Emerentia

DAGARNA SOM GÅR

Dagarna bara går och går här, vi snorar, hostar, snyter oss och skrattar. Dagarna liksom flyter ihop och blir till en anda lång vecka.
Förra veckan var Love bortrest och Stickan och jag själva, vi löste det tack vare bärsele och trädgården. Bära Styrbjörn ute, och släppa ut Stina när det är kris. Det finns ingenting som inte går att lösa, men min respekt för de som jämt är ensamma är enorm. Själv lagade jag en matlåda för ett helt kompani, åt samma mat varje dag och bjöd hem mig själv till mina föräldrar där jag en morgon kunde gå en ensam hundpromenad, lyssna på duvkurr och tänka, och låta mina föräldrar knyta starkare band till sitt barnbarn.

Men de här dagarna, de som flyter ihop till en vecka och som sen flyter ihop till en månad, de är helt okej. Jag slås ofta att det är just det här som är livet. Kanske är det här mer liv än jobbet, äta, sova, dö. Kanske är det just detta som jag senare kommer drömma tillbaka till. Sånt är så svårt att veta, för att inte säga omöjligt. Att leva i nuet, som alla förespråkar, det är så himla svårt. Hur vet jag vad som är nu och vad som är sen egentligen? Och hur ska jag ta tillvara på det när så himla mycket händer samtidigt?
Alla andra säger njut. Och det ger mig dåligt samvete för att jag ammar och samtidigt surfar nyheter på nätet. Att jag samtidigt lägger en timme på att sprida varma kommentarer i stenhårda kommentarsfält. Men jag njuter väl också? Eller?

I övermorgon blir Stickan 7 månader, sju månader har gått sen den där dagen i augusti då jag trodde att sköterskorna skulle hälsa på mig som de alltid gjort och sen konstatera att jag kunde åka hem, fortsätta vila, utnyttja min sjukskrivning, men inte heller oroa mig för att något barn var på väg. Tji fick jag. Och så här i backspegel: helt okej. Mer än okej. Helt fantastiskt faktiskt.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Sällan äter vi fisk, men gör vi det är det i soppa eller som nu, i sallad. Kanske letar du efter alternativ till räkpåsen, fredagseäddningen som gjorde intåg i ditt liv när du blev sambo, började jobba regelbundna tider och såg dina föräldrars liv som ett lyckande. 

Men om du tröttnat på aioli och bake-up baguette kan du göra en nudelsallad istället.

För två räcker denna till lunch på lördagen också, perfekt när ni tapetserar om hallen i en ljusa och fräscha boning. 


1 paket glasnudlar (bönnudlar) (ta inte ett helt paket, ta lite mindre ändå)

200g räkor

2 salladslökar

2 avokados

1 mango

15 cm gurka

2 morötter

4 selleristänger

1/3 isbergssalladshuvud

En näve jordnötter eller lite mer

Dressing:

1 tesked sambal oelek

Höfta lite sesamolja

1 matsked socker

2 matskedar limesaft

Hackad salladslök

1 klyfta vitlök

Lika mycket ingefära som vitlök

Pressa båda vitlöken och ingefäran, då sprids de bra i dressingen, blanda alla andra delar.

Skala räkorna (skölj dem lite i kallt vatten och låt dem gärna bada i lite limesaft) och blanda salladen och låt den stå framme medan nudlarna kokar.

Hacka jordnötterna.

Häll av nudelvattnet och blanda allt. (Eller så tar du delarna var för sig pga bättre till dagen efter att koka nya nudlar)

Servera! 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

GRATIS ÄR GOTT: MARS

Livet som föräldraledig kan vara ganska knapert, inte på blöta pussar och grötkladd, men på cash och intressen, när jobbet glider längre ifrån blir det liksom svårare att hitta sig själv. Därför tänkte jag att jag skulle börja tipsa om bra och gratis saker att göra i stan! ABF:s inställda föreläsningsverksamhet lämnar ett stort svart hål i mitt hjärta, men jag ska försöka ändå. Någonting måste det väl gå att hitta på!

