Emerentia

Kategori: Okategoriserade

SLÄPP DÅRARNA FRIA!

Nog känns det som att det är vår ändå? Lite granna?

Jag passade på att göra det jag lovat mig själv att vänta med till april: våriga skor. 


Jag inser ju att det är himla svagt av mig att inte stå ut i kanske 15 dagar med att ta på mig de här skorna, men det gick bara inte. 

Ett litet tidigt våruppror helt enkelt, trots att jag känner mig ganska gammal och egentligen tycker att en ska ”svettas in våren” som vilken tant som helst. 

Annars har vi mest kämpat med maten idag. Igår gick det framåt, idag gick det bakåt, men så är det väl.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

LEVA LIFE 

Just nu: kräks i skrevet. Som räddas upp med handduk utan vidare uppsugningsförmåga.


Ikväll: prisutdelning. Tänker eyeliner och byxdress och bärsjal.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

BLAND FRÄCKISAR ÄR DU ALLTID ENSAM

Jag älskar galor. 

Speciellt när jag hamnar bredvid Quincy Jones och frågar honom ”vad sysslar du med då?”. Här i Partille blandas folk med fä och jag är det sistnämnda. 

Utammade bröst och sammet har jag valt kvällen till ära. Tror det gjorde succé på röda mattan. 
Hittills har P4-artisten Miss Li spelar och Zara Larsson har slagit Håkan Hellström i jakten på trofén för Årets Artist. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

LUCKA 2: MIN INTERNETCRUSH

Förut sökte jag ofta jobb med frasen ”Jag älskar internet” sen kändes det ett tag som att alla sa så hela tiden och det var inte längre någon USP jag hade, det var ett allmäntillstånd.
Min första riktiga internet-crush var Jacob, vi skrev milslånga mail till varann under flera år, sågs knappt någon gång, men var otroligt närvarande i varandras liv. Jacob var så otroligt viktig för mig. Och jag tyckte att han var supersnygg, himla fräck och inte som någon annan jag mött. Efter år av mailande råkade vi flytta in på samma gata i Stockholm och slutade maila och sågs istället. Några år senare bodde vi i olika städer igen men jobbade istället ihop, vissa människor är liksom vara närvarande i ens liv hela livet, utan att det kämpas för det. Det liksom bara är så på ett himla fint sätt.

Men! Jag har en internet-crush nu också. Och det är kanske lite konstigt nog min syster. Hennes instagram-konto är ett sånt fint konto som bara innehåller en massa fina bilder, och allra oftast bara vardagliga saker som hon lyckas se på ett annat sätt än jag gör. Jag tänker ofta att jag ska bli som henne, se det fina i allt och hitta små fina detaljer att fokusera på.
img_7599

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Och jag bara ammar och ammar och ammar.

Men igår upptäckte jag att Styrbjörn sövs av min symaskin så äntligen är jag igång med lite julklappar. Ja, du läste rätt. Julklappar. Jag har aldrig sett fram emot julen så mycket som nu. Jag har skrivit listor på julpynt vi behöver, julpynt vi har, jag har schemalagt själva julafton och peppar Love att göra egen glögg. 

Första julen i hus och med barn måste ju ändå vara den mest speciella av jular. På loppis hittade vi en tomtepyjamas till Styrbjörn och nu hoppas jag bara att den inte blivit för liten när det väl är dags.

För nu, som en riktig enmånsders klämmer han storlek 50/56 i kläder och sover bättre för varje dag. Äter gör han som en mindre C-ponny.

Och mest hänger vi bara i soffan hela dagarna. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

EN DAG I DANMARK

Det gäller att passa på, så semesterns första dag tillbringades i Köpenhamn. Bland kuddar och barnsaker. Jag strök längs med Stine Goyas alla mönster, men känner inte direkt något köpsug när magen svällt i värmen. 86 dagar kvar, sen ska jag köpa något svävande vackert som inte innehåller elastan. Efter mitt overlock-inköp har jag dock blivit tveksam till allt. Jag känner inte för att köpa någonting alls, eftersom jag kan sy det själv. Så jag lämnade de hutlöst dyra kuddarna till andra ägare och köpte istället en ljusslinga och en mattpiska. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

ALICE I UNDERLANDET – EN TRIPP

Hade lyxen att bli bjuden på premiären av Alice i Underlandet på Stadsteatern förra lördagen, som de valpföräldrar vi är fick vi valpvakt och kunde passa på att likt ”föräldrar på stan” även gå ut och äta.

