Emerentia

Kategori: HEMMA

MER INREDNING

Eftersom jag kallar mig för renässansmänniska och alltid försöker göra allt som gör mig lite lycklig, men samtidigt insett att det inte är hållbart att varesig möblera om, köpa nya saker stup i kvarten, byta inredningsstil eller för den delen bara flytta runt filtar och kuddar och andra saker som enligt inredningstidningarna ”förnyar rummet för en billig peng”.

Att leva med mina val och min stil längre än en kvart är mitt främsta mål, och mest kanske det egentligen handlar om en magkänsla. Att gå på den, gå på det som känns rätt, och inte bara nytt.

Men! Då är det himla roligt att ibland få testa helt andra saker, och det inte ens hemma hos sig själv!

Så när Sadaf frågade om jag ville styla hennes lägenhet till försäljning kände jag att jag inte kunde säga nej. Att lägga en helg på att gå i andras skåp, hitta guldklimpar de själva glömt av, sätta ihop saker på nytt sätt, tänka annorlunda och våga saker jag aldrig skulle gjort hemma, eller ens om någon skulle leva i rummet någon längre tid. Men styling är lite som att inreda ett dockskåp. Det ska mest bara vara fint. Inte så praktiskt egentligen.
Så, här kommer den, Sadafs lägenhet!

        

Och vill du köpa den, klart du vill, vi bor ju här i krokarna, även efter vår egen flytt, hittar du den här.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

ATT ÖVERGE ETT HEM

Åh jag vet att jag försummar den här bloggen. Jag ska bli bättre. Det är väl bara så att det är ”lite mycket nu”. Och för en gångs skull stämmer det. Det är ingenting jag hittat på, utan det är faktiskt så.

Efter att ha snabbstädat (okej, jag städade konstant i sex timmar, Love fejade till 03:30) hela huset gick vi med på att visa vårt hus på en förhandsvisning och sen rullade det på. Vi åkte ut till landet för att inte stöka ner, eller snarare: inte låta Stickan stöka ner. Vi andades havsluft, hade svårt att sova på grund av nervositet och sen satt vi och bet på naglarna i några dagar.  Men mest såg det ut såhär:

Men så i fredags hände det! Vårt hus fick nya ägare. Vi bor visserligen kvar i någon vecka eller två till, kanske tre, men vi vet vem som ska bo här efter oss.

Så, för första gången på riktigt har jag kunnat slappna av, scrollat bland tapeter, mer tapeter och ytterligare tapeter och surfat runt på auktionssajter och tänkte på drömmiga saker som gamla stolar och en kökssoffa och annat.

Mest har det varit underbart, en tillflykt, men ofta har separationsångesten infunnit sig, en känsla av otrohet. Huset där mitt barn tog sina första steg, sa sina första ord, vände sig från mage till rygg, sov första hela natten, skrattade, log och började äta själv, där vi haft första julen vi bjudit in till, mitt 30-årskalas, namngivning och inflyttningsfest, där vår hund gled över det hala golvet första gången hon kom hem, mattan hon kissade ner och skarven hon tuggade sönder. Vårt första hus. Det huset, och den platsen, ska vi lämna. Det är bitterljuvt. Ibland känns det som om att jag inte gett huset en chans, andra gånger en hisnande känsla över att få flytta till vårt dröm hus. Även om vissa förundras över hur vi självmant vill flytta till mindre yta, utan härlig vindsvåning eller källare med enkel åtkomst. Men sanningen är att jag drömmer om den där handpumpen på gården, om de knotiga äppelträden, behöva gå ut ur källaren, genom trädgården, in i farstun med tvätt. Men ibland med ett visst vemod då.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

HEJDÅ HUSET//ETT NYTT KAPITEL

Då var det ute, lite vemodigt men också roligt. Vi ska flytta! Men innan jag öser ut planer och byggnadsvårdslänkar (ja, vi flyttar till ett gammalt, men fint hus med en massa sån omtalad potential!) vill jag dela med mig av hur himla fint vi haft det på Munkebäcksgatan. Extra fint har vi haft det den senaste veckan sen vi rensat bort 75% av allt vi samlat på oss och jag stylat färdigt.

Här går det att hitta lite mer info. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

DAGAR SOM SAMLAS TILL HELG

Det är lustigt ändå, hur vissa saker inte förändras, medan andra gör det monumentalt. Som att jag fortsätter leva för helgen. Men av andra anledningar än gå ut-dansa-dricka.

Nej den här helgen har vi lyckats klämma in så mycket att göra som det bara gått, vi har 18 fronter kvar på våra luckor och har plockat ner 9 av dem som vi nu kommit halvvägs med. Det är ett evigt pill, spackla hål, borra nya, tvätta, förmåla, rugga upp, tre lager färg. Och så två sidor på det. Hade vi vetat hur mycket tid och plats det skulle ta tror jag aldrig vi gjort det här.

Och så har jag sytt, betat av en sån där hög med saker som bara väntat. Kudde som ska sys om, slängkappa till Styrbjörns Halloween-kalas (som blir ytterst försenat för familjer scheman är så otroligt inkompatibla) och en badcape av två gamla handdukar som nog blir en perfekt julklapp.

Vi går till kyrkogården och träffar mina föräldrar och min syster, lugnet där, trots att det är mitt i stan är än mer påtagligt i mörkret, bland hundratals tända ljus och ett uns av saknad.

