Emerentia

Tag: Decemberutmaningen

Hade den, precis som Katrin Zytomierskas, handlat om mig, fast jag hade inte låtsats om det och så hade jag format mig till den bästa personen i världen, tagit med väl valda delar helt enkelt. När jag läser Åsa Moberg känner jag alltid att jag kan skriva som hon gör, jag försöker härma henne men lyckas inte. Efterapning är ju det bästa sättet att lära sig.

Eller så kanske jag hade skrivit en deckare, men jag är så lättskrämd att jag aldrig skulle finna ro att göra det, jag hade tittat mig över axeln så ofta att jag inte kommit någon vart alls. Men i såna fall hade den nog handlat om Palmemordet, mest för att det är det allra mest spännande jag vet.

Faktum är att jag skickade lite saker jag skrivit till Linda Skugge för ett tag sen, det var det värsta jag gjort. Men nu är det gjort. Förut hade jag ett självförtroende som hette duga när det kom till det långa skrivandet, nu tror jag mer på mina idéer än mitt skrivande, kanske också därför jag gått från att skrivaskrivaskriva till att vara redaktör när det kommer till mitt yrke. Jag kommer på saker, andra skriver dem. Perfekt för någon med sviktande sjävförtroende och uthållighet. Jag blir så uttråkad fort.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Mina hängslebyxor. Inköpta för 600 kronor på Weekday för flera år sen och är ett sånt plagg jag bara hatar att jag inte köpt två av. Jag älskar de här bycorna, känner mig alltid fin, snygg och kool i dem. Kan ha dem med olika överdelar, överallt och hela tiden och det enda jag tycker är trist nu är att knapparna är lite hårda när Stickan ska bäras i sjalen. Men annars: det bästa jag äger. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

LUCKA 17: EN PERSON JAG SAKNAR I JUL

Jag hade önskat att de här två hade kunnat vara med i år, om så bara för en liten stund. Min farmor hade varit 91 i år och farfar än äldre, så jag är så ytterst tacksam att min mormor finns kvar, 93 år och pigg. Det är himla fint och skönt och alldeles fantastiskt. Jag var så liten när min morfar gick bort, men jag hade gärna suttit bredvid när han la en omgång patiens.

Och allra helst hade farmor fått dyka upp i den här glittriga stassen. 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

LUCKA 16: SÅ FIRAR JAG JUL I ÅR

Redan i höstas bestämde Love och jag att vi båda skulle visionera julafton, vi bestämde att var och en skulle få beskriva dröm-julen, och ingen skulle bli avbruten, oftast har vi båda rätt lätt att avbryta den andre och vi tar gärna över samtalet med våra egna visioner.

Så, med våra nya regler försöker vi minska avbrytandet och när det kom till just julvurmandet fungerade det faktiskt, det viktigaste var att båda fick fantisera, och ingen invände mot att det tydligen låg metervis med snö på marken, att Stinas päls var borstad eller att det luktade gott i hela huset.

Och efter att ha jämför våra två drömmar har vi bestämt att det viktigaste för oss är att julen inte börjar den 24e. Utan att vi den 23e bara är hemma, fixar det sista, i lugn takt lagar den sista julmaten, tar en promenad, ser en film, lyssnar på julmusik. På själva julafton vaknar vi vår första jul här, och då på vinden, för nu har vi bytt sovrum! Där uppe finns det en liten liten gran och våra julstrumpor.
Alla får en present var i julstrumpan. Även Stina, så klart.

Vi äter djurfri frukost här, vi har köpt Astrid & Apornas skinka, har rödbetssallad, senap och vörtbröd och så lyssnar vi på P1. Sen börjar vi klä på oss, och beger oss alla fyra till mina föräldrar och det stora firandet med mina kusiner. Sen åker vi hem lagom till Kalle, börjar värma på mat, blanda juldrinkar och duka bordet för sen på kvällen kommer min familj hit och firar kvällsfirande med middag och paket.

Och sen, när vi spelat en omgång monopol eller om någon annan får något nyare brädspel städar vi och går och lägger oss. Stickans första julafton är över och den 25e har vi all tid i världen att bara njuta.

PS! Nu kan du följa min blogg via bloglovin!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

LUCKA 15: SLÅ IN ÅRETS JULKLAPPAR

Nu inser jag att jag visserligen visat hur jag slår in årets julklappar, jag började ju slå in dem för att få lite julstämning. Men, eftersom jag både är en ordbajsare av rang och lite av en paketnörd kan vi ju prata lite om inslagningen.

