Emerentia

LUCKA 14: ÅRETS KNÄPPASTE BILD

Åh, här hade ju mängder av bilder kunnat kvala in, men den här tar nog ändå priset. I alla fall i fnissighet.
Här ligger jag och känner mig nyammad, ganska morgonfräsch och tänker ”åh, jag skickar en fin bild på mig till Love.” Sen har vi fotobombaren där i bakgrunden.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Jag hatar hemligheter, jag har svårt att hålla presenter hemliga länge, vill gärna berätta om alla överraskningar och planer direkt och delar precis allt med Love. Men kanske kan vi hitta 13 saker som ändå känns lite i magen. Även om det inte blir mina mörkaste hemligheter.

ska%cc%88rmavbild-2016-12-14-kl-13-31-12
– Jag har ett stort födelsemärke på höger höft. Jag har hatat det i alla tider och har fortfarande inte helt förenats med att jag har den där jättefläcken på sidan. Trots att jag tycker att fläckar är så himla fint.

– Jag svär alldeles för mycket, mest när barn är omkring, det är som om att det är tvångsmässigt. Det bara kommer. Annars brukar jag skärpa mig.

– Jag blir lätt paranoid och får för mig saker, som om att någon plötsligt mindes, och klandrade mig för hur jag var när jag var 19. Oscar säger att jag är paranoid, Emmy säger att det bara handlar om god fantasi. Jag ska försöka tro mer på Emmy.

– Jag fuskar ofta med dammningen, och är inte så bra på att ha varken ordning eller städat.

– Mitt i mitt hållbara tänk så köpte jag igår en julklapp till Stina och Love på TGR. Jag grämer mig och känner att jag nästan luktar plast in i huden nu.

– Jag är snål. Men också dumsnäll, så jag bjuder ofta på onödigheter, som folk en inte riktigt känner på järn. Istället för att bjussa mig själv och mina vänner med en kaffe någon gång då och då.

– Jag har ett fin-te och ett gäng fulteer, fulteerna bjuder jag oftast på när jag har gäster så jag får dricka det fyra engelska fintéet själv.

– Andra gången jag skulle gå till frisören hade jag med mig en bild av en tjej jag beundrade. Det var dock ingen skådis utan min värsta fiendes bästa vän. Jag klippte ut hennes ansikte och hade bara med mig själva håret. Frisyren blev inte alls lika snygg på mig. Kanske berodde det på att jag inte alls hade rött hår utan mörkt.

– Innan Love och jag träffades tänkte jag att jag aldrig skulle kunna vara ihop med någon som inte var minst sju år äldre än jag själv var. När Love visade sig vara 9 månader yngre fick jag panik.

– När vi ska iväg, oavsett om det bara är till butiken eller på promenad kan jag byta kläder säkert fem gånger för att jag inte trivs eller tycker något sitter skönt. Oftast blir det så att jag tar på mig det första jag provade ändå. Det gäller även Styrbjörns kläder.

– Jag är en tjatmoster och kan tjata till mig nästan vad som helst.

– Sen jag blev gravid har jag börjat svettas på ett helt nytt sett. Hej herr-deo!

– Jag blir lätt avundsjuk och kan lätt missunna andra framgång, jag jobbar mot det hela tiden och kämpar verkligen för att inte känna mig konkurrenutsatt och rädd för min egen position.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

LUCKA 12: 10 BLOGGAR JAG ÄLSKAR

Tio bloggar jag älskar. Oj, jag älskar inte 10 bloggar, men jag läser, njuter och förfasas, kanske inte ens 10 stycken inser jag nu. Sen tidigare har jag berättat om att jag ofta läser Emma Sundh (som jag ju stulit den här misskötta utmaningen av), Emma Elwin, Sandra Hjort, Chez Wood, Elsa Billgren, och Annika Leone, men jag kan kosta på mig att ge er fem ytterligare!

Just nu läser jag Blondinbellas blogg och äcklas lite över hur hon köpt ytterligare en sprillans bil, denna gång en SUV. Det känns så oansvarigt, otroligt miljöovänligt och mest bara obehagligt att vara så ung, så med men ändå så otroligt oinsatt och världsfrånvänd. Och då ska tilläggas att jag faktiskt vänt i frågan om Blondinbella och börjat gilla hennes nya image. Det här förstörde det så att säga. Trots att hon försöker äta mindre kött.

Jag läser Camilla Läckbergs blogg för att få en annan bild av föräldraskapet, de vågar lämna bort sitt barn, de har mat- och sovschema och de flaskmatar. Jag försöker utmana mig själv att inte irriteras över en del av deras val, samtidigt som jag håller med om vissa saker. Om att barn ska få konsekvenser och förstå att allt de gör inte är okej.

