Emerentia

Kategori: STICKA

EN VECKA I BILDER

Efter sjukveckan har jag kommit tillbaka lite till livet. Trots att snoret fortfarande gör sig påmint i form av panik-torrhet i munnen varje morgon. FullSizeRender (2)
Jag har stickat lite, ytterligare en byxa att ha över body och strumpbyxor.
FullSizeRender (1)
Sytt en rosett till Stina att ha på ett bröllop i nästa vecka.
IMG_4809
Fått lite panik över hur stor barnets hand är nu. Förövrigt mycket bra och lite hipsterig baby-app, Ovia! FullSizeRender
Smugit på denna som tar över sängen så fort ingen ser.
IMG_0007
Och burit runt på den samma. Det är som om att hon liksom förstår att vi kommer vara en till snart. En till som tar lite fokus från henne. Så hon vill sova mer i knäet, sitta mer bredvid en, sova närmare och bara burra in huvudet i armhålan så fort hon får chansen. Och den chansen får hon gärna ta, vi njuter och burrar in näsan i hennes nacke som luktar grott trots att hon är hund och skrattar när hon visar upp varenda leksak hon äger när vi äter frukost.

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

För ett år sedan lärde jag mig att sticka. Jag började med att virka för att kunna virka en filt till mitt första kompisbarn, William. Då visste vi ju inte att det skulle bli just en William, men jag visste att jag ville ge honom någonting som jag faktiskt gjort själv. Det blev en filt som tog oändligt många timmar att tillverka, för tydligen virkade jag på något omöjligt sätt som gjorde att jag knappt kom framåt. Då sa min mamma att det går fortare att sticka och efter de tre veckor jag tillbringar med filten från helvetet kände jag att: ja jesus hör min bön! Och så var det bara att sätta sig i soffan, ta fram stickorna, jag köpte ett gäng i bambu på Netto, och slå på Youtube.
För den som vill börja sticka är bästa stället att få hjälp Drops Garnstudio. Där kan du också hitta tusentals mönster helt gratis!

Men, låt oss säga att du nu lärt dig sticka räta och aviga. Då kan du sticka de här småbyxorna på löpande band. Och börjar du nu på direkten kommer du vara klar på söndag kväll.

FullSizeRender (3)
Jag har använt mig av det här grundmönstret. Men valt att lägga till mouscher löpande under arbetet. Till skillnad från i videon har jag gjort dem med bara tre maskor, då blir de mindre och tar inte över hela byxan. Viktigast är att du gör ett ojämnt antal. Och allra viktigast är att du stickar med en sticka som är 4,5 mm på rätvarvet och en sticka som är 3,5 mm på avigans varv. Då får du en perfekt jämn stickning, för det går knappt att få annars eftersom du inte är en stickmaskin.

Mouscherna har jag gjort på rätans varv och först stickat fem maskor, gjort en mousch, stickat fem, gjort en mousch. På den minsta byxan får jag då plats med fem mouscher som mest. Och på den största byxan sex stycken. Det blir en maska mer i slutet, men det syns inte. Sen stickar jag fem varv så att jag är tillbaka på rätsidan, och då gör jag samma igen, med den stora skillnaden att jag gör min första mousch mitt emellan de på första raden.

Nästa vecka utvecklar vi småbyxan till en större byxa!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

ÅRETS MINSTA SHORTS

Nej, jag ska inte gå all Ribbing och hata på någon random shortsbärare på stan. 

Jag vill prata om dessa:


Mitt senaste stick! Det tog två dagar kanske, eller snarare ett dygn, och passar perfekt att göra framför TV:n när det regnar, när Contador faller i Touren och du kanske mår lite lite gravidilla. (Och har ont pga trampat på spik när du i 7e månaden tänkte riva altanen) 

Jag använde mig av ett gratismönster som du hittar här, och gjorde om det lite. Jag valde att sticka med stickor 3 och 4 istället och då göra den största storleken av byxan. Den är fortfarande relativt liten. Garnet jag använt är ett med lin och bomull, vilket gör dem lite sladdriga, men väldigt mjuka. 

För första gången stickade jag också mousher, de små bollarna. Jag kollade på den här videon och testade med ett annat garn först. Sen var det bara att köra. Jag gjorde dem cirka var sjunde maska på varvet med fem stycken. Borde gjort så att det var ojämnt antal maskor emellan insåg jag lite sent, så dessa första par får bli som de blir. 

Snodden tog nästa längst tid, och är definitivt tråkigast att sticka. Jag hatar snoddar. 

Nu ska jag sticka ett gäng till. Minishorts har ju ingen dött av direkt. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Jag, ett tidigt geni. Vilket vi ser bevis på här:

IMG_2682

Egentligen har jag väl aldrig riktigt tvekat på min storhet, jag har citerat Mare Kandre ”Det är jag som är geniet här” flera gånger, och jag ser lätt mig själv som lite mer kompetent och smart än genomsnittet.

Men så händer det, för det händer, nästan dagligen, eller i alla fall någon gång i månaden. Att jag dippar helt.

Går in i hela jag-kan-ingenting-jag-är-usel-känslan. Jag försvinner ner i det där hålet, vet inte hur jag ska kravla mig upp. Slutar göra det jag gillar (skriva), börjar göra något annat (sticka).
Jag vill skriva, jag vill ha orken och känna att jag är tillräckligt bra, men den infinner sig inte. Jag får inte ur mig någonting. Jag hittar inledningar, kapitel, påbörjade dialoger. Men det händer ingenting. Jag hittar inte tillbaka till det där rummet där jag känner att jag har tillgång till min egen kompetens.