Sen flera år tillbaka har vi böra köpt en sorts paketpapper, ett brunt klassiskt sådan, alla presenter slås in i det, såväl sommar-, födelsedags-, namnsdags-, som vilken annan sorts present som nu kan önskas slås in. Det minskar svinnet och hela jakten på papper. Dessutom är det lättare att hitta ett hållbart papper när det bara är brunt.

Till det har vi olika sorters snören och band. Till jul gillar jag jutesnören och i år hade vi tur att det fanns en gammal rulle rött jutesnöre liggande.  När jag i våras gick i keramik hade jag lite överbliven lera som jag passade på att trycka ut små grisar av, glasyren är lite hipp som happ, men det gröna blir ändå fint mot det bruna och det röda. Så några lyckligt lottade får dessutom något att hänga  granen den här julen.

Nördigast och onödigast är att jag inte gillar att tejpen syns, så helst använder jag inte tejp och sen är det nästan hemskt hur noga jag är med att vika papperskanten så att inga råa kanter syns. Onödigt, men livsnödvändigt.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Åh, här hade ju mängder av bilder kunnat kvala in, men den här tar nog ändå priset. I alla fall i fnissighet.
Här ligger jag och känner mig nyammad, ganska morgonfräsch och tänker ”åh, jag skickar en fin bild på mig till Love.” Sen har vi fotobombaren där i bakgrunden.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Jag hatar hemligheter, jag har svårt att hålla presenter hemliga länge, vill gärna berätta om alla överraskningar och planer direkt och delar precis allt med Love. Men kanske kan vi hitta 13 saker som ändå känns lite i magen. Även om det inte blir mina mörkaste hemligheter.

ska%cc%88rmavbild-2016-12-14-kl-13-31-12
– Jag har ett stort födelsemärke på höger höft. Jag har hatat det i alla tider och har fortfarande inte helt förenats med att jag har den där jättefläcken på sidan. Trots att jag tycker att fläckar är så himla fint.

– Jag svär alldeles för mycket, mest när barn är omkring, det är som om att det är tvångsmässigt. Det bara kommer. Annars brukar jag skärpa mig.

– Jag blir lätt paranoid och får för mig saker, som om att någon plötsligt mindes, och klandrade mig för hur jag var när jag var 19. Oscar säger att jag är paranoid, Emmy säger att det bara handlar om god fantasi. Jag ska försöka tro mer på Emmy.

– Jag fuskar ofta med dammningen, och är inte så bra på att ha varken ordning eller städat.

– Mitt i mitt hållbara tänk så köpte jag igår en julklapp till Stina och Love på TGR. Jag grämer mig och känner att jag nästan luktar plast in i huden nu.

– Jag är snål. Men också dumsnäll, så jag bjuder ofta på onödigheter, som folk en inte riktigt känner på järn. Istället för att bjussa mig själv och mina vänner med en kaffe någon gång då och då.

– Jag har ett fin-te och ett gäng fulteer, fulteerna bjuder jag oftast på när jag har gäster så jag får dricka det fyra engelska fintéet själv.

– Andra gången jag skulle gå till frisören hade jag med mig en bild av en tjej jag beundrade. Det var dock ingen skådis utan min värsta fiendes bästa vän. Jag klippte ut hennes ansikte och hade bara med mig själva håret. Frisyren blev inte alls lika snygg på mig. Kanske berodde det på att jag inte alls hade rött hår utan mörkt.

– Innan Love och jag träffades tänkte jag att jag aldrig skulle kunna vara ihop med någon som inte var minst sju år äldre än jag själv var. När Love visade sig vara 9 månader yngre fick jag panik.

– När vi ska iväg, oavsett om det bara är till butiken eller på promenad kan jag byta kläder säkert fem gånger för att jag inte trivs eller tycker något sitter skönt. Oftast blir det så att jag tar på mig det första jag provade ändå. Det gäller även Styrbjörns kläder.

– Jag är en tjatmoster och kan tjata till mig nästan vad som helst.

– Sen jag blev gravid har jag börjat svettas på ett helt nytt sett. Hej herr-deo!

