Emerentia

Kategori: BLABLABLA

NÅGON SLAGS COMEBACK

Nej, nu jäklar ska här skrivas. All tid bara försvann, kanske för att vi snabbt åkte till Stockholm, Stickan fick tänder och min handled checkade ut. Eller så är det bara småbarnsåren. 

Nu ligger han här, nykissad, för den här mamman tänkte ”gott att vädra lite” o då kissade ungen i soffan, såklart, som sig bör.

Vad har hänt sen sist då? Förutom att trädet är felplanterat? 

Stickans två gaddar har blivit vassare.


Jag provade att göra mitt face till ett babyface i Faceapp-appen och det blev underbart nog INGEN skillnad (typ) kolla ba:

Jag anmälde mg också till casting för hårmodellande men fegade ur när de frågade ”färga håret?”. Nej, det har jag aldrig gjort #teamtona och vågade därför inte alls. Såg dessutom så självgod ut på fotot jag skickade dem att de valt bort mig ändå.

Och så har jag vårat mig. En försenat våruppror skedde idag när vi skulle äta frulle på Oizo.

Det var nog det. Härligt liv. Men nu blir det bara härligare. Ikväll till exempel bjuder Kicks in till mingel med goodiebag. Och imorgon ska min handled och jag få träffa en arbetsterapeut. Livet leker.

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

I EN ANNAN SLAGS TRÄDGÅRD

Igår packade vi in oss i bilen och åkte för att hälsa på Emily och hennes handelsträdgård!

Efter en kopp svart bestämde vi oss för att Stickan skulle få ett eget körsbärsträd. 5-6 meter skulle det bli och leva i hur mänga år som helst. Så vi slog till. Körsbärsblom på baksidan vore ju någonting alltså! 

Sparrisen lät vi dock stanna, tydligen kan du inte skörda sparrisen förrän efter tre år. Och det tålamodet har jag ju inte.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

LEDIGHETSLUNK

Kaffet bubblar i kaffekokaren, P1 står på, Stina kissar i trädgården.

Stickan har nyss upptäckt sina fötter och i två veckor har han kämpat med två småsmå framtänder. Min kompis Maja sa häromdagen att första året med barn är så konstigt, det händer så mycket saker hela tiden att det är svårt att hänga med. 

Jag försöker med det där njutandet alla pratade om innan, ligger sida vid sida, snusar på honom, ammar och gnuggar in näsan i hans armhåla. Det är en sån konstig känsla att både vilja att tiden ska stå still och att det ska gå fort. Jag vill upptäcka världen med Stickan, upptäcka honom, hans universum och färdigheter. Men samtidigt vill jag inte att han ska bli större. Han kan gott och väl vara bebis hela livet.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

SLEEPLESS IN GOTHENBURG

Kanske blir det här skrattretande eller irriterande för vissa, men vi sover himla bra i vår familj, trots 8-månaders bebis och hund i sängen. (Nära föräldraskap och samsovning kan vi prata om en annan dag)

Jag har länge försökt att kontrollera min insomning, slappna av och glida iväg, men fortfarande med i tankarna. Jag har en gång varit med om Nattmara, och efter det hsr jag allt oftare försökt att medvetet tänka och förändra min sömnbana, men jag klarar det bara precis i minutrarna när jag somnar in. 

Men hur som helst, de senaste veckorna har jag haft svårt att komma till ro, och får därför ta till alla mina tricks för att somna.

Jag kan inte läsa, läsning är alldeles för roligt och eftersom jag läser snabbt blir det ibland nästan mer stressande att läsa en bok. 

Så istället, mina bästa insomningstips/tips för den vakne att lägga tid på:

Bortskänkes på Blocket

Här kan du lätt spendera några minuter, krafs och tjafs och har du tur kan du komma över något kap: bara du svarat först.
Kategorin ”Övrigt” på Auctionet

Sjukare saker får du leta efter. Ett parti golfpegar, eller kanske 1000 pikéer med tryck från något företagsevent. Eller ett uppstoppat djur. Du hittar det här. Plus i kanten för ganska litet köp- och habegär.
Lägg patiens

Du får inte börja om. Nej, det får du inte. Och sova får du först när du löst tre på raken.
Gå på Liseberg

Det här tipset fick jag när jag var 11, innan gulkortens tid och Liseberg var ett nöje alla fick lova att förlusta sig med en gång per år. Så, för en drömmig och rolig insomning tog jag mig i tanken till Stora Entrén och därifrån skulle jag orientera mig till alla mina favoritattraktioner. Kommer aldrig längre än till den första: Jukebox-bilarna.
Räkna baklänges från 300

Någon slags meganedräkning ala narkosen, men det funkar, räkna i ett långsamt tempo och blir det fel: börja om. Knappt tagit mig till 150, jag lovar.

