Emerentia

Tag: Drömmar

DRÖMMEN OM LANDET

I helgen har vi stått med jord till knäna, jag har tre gånger utbrustit ”Jag älskar mina gummistövlar” och kanske 500 sagt ”det här är det bästa jag vet”. En romantiserad stadsbild av landet. Allt jag behöver är några hektar mark. Ungefär så känner jag. Några hektar mark och ett körkort, för landet mitt i stan finns inte ens i Partille.

Så om kvällarna göder jag min kommersiella materialistiska sida och drömmer om självförsörjande.
Men främst någon annanstans att bo.

Kalla mig idiotisk, men efter en hel säsong av Husdrömmar ser jag stor potential i detta objekt med renoveringsbehov som finns ute till exekutiv auktion. Bonus: 8,3 hektar mark. Minus: Ligger i Mariestad.

Eller här, 20 hektar mark där vi kan spela in nya avsnitt av Jordskott. Plus: ligger i Alingsås. Minus: vi måste ha en annan fastighet inom 6km. Det har vi inte.

Men här har vi nåt, massa hus, inget tjafs om fastighet inom 6 kilometer. Men på minussidan: ligger i Gullspång.

Eller så går vi upp rejält i pris, 10 gånger så mycket ungefär, och så hamnar vi i Bollebygd i ett hus med lada inredd med bar. Hej nya livet som bröllopskoordinator!

I Marks kommun får vi 2,3 hektar mark och ett härligt 30-talshus. Vi ska bara klippa gräset först. Sen kan vi flytta in.

Spisen har vi redan, så den behöver vi inte ens lära oss. Perfekt.

Ulricehamn är ju trevligt, ganska nära Göteborg också, om det känns viktigt, och det gör det ju. Här får vi egen brygga och gult härligt hus. Plus: ladugård på tomten!
Minus: köket verkar vara svårstädat.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

EGENODLAT

Förvånansvärt många frågar mig varför vi flyttat till hus, jag skriver förvånansvärt för att jag förvånas över det. Vem skulle inte vilja bo i hus tänker jag?

Mest flyttade vi nog för trädgården, jag har länge längtat efter att kunna påta, så, klippa, kratta, det är så meditativt.

Nu är det trädgården vi insett att vi kommer att växa ur först, inte huset, det är gigantiskt, men radhusträdgården lämnar lite att önska. Typ ett växthus, redskapsbod, hönshus, varm- och kallkompost (vi har idag en mullmaja som vi hittade under altanen, det är lyxen med ett gammalt hus med många ägare, det lämnas kvar saker, som dörrar, skåp och annat) och ett gäng odlingskragar. Nu har vi späckat fullt med jordgubbar, citronmeliss, grönkål, rädisor i krukor, sallad på kruka, rabarber, lavendel och lite mer. Men mycket vill ha mer. Jag ser plötsligt framför mig hur Love och jag blir självförsörjande. Jag tänker grisar, fast vänta, vi äter ju inte kött. Inte hönor heller, men då blir det ju ägg.

Ja, ni fattar, det är svårt att inte känna: det här är livet, när en efter middagen går ut och stor böjd över rävsvansar (och förbannar dem) och gräver, vattnar nylagt gräs och känner doften av syren.

IMG_3250

Och så är vinsten detta: smoothie på egna rabarber, med lite hallon, soyghurt och egen citronmeliss. Om 20 år kanske jag även gjort soyghurten själv eller kärnar smör eller mjölkar kor för hand, vem vet.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Jag funderar lite över om du ens fnissade för att du kanskekanskekanskekanske gillade mig. Eller om du bara gjorde det av ångest.
Jag ringer Hanna men hon svarar inte.
Jag smsar Alex men han svarar inte. Jag ringer honom och han pratar om andra saker än jag är intresserad av.
Jag ångrar det jag gjort. Och jag ångrar att jag inte gjort det jag inte gjort.

Sen gör jag andra saker också, som att frysa in vatten i PETflaskor, eller tugga på grässtrån, eller inte göra någonting som egentligen är något. Som att finurla på varför jag är så fixerad vid händer.

Gud jag måste sluta drömma. Jag måste återgå till att vara den realistiska, smarta Emerentia. Hon som värdesätter saker. Riktiga saker. Hon som inte kallar sig för Martha när livet blir svårt eller som ljuger om sin ålder. Jag måste sluta dra ut hårstrån på benen med pincett. Så ska jag köpa ost till Hanna också. Det är viktigt. Vi kanske kan göra en liten ