Emerentia

Ibland är det som att världen bara går förbi en. Ibland är det som att ingenting står still utom just en själv. Det är så nu. Alla andra rör sig och jag står kvar här och stampar. Jag vill hem. Jag vill hem till pappa och jag vill bara lägga mig i hans säng, krypa upp i hans famn och sen somna där och aldrig mer vakna.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Att visa rumpan på jobbet x2.

Det började igår, med att jag skulle vara hjälpsam, böja mig bak i bilen och ta fram en sak. Då sprack mina älskade Whyredjeans. Det är de enda jeans jag använder. Och de sprack. Så då fick jag låna ett par av en 2 meter lång norrlänning som hade jättestora byxor. Det skrattade vi lite åt. Men innan dess fick jag i 4 timmar gå runt med mina trasiga byxor.
Och så idag då, idag går jag på toaletten o så stoppar jag in min klänning i trosorna av någon anledning och går ut på kontoret.
Det måste vara otrevligt att jobba med mig ibland.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Godkväll

Rachel o jag vaknade 4 i morse. Och när alla andra gick hem gick vi till jobbet. Det ar skönt. Vi gillade det.
Och så jobbade vi. Som två djur.
Nu är klockan snart halvtvå o jag ska försöka sova, imorgon jobbar jag igen, men det blir säkert bra när allt kommer omkring.
Skittrkigt. jag vet.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Nu regnar det lite, men det gör ingenting vi har just haft födelsedagsmiddag för Malin, ätit sommarrullar och skrattat åt ligga/ligga inte/ligga skavfötters-fasoner. Mycket skratt. Ingen gråt vilket är ovanligt.
Och så pratade vi lite hockey, nu ska jag sova för att vara på topp imorgon. Pyret dricker litervis med vatten och jag mår dåligt för att jag inte kan mysa med henne så mycket just nu.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Jag har en sån himla fin kompis, Malin heter hon. Vi träffades första gången 2001 tror jag, i lidköping, vi sov i varsin sovsäck på ett golv bredvid varann och drack säkert femton liter kaffe ihop. Malin hade page då och kallades för Hiroshima, jag ville i hemlighet kallas för Nagasaki och beundrade henne och hennes coolhet.
Nu är hon en av världens absolut finaste vänner och imorgon fyller hon år, och ja, eftesom hon tillhör Vi Vill Tacka Livet-kollektivet (som än bara finns i min egen vildaste fantasi) så spelade jag ju självklart in en låt till henne också! Det ska jag posta här snart, men först blir det denna hyllning till henne, Malin Gabriella Nordin.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om hönsdrömmar och dagssländor.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. ANDRA JAG LÄSER
  3. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  4. EN VECKA I BILDER
  5. EN GUIDE TILL SANDRA OCH ANDRA TILLRESTA