Sen brukar jag spara Cecilia Blankens blogg för att få läsa lite mer i en klump, jag skulle nog vilja vara Cecilia, en natt drömde jag att de skulle få barn igen, eller om det var en hund. Hon verkar sannerligen vara väldigt närvarande i mitt liv inser jag nu.

Sandra Beijers blogg läser jag också så där i ett kör, jag sparar och gottar liksom ner mig i hennes liv, vi är ju bekanta sen gammalt och det kan bli lite konstigt att läsa någon som en ändå känner lites blogg, det blir ju som om att jag känner henne sååååå mycket bättre än hon känner mig.

Hej Regina! Agnes blogg läser jag mycket för att vi är i smama situation ungefär, med hus och barn, men mest för att hon är så pysslig och inspirerar mig till att också göra småsaker hemma och verkligen ta mig tid till det.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Det är lätt att känna att jag inte gör annat än ammar, byter blöjor, promenerar och ser The Good Wife. Och lyssnar på ljudböcker. Och lite så är det ju, men nu det senaste har jag ändå kommit igång lite mer, i takt med att jag blivit tryggare i hela jag-har-ansvar-för-ett-liv-situationen.
Vi startar varje morgon i sängen, oftast vid sex- eller sjutiden, då passar det Stickan att vakna och vi ligger och myser lite ihop alla fyra, Stina brukar komma krypande upp och ligga bredvid hon också. Sen sover vi lite till och vid åtta, kanske nio vaknar vi igen och ligger och pratar lite.
vakna
Och tar selfies att skicka till Love. Mest för att vi matchar så fint!

magla%cc%88ge
Sen går vi ner till köket och ligger lite på mage för att öva nacken. Då tar vi suddiga bilder för vi rör oss så otroligt mycket under tiden. Samt måste skydda oss från Stina som mer än gärna lekanfaller när vi befinner oss på golvet, det är ju hennes lekhage vi inkräktar på, så att säga.

lussebak
Just nu kräver huset sin aktivitet, så målar vi inte om, dammsuger eller bakar jag. Och läser uppenbarligen fel på receptet, för det här var inte ens hälften av allt som producerades.

ekollon_webb
Och medan bullarna är i ugnen, eller barnet sover eller jag bara har en ledig stund inspekterar jag mina ekollon, det gör jag varje morgon och varje kväll och upptäckte till min stora glädje att ytterligare sex har fått svansar och mina fem som redan fått blad snart får sällskap (!!!).

nattamma
När allt är gjort, bullarna svalnat och Love kommit hem, vi sett någonting på TV, stickat lite och ätit middag hamnar vi i sängen igen. Liggammar lite och njuter mest.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

En bild som dessutom är alldeles färsk och visar vad vi håller på med just nu. Vi målar om.
Att flytta in i ett hus som var helt färdigställt av någon annan har definitivt sina fördelar, att första gången en köper ett hus är det verkligen bra att inte behöva spara pengar för att lägga ett nytt golv, måla om överallt eller riva innerväggar, eller dränera.
Men det innebär också att väldigt mycket är väldigt nytt och väldigt fint, även om det kanske inte riktigt är vår stil. Så nu gör vi de små förändringarna som gör huset mer oss och vårt.
Som att måla om sovrummet och precis när vi målat klart och därför tillbringat några nätter på vinden, insett att vi nog vill bo på vinden ändå… så när vi snart vädrat ut sovrummet målar vi vinden och sen flyttar vi nog upp dit ett slag. För lyxen är ju att det bara är att flytta ner igen om vi skulle ångra oss.

img_7988

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

LUCKA 9: JULFÖRBEREDELSER

Jag älskar julen. När jag växte upp pyntades det lite till advent, men sen kom den stora julbomben kvällen till julafton, då klädde mina föräldrar granen, knöt röda rosetter på varje ljusstake, plockade fram _allt_ som hade med julen att göra och sen kunde min syster och jag få förundras över hur bra tomten jobbade om nätterna medan vi sov. Hur duktig han var på att pynta och hur vackert han gjort.

Första julen med barn gör att en funderar över allt sånt här lite extra. Hur ska vi göra, ska våra barn också få en dunderöverraskning varje jul, eller ska vi bygga upp det tillsammans? Ska det komma en tomte på julafton och hur ska vi göra med strumporna?

I år är det varmt och inte ett dugg juligt ute, vilket ju inte är direkt ovanligt, så vi tänker att tredje advent kanske är en bra tid att plocka in granen. För att få lite känsla helt enkelt. Eller ska vi prova med att göra ett julbak först, kanske kommer lite mer julkänsla då? Att bo i hus gör det dessutom lite svårare, det är så många små utrymmen som inte alls skriker nu-är-det-jul att det ibland känns väldigt långt bort till dopparedagen.

