du köper, men som ändå är bättre än all härlig småskit du köper på TGR. Och för att jag inte är någonting annat än mamma just nu blir det mest tips på barnsaker.

Koka ihop själv: Första julen som Love och jag var ihop ville jag imponera på alla och kokade ihop egen fikonmarmelad, det räcker med tre ingredienser och är därför himla enkelt. Torkade fikon, citron och socker. Det är allt som behövs.


Det dyraste: känner du ett barn är det här himla fina babygymmet från Plan Toys/Lapland Ecostore något att fundera över.

Blanda själv: Till exempel kan du själv tillverka det här alldeles perfekta sköljmedlet. Sköljmedel är ju en riktig bov och om ni inte vill ha ett så starkt doftande hem kan det vara ännu bättre att göra sitt eget. För några tjugor har jag köpt fina glasflaskor med slingback-spänne att hälla upp det hela på.

Ge bort: från Playtoys/babykoncept hittar du även dessa supersöta vattensleksakerna. Nu saknar vi dock badkar, men för den som har är de en liten dröm.


Något som varar: Stickan har bara några få gosedjur hittills, varav den käraste är Janson som han numera gärna kramar om medan han sover. Vi köpte den i somras från Senger Tierpuppen/Kokobello och har längtat efter dagen då han liksom verkligen njuter av nallen. I veckan kom den dagen och nu har vi insett att vi nog snart måste köpa en Janson 2 för att ha en utifall den första skulle försvinna.

Göra själv: I veckan har jag köpt kokosolja och ekologiskt rörsocker för att kunna blanda ihop en scrub att ge bort i en fin gammal glasburk. Viktigt, om du inte vill lukta som en Teneriffa-tant är att köpa kokosolja utan doft. Då slipper du det bestyret. Jag blandar det till en skön konsistens och sen har jag i några droppar aromatisk olja, just nu är jag förälskad i Tea Tree.

Något som kan vara bra: En vän sa att jag blivit en Haga-hippie sen jag fick barn, jag har börjat sjala och ska plastbanta. Låt så vara. Det mesta hippieaktiga jag gjort är att köpa ett bärnstenshalsband åt Stickan. Mest för att jag tycker det är så fint, skulle det hjälpa vid tandsprickningen är vi bara tacksamma.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

LUCKA 1: ÅRETS BÄSTA INSTAGRAMBILD

Snabbt som attan blev det dags att dela med sig av första luckan i nyårs/adventskalendern.
Årets bästa Instagrambild
I år är det himla lätt att välja vilken instagram-bild som varit den bästa. Det är också den som känts mest, varit pirrigast att ladda upp, samtidigt som det var den allra skönaste bilden någonsin att dela med sig av, han var där, han levde och han var alldeles alldeles pyttig.
Vårt alldeles nya barn.
När alla våra vänner satt och flaskade öl på VIP-området på Way Out West (det finns få festivaler där så många ser så få band) låg vi i ett rum på neonatalen och försökte lära oss att hålla en alldeles superliten bebis.
styris1

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Politikerna hade sin decemberöverenskommelse, själv tänkte jag att jag skulle hoppa på Emma Sundhs adventskalender, fast den håller igång fram till nyår. Nyårskalendern kan vi kalla den. Det blir 31 luckor fram till jul och känns som en hemmavarande persons bästa väg till att skriva lite mer!

Så fram till den 31 december kommer ni kunna se fram emot detta sammelsurium av saker:

