Emerentia

Kategori: YTLIGHETER

Det är onsdag, en onsdag som jag trodde skulle ha stor roll i mitt liv, dagen för mitt barns mässlings-vaccinering, en skolavslutning och lite odling och plantering. Men det blev en onsdag bland många, jag ligger med benen i luften och lyssnar på P3 Serie -Darknet och tittar på den lilla minikaktusen som växer på den större kaktusen (borde det inte heta taggtus!?). 

I helgen ska vi på bröllop och det har utlöst en klädpanik utöver det vanliga. Ska jag ha en hemsyddklänning eller det dyraste jag äger? Det lutar åt det dyraste. Inte för att det är just det dyraste, utan för att den också är en sån klänning som aldrig används annars. Just epitetet ”min dyraste klänning” kommer enbart av hur ångestfyllt men samtidigt lustfyllt det där köpet var, som ett minne av en tid som inte längre är min. 

Men klädpaniken har suttit kvar, jag försökte mota bort den genom att sy ett gäng byxor och tröjor åt Styrbjörn i helgen, men det hjälpte föga. När jag öppnar garderoben drabbas jag nästan alltid av ”jag har inget att ha på mig”-paniken. Men efter att ha chattat med Emily om just garderoben slår det mig. Att garderoben bara speglar mitt inre, att den spretar är enbart ett symptom på min osäkerhet. Jag överköper för att hitta någonting som får mig att känna mig fin och bekväm. Och att jag varje gång jag öppnar garderoben drabbas av känslan av att inte ha någonting att ta på mig, betyder bara att jag misslyckats. Mina kvicka, ogenomtänkta köp är bara minimering av bränder. Inget långsiktigt.

Det ska bli ändring, och bättre ändring än vad det hittills blivit i mitt badrumsskåp, jag lovade ju ett mer miljövänligt badrumsskåp, men världens största goodiebag från Kicks satte paus i den frågan. När sommaren lider mot sitt slut ska jag sortera, välja bort, tänka smart. Och fram tills dess: inte införskaffa onödigheter. Inga kjolar till enbart ett tillfälle, inga jackor som bara passar till en grej och inga klänningar som påminner om något jag redan har. Och så ska allt ”skönt och fint att ha som gravid” läggas undan. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

P3 GULD – WHAT TO WEAR

Denna mamma ska på fest. Guldfest.
Så nu tänker jag på vad jag ska ha på mig. Som en rolig grej kan vi gå igenom tidigare år.

Nej det gör vi inte, för alla bilderna verkar ha försvunnit. 

Men jag har haft på mig allt från ärtgrön Maria Westerlind (mitt första P3guld ca 2004) till ljusrosa vintagedröm med skinnjacka och jättefula skor ackompanjerat av kräksjukan och prisvinnande pojkvän. Ett annat år hade jag en superfin och alldeles för dyr Malene Birger och förra året klädde jag mig i Helena Lundström.
I år hade jag tänkt klä mig i pyjamas, men post graviditets-kroppen klär inte riktigt i den stassen så bra. Brösten blir väldigt stora, mer av ett par tuttar än ett par bröst så att säga.

Underbar(t dyr) klänning, fantastiskt sällskap. Inte så kul på bild. samt dålig matchning av ca allt. Emmy ser ju flawless ut här. Väskorna kunde vi gjort något åt kanske. Eventuellt varit mer ruttade på röda mattan-bilder och slängt av oss alla ytterkläder utom de dyra klänningarna.

Så frågan återstår: vad i garderoben passar mina bröst i.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

SOAP IS IN THE BROW

Jag har aldrig varit mycket för smink, eller jo, jag minns hur jag stal mammas läpp-penna och målade skarpa kanter och sa ingenting utan passade på när hon stack iväg tidiga mornar för att spela tennis. Jag gömde munnen i halsduken så att grannarna inte skulle se och sträckte på halsen först när jag tänkte att jag var på säkert avstånd. Jag minns med fasa den gången jag mötte min mamma i backen upp till vårt hus. Hur hon hoppade av cykeln med ena benet och jag frös till is.
Sen minns jag inte mer. Jag lär ha fått sminka av mig. Efter det sminkade jag mig i skolan med smink jag köpt i hemlighet. Och med ett täckstift jag hittat på landet som var så tjockt och så glittrigt att det med säkerhet användes av Lill Lindfors när hon tappade kjolen i Mellon och var praktiskt taget naken.

När jag väl fick sminka mig, jag tror det var i 9an hade jag en lång period med kajalpennan i högsta hugg och sen en längre period med eyeliner och nu senast har jag haft ett år, eller lite mer, med ögonfransförlängning för det har varit det mest sköna och praktiska jag upplevt. Men med försörjning från försäkringskassan och ett skriande behov av ”nursinpads” har jag bestämt mig för att sluta med ytterligheterna och istället ”investera” i en mascara.

Jag har också tagit steget att gå med i Beauty & Bullshit, en helt fantastiskt varm Facebook-grupp där alla delar med sig av sina bästa tips. Så! Efter att idag ha läst om Soap Brows har jag provat!
Voila!

Mina tidigare väldigt magra, ljusa och tråkiga ögonbryn ser nu ut som något att nästan vara lite avundsjuk på!
Hur du gör? Sminka på dig ditt underlag, ta en fransborste, gnugga med lite vatten på en tvål, bygg upp dina bryn, det är nu du formar dem. Sen på med din vanliga ögonbryndfärg! Klart!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om det hon engagerar sig i för dagen, från höns till barn till politik.