– Jag blir lätt avundsjuk och kan lätt missunna andra framgång, jag jobbar mot det hela tiden och kämpar verkligen för att inte känna mig konkurrenutsatt och rädd för min egen position.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

LUCKA 11: MIN VARDAG I 5 BILDER

Det är lätt att känna att jag inte gör annat än ammar, byter blöjor, promenerar och ser The Good Wife. Och lyssnar på ljudböcker. Och lite så är det ju, men nu det senaste har jag ändå kommit igång lite mer, i takt med att jag blivit tryggare i hela jag-har-ansvar-för-ett-liv-situationen.
Vi startar varje morgon i sängen, oftast vid sex- eller sjutiden, då passar det Stickan att vakna och vi ligger och myser lite ihop alla fyra, Stina brukar komma krypande upp och ligga bredvid hon också. Sen sover vi lite till och vid åtta, kanske nio vaknar vi igen och ligger och pratar lite.
vakna
Och tar selfies att skicka till Love. Mest för att vi matchar så fint!

magla%cc%88ge
Sen går vi ner till köket och ligger lite på mage för att öva nacken. Då tar vi suddiga bilder för vi rör oss så otroligt mycket under tiden. Samt måste skydda oss från Stina som mer än gärna lekanfaller när vi befinner oss på golvet, det är ju hennes lekhage vi inkräktar på, så att säga.

lussebak
Just nu kräver huset sin aktivitet, så målar vi inte om, dammsuger eller bakar jag. Och läser uppenbarligen fel på receptet, för det här var inte ens hälften av allt som producerades.

ekollon_webb
Och medan bullarna är i ugnen, eller barnet sover eller jag bara har en ledig stund inspekterar jag mina ekollon, det gör jag varje morgon och varje kväll och upptäckte till min stora glädje att ytterligare sex har fått svansar och mina fem som redan fått blad snart får sällskap (!!!).

nattamma
När allt är gjort, bullarna svalnat och Love kommit hem, vi sett någonting på TV, stickat lite och ätit middag hamnar vi i sängen igen. Liggammar lite och njuter mest.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

En bild som dessutom är alldeles färsk och visar vad vi håller på med just nu. Vi målar om.
Att flytta in i ett hus som var helt färdigställt av någon annan har definitivt sina fördelar, att första gången en köper ett hus är det verkligen bra att inte behöva spara pengar för att lägga ett nytt golv, måla om överallt eller riva innerväggar, eller dränera.
Men det innebär också att väldigt mycket är väldigt nytt och väldigt fint, även om det kanske inte riktigt är vår stil. Så nu gör vi de små förändringarna som gör huset mer oss och vårt.
Som att måla om sovrummet och precis när vi målat klart och därför tillbringat några nätter på vinden, insett att vi nog vill bo på vinden ändå… så när vi snart vädrat ut sovrummet målar vi vinden och sen flyttar vi nog upp dit ett slag. För lyxen är ju att det bara är att flytta ner igen om vi skulle ångra oss.

img_7988

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

LUCKA 9: JULFÖRBEREDELSER

Jag älskar julen. När jag växte upp pyntades det lite till advent, men sen kom den stora julbomben kvällen till julafton, då klädde mina föräldrar granen, knöt röda rosetter på varje ljusstake, plockade fram _allt_ som hade med julen att göra och sen kunde min syster och jag få förundras över hur bra tomten jobbade om nätterna medan vi sov. Hur duktig han var på att pynta och hur vackert han gjort.

Första julen med barn gör att en funderar över allt sånt här lite extra. Hur ska vi göra, ska våra barn också få en dunderöverraskning varje jul, eller ska vi bygga upp det tillsammans? Ska det komma en tomte på julafton och hur ska vi göra med strumporna?

I år är det varmt och inte ett dugg juligt ute, vilket ju inte är direkt ovanligt, så vi tänker att tredje advent kanske är en bra tid att plocka in granen. För att få lite känsla helt enkelt. Eller ska vi prova med att göra ett julbak först, kanske kommer lite mer julkänsla då? Att bo i hus gör det dessutom lite svårare, det är så många små utrymmen som inte alls skriker nu-är-det-jul att det ibland känns väldigt långt bort till dopparedagen.

Så trots glöggbjudningar och några rosetter runt ljusstakarna tycker jag att julkänslan lyser med sin frånvaro (och då har vi ändå julmusik på konstant) och för att råda bot på det fanns det ingenting annat att göra än att börja slå in lite julklappar.

Notera den lilla tassen där i hörnet. Stina, alltid ett steg ifrån.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om hönsdrömmar och dagssländor.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. ANDRA JAG LÄSER
  3. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  4. EN VECKA I BILDER
  5. EN GUIDE TILL SANDRA OCH ANDRA TILLRESTA