Emerentia

Kategori: HEMMA

JAKTEN PÅ TAKLAMPAN

När vi för ett år sen flyttade in i huset sa vi ”vi behöver inte ens köpa nåt ju!”, vi tyckte att vi hade samlat på oss så mycket att det inte alls behövdes något mer. Sen kom vi på den lilla förändringen att vi gick från att bo i en trea till att bo i ett hus och att taklampor var en bristvara. Precis som mattor.
Och så har det fortsatt. Det är fortfarande ljusbringare och värmande mattor som behövs.
Så nu letar jag taklampa/or ovanför köksbordet.
Det finns ett kriterium, ljuset ska spridas nedåt.
Så därför kollar jag självklart på dessa:


Följer inte alls kriterierna med andra ord.
Det viktigaste är att den ska hålla tycker jag, vi får inte tröttna, vi ska inte byta lampa igen om några år eller två, det ska liksom kännas rätt. Så jag letar vidare. Och bannar alla sajter som bara visar lamporna otända? Det spelar väl ingen roll vill jag skrika. Jag vill se tända lampor i mörka rum! Ge mig en känsla av hur lampan ter sig i novembermörkret och du har mig fast.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

VÅRT EVIGA IKEA-HACK

Nu har vi gjort det igen! Hackat en IKEA-möbel. Eller snarare: en IKEA-katalogisering.

Vi köper helt enkelt den superenkla hyllan Grundtal som brukar visas i badrum och kök och monterar den i hallen som en skohylla. Matchar vår loppade 30-talshängare och tar inte stryk av lite blöta skor! Vi gjorde det på Prinsgatan och igår monterade vi upp en hylla vi hade liggande i källaren! Golvyta fri och skor upp!

Varsegod för tips!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Sen vi flyttade in har jag irriterat mig på våra kökshandtag till fördärvelse. De stora klumpiga, ytterst modernt rostfria förstör så in i bänken.
Så efter att ha varit på jakt efter nya handtag ett bra tag, hittat några kompatibla med hålen så kommer våra vänner och har handmålat sina luckor och det har blivit så otroligt fint att jag plötsligt kände: det ska vi också göra! Då kan vi ju dessutom spackla för de gamla hålen och sätta på knoppar och skålhandtag. Och så hinner vi drömma oss bort om ett nytt, lite tåligare golv i köksdelen och kanske ändå nya stommar, och nya luckor ändå, trots att vi skulle måla om dem. Men i ett 30-talshus är de här luckorna lite väl lantliga tycker jag.
Så istället drömmer jag om detta:

Inklusive allt. Minus spisen, för vår spis är himla bra.
Men så stillas ha-begäret och jag tänker att jag först ska ta reda på vart vårt kök kommer ifrån. Med ett hus som bytt ägare en hel drös gånger det senaste året visade det sig vara lite svårare än att bara fråga och nu sitter vi här, i ett kök helt utan etiketter. Jag hoppas att det inte är IKEA, för i såna fall är det faktum-stommar och då blir det svårare med luckbyte eftersom IKEA bytt system.
Så, nu tänkte jag vända mig till dig, du som läser, kanske renoverar du kök, kanske har du ett likadant kök, kanske vet du någon som har samma, eller så har du drömt om vårt kök (då kan du köpa luckorna när vi tagit reda på vem som tillverkat dem) och kan berätta vem tillverkaren är?
Help a renoveringssugen sister out, så att säga. Och ursäkta mästerfotografierna.

Så här ser våra skåp ut, de är 110 cm höga och 70 cm breda. Vi har fyra stycken sådana. och ett med samma mått fast med vitrindörr.

Här ser ni också vårt val av nya handtag. Kommer göra susen, om vi bestämmer oss för att behålla luckorna och bara byta handtag (vill du köpa våra tidigare fyrkantiga handtag: come get them!)

Så här ser luckorna ut i detalj. De där små prickarna har spökat för mig, hittar dem INGENSTANS på någon lucka alls.

Här är gångjärnen, de kommer från BLUM, det är tydligen en leverantör som levererat till en mängd olika köksfirmor, så ingen ledtråd där heller verkar det som. 
Och de djupare lådorna ser ut så här. Inga loggor, inga märken, inga klisterlappar.

 

Så, nu slår vi våra kloka huvuden ihop och tar reda på vem som tillverkat vårt kök!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

En bild som dessutom är alldeles färsk och visar vad vi håller på med just nu. Vi målar om.
Att flytta in i ett hus som var helt färdigställt av någon annan har definitivt sina fördelar, att första gången en köper ett hus är det verkligen bra att inte behöva spara pengar för att lägga ett nytt golv, måla om överallt eller riva innerväggar, eller dränera.
Men det innebär också att väldigt mycket är väldigt nytt och väldigt fint, även om det kanske inte riktigt är vår stil. Så nu gör vi de små förändringarna som gör huset mer oss och vårt.
Som att måla om sovrummet och precis när vi målat klart och därför tillbringat några nätter på vinden, insett att vi nog vill bo på vinden ändå… så när vi snart vädrat ut sovrummet målar vi vinden och sen flyttar vi nog upp dit ett slag. För lyxen är ju att det bara är att flytta ner igen om vi skulle ångra oss.