Jag läser Åsa Moberg och tänker på mitt längsta manus, det jag skickat in, det som lovordades, men när jag ombads göra ändringar fastnade i halsen på mig. Det lämnade aldrig datorn igen. Jag ramade in några av breven från förlagen där de bad om mer, om förändringar, om tankar. Men jag har aldrig plockat upp bollen. Det var som att det räckte med att ha skrivit klart och skickat det. Men nu sitter jag här, och undrar, ska jag skicka det till Linda ändå, hon erbjöd ju sig att bli min lektör. Men känslan av genialitet finns inte kvar. Det är inte längre Generationsromanen med stort G, det är knappt en roman och absolut inte en som kan tala för en hel generation. Eller?

Kanske ska jag bara ta upp manuset om kvinnan som hatar barn, eller det om pappan som hatar sossar.

Eller så fortsätter jag sticka jordgubbsmössan jag precis börjat på. Ja, så gör jag nog.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

JAG STICKAR!

Jag bestämde mig i somras för att jag skulle ta tag i stickningen. Jag hade aldrig lyckats med någon längre stickning och virkningen hade enbart tagits till nivån av ett pannband.

Ganska fort insåg jag att jag inte alls kunde virka. Eller det gick ju framåt, men alla lite mer erfarna virkade som jag träffade tittade på mitt alster med förundrad min. Vad gör du? Frågade både min egen mor, svärmor och kvinnan i stickbutiken.

Virkar sa jag och om de tre kvinnorna inte varit så väluppfostrade hade de nog skakat uppgivet på huvudet.

Så med det i ryggen fortsatte jag. Till slut kunde jag överlämna ett litet paket till min senaste kompis William. En randig filt som matchade hans vagn. Efter 14 dagars konstant virkning var jag less och trött och ville bara sluta. Aldrig mer virka. och aldrig mer möta dessa förundrade blickar.

Nej. Det var dags att börja sticka.

Jag stickade en filt och repade upp den. Och sen stickade jag en till och repade upp den. Övade på räta och på aviga. Om och om igen.

Och sen gick jag ner och köpte mig en rundsticka. Jag gick någonstans här bananas. Åkte till en garnbutik i Stockholm och köpte på mig för 300 kronor, åkte också till Tjörns Ullared och fyndade tjocka ullgarner som jag sen inte ens vågade sticka med. (Senare upptäckte jag guldgruvan på Myrornas och köper nu aldrig nytt garn). Men så försökte jag mig på några små strumpor. Eller snarare bebis skor. Jag råkade ta fel sticka och när de skulle provas på den nya kompisen visade det sig att skon snarare var till någon på neonatal-avdelningen. Och mössan som jag skulle sticka med rundstickan då? Ja, samma där. William kunde inte ens klämmas in i blåbärsmössan och den fick förpassas till dockkläder.

Men nu har jag nog lyckats ändå, jag tar rätt storlek på stickorna och läser beskrivningarna ordentligt och lyckas fantisera ihop både katter och jordgubbar.

Det blir mest barnsaker. Det går ju så fort och jag är en resultatinriktad person, så barn- och babykläder blir perfekt för en sådan som mig.

Och nu kommer skrytet.

En styck hjälmmössa (att antingen ge bort eller lägga i förvar inför framtiden, det finns en risk att våra framtida barn kommer få gå i stickat till sena 40-årsåldern om det fortsätter i den här takten.)

hjälmmössa

Jag skrev ner mönstret ur huvudet här.
Jag tänker mig mössan i tre delar (enklare att hålla koll på maskor samt ökningar och minskningar då.)
Lägg upp 34 maskor
Del I
Varv 1: Sticka två maskor, öka 1 maska (sticka två i samma). Sticka ihop 2 maskor innan de 2 sista maskorna.
Varv 2: Gör inga förändringar
Varv 3:Sticka två maskor, öka 1 maska (sticka två i samma). Sticka ihop 2 maskor innan de 2 sista maskorna.

Håll på såhär till varv 32. Du ska alltså ha ökat 16 gånger.
Sen gör du tvärtom, alltså:
Varv 1: Sticka ihop maska 3+4 Öka 1 i tredje maskan från slutet.
Varv 2: Gör inga förändringar
Varv 3: Sticka ihop maska 3+4 Öka 1 i tredje maskan från slutet.
Håll på såhär till varv 32. Du ska alltså ha ökat 16 gånger.

Del II
Sen gör du samma, fast i halv skala
Varv 1:Sticka två maskor, öka 1 maska (sticka två i samma). Sticka ihop 2 maskor innan de 2 sista maskorna.
Varv 2: Gör inga förändringar
Varv 3:Sticka två maskor, öka 1 maska (sticka två i samma). Sticka ihop 2 maskor innan de 2 sista maskorna.
Håll på såhär i 16 varv. Du ska alltså ha ökat 8 gånger.
Sen gör du tvärtom, alltså:
Varv 1:Sticka ihop maska 3+4 Öka 1 i tredje maskan från slutet.
Varv 2: Gör inga förändringar
Varv 3:Sticka ihop maska 3+4 Öka 1 i tredje maskan från slutet.
Håll på såhär till varv 16. Du ska alltså ha ökat 8 gånger.

Del III
Samma som del I. Maska av och sy ihop!

Snoddarna kan du lära dig att sticka här.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om hönsdrömmar och dagssländor.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. Jag <3 att amma
  3. AMMA LÄNGE, AMMA ÖVERALLT
  4. EN GUIDE TILL SANDRA OCH ANDRA TILLRESTA
  5. ANDRA JAG LÄSER