Men även om vi stiger upp åtta, tack vare både ljuset och det härliga humör denna snart 15 månader gamla unge skaffat sig, målar, syr, skruvar fast ledstänger, går till kyrkogården, och sorterar skräp är helgen i slutändan bara dagar som samlas på hög och därför blir alldeles fantastiska med sin egen lunk och takt.

För mig kunde det nog vara helg jämt ändå. Fast då hade väl funktionen försvunnit.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

EN GLIMT AV FRAMTIDEN

I helgen ska vi ha 1-årskalas och därför skyndade vi på luck-projektet lite. 

Och nu har vi en sektion klar. Vilket betyder att vi (bara) har 25 fronter av olika slag kvar. Mycket mer än hälften med andra ord. Men ändå, om nu någon skulle undra: det här tillvägagångssättet är toppen. Du får en försmak av hur det blir och köket blir färdigt i etapper.


Så, nu är det dags att baka tårtor och blåsa ballonger. Imorgon har vi en (minus 4 dagar) 1-åring som ska firas. Jag kan inte riktigt greppa att det väldigt snart gått ett år sen den där konstiga dagen. Kanske hjälper två tårtor med varsitt ensamt ljus mig att greppa det. Eller så står jag om 19 år på någon studentmottagning och säger som varenda förälder gjort: det var ju igår vi tog det här lite pinsamma fotot som nu är ett studentplakat. Antagligen, ja.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

KÖKSLUCKE-PROJEKTET FÖR IDOTER

Barnet kryper i ilfart här och då tänkte dessa förstagångsföräldrar att det ju var en toppenidé att måla skåpsluckor. 


Hittills har vi provmålat tre olika nyanser men dessa två klarade utgallringsprocessen och nu står vi här och river oss i hårbotten så den flagnar. Vilka idioter är vi som lägger sista semesterveckan på detta evighetsprojekt?

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Jag slås allt oftare av att jag försöker vara någon slags modern renässansmänniska, och ha fler än en stäng på min lyra. Så självklart jublade jag högt när jag i förra veckan fick jag chansen (okej, jag erbjöd mig pga drömmigt jobb) att styla våra vänners lägenhet.

När vi skulle sälja Prinsgatan var det svåraste att plocka bort. Jag älskar ju alla mina prylar och pinaler. Hos någon annan är det betydligt lättare, utan alla personliga kopplingar till allt! Så fint det blev. Och vad roligt det är att nästan helt ha möbler och mattor som faktiskt funnits i lägenheten och som tillhör de som bott där (med undantag för några kuddar, två lampor och ett sideboard jag lånat ut). Någonstans tycker jag att det mitt i stylinghetsen blir lite roligare. Lite bättre känsla. Sen är det ju enkelt att säga när de som bor i lägenheten har en himla fantastisk smak och det går enkelt att göra det tillsammans. När vi fick se bilderna kunde både Madeleine och jag klappa oss på axeln och skämta om karriärbyte.

I grunden har jag mest tänkt: Ut med soffan, fram med växterna, rensa ut överhäng i hyllor, flytta lite saker, plocka bort mycket.

Vips! En fantastisk tvåa i Vasastan med underbar balkong, originalporslin på toaletten och världens finaste blå väggfärg!

Visning måndag och tisdag nästa vecka. 

Foto: Bjurfors

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

JAKTEN PÅ TAKLAMPAN

När vi för ett år sen flyttade in i huset sa vi ”vi behöver inte ens köpa nåt ju!”, vi tyckte att vi hade samlat på oss så mycket att det inte alls behövdes något mer. Sen kom vi på den lilla förändringen att vi gick från att bo i en trea till att bo i ett hus och att taklampor var en bristvara. Precis som mattor.
Och så har det fortsatt. Det är fortfarande ljusbringare och värmande mattor som behövs.
Så nu letar jag taklampa/or ovanför köksbordet.
Det finns ett kriterium, ljuset ska spridas nedåt.
Så därför kollar jag självklart på dessa:


Följer inte alls kriterierna med andra ord.
Det viktigaste är att den ska hålla tycker jag, vi får inte tröttna, vi ska inte byta lampa igen om några år eller två, det ska liksom kännas rätt. Så jag letar vidare. Och bannar alla sajter som bara visar lamporna otända? Det spelar väl ingen roll vill jag skrika. Jag vill se tända lampor i mörka rum! Ge mig en känsla av hur lampan ter sig i novembermörkret och du har mig fast.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

VÅRT EVIGA IKEA-HACK

Nu har vi gjort det igen! Hackat en IKEA-möbel. Eller snarare: en IKEA-katalogisering.

Vi köper helt enkelt den superenkla hyllan Grundtal som brukar visas i badrum och kök och monterar den i hallen som en skohylla. Matchar vår loppade 30-talshängare och tar inte stryk av lite blöta skor! Vi gjorde det på Prinsgatan och igår monterade vi upp en hylla vi hade liggande i källaren! Golvyta fri och skor upp!

Varsegod för tips!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om det hon engagerar sig i för dagen, från höns till barn till politik.

Mest lästa

  1. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  2. BLABLABLA ALLA ÄLSKAR MIG//SAKER JAG ÖNSKAR ATT JAG SAGT/GJORT
  3. EKEBO DAG 1
  4. DAGAR SOM SAMLAS TILL HELG
  5. HEJ EKEBO! OCH JAKTEN PÅ FASADFÄRGEN
  • Senaste inläggen

  • Senaste kommentarer

  • Arkiv