Men vissa kvällar fungerar ingenting. Då blir det Sex & the City på en liten dov skärm, ett TV-program helt utan spänning inför nästa moment eftersom jag sett alla avsnitt så otroligt många gånger. Och just skärmen och ljudet gör sig inte så bra i samsovningstider, vilket leder till ett försök till interaktion här: jag vill ha tips! Hur somnar du bäst? Vad gör du? Vad har du för tricks? 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

GRATIS ÄR GOTT: APRIL

Som föräldraledig, studerande eller bara allmänt icke-betalande person är gratis alltid gott. Som föräldraledig är det dessutom skitsvårt att få dagarna att gå ibland och öppna förskolan liknar mer och mer en NO GO ZONE när vårförkyldningarna tar fart.

Så, här kommer mina tips för april månad!

Litterär salong: att vara ung
Ny ungdomslitteratur och annat spännande för oss som försöker behålla ungdomen trots 30-streckets antågande.
Göteborgs Litteraturhus 3/4 kl 18

Dödligt våld i nära relationer
En mörk lunch-föreläsning på Universitet på Sprängkullsgatan. Viveka Enander, universitetslektor, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet föreläser. 
Göteborgs Universitet 4/4 kl 12:15

Ge ut din bok från manus till mål
Johanna Wiman, redaktör och min vän på tidskriften Skriva, har gjort en inspirerande handbok för dig som vill bli publicerad. Steg för steg-guide, tips från de som vet och berättelser från de som lyckats. Johanna lovar handfast vägledning oavsett om du skrivit en bästsäljare, en personlig minnesbok, självbiografisk deckare eller en nischad fackbok!
Stadsbibilioteket, 11/4 kl 18

Konstnärssamtal: Christina Lina
Lina bor och arbetar i London, experimenterar med lappteknik, keramik, performance, tryck och installation. Under samtalet berättar hon om sin bakgrund, sitt konstnärskap och den kommande utställningen på Galleri Nevven som öppnar 20 april.
Stadsbiblioteket, 18/4 kl 18

Sverige åt Svenskarna

Föreläsning om invandring och svenskarnas attityder till invandringen. 
Världskulturmuseet 20/4 kl 12

Litteratur-quiz
Världsbokdagen firas i biblioteket med ett litteraturquiz. Inga frågor på det, nej.
Kulturhuset Kåken 23/4 kl 13

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

ATT VARA EN LÄTTSTÖTT JÄVEL

Jag minns hela min uppväxt. Hela min skolgång. Hela mitt liv. 

Hur jag alltid fått höra att jag upprörs för lätt.

Hur jag ska ta det lugnt.

Hur jag inte ska ta åt mig.

Hur jag inte ska ta allt så seriöst.

Jag har så länge och så ofta barnmat mig själv för att inte kunna ta lätt på saker. Irriterat mig på hur svårt jag har för att förstå ironi.

Kanske är jag hypersensitiv, men det är inte det som det här ska handla om. Det ska handla om att uppröras. Att då uppröras. Att inte sluta uppröras. Men främst: inte sluta regera när en upprörs.

Varje dag ser jag rasistiska åsikter på sociala medier. Bland vänner, bland bekanta. Ibland är det mer ett rasistiskt språkbruk snarare än ren rasism.

Det har gått så långt att jag inte ens reagerar alltid. Det har blivit vardagsmat. Något så normaliserat att jag inte ens lägger märke till det. Men ibland reagerar jag inte för att jag inte orkar. Jag orkar inte med påhoppen jag riskerar att få tillbaka. Men än mindre orkar jag med känslan av att någon läser och i tysthet anser mig ha en pinne i röven. Att någon anser att jag saknar humor, sinne för ironi, förståelse för nyanser. 

Jag kastas tillbaka till hur jag hela min skolgång ombetts att ”inte ta allt så jävla seriöst”, välja mina strider. 

Men jag är inte sån. Jag väljer inte strider, jag krigar för allt. Och det som gör mig mest förbannad är inte att önskningarna om att jag ska välja strider fått mig att inte alltid reagera, nej, det som gör mig mest förbannad är att jag blivit så rädd för att ses som en humorbefriad tråkig människa att jag ibland, trots att jag reagerat på något inte säger ifrån, inte tar diskussionen.

Med så ligger jag här, med mitt barn bredvid mig, ser hur ytterligare någon använder sig av uttrycket ”importera människor” och det tänder till i mig. Jag vill skriva så att fingrarna blöder. Jag vill opponera mig, jag vill undervisa, upplysa, bevisa att det är ett rasistiskt uttryck och att Sverige behöver invandringen. Men jag hejdar mig och frågar om det är värt tiden. Jag tittar ner på mitt barn, barnet som har en ny vana att nypa mig i armen om kvällarna precis innan sömnen sänker sig över sinnet, och så inser jag: för hans skull är det värt det. För mitt barns skull och för mitt barns framtida vänners, skolkamraters och omgivnings skull. 

Ingen av oss lätt irriterade. Lätt upprörda, ”känslostyrda” alldeles för seriösa människor får sluta reagera. För om inte vi, vi med glöd och upprördhet tar diskussionen, vem ska då göra det? Och allt det kostar är ju lite tid. Vinsten är så otroligt mycket större, när allt kommer omkring. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Åh jag önskar så att den loppade stolen inte skulle skänka mig sån glädje och välmående, men så är det. 

