Emerentia

Tag: Byggnadsvård

EKEBO DAG 2

Egentligen är allt sig likt. Precis som gårdagen tar vi ner tapeter, packar upp lite lådor, och framför allt: känner in. Nu bor vi här.

Mesta förändringen skedde i sovrummet, efter att i två år ha fightats om täcket och utrymmet i 160-sängen har vi nu 180cm härlighet att dela alla fyra. Och hittills har ingen trillat ut. Dessutom har jag fått lite mindre ångest då vi valde att lägga sparpengarna på en säng mest gjord av naturmaterial.

Sen var jag självklart ”bara tvungen” att lossa lite panel på utsidan och där hittade jag guld! Räcket i original från 1909 sitter visst kvar. Och det är grönt! Med tåriga ögon knäppte jag årets sämsta bild.

Men sån känsla! Som Små presenter hela tiden.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

EKEBO DAG 1

Så kom den, övertagsdagen.

12 februari 2018, dagen då vi fick nycklarna till vårt hus.

Här sitter vi! Men nya nycklar till vårt hus. Och en ganska full bil och jättepeppat barn. Ett barn som höll hov hela tiden hos mäklaren.

Där! Där är det!

Sen kunde vi inte hålla oss utan var tvungna att börja dra i tapeterna. Det gick bra och Stickan hjälpte till så gott han kunde.

Under strukturtapeten: ytterligare en. Denna monterad på en masonitskiva. Så längre kom vi inte här.

Men!

Nu garanterar vi den hör medverkan i Det sitter i väggarna. En 110 år gammal Jugendtapet. Jag ville gråta, men tog istället ett glas vin för att fira och funderade lite över om någon gammal boende finns kvar i väggarna, inte som något slags spöke, eller ond ande, utan mer som någonting annat.

Så, första kvällen på Ekebo tillbringades på en madrass. Idag får vi vår säng. Första dagen på framtiden, så att säga.

Jag skålade med Sara över instagram, idag har de lovat oss semlor mot husesyn.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

HEJ EKEBO! OCH JAKTEN PÅ FASADFÄRGEN

Jag måste nypa mig i armen lite ibland. Det är liksom för bra för att vara sant att vi köpt ett hus, som ser ut att ligga mitt på landet, trots att de ligger mitt i stan, med grusgångar och fruktträd och dessutom: ett namn! Att få flytta in i ett hus med ett namn, det känns så himla mycket Det sitter i väggarna. Som att vår medverkan nu liksom är helt säkrad.

Fast ju mer jag tänker på det funderar jag på om vi verkligen vill vara med där.

Vi vill verkligen försöka rusta upp och renovera varsamt. Vi vill återge husets dess forna glans (oj vem är jag?!) och har lovat varandra att skynda långsamt. Den senaste månaden har jag gått med i otaliga byggnadsvårds-grupper på Facebook, börjat betala medlemsavgift till Svenska Byggnadsvårdsföreningen. Jag vill renovera med hjärta och hjärna, men för det inte kompromissa med varken funktion, säkerhet eller smak.

När vi tillträtt kommer vi behöva lägga om taket. Och självklart har våra takpannor visat sig vara av en ovanlig norsk sort, som slutade tillverkas 1912. Så nu jagar vi med ljus och lykta efter pannor som liknar, eller kanske rent av samma norska panna, från bruket Torp&Brug. Att lägga pannor omlott var tydligen inte så vanligt. Och samtidigt som taket kommer vi att behöva börja med söderfasaden. Och om taket kanske känns lite tufft och tråkigt känns fasaden som en dröm. Eterniten ska väck, fram ska träfasaden (som förhoppningsvis ligger orörd under) och sen ska det målas! Och just måleriet är det som fyller de flesta av mina lediga stunder numera, eller ja, i alla fall när jag går på toaletten.
Just nu fylls min pinterest av faluröda hus och vackra färgkombinationer.
För visst bör det vara rött huset? Om vi kastar oss på en gissning?