Tänk på döden
Eller ja filosofera kring den i alla fall. På stadsmuseet kör de någon filosofigrej vissa onsdagar och just denna handlar det om döden. Det är alltid intressant.
Stadsmuseet 1/3 kl 18

Asylrätt
Lär dig mer om asylrätten, perfekt för dig som gärna diskuterar med släktingar och vänner.
Stadsbiblioteket 2/3 kl 18

Näckrostimmen: kvinnliga relationer i tidig 1900-tals litteratur

Eva Borgström pratar om hur kvinnlig kärlek skildrades i litteraturen under tidiga 1900-talet.
Göteborgs universitetsbibliotek 7/3 kl 18-19

Tove Janssons mytologi
Min mamma gillar inte Mumintrollet, men det gör ingenting, för det gör jag. Kanske gör du det också, kanske samlar du bara på Iitalas muggar, men vad gör det. Alla kan lyssna på samtalet om Tove Janssons mytologi och tankar kring familj.
Konstmuseet 9/3 kl 18

Minnesträff: 2a världskriget
Lyssna på gamla gubbar gör du säkert dagarna i ända, men vissa saker är himla viktigt att prata lite extra om. Som de som flydde till Sverige under 2a världskriget. På Sjöfartsmuseet arrangerar de minnesträffar, en person börjar berätta, publiken fortsätter. 
Sjöfartsmuseet 9/3 kl 14

Timbuktu om Identitet, rasism och längtan efter tillhörighet
Timbuktu kommer till Gebege och inte för att spela eller för att fira Looptroop-medlemmars födelsedag, utan för att prata utifrån sin bok.
Slåss om platserna med litteraturvetarna på GU, så kom i tid.
Humanisten 14/3 kl 15:15

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

VECKANS VEGANSKA

Kanske dags för en ny serie här, en vego-serie helt enkelt. I år går jag in på mitt 18de år som vegetarian, och vi lagar allt mindre med animaliska produkter hemma. Inspirerad av den här intervjun jag gjorde för längesen kommer jag aldrig hävda att vi är veganer, utan att vi ibland äter veganskt. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något, tänker jag. Och hoppas att fler kan gå ifrån sitt kött-och-potatis och jag-måste-grilla-stek-liv bara för att det ska grillas när temperaturen stiger.

Men nog om det. I helgen blev det en vegansk korvgryta, den ser kanske lite tråkigare ut än den var, och som nästan alltid, otroligt Cajsa Wargigt-inställning.

Stek lök, vitlök och selleri. Självklart smaksätter du med salt och peppar och annat du tycker om, jag använder Urtekrams ekologiska Italien-mix.

Klicka i två matskedar tomatpuré och en tesked sambal oelek.

En skvätt vatten kan vara bra så att det hela blir lite puttrigare. 

Skär vegansk korv i skivor, stek den i röran och när du fått lite yta, häll på iMat. 

Riv i en morot och lite mer vatten. 

Koka pasta, när den är nästan precis klar, vänd ner den i grytan, blanda och låt blandas ett slag. Servera! Om du inte kan avstå ost fungerar det med parmesan här.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

HEJ FRÅN SJUKSTUGAN

Det må se mysigt ut, men de senaste dagarna har varit en pers! Efter att Stickans lite traumatiska entré i världen har vi varit välsignade (oj Let’s go all HejSonja!) från sjukdom och baciller. Men självklart var det så dags nu, denna månad som plötsligt bytt namn från februari till vabruari. 

Nu hostar vi ikapp och varje gång Stickan somnat av ren utmattning så nyser självklart jag och väcker honom. Som plåster på något slags sår la vi våra sparade pengar på en Apple TV, så nu sitter vi här, parkerade under filtar i soffan och läker. För hur hemskt jag än tyckte att tjejen i akutens väntrums ”åh det gör ont i mammahjärtat” var så är det ändå så, det värker i mig när Stickan hostar, när slemmet samlas och är svårt att då upp, när han tappat andan och blir alldeles röd av ansträngning. När han skriker sig till sömns för att halsen gör ont och när febern återigen tickar upp över 40 grader. 

