Emerentia

Kategori: EKEBO

ETT KONSTANT SLIPANDE & BESIKTNING

Så vecka två i huset har inletts, jag inleder det med att vara ledig. Jag har semester i åtta dagar tills jag slutar på Djungeltrumman.

Att sluta på Djungeltrumman, och vad jag ska göra nu, förtjänar en helt egen text, som jag fortfarande filar på, det är så himla mycket känslor i allt det där, att det helt enkelt tar ett tag. Men jag har också några dagar på mig.

Istället gräver jag ner mig i huset. Inga fler spännande upptäckter än, igår hade vi ytterligare en besiktning, taket måste bytas, det visste vi redan, och en slang ska fästas under diskbänken, annars: ett toppenhus!

Det är helt otroligt hur skönt det är att höra någon annan säga det, att ens hus ser bra ut. Minimalt med fukt, minimalt med felkonstruktioner. Vi fortsätter helt enkelt enligt plan, tar in takofferter och fortsätter slipa väggarna i vardagsrummet. Igår fick vi loss fönsterbrädena i burspråket och det underlättade minst sagt.

Strukturtapeten i hallen, som är av en helt annan dignitet än den i vardagsrummet har vi på något sätt börjat glömma av. Vad vi ska göra åt den vet vi inte riktigt nu. Den känns övermäktig. Ett alternativ är helt enkelt att bli hemmablinda och låta den vara kvar, täcka med tavlor och låtsats som ingenting.

Mellan slipning & snöskottning har jag försökt packa upp. Det går så där med Stickan i hasorna. Han är en stjärna på att packa, nej, riva, ur lådor, men ingen fena på ordning direkt. Så då pausar vi, med en kaffe på Oizo, låter Sara & Rickards bakkonst ta över min hjärna.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

EN FÖRSTA VECKA

Vaknade till den här vyn. Idag har vi levt i huset i en vecka. Bor här gör vi nog inte riktigt än, det känns som att för att bo behövs det mer ordning och mer reda. Inte 100 ouppackade kartonger och ett stängt rum som väntar på slipning.

Planen nu är att göra det sista i vårt gamla hus, sen slipa färdigt struktur-tapeten för att spärrmåla den. Då har vi en grund som gör det okej att vara i rummet tills vi får en målare att komma hit och tapetsera.

Vi har bestämt oss för Dancing Crane av Emma von Brömssen. Inte helt tidstypisk, nej, men jag gillar den väldigt tillsammans med vår bruna kakelugn. Vi ruckar helt enkelt på återställandet här. I alla fall verkar det så just nu. Tills jag förälskat mig i en annan tapet. Enda vi egentligen vet är att hela rummet kommer att tapetseras, precis som det en gång var.

Vi försöker föra någon slags ordning på vad vi ska göra, just nu ser den ut såhär:

Slipa klart + spärrmåla

Riva ut köket på våning 2

Lägga om taket

Tapetsera vardagsrummet

Ta fram trappräcket utomhus

Ta bort struktur-tapeten i hallen + trapphuset

Göra iordning toaletterna

Och sen fortsätter den i evighet.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

EKEBO DAG 2

Egentligen är allt sig likt. Precis som gårdagen tar vi ner tapeter, packar upp lite lådor, och framför allt: känner in. Nu bor vi här.

Mesta förändringen skedde i sovrummet, efter att i två år ha fightats om täcket och utrymmet i 160-sängen har vi nu 180cm härlighet att dela alla fyra. Och hittills har ingen trillat ut. Dessutom har jag fått lite mindre ångest då vi valde att lägga sparpengarna på en säng mest gjord av naturmaterial.

Sen var jag självklart ”bara tvungen” att lossa lite panel på utsidan och där hittade jag guld! Räcket i original från 1909 sitter visst kvar. Och det är grönt! Med tåriga ögon knäppte jag årets sämsta bild.

Men sån känsla! Som Små presenter hela tiden.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

EKEBO DAG 1

Så kom den, övertagsdagen.

12 februari 2018, dagen då vi fick nycklarna till vårt hus.

Här sitter vi! Men nya nycklar till vårt hus. Och en ganska full bil och jättepeppat barn. Ett barn som höll hov hela tiden hos mäklaren.

Där! Där är det!

Sen kunde vi inte hålla oss utan var tvungna att börja dra i tapeterna. Det gick bra och Stickan hjälpte till så gott han kunde.

Under strukturtapeten: ytterligare en. Denna monterad på en masonitskiva. Så längre kom vi inte här.

Men!

Nu garanterar vi den hör medverkan i Det sitter i väggarna. En 110 år gammal Jugendtapet. Jag ville gråta, men tog istället ett glas vin för att fira och funderade lite över om någon gammal boende finns kvar i väggarna, inte som något slags spöke, eller ond ande, utan mer som någonting annat.

Så, första kvällen på Ekebo tillbringades på en madrass. Idag får vi vår säng. Första dagen på framtiden, så att säga.

Jag skålade med Sara över instagram, idag har de lovat oss semlor mot husesyn.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

ATT ÖVERGE ETT HEM

Åh jag vet att jag försummar den här bloggen. Jag ska bli bättre. Det är väl bara så att det är ”lite mycket nu”. Och för en gångs skull stämmer det. Det är ingenting jag hittat på, utan det är faktiskt så.