Så trots glöggbjudningar och några rosetter runt ljusstakarna tycker jag att julkänslan lyser med sin frånvaro (och då har vi ändå julmusik på konstant) och för att råda bot på det fanns det ingenting annat att göra än att börja slå in lite julklappar.

Notera den lilla tassen där i hörnet. Stina, alltid ett steg ifrån.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Okej, jag har haft långtgående planer om hur vi alla ska klä oss i Polarn o Pyret-randigt och visa upp oss, det har inte hänt (än) men jag hoppas fortfarande. Kanske hänger det mer på att Love inte vill spexa på det sättet.
Men för några veckor sen fick jag i alla fall Stickan att gå med på att föreviga oss ihop.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Om förra inlägget visade upp en fin och städad sida av vårt hem, är det här mer verklighet:

Här har vi påbörjat allt. Ett skrivjobb (datorn) en lunch (avokadon) städa lite (spriten) hänga upp en stjärna (stolen, hammaren, spiklådan) natta barnet (vagnen) öppna posten (allt övrigt).
Hemskt, från en skrämmande bebisverklighet.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Den 27 januari flyttade vi till hus, nu bor vi i ett gult hus med trädgård och egensnickrad altan. Och älskar det. Trots att vi nu tycker att trädgården är lite väl liten och inte alls kan inhysa några höns som vi hoppats på.
Jag har fått ge vika för Loves dröm om en öppen planlösning och vi kan nu sitta i köket och se in i vardagsrummet och det är riktigt mysigt när allt kommer omkring. Och extremt praktiskt i bebistider. Styris sover i soffan och jag kan jobba i köket.


Här tillbringar jag mest tid. I soffan bland prickar och lejongult, förälskelsen i lejongult blommade ut totalt under graviditeten, efter ett slag insåg jag att jag matchat regnskydd, väska och filt i samma, samt sytt ett par byxor till Styrbjörn som även de såg ut att vara från samma serie.
Det där magasinet V ska vi kolla in någon annan dag, förresten!

Såhär ser det oftast ut hos oss, jag påbörjar ett projekt, men orkar inte städa. Love är städaren.


Och sen tillbringar jag tid här. I vårt sovrum. Som vi nu ska måla en mörk fondvägg i. Innan vi köpte våra gröna lampor var sovrummet 50 shades of grey, utan det galna sexet.


och var sovrummet 50 shades of grey var vardagsrummet innan 50 shades of brown. Men den här soffan ska vi ta tillbaka, flytta TV:n, möblera om och kanske förändra något mer beständigt också.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

LUCKA 5: JAG I EN HELT ANNAN STIL

Egentligen räcker att att fota mig själv i vilken klädsel som helst just nu. Mina nya jättepattar gör att jag ser ut som, ja, inte mig själv i alla fall.
När vi kom hem från sjukhuset och jag insåg att de fått utföra någon slags halvtaskig brazilian på mig när det var dags för kejsarsnitt och jag såg det, och mina nya stora enorma bröst i spegeln insåg jag att jag numera var en porrstjärna. Borta var plattbröstade vildvuxna jag och hej sa något förföriskt som kunde platsa på reklamplats på Pirate Bay. _INTE_KUL_

Men! Nu till utmaningen idag, att fota sig själv i en helt annan stil. Jag tänkte at eftersom jag numera har en ny stil varje dag, om vi bortser från brösten behöver jag ju också plötsligt använda skjortor för att snabbt langa fram brösten eller blusar och tvådelat. Borta är mina klänningar och byxdressar. Så tänkte jag istället att vi kunde kolla in hur jag såg ut i en annan stil i ett annat liv.

I december 2011 såg jag ut såhär:

Väldigt gullig av mig.

Och i augusti 2010 så jag ut såhär:

I en lånad skjorta i ett ärvt tonårsrum.

Och nu: varsågod att lägga av ett gapskratt:

2009. Vems är glasögonen? Varför har jag _SÅ_ mycket saker hemma? Pappas gamla pyjamasskjorta också. Och igen: glasögonen.

Men jag såg också lite normal ut 2009. Jag hade basker! Men! Jag har också bruna linser! Och planerar i gamla kastruller.

Och så hade jag otroligt långt hår:

Tack och lov att förändring sker snabbt. Eller ja, på sex år i alla fall.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om hönsdrömmar och dagssländor.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. ANDRA JAG LÄSER
  3. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  4. ATT KLÄ SIG FÖR BRÖLLOP
  5. BABYMOON