Men skit i maten (okej, toppengoda musslor på Levantine) utan nu fokuserar vi på det här:

06_Alice_pressbild_OlaKjelbye_2015-16_4341Vad vi ser? Gizem Erdogan som jag gick i gymnasiet med (klassiskt skryt) och Carina Boberg som kolmask. Just då i något slags musikaliskt nummer som fick mig att tänka på hur jammiga damer kan vara ändå, när de tillåts.
Lyxen med att själv inte aktivt ha köpt en biljett och valt ut en föreställning är överraskningen, det kan vara bra, mindre bra, fantastiskt eller urkasst (Markurells i Wadköping till exempel, det var ju inte alls kul) och så plötsligt kommer någonting som Alice i Underlandet. Något riktigt konstigt. Jag vet inte vad jag ska tänka, tro eller känna, de runt mig skrattar, men jag lägger band på mig, Love skrattar högt, någon gång klappar han, jag avundas att han är så frisläppt, jag har fortfarande svårt med känslor i stora samlingar. Jag samlar mig, någon framför mig skrattar så hon gråter. Jag tittar på detaljerna. Jag har alltid drömt om teatern. På avstånd, aldrig vågat ta steget, aldrig sökt till teaterlinjen på gymnasiet, men alltid skrivit in sista ansökningsdatumet till scenskolorna i almanackan. Alltid sparat minnet av läraren på högstadiet som sa att jag borde satsa. Så jag super in allt när jag är där. Stämning och detaljer.

Det finns detaljer i Alice i Underlandet som lätt missas, för det händer så mycket, men järnröret bakom de nästan Hitler-jugend-liknande karaktärerna får mig att att tänka på Almqvist&CO och tacklingen 40 000 miljarder, i EURO! som Adam Lundgren skickar iväg är en solklar passning till SD:s missberäknande av kostnader (hetsade att läsa recensionen i GP pga jag alltid jämför mina känslor inför kultur med ”riktiga” kulturkonsumenter/kritiker) och tycker att det är konstigt hur GP:s recensent kunde missa det. För det var kanske bland det bästa i hela pjäsen. De tysta, men hårda sparkarna. Precis som hur tekoppen förvandlas till en räddningsflotte.

Sen händer det självklart en massa roligheter, nakna rumpor och katten som jazzsjunger, allt på ett syratrippigt sett som får mig att tänka på att det lika gärna kunde ha varit en dröm alltihopa.

Och efter att ridån gått ner, jag ställt mig upp lite väl tidigt under applåden, men jag tyckte att det var bra. Så hänger det kvar, när vi beställer våra musslor och kötträtt (äter ju inte kött så vet inte ens vad kötträtter heter trots att de är klassiska) är pjäsen det enda vi kan prata om, hur galet det var, hur svårdefinerat, hur konstigt. Servitrisen ska själv gå på pjäsen med sin mamma, vi avundas honom som har den kvar och dessutom kan se en något mer inspelad version några veckor senare.

Boka biljett nu, bättre än valfri film på Netflix alla dagar.

 

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

DET STORA FLYTTINLÄGGET

Saker som är lätta att glömma i all packning. För det essentiella är ju just packningen. Att få med sig allt. Trodde vi.

Och som en hyfsat van flyttare mellan lägenheter finns det ytterligare snubbeltrådar när det plötsligt är ett hus som ska bebos.

Bra saker att tänka på (= vad vi lärt oss genom erfarenhet)
1) Elen. Se till att du har ett elavtal.
2) Fjärrvärmen. Se till att du har ett värmeavtal.
3) Vårdcentralen. Skriv dig på rätt plats innan du måste besöka vårdcentralen pga förfrysningsskador pga punkt 2.
4) Försäkring. Kolla så att de nya föräkringen täcker flytten. Annars blir det surt när TV faller i lastbilen och diskmaskinen går sönder i gamla lägenheten. Flyttar du till hus heter det villaförsäkring, hemförsäkring är inte alls samma sak utan gäller inte ett hus, bara en lägenhet.
5) Internet. För vill du installera larm numera så måste du ha internet.
6) Internet. Fiber till exempel, det är inte inkopplat, så då måste du skaffa ett trådlöst i mellanperioden.
7) Larmet. Skaffa ett larm, det ger dig billigare försäkring och sen se punkt 6.
8) Nycklarna till ditt gamla boende. Ska ju de nya ha. Håll koll på dem, annars får den du bor med, om du bor med någon, ta cykeln mellan jobbet och sista kontraktsskrivningen i regnet och hämta dem.
9) Olja in bänkskivan i ditt gamla boende i tid.
10) Ta med en adapter till ditt nya antennuttag.
11) Strunt i nummer 10, för det finns inga analoga kanaler längre och har du inget TV-abonnemang spelar det någon roll alls.

 

Det var nog allt. Hittills.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om hönsdrömmar och dagssländor.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. ANDRA JAG LÄSER
  3. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  4. EN VECKA I BILDER
  5. EN GUIDE TILL SANDRA OCH ANDRA TILLRESTA