img_7988

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

NÄSTA EKO-UTMANING: badrummet

Om det inte vore för att den här lille ungen hade haft turbofart hade vi aldrig behövt konsumera ett gäng nya kläder till honom utan jag tror att vi hade lyckats med vårt mål att inte köpa så fasligt mycket nytt utan ärva och loppa det mesta. Okej, så här i efterhand vet jag ju också att det kan vara lite för kul att köpa småsmåsmå plagg, men jag väljer alltid ekologiskt. Det är svårare än jag trodde att få till den där hållbara konsumtionen när det kommer till Styrbjörn (mat och att välja bort plast är så mycket simplare och mer lättillgängligt). 

Just de här stövlarna loppade jag i söndags, för 80kr och som jag väntat ut dem, vänt och vridit på otalet likadana men i alldeles för dåligt skick, lite för torra, för små, för stora eller för slitna på klacken.  För till mig själv och till hemmet är det så mycket enklare (vi har en gemensam loppis-lista i telefonen där vi skriver in sånt vi letar efter och behöver ha och om det är möbler även vilka mått) än barnets ibland skriande behov av rena och hela bodys och overaller (i bra material) att hitta ett par gröna gummistövlar har jag ju kunnat vänta på och helt enkelt slagit lovar runt vattenpussarna, men att barnet ska vara varmt är lite svårare att komma runt. Och så ska jag erkänna att jag dukar under när det kommer till små söta plagg och det är enklare eftersom det går snabbare och smidigare att ta sig till HM och direkt få till rätt storlek än att åka ut till Emmaus och hoppas på en omlottbody i rätt size.  

Men så är det förbrukningsattiraljerna och det reella sopberget vi bygger i vår egen soptunna ger mig ångest på riktigt: blöjor, servetter, pysventiler. Badrummet helt enkelt. Och just där har jag haft ekologiska problem sen innan.

Jag är helt enkelt för såld på min BB-cream från Khiels (spf 50 och lagom täckande) min olja från samma märke, färgglada läppstift, perfekta rouge från Bobbi Brown und so weiter. Gammal vana och äntligen en jag-vet-vad-jag-får-känsla som jag har ytterst svårt att bryta och förändra. Styrbjörns konsumtion av blöjor och torklappar har dock gjort mig lite mer uppmärksam på just det här och nu har jag bestämt mig: det är dags. 

Så det är dags att hitta en ekologisk BB-cream (med högt solskydd), ekologisk mascara, natt- och dagcreme mm, men ett mer hållbart tänk när det kommer till att ha färre produkter hemma. Det enda jag inte vågar byta ut är mitt schampoo eftersom jag äntligen efter år av hårbottensproblem funnit lösningen. 

Och nästa utmaning är att först ta slut varenda tub jag redan har hemma. För när beslut väl är tagna här hemma har jag alltid svårt att inte skrida till verket direkt. Jag vill liksom inte vänta med att skrapa trappan och ta bort all färg. Jag vill på direkten smälla upp en vägg i källaren nu när vi väl kommit på att vi ska sätta upp en och jag hade gärna tapetserat hallen IDAG om det inte vore för att det är så himla dyrt. Så ja, att klämma ut det sista ur kanske fem öppnade body lotion-förpackningar känns tråkigt men nödvändigt. 

Under tiden tar jag mer än gärna emot tips på bra och prisvärd ekologisk hudvård och smink i kommentarerna. 

Och kanske vill du som läser också hänga på och byta ut, byta upp och byta logik! Gör det (och berätta hur det går)! 

6 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

THE PERKS OF BEING A WALLPAPER

Jag hatar långsamt. Långsamma människor. Långsamt tempo. Långsamma processer, känslor, tåg, bussar, (båtar är ok) beslutsfattare och tänkare. 

Så därför är det inte så himla svårt att förstå varför jag redan idag gick ner till Engelska Tapetmagasinet för att låna hem ett prov på William Morris-tapeten jag gått och tänkt på ett tag. Love är tveksam, jag är säker.

Kolla här ba:

Fint ihop med räcket!
Och fint ihop med dörren och spegeln (den ska självklart inte vara liggande utan jag testar bara!)


Jag bjuder på en närbild också:

Visst håller ni med mig, ingen tvekan om saken, eller hur? Ja!!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

HALLDRÖMMAR

Vi har en lite hall som förr var en svale. Eller egentligen är det nog fortfarande en svale, men vad den absolut bombsäkert är, så är det tråkig.

Såhär hade de förra ägarna det:

På övervåningen:


En mintgrön farmorstapet och sen ingenting mer. För att få till lite mindre läkarmottagning-för-äldre-känsla har vi monterat in en liten liten klädhängare och satt upp en gammal vinröd rakspegel. Just den röda färg som vi senare vill måla husets detaljer i, som dörr- och fönsterfoder. Så nu funderar vi på att ta in den känslan in i själva hallen också.
Med den här klassikern:

Och sen få till en sån här härlig biostol att använda när koppel ska knäppas och skor snöras.


