Emerentia

Bjuder på en bild: Mormor

Min mormor är 85. Hon heter Ann-Marie, och hon bor lite utanför stan. Hon har blivit polisanmäld av sin granne för hon anser att grannen har för mycket herrbekanta. Grannen är av kvinnligt kön och inte prostituerad som min mormor gärna deklarerar.

Här är mormor:

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Det har ju varit segelvecka förra veckan, och därför känns det otroligt skönt att åka ut först nu.

Eller det kändes otroligt skönt. Nu känns det bara jobbigt. Familjen Taikon till landet liksom. Två hundar. En kanin. Två föräldrar. En syster och en föredetta pojkvän. Min föredetta pojkvän.

Så nu ångrar jag mig. Och så tänker jag att Franke spelar ikväll och att jag verkligen vill se det. Och att landet ligger så långt bort. Och att bussen är så varm. Men så tänker jag på att jag har ett eget hus på landet. Och att Pyret gillar gräset. Och att det kommer bli skönt att bada i saltvatten. Men jag kanske sätter mig på en buss ikväll i alla fall.

Update #1: Jahaja, vi ska tydligen förbi mormor också. Min 85åriga, polisanmälda mormor.

Update #2: Pappa sitter vid ratten. Styr i praktiken. Mamma sitter i passargerarsätet. Styr i verkligheten. Gud, jag har redan ångrat mig.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Jag har nu varit vaken ett tag, jag sov ganska dåligt idag för att vara ärlig, Pyret hoppade runt i rummet, ville sova i sängen, ville gosa, ville inte vara nära, ville sitta i fönstret etc.etc.

Men trots att klockan bara är halv tolv har jag redan hunnit med att ha ett jobbsamtal. Jag jobbar mer nu än när jag inte är ledig har jag just konstaterat och Mutta frågade mig häromdagen om jag inte kunde ta det lite lugnt på semestern. Då sa jag att det kunde jag bestämt inte.

Nu ringde det igen. Och min telefonsvarare är proppfull. Och nu ringer det igen.

Men ja, dags att ta tag i titeln kanske, att styra en dröm. Jag tänkte gjort det i natt, så jag tittade på ett gäng bilder och försökte memorera dem, tänka på dem för att ta med mig dem in i drömmen. Det funkade inte. Jag drömde om någon och något helt annat.

I övrigt har jag insett att min hud börjar bli prickig.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}


Egentligen borde jag sova, men det gör jag inte, jag gick in på Evelinas blogg för det är den enda blogg jag konstant läser och så hade hon skrivit om mig. Och hon hade gjort det så himla fint. En gång, för ganska längesen var Evelina en av mina absolut bästa vänner. Men så gjorde jag som så ofta, att jag gick upp i mig själv och inte var den fina vän som hon faktiskt förtjänade att ha.

Evelina tog en bild på mig idag, trots att hon lovat att inte göra det förrän imorgon. Men hon tog en i alla fall. Och när jag tittar på den så vill jag inte åka hem till Stockholm igen. Och det handlar inte om att jag tycker att jag ser snygg ut, för det gör jag inte, utan för att jag ser solen på fotot och min gamla stadsdel i bakgrunden och så tänker jag att gud vad fint allt är här ändå när allt kommer omkring. Men jag ser lite tjockis ut tycker jag allt.

Men sen så finns det en fin sak till med Göteborg, och det upptäckte jag först i tisdags. Och nu känner jag mig lite som när Rachel o jag gick i 1an på gympan och tryckte ut de killar som vi tyckte var snyggast scheman och sen satt och väntade på dem efter deras lektioner och försökte låtsats som om att vi alltid hade lektion där också. Det funkade inte så länge. Men vi hade världens finaste pojkvänner efter ett halvår båda två. Men ja, det är ju trevligt i alla fall, vi har knappt pratat och jag får tunghäfta, men ja, vem vet.

Bild 145-pola01

Denhär bilden lägger jag bara upp pappa för att jag ska bevisa teorin om mina kanintänder. Jag var lycklig när denhär bilden togs. Jättelycklig.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Lilla fina pappa. Nu sover du och det gör inte jag. Det gör inte Pyret heller och denhär lilla texten tänker jag ge henne. För när allt kommer omkring så är det så himla skönt att vara två ändå, även om det bara är en som är kanin i verkligheten och en som bara har kanintänder.

Jag hade ont i tänderna i morse pappa, väldans ont. Men det ska tydligen ha berott på bakfylla.

Vad hände då idag pappa? Du var ju på fest. Det var inte jag. Eller inte än i alla fall, men nu är klockan lite mycket så jag tänkte nog låta det vara idag. Men imorgon spelar Franke på Parken och jag har aldrig varit på Parken och Alex ska dit så jag kanske går jag med då. Men så kom jag på att jag lovat Jonas att vara med honom så jag vet inte alls.

Hur är det att sova i smulorna pappa? Det var inte jag som gjorde det. Det var Tage. Och Pyret.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Jag vaknade för ganska längesen faktiskt, men jag har prommenixat in till stan, ätit mat och druckit en smoothie. Och funderat lite över livet. Det finns inte så mycket till liv, men i alla fall.
Det blir den 14de som jag läser upp på Kulturkalaset, fram tills dess vet jag itne vad jag ska ha för mig, förutom att jag ska jobba tillsammans med Rachel på värsta hemliga grejjen. Roligt med hemlisar.
Den/de som missade Kristofer igår begick ett stort misstag. Det var så bra, det var så fint och det var så roligt. Att jag ens kom hem är ett under Elsa! Tänk alldeles för mycket vin, alldeles för mycket vänner och sen några kära återseenden på det, jag grät av lycka när jag träffade Mutta (låter väldigt konstigt nu när jag skriver det inser jag, men i alla fall) och hans tjej Louise, hon var fantastisk, de var fantastiska! Och jag var glad. Känslorna utanför kroppen deluxe.
Läsarantalet har gått ner krafitgt idag ser jag. Ingen aning om vad jag bör skriva om för att hålla något slags intresse uppe. Men jag köpte Café idag, för Zlatan vart så himla snygg på omslaget. Och för att det var en intervju med prinsen i också, så jag tänkte snart öppna tidningen, dricka den sista kolan och bara njuta. Kanske borde vika ut mig någon gång. Det ska jag fundera vidare på nu.
Och Alex, brorsan, jag är glad idag igen. Inga mer tårar.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Inspirationen

Nu har jag äntligen gjort som Evelina bad mig, leta reda på inspiration.

Här kommer den. Och ja, hybrisen är stor. Men fint ska det bli.

Nu ska jag hem med Pyret, duscha, sen ner till Liseberg tillsammans med att Gothia-Cuppare. Fruktansvärt, men sant. Kristofer Åström spelar med Rainways och jag ska se det för första gången på superlänge.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om hönsdrömmar och dagssländor.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. ANDRA JAG LÄSER
  3. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  4. GUBBS, GUBBS, GUBBS // GENUSHAVERIET SVT OPINION
  5. EN VECKA I BILDER