Jag gissar på Rött, vitt och en grön. Vilket är ungefär precis som grannarna (de har visserligen bara rött&grönt) målat sitt 20-tals hus, och det känns ju lite tråkigt ändå, att ha två trähus på samma gata med samma färger. Så nu drömmer vi oss bort och funderar på det här. (Bilderna går att klicka på för att komma till källan!)


Specialsnickeriet har gjort den här dörren, och en kromoxidgrön dörr & spröjs vore ju härligt.

Från Hålla Hus hittade jag dessa, kanske rött, vitt och ockra är något? Eller kanske ska vi skippa det röda helt på fasaden? Och istället stå ut mot grannarna?


Eller som Studio Karin har hittat, lite blekgrönare, kan ju visserligen vara en linoljefärg som börjat blekna…

Karin har också hittat den här blekblå.

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Varje dag går vi några rundor i kvarteret, det ska sovas, kissas, bajsas. Livet med barn och hund bjuder på en massa, men också rutiner som tar oss fram och tillbaka på gatorna i Kålltorp.
I flera veckor har ett av bostadsbolaget Poseidons hus renoverats här, ny fasad och idag, plötsligt nya fönster. De gamla karmarna ligger söndertrasade, men rutorna står prydligt uppradade längs med huset.


Jag undrar vad som ska hända med de där fönstren. Och varför karmarna inte tas om hand. Varför de inte bjuds ut direkt till boende i området som vill och orkar ta tillvara på områdets riktiga charm. Boende som tar sitt ansvar och som inte är ett stort bostadsbolag som ska värna om miljö, men inte gör det lätt för andra att återbruka.

Det händer någonting när jag går förbi där. Det bubblar i mig. Kanske har jag blivit smittad av Ulla Skoog eller någon i Byggnadsvårds-gruppen jag nyss gick med i, någonting är det som upprör mig så. Jag ringer Poseidon, men ingen kan svara, de jobbar tydligen i distrikt och distrikt öster är inte på plats förrän på torsdag. Deras informationschef går att nå först imorgon kl 07:45.
Det är en blandning av egoism och stridslystenhet. Jag vill slåss för de här fönstrens skull på samma sätt som jag ville slåss för träden i lekparken när jag var sju. Men jag vill heller inte att fönstren slängs innan imorgon kl 07:45 så att jag kan förbarma mig över dem för att kunna sätta dem på mitt eget hus.

Om vi förutsätter det bästa så tänker de köra alla rutor, utan karmarna, till Återbruket och låter ytterligare någon bygga ett växthus av de gamla fönstren. Och så tänker vi att de som bor i lägenheterna får härliga nya fönster som är underhållsfria.

Men om vi förutsätter det värsta, då ska fönstrena tippas i en container, karmarna brännas och de som bor i husen får visserligen nya fönster, men också en hyreshöjning och förlorad inom- och utomhusmiljö och så otroligt mycket sämre estetik. De gamla fina fönstren, med haspar och hakar försvinner, slängs, kasseras och känslan i kvarteret försvinner.
Och skulle Poseidon argumentera att fönstren varit eftersatta och i dålig kvalité, då snackar de bara skit. Då borde de själva tagit hand om sina fönster bättre, och 30-talsfönster brukar dessutom bestå av prima virke.

(Plus i kanten för Poseidons hyresgäster som själva startart återbruksrum, där det går att återbruka fullt fungerande föremål och möbler som andra tröttnat på) Dock verkar återbruket som Poseidon stoltserar med vara deras hyresgästers förtjänst. Åtminstone av vad deras hemsida meddelar.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om det hon engagerar sig i för dagen, från höns till barn till politik.

Mest lästa

  1. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  2. BLABLABLA ALLA ÄLSKAR MIG//SAKER JAG ÖNSKAR ATT JAG SAGT/GJORT
  3. EKEBO DAG 1
  4. DAGAR SOM SAMLAS TILL HELG
  5. HEJ EKEBO! OCH JAKTEN PÅ FASADFÄRGEN
  • Senaste inläggen

  • Senaste kommentarer

  • Arkiv