Foto från Emma Sundh



Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

VART FÖRSVANN ENERGIN?

Det är som att luften gått ur mig, nu sitter jag här i det som är tänkt att vara amningsfåtöljen när ungen väl har kommit och lyssnar till ljudet av speldosan och känner mig som 350 kilo valross. Jag vet att det där med valrossen inte stämmer, jag kämpar med mellanmålen och igår gissade någon att jag skulle föda först i november. 

Men tröttheten överdriver jag inte. Eller snarare: det matta, uttömda, det liksom sömniga. 

Jag hade tänkt baka och skura av sängen och kanske sy någonting, men jag ligger bara här. Kanske kan jag komma mig för att quilta ett bomullstäcke eller kanske åtminstone hade jag tänkt att jag skulle sy ett nytt överdrag till den hemskt fula amningskudden jag köpt på loppis och numera sover med som om det vore en älskare varje natt. Men nej. Jag fastnar här, jag hör hur Love visslar på utsidan när han hamrar på altanen och jag orkar bara tänka på om eller hur jag ska skriva ett förlossningsbrev. 

Fellow mamas: borde jag? Är det smart? Kanske känns själva förlossningen lite mer påtaglig då? För tiden krymper. Imorgon läser vi högt ur appen igen för då går vi in i vecka 31. 

Förutom förlossningsbrevet (berätta gärna hur ni gjort eller inte gjort!) så beundrar jag det jag igår la min sista gnutta energi på: babysittern! 

Jag vet att jag sa att vi inte skulle ha någon, men när en hiskeligt ful sådan kostade 40 kronor på Lions Loppis i helgen slog jag till, sprättade sönder, klippte till och sydde en ny av en stuvbit jeans jag hade hemma. Selet är av handtagen till en gammal väska och knäppet var från den gamla sittern. Helt enkelt: inga nya köp, bara gammal bös. Förutom min tid kändes 40 kronor som överkomligt när det kom till att ändå införskaffa en pryl till. Och jag skyfflar undan samvetet med att min mamma sa ”det är bara grejen” och att den var just 100 år gammal och inte någon ny pryl. 

Men som sagt: snälla rara: skriv i kommentarerna om era förlossningsbrev, eller hur ni tänkte kring dem snarare. 

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

BYGGANDET AV EN ALTAN

Visst, jag stickar mest. Och lyssnar på P3 Serie (så bra!) men vi bygger också. Nu ser det ut så här:
Inte mycket för världen kanske, men det går framåt och nu har vi köpt virke att börja jobba med. När vi klarat det här klarar vi allt. Målet är att vi ska kunna njuta hela augusti. Vilken behövs eftersom vi håller (andra människors) bröllop första helgen i augusti och det vore trevligt att slippa en leråker här då. 

Förutom stickningen googlar jag fönster och 30-tal. Vårt 30-talshus är liksom mitt emellan funkis och 20-tal. Det är enkelt, men samtidigt inte supermodernt i puts utan mer klassiskt i trä. Just fönstren och altandörr är ett aber då. Vi skulle kanske vilja släppa in mer ljus, men vill samtidigt att det mesta vi gör ska vara lite mer tidsenligt. Drömmen vore att hitta någon som kanske bott i huset eller något närliggande länge och då har några gamla foton. 

Hittills har vi ju lyckats ta bort den anlagda trädgården som definitivt osade tidigt 00-tal, sålt av det otroligt moderna badkaret, fått bort lite av de kritvita väggarna och bytt ut de flådiga mässingshandtagen och bytt till originalhandtagen (fanns på ett gäng dörrar i källaren och vi har helt sonika bytt rakt av eftersom källaren ändå har lååååång väg kvar tills den är tidsenlig). De små sakerna har i det stora hela gjort att hela huset känns lite lite bättre. Vi har också lyckats med draget att komma över ytterligare en riktig 30-talslampa. 

Nu återgår jag till det här: 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

EN VÄN PÅ VÄGGEN

Äntligen är den utbytt, vår karta över Paris (som visserligen ska upp någon annanstans) men viktigast är att den är utbytt mot Malins scarf som hon gjort för Filippa K. En vän på väggen är aldrig fel. Och så slipper jag oroa mig för att smutsa ner den. 
Sen betyder den lite extra mycket eftersom jag köpte den för pengarna jag fick i skadestånd efter misshandeln jag utsattes för förra sommaren. Dubbelt så bra med andra ord.  

Mitt emot scarfen hänger en gigantisk spegel. Den är nästan lika fin den. Men inte lika känslomässigt betydelsefull, även om känslan av att lyckats knipa den i den lilla butiken på Bangatan inte var så dålig heller. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om hönsdrömmar och dagssländor.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. ANDRA JAG LÄSER
  3. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  4. EN VECKA I BILDER
  5. EN GUIDE TILL SANDRA OCH ANDRA TILLRESTA