Jag har kommit i kontakt med en ny sida av mig själv. Den hariga mamman. Mamman som åker till akuten med vad som visar sig inte vara något annat än en sjuhelvetes förkyldning. Men det får vara så, försöker jag intala mig. Det är så här med förstfödda, försöker jag tänka. Jag är inte en hemskt feg mamma, försöker jag inse. Det handlar bara om att lära sig. Och inse att en har ett mammahjärta.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

RECENSION 2 x FERRANTE

Först och främst måste jag filosofera lite kring ljudbokens vara eller inte vara. Jag måste erkänna att jag liksom lite föraktat de som sagt att de ”läst” böcker när de i själva verket ”lyssnat” på böckerna. Jag tycker liksom inte riktigt att det är samma sak. Läsning av text ger dig en så mycket större frihet att tolka texten, tonerna, färgerna. Se nya scener, binda ihop dem med din egen värld och föreställning. Med ljudböcker spelar uppläsarens ton och tryck så stor roll att en del av den där tolkningsmöjligheten försvinner.

Jag är därför lite ledsen att jag inte läst Ferrantes romansvit om Elena och Lila,  utan lyssnat på den. Samtidigt är jag otroligt glad att jag ens haft möjlighet att ta del av böckerna och utan ljudboken hade jag inte kunnat det, eller jo, såklart, men i ett helt annat tempo, med korta lässtunder då och då, medan jag ammar, diskar eller gör någonting annat, men inte sträckläsa som jag helst vill.

Med det sagt: recensionsdags!

Elena Ferrantes romaner om Elena och Lila, vännerna med en sån blossande kärlek och konkurrens att kärlekshistorien aldrig blommar ut utan enbart är som små knoppar på en rhododendron-buske om våren. Elenas tävlingssinne och Lilas konstanta hävdningsbehov gör att de aldrig kommer så där riktigt uppriktigt nära, utan enbart värderar varandra högt, utan att kunna samtala kring det mer öppet.
Jag finner mig själv reflektera över mina egna relationer till mina vänner, gång på gång inser jag att jag är en blandning mellan Elena och Lila, att jag lamslås av konkurrens, att jag samtidigt vidhåller min egen genialitet att jag ibland har svårt att förstå att det faktiskt finns de som är bättre än jag. Samtidigt som jag konstant pikar mig själv, nedslås och bryter ihop i prestationspanik.

Det finns något befriande i sättet Ferrante beskriver vänskapen väninnorna emellan, hur de följs åt genom livet utan att vara speciellt nära, samtidigt som de inte är speciellt nära med någon, förutom sig själva. Att vara förtrolig med någon annan än sig själv i 50-60-talets Neapel verkar vara en idiotisk, för att inte säga livsfarlig, idé. Och kanske gäller det inte bara Neapel på 50-talet, kanske gäller det även idag, mitt i sociala medier-stormen, där selfies är det bästa bekräftelse-elexiret som finns och där det enda som verkar muntra upp olyckliga är kattklipp på Youtube.

Kanske är det för att Elena och Lila är skrivande människor som jag identifierar mig så mycket med dem, eller så är det för det underliggande, kvinnokampen. Kampen om utrymme, kampen om bildning och gillande. Kampen kvinnor konstant tvingas till för att överleva i ett (yrkes)liv. Det finns bara ett visst angivet utrymme för kvinnor (till skillnad från mäns mansspreading-möjligheter), och just det utrymmet gäller det att lägga beslag på, kosta vad det kosta vill. Men efter att ha tagit del av Ferrantes vänskaps-epos slår det mig att det inte får kosta vad det kosta vill, vi måste värna våra relationer, vi måste se att vänskapen är det viktiga och att vi aldrig kommer att komma vidare om vi vänder oss själva ryggen.

Efter att ha funderat över mina egna relationer har jag insett vikten av de jag har, att jag har vänner som jag kan diskutera med, inte behöver vara överens med och som jag vet att jag kan dela allt med, utan att för någon sekund oroa mig för hur de tolkar mig, mina reaktioner eller relationer. Men jag måste fortsätta jobba på det, jag måste fortsätta se att jag aldrig blir starkare eller bättre av att inte hylla eller uppskatta andra.