Efter att ha snabbstädat (okej, jag städade konstant i sex timmar, Love fejade till 03:30) hela huset gick vi med på att visa vårt hus på en förhandsvisning och sen rullade det på. Vi åkte ut till landet för att inte stöka ner, eller snarare: inte låta Stickan stöka ner. Vi andades havsluft, hade svårt att sova på grund av nervositet och sen satt vi och bet på naglarna i några dagar.  Men mest såg det ut såhär:

Men så i fredags hände det! Vårt hus fick nya ägare. Vi bor visserligen kvar i någon vecka eller två till, kanske tre, men vi vet vem som ska bo här efter oss.

Så, för första gången på riktigt har jag kunnat slappna av, scrollat bland tapeter, mer tapeter och ytterligare tapeter och surfat runt på auktionssajter och tänkte på drömmiga saker som gamla stolar och en kökssoffa och annat.

Mest har det varit underbart, en tillflykt, men ofta har separationsångesten infunnit sig, en känsla av otrohet. Huset där mitt barn tog sina första steg, sa sina första ord, vände sig från mage till rygg, sov första hela natten, skrattade, log och började äta själv, där vi haft första julen vi bjudit in till, mitt 30-årskalas, namngivning och inflyttningsfest, där vår hund gled över det hala golvet första gången hon kom hem, mattan hon kissade ner och skarven hon tuggade sönder. Vårt första hus. Det huset, och den platsen, ska vi lämna. Det är bitterljuvt. Ibland känns det som om att jag inte gett huset en chans, andra gånger en hisnande känsla över att få flytta till vårt dröm hus. Även om vissa förundras över hur vi självmant vill flytta till mindre yta, utan härlig vindsvåning eller källare med enkel åtkomst. Men sanningen är att jag drömmer om den där handpumpen på gården, om de knotiga äppelträden, behöva gå ut ur källaren, genom trädgården, in i farstun med tvätt. Men ibland med ett visst vemod då.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

HEJ EKEBO! OCH JAKTEN PÅ FASADFÄRGEN

Jag måste nypa mig i armen lite ibland. Det är liksom för bra för att vara sant att vi köpt ett hus, som ser ut att ligga mitt på landet, trots att de ligger mitt i stan, med grusgångar och fruktträd och dessutom: ett namn! Att få flytta in i ett hus med ett namn, det känns så himla mycket Det sitter i väggarna. Som att vår medverkan nu liksom är helt säkrad.

Fast ju mer jag tänker på det funderar jag på om vi verkligen vill vara med där.

Vi vill verkligen försöka rusta upp och renovera varsamt. Vi vill återge husets dess forna glans (oj vem är jag?!) och har lovat varandra att skynda långsamt. Den senaste månaden har jag gått med i otaliga byggnadsvårds-grupper på Facebook, börjat betala medlemsavgift till Svenska Byggnadsvårdsföreningen. Jag vill renovera med hjärta och hjärna, men för det inte kompromissa med varken funktion, säkerhet eller smak.

När vi tillträtt kommer vi behöva lägga om taket. Och självklart har våra takpannor visat sig vara av en ovanlig norsk sort, som slutade tillverkas 1912. Så nu jagar vi med ljus och lykta efter pannor som liknar, eller kanske rent av samma norska panna, från bruket Torp&Brug. Att lägga pannor omlott var tydligen inte så vanligt. Och samtidigt som taket kommer vi att behöva börja med söderfasaden. Och om taket kanske känns lite tufft och tråkigt känns fasaden som en dröm. Eterniten ska väck, fram ska träfasaden (som förhoppningsvis ligger orörd under) och sen ska det målas! Och just måleriet är det som fyller de flesta av mina lediga stunder numera, eller ja, i alla fall när jag går på toaletten.
Just nu fylls min pinterest av faluröda hus och vackra färgkombinationer.
För visst bör det vara rött huset? Om vi kastar oss på en gissning?

Jag gissar på Rött, vitt och en grön. Vilket är ungefär precis som grannarna (de har visserligen bara rött&grönt) målat sitt 20-tals hus, och det känns ju lite tråkigt ändå, att ha två trähus på samma gata med samma färger. Så nu drömmer vi oss bort och funderar på det här. (Bilderna går att klicka på för att komma till källan!)


Specialsnickeriet har gjort den här dörren, och en kromoxidgrön dörr & spröjs vore ju härligt.

Från Hålla Hus hittade jag dessa, kanske rött, vitt och ockra är något? Eller kanske ska vi skippa det röda helt på fasaden? Och istället stå ut mot grannarna?


Eller som Studio Karin har hittat, lite blekgrönare, kan ju visserligen vara en linoljefärg som börjat blekna…

Karin har också hittat den här blekblå.

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om det hon engagerar sig i för dagen, från höns till barn till politik.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. AMMA LÄNGE, AMMA ÖVERALLT
  3. Jag <3 att amma
  4. EN GUIDE TILL SANDRA OCH ANDRA TILLRESTA
  5. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  • Senaste inläggen

  • Senaste kommentarer

  • Arkiv