Emerentia

Nu är det bestämt. 8:02 imorgon sätter sig Rachel o jag på ett tåg och reser milen upp mot Stockholm, både skönt och oskönt. Vi tänkte sova på tåget så vi tog ett såntdär långsamt ett. Det kostade dessutom bara 230pix, vilket är superskönt.

Väl hemma fyller Malin år, så det ska vi fira med sommarrullar, det är en maträtt som Malin ofta skryter om att hon kan laga, men som jag aldrig fått se prov på.

Nu lyssnar jag på Ted Gärdestad och minns hur jag grät när han dog. Det var 1997, på sommaren och jag var 10 år. Och kär i Teds 70tals jag. Att jag inte förstod att han inte var samma människa 1997 som 1979 kan ju tyckas lite konstigt, men vad vet jag, jag var ju trots allt bara 10.

Andra kändisar jag varit kär i: Fredrik Ljungberg, Zlatan, Markus Krunegård, Nick Carter, Taylor Hanson, Torsten Flinck, Olle Ljungström, Björn Borgs 70tals-jag, Håkan Hellström.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Vad har hänt idag då? Absolut ingenting är svaret på den frågan. Det är därför jag spelat in en låt till Rachel, skrivit ett kort mail till Katarina och ett till Pip. Sen har jag funderat och så har jag pratat med Alex. Han måste börja jobba nu alltså den skitstöveln.

I övrigt har jag en kompis som just nu behandlas för skabb. Det är otroligt roligt. Han fick raka av sig allt hår och nu är han insmorjd i någon sörja och klagar på att det svider. Jag säger såhär: Ligger man får man ligget tåla. Eller kanske; Ligger man får man skylla sig själv. Själv har jag helvetisk mensvärk och tänker på framtiden.

Ja hörrni, vad finns det mer att berätta? Ingenting. Jag ska duscha och sen ta på mig.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Jonas Gustafssons Spotify-lista
Ingenting-intervjun
Soraya Hashims uterunda.
Allt på Djungeltrumman just nu.

Känns lite som den gången för längelänge sen som jag gjorde ett helt eget uppslag i GP. Ett gigantiskt reportage, tre puffar och en krönika. Och som redaktören så roligt skämtade i utkastrubriken. ”Nu hänger allt på dig Emerentia” Egentligen hade det väl passat bättre med ett smeknamn där, typ Emme, Emmsan, Emi, ja vad fan som helst egentligen, men jag har inget smeknamn, jag har aldrig varit så pass poppis att det har hunnit komma ett smeknamn. Göran sa iofs Gurkan häromdagen, så vi kan ju köra på det.
Över och ut/Gurkan.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Att det ska så mycket till. För att någon ska fatta. Rachel, jag älskar dig. Och ingen annan och jag är inte det minsta intresserad av några som helst potentiella makar.

Idag har såg vi en del av Göteborg som vi aldrig sett innan, men det kändes helt okej för världens bästa Rachel-mamma sa att hon inte heller varit där förrän först förra året. (Förrän, först, förra, mycket konstiga ord) Men i alla fall, en hel drös med killar ville titta på råddjur så vi cyklade dit, jag skjutsade Rachel på cykeln hela vägen dit, blev genomsvettig och kände att det var extremt långt kvar tills något som helst slags frieri när jag svettades så mycket. I alla fall. Jag hade varit en så god hemmafru imorse och bakat 14 scones till vårt lilla picknickgäng.

Nu är Jocke min Dr Phil till sitt eget stora förtret och vi pratar känslor till det motsatta könet. Jag börjar starkt tvivla på dess existens överhuvudettaget.

Annat roligt var att det igår Way Out Vilda Western på Styret, där var självklart Rachel och jag. Rachel ramlade och jag skrapade upp knäet. Det är så hemskt mycket folk på det stället att jag nästan kräks. Och så är det väldigt mycket kvart-i-3-ragg över det också. Jag raggar inte så. Jag raggar via Facebook.

Idag var det söndagsmiddag på Andra Långgatan och vi pratade konfirmation, tveksamma klädstilar under gymnasietiden, uppfostringstaktiker och lite annat. Sonja o Egil hade gjort världens godaste mat.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om det hon engagerar sig i för dagen, från höns till barn till politik.

  • Senaste inläggen

  • Senaste kommentarer

  • Arkiv