Elena och Lilas liv följs åt, visserligen i ett 60-tals Neapel, men könsrollerna verkar inte ha förändrats så mycket när allt kommer omkring, kanske lite mindre blodigt, och mer självklart när det kommer till bildning för alla. Men skulden inför kärleken, inför förändring och attraktion är de samma. Horan och Madonnan, och i mitten, de, som likt Lila inte verkar kunna kategoriseras alls.

Min största invändning är till första bokens titel, Min fantastiska väninnan. I original Min geniala väninna och den borde behållits, för Lila och Elena är ingenting annat än geniala, så direkt fantastiska är de inte, men geniala, det är de. Och den titeln hade gett ett bättre bild av boken, mer rättvis och sann, för Min fantastiska väninna och Hennes nya namn är böcker om bildning, om genialitet och om vänskap. Hur orden och kunskapen är makt. Alltid. I alla relationer.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

I veckan uppdaterades såväl jag som alla andra som följer Lina Thomsgård på Instagram att hon skulle ut på bokturné med En Annan Historia, himla roligt tänkte denna föräldralediga person som gärna hittar på mer eller mindre gratis aktiviteter där det mesta som behövs är ett busskort.

När jag ser över schemat ser jag att det, hör och häpna (!), finns två datum i Göteborg. Det är inte ofta det händer, men plötsligt får denna föräldralediga inte bara en, utan två chanser att ta sig iväg på happening.

Men så fel, det ena datumet var i Stenungsund.

Och då händer det. Som om att jag fortfarande var gravid reagerar jag på denna felaktighet som om att det vore ett svek större än den Trojanska Hästens intåg. Jag bara måste kommentera detta! Fingrarna är före hjärnan och berättar ivrigt att Stenungsund minsann inte finns i Göteborg.

Och så är det ju.

Lina Thomsgård tror att folk hittar ändå, och det har hon rätt i, de flesta är berikade med en gps i sin handhållna enhet i dagsläget. Men jag kan inte sluta grubbla på detta. Av två skäl. Eller tre.

Först och främst ville jag göra en come-back på svaret om att ”folk nog hittar” som anspelade på På Spåret, att de på 10 poäng får ta sig till torg för stenbakad överfart, men jag håller mig. Och tänker vidare på just det spåret.

Och som nummer två: vad tog det åt mig? Sociala medier har fått den här apan (jag alltså) att tänka över när jag yttrar mig och jag försöker att påpeka mindre, bete mig mer som en vuxen och mindre än mitt 11-åriga brådmogna jag som skulle undervisa alla. Men den här gången bara kunde jag inte. Kanske för att Stenungsund ändå ligger mig lite nära hjärtat. Att åka in till Stenungsund från Tjörn och få handla på Lindex rea var ändå någonting av årets händelse när jag var yngre.

Men, så tänker jag också på att avståndet typ är som Stockholm-Uppsala, och att du för att ta dig till Stenungsund behöver bil, ett bra laddat busskort eller en tågbiljett. Att det är två olika orter och inte alls samma sak och framför allt är det inte så lätt att hitta Stenungsund i Göteborg, för det ligger inte i Göteborg. Inte en människa hade kommit på idén att skriva att Uppsalas Akademibokhandel (finns säkert fler pga studentstad osv ja, men ändå) ligger i Stockholm.

Så här ligger jag, på sofflocket, med mitt nyvunna jag ”Nättrollet” och irriterar mig över hur huvudstadsborna buntar ihop två orter på det där sättet.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Den här texten tar avstamp i det här blogginlägget, det är visserligen inte inte första gången jag upprörs av Cissi Wallin (jag håller med henne en massa gånger också), men jag tycker egentligen att det handlar mindre om hennes handlande utan om en allmän attityd.

Innan Stickan kom så var de enda böckerna vi köpt två stycken om gifter i vardagen. Plötsligt blev jag plastbesatt och allt skulle bytas ut, tygblöjor inhandlades och vi började vädra maniskt. På loppis fyndade min mamma glasnappflaskor och jag hittade fint barnporslin i just porslin. Ingen var lyckligare än jag. När jag köper nytt, vilket sällan händer, köper jag ekologiskt. Men mest blir det loppis. Jag försöker tänka på miljön ungefär i varje steg jag tar eller gör och jag försöker att sy nya saker av gamla grejer. Som haklappar av mormors gamla lakan, eller pyjamas av Loves gamla tshirts.