Så nu vaknar jag varje morgon, tittar på den lite rangliga stolen och luktar på doftrankan och njuter. 

Övrigt ytligt på dagordningen:


Denna tapet. Kanske vinner den (rent ekonomiskt men också lokalpatriotiskt) över en Morris-tapet. Tapetseras ska det. Två obeslutsamma ska bara ta ett beslut.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

SKAFFA NY FRISYR

Skaffa ny frisyr är en fantastiskt rocklåt på svenska. Robert Dahlqvists sorgliga bortgång fick mig att återupptäcka Dundertåget men också att inse att det är dags att frisera sig.

Och istället för att, som första gången jag gick till frisören, ta med mig en bild på Jill Johnson, kanske jag kan ta med mig en bild på mig. Och någon av mina frisyrer.

En nästan exakt 1 år gammal page kanske? Men kommer sakna att kunna sätta upp allt enkelt i en jag-måste-amma-knut. Samtidigt: vuxen frisyr.

Klippa lugg+längre page. Minus: känner mig ung i lugg.

Superrufs med mycket lugg: plus ser ut som min mamma. Minus: tröttnar när luggen ska växa ut.


Alternativt extremt mycket lugg med extremt mycket hår.


Sommarfrisyr anno 2010.

Eller så tar jag bara med mig den här igen:

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

DAGARNA SOM GÅR

Dagarna bara går och går här, vi snorar, hostar, snyter oss och skrattar. Dagarna liksom flyter ihop och blir till en anda lång vecka.
Förra veckan var Love bortrest och Stickan och jag själva, vi löste det tack vare bärsele och trädgården. Bära Styrbjörn ute, och släppa ut Stina när det är kris. Det finns ingenting som inte går att lösa, men min respekt för de som jämt är ensamma är enorm. Själv lagade jag en matlåda för ett helt kompani, åt samma mat varje dag och bjöd hem mig själv till mina föräldrar där jag en morgon kunde gå en ensam hundpromenad, lyssna på duvkurr och tänka, och låta mina föräldrar knyta starkare band till sitt barnbarn.

Men de här dagarna, de som flyter ihop till en vecka och som sen flyter ihop till en månad, de är helt okej. Jag slås ofta att det är just det här som är livet. Kanske är det här mer liv än jobbet, äta, sova, dö. Kanske är det just detta som jag senare kommer drömma tillbaka till. Sånt är så svårt att veta, för att inte säga omöjligt. Att leva i nuet, som alla förespråkar, det är så himla svårt. Hur vet jag vad som är nu och vad som är sen egentligen? Och hur ska jag ta tillvara på det när så himla mycket händer samtidigt?
Alla andra säger njut. Och det ger mig dåligt samvete för att jag ammar och samtidigt surfar nyheter på nätet. Att jag samtidigt lägger en timme på att sprida varma kommentarer i stenhårda kommentarsfält. Men jag njuter väl också? Eller?

I övermorgon blir Stickan 7 månader, sju månader har gått sen den där dagen i augusti då jag trodde att sköterskorna skulle hälsa på mig som de alltid gjort och sen konstatera att jag kunde åka hem, fortsätta vila, utnyttja min sjukskrivning, men inte heller oroa mig för att något barn var på väg. Tji fick jag. Och så här i backspegel: helt okej. Mer än okej. Helt fantastiskt faktiskt.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Sällan äter vi fisk, men gör vi det är det i soppa eller som nu, i sallad. Kanske letar du efter alternativ till räkpåsen, fredagseäddningen som gjorde intåg i ditt liv när du blev sambo, började jobba regelbundna tider och såg dina föräldrars liv som ett lyckande. 

Men om du tröttnat på aioli och bake-up baguette kan du göra en nudelsallad istället.

För två räcker denna till lunch på lördagen också, perfekt när ni tapetserar om hallen i en ljusa och fräscha boning. 


1 paket glasnudlar (bönnudlar) (ta inte ett helt paket, ta lite mindre ändå)

200g räkor

2 salladslökar

2 avokados

1 mango

15 cm gurka

2 morötter

4 selleristänger

1/3 isbergssalladshuvud

En näve jordnötter eller lite mer

Dressing:

1 tesked sambal oelek

Höfta lite sesamolja

1 matsked socker

2 matskedar limesaft

Hackad salladslök

1 klyfta vitlök

Lika mycket ingefära som vitlök

Pressa båda vitlöken och ingefäran, då sprids de bra i dressingen, blanda alla andra delar.

Skala räkorna (skölj dem lite i kallt vatten och låt dem gärna bada i lite limesaft) och blanda salladen och låt den stå framme medan nudlarna kokar.

Hacka jordnötterna.

Häll av nudelvattnet och blanda allt. (Eller så tar du delarna var för sig pga bättre till dagen efter att koka nya nudlar)

Servera! 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om hönsdrömmar och dagssländor.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. ANDRA JAG LÄSER
  3. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  4. EN VECKA I BILDER
  5. EN GUIDE TILL SANDRA OCH ANDRA TILLRESTA