  1. Årets bästa Instagram-bild. Visa en bild från ditt flöde som du tycker extra mycket om.
  2. Min internet-crush. Berätta om en person som du beundrar på internetz …
  3. 10 egenskaper som jag gillar hos mig själv (och 10 som jag inte är superförtjust i). Gör en lista!
  4. Mitt största guilty pleasure. Vad gör du när ingen annan ser? Berätta/visa/youtuba om ditt ”guilty pleasure”.
  5. Jag i en HELT annan stil. Plåta dig själv i en helt annan stil än den du har. En annan frisyr, sminking eller outfit. 
  6. Här bor jag! Visa hur du bor med en eller flera bilder.
  7. Mitt stökiga hem. Visa en stökig bild från ditt hem.
  8. Ta ett cheasy familjeportätt. Samla din familj, ta en unge i famnen eller ta en bild tillsammans med en vän.
  9. Julförberedelser. Hur har du julpyntat i år? Julpyssel, julbak/julgodis eller julgran?
  10. En bild från mitt hem som du aldrig tidigare sett. 
  11. Min vardag i 5 bilder. Visa fem bilder som sammanfattar din vardag.
  12. 10 bloggar jag älskar. 
  13. 13 hemligheter. Lista 13 saker som vi inte vet om dig.
  14. Årets knäppaste bild. En spontan sådan alltså, inte arrangerad.
  15. Slå in julens klappar. En bild på hur du slår in årets julklappar.
  16. Så firar jag jul i år. Berätta var du kommer att fira jul och med vem/vilka.
  17. En person jag saknar … Visa en bild på vem du saknar i jul?
  18. På min önskelista. Vad önskar du dig i julklapp?
  19. Mitt bästa plagg (och varför). Berätta om/visa ditt bästa plagg i din garderob och varför?
  20. Den dagen jag skriver en skönlitterär bok så skulle den handla om…
  21. Det bästa med december är …
  22. Jag enligt mina vänner. Intervjua en vän/några vänner om dig själv. Vad är typiskt dig, vad är det sjukaste ni gjort tillsammans och vad är hens/deras starkaste minne av dig/tillsammans med dig?
  23. Julaftons outfit. Vad ska du ha på dig på julafton?
  24. På min tallrik … Vad äter du på julbordet?
  25. Mina bästa julklappar 2016. Detta fick du av tomten i år …
  26. 5 bilder från min barndom. Kan vi inte få se några bilder på dig när du var liten?
  27. Mitt första blogginlägg – så såg det ut. Republicera och berätta om din första bloggpost.
  28. Platser jag aldrig varit dit jag skulle vilja åka.
  29. Hej 2017 jag önskar mig … Ett inlägg om vad du drömmer om att förverkliga 2017?
  30. Nyårslöften 2017. Vad är dina nyårslöften inför det nya året?
  31. Happy new year! Hur ska du fira nyår och vad ska du ha påig (gärna bild på din nyårsstass)?
Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

HORAN OCH LUCIAN

Vi vaknar självmant tidigt i vår familj numera. När klockan är sju är vi i regel redan ganska pigga, sitter i soffan och tittar på Gomorron Sverige. Styris ligger och tar igen sig, Stina har krullat ihop sig och jag har satt mig i skräddarställning och vikt upp datorn. De senaste dagarna har jag jobbat med ett och samma blogginlägg. Förlossningsberättelsen. Det kanske kommer, eller så gör det inte det. Men just nu har annat tagit mitt fokus. Horor och Lucior närmare bestämt.

Jag hör hur Dalmon Haffo kallar Annika Strandhäll för hora. Han kollar in i kameran när han gör det och runt omkring skrattas det. Jag slungas tillbaka till skolåren. Det totalt medvetna i att trycka ner någon och ett gäng som står bakom och skrattar. Allra oftast handlar ju såna här yttringar om kultur. Det är acceptabelt att kalla Annika Strandhäll för hora, precis som det verkar vara okej att skrika hora på läktaren när vi kollar fotboll eller när en inte gillar en tjej av valfri anledning.

Det är inte mer än rätt att Dalmon Haffo får gå, men saken är att Thomas Tobé måste rensa mer. Han måste ta tag i puckona bakom, de som skrattar, Dalmons kollegor. De som inte direkt ifrågasätter vad fan han håller på med. De som inte går fram och inför kameran säger emot honom.


När jag just den här morgonen går igenom mina mail hittar jag ett från Åhléns. I jakt på rabatter och erbjudanden sprättar jag numera upp varenda kuvert och läser varenda mail direkt. Mitt i all hopplöshet inför män som öppet kallar kvinnor för horor knockar Åhléns mig. Kanske är de en del av Forsman- och Bodenforssamhället och den nya medvetna reklammakandet, men faktum kvarstår: det ser ut att vara en pojke med kort hår som dessutom är rasifierad som får lov att vara Lucia. Det är framtiden. Den är här. Jag jublar. Mina amningshormoner gör att det kommer en tår. Min son kommer kanske kunna vara pepparkaka, Lucia, tärna, stjärngosse, tomte eller snögubbe eller något annat passande för säsongen. Kanske kommer han få välja själv. Och det är just bilder som den här som kommer göra det möjligt. Normaliserandet behövs. Oavsett vem som är avsändaren.
Samtidigt väntar jag på mobben. Erik Almqvist kan ju inte bara kalla kvinnor för horor utan att få något kännbart straff utan hela hans svans kan välta ett helt Lucia-tåg bara för att Lucian inte är vit och blond.

När det sägs att det politiska klimatet har hårdnat vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, det råkar nog bara vara så att det fastat på film först nu. Vi glömmer plötsligt hur grisar kallas för judesvin i en ”rolig” historia hos SD och hur det är helt okej att kalla valfri kvinna för hora på Kungsgatan i Stockholm och sen hämta ett järnrör. De som sa sig vara moderater när jag växte upp hade inget problem med att kalla någon för hora och på skolgårdar runt om i Sverige kallas mängder av människor för horor dagligen.

Var och en skäms för sig själv, brukar min mamma säga, men det gäller bara pinsamma mammor för faktum är att när du infinner dig i ett sammanhang har du en skyldighet att ta avstånd från idioti, rasism och förtryck.

När din kollega kallar kvinnor för horor ska du inte skratta med.
När din kollega tycker att inga andra än vita flickor ska få vara Lucia ska du säga åt hen.
Det är ditt ansvar. Och gör du inte det borde du få sparken du med.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

MATERIELLA DRÖMMAR OCH ÖNSKELISTOR

Ju mer jag fastnar i soffan framför Gilmore Girls (äntligen är alla sju (!!!) säsonger avklarade) desto mer sugen blir jag på att gå bananas och köpa allt jag ser. Det är som stillasittandet kräver en shoppinggalen motprestation. Så jag fastnar vid fönstershoppande på nätet och lägger saker på minnet tills dess att min mamma, syster och Love frågar vad jag önskar mig. I min familj har man alltid fått lova att önska sig vad en vill, men alla önskningar brukar inte direkt slå in. Jag fick aldrig någon kanin, vi flyttade aldrig till en bondgård och den där Barbiebilen låg heller aldrig under granen.

Trots det är ju själva önskandet ganska skönt i sig självt, så länge det inte blir en allt för gruvlig besvikelse sen. Oftast hör ju önskningar ihop med mer saker än själva tinget. Det är ju en bild som byggs upp av förväntningar och förändring. Som med gårdagens önskeskor. De skulle göra mig till en himla kool mamma, plötsligt skulle Göteborg självklart också få torrt väder som gör att jag kan ha dem varje dag, kanske så pass varmt så jag slipper jacka och det räcker med en tjock stickad tröja och jag skulle dessutom ha perfekt, icke amningspåverkat, hår. Ja, du fattar. Självklart faller allt på plats med de här önskningarna. Därför håller jag på med en evig fönstershopping.

Jag lägger vara efter vara i den virtuella kundkorgen och jublar när jag självmant väljer bort, känner mig duktig som tänker ”de där fantasiplagget behöver jag inte” och sen sitter jag visserligen och suktar efter några saker i efterhand, men det mesta glömmer jag, tack och lov, av.
Vad som just nu ligger i den där fantasi-varukorgen är ett gäng sjalar.

En sjal att bära Styrbjörn i. För då lär jag bli en fantastisk mamma som verkligen knyter an till honom, jag kommer bära honom på ryggen, alltid ha stickat och stövlar och bli så där vän och naturlig som alla som bär sina barn i sjal verkar bli.
Fast kanske i den här färgställningen istället. Den kanske gör mig mer harmonisk.

Eller så kanske jag blir mer skogsråig med denna:

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om hönsdrömmar och dagssländor.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. ANDRA JAG LÄSER
  3. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  4. GUBBS, GUBBS, GUBBS // GENUSHAVERIET SVT OPINION
  5. EN VECKA I BILDER