På nätet frågar någon om impregnering av ett sparkskydd till bilen. Cissi Wallin skrattar och hojtar att hen som frågar kanske ska skaffa häst och vagn, istället, eftersom det är miljövänligast i jämförelse till giftbomben bilen (inte abra avgasmässigt, såklart, utan också gifterna i materialen som bilen består av). Cissi har rätt, bilen är en jäkla bov. Det är den verkligen.
Men att håna den som vill sy och funderar över om bivax kan vara en bra impregnering är inte heller rätt. För minsta lilla steg gör det hela bättre. Jag tror inte att föräldern som funderar över bivax inte förstår att hens bil är en miljö- och giftbov utan dess lika, tvärtom, personen i fråga tänker säkert ganska många gånger över hur hen använder sitt fordon i vardagen. Vem vet, kanske lånar de bilen och vill skydda den därför? Kanske handlar det om en bilpools-bil eller mormors-bil som lånas ibland? Eller så handlar det om deras egen som de använder varje dag, för att de måste, eller för att de vill. Men saken är att det spelar ingen roll.

Skämta på om giftcocktails och plastbantning på skolor, men håna inte föräldrar som försöker. Det är inte så roligt att sy något eget och sen fräsa på sånt som är skit för både dig, ditt barn och din miljö, tro mig.
Och tro mig igen, de flesta som kämpar med tankarna på miljön kämpar också med sitt eget leverne. Låt dem göra det, så kan den som inte vill det fortsätta med sitt liv hen med.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Åh röda mattan-erfarenheten växer! Se så bra vi gjorde oss innan jumpsuiten blev nergrötad och nerspydd!

Bildcredd: Rebecka Bjurmell/Nöjesguiden

Kul med prisutdelning ändå, så glad jag blev över Linda Spåmans vinst att jag lyfte ungen över huvudet och skrek rakt ut! 

Sen kräktes vi (nej barnet) och vi gick hem. Hoppas dock på fler inbjudningar trots det redlösa beteendet. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

VEGAN SUNDAY

Så! Klockan är inte ens 18, så än har du, du moderna kosmopolit, väl inte ätit än! 

I såna fall får du dagens recept nu, eller så spar du dig och lagar det imorgon! Lyx en måndag är aldrig fel.

Just den här passar in på mitt sedvanliga vi-tager-vad-vi-haver-tänk, som utspelar sig varje dag när jag öppnar kylskåpet. Menyer och veckohandlingar med färdiga rätter är ingenting vi nyttjar i det här hushållet, men försöker ändå maximera våra inköp i godhets- och hållbarhetsnivå.

Aldrig kött är nummer 1 på listan och det hålls alltid, ibland fisk, och mer sällan mjölkprodukter.

Så, dags för receptet!


Du steker i rapsolja, så klart!

En Squash, fyra eller kanske sex selleri-stänger, en rödlök, en morot. I med kryddor, jag använder Urtekrams ekologiska italienska mix, den är god. Och en grönsaksbuljong. 

Du steker självklart härligheterna i ordningen:

Lök

Squash

Morot

Selleri

I med tre matskedar tomatpuré och en skvätt vatten. Spä ut till valfri konsistens och låt sjuda vidare. Hiva i salt och peppar och lite socker för att väga upp eventuellt sura tomater.

Nu kan det puttra bäst du vill faktiskt, du bestämmer helt själv.

När du är relativt nöjd med konsistensen sätter du på pastavattnet och kokar pasta, precis som vanligt.

När pastan är klar serverar du. Icke veganer kan ha parmesan på, veganer har med fördel lite runt skuren squash över. På bilden har vi både och! 

Åh så gott, ut i köket nu!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om hönsdrömmar och dagssländor.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. ANDRA JAG LÄSER
  3. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  4. EN VECKA I BILDER
  5. EN GUIDE TILL SANDRA OCH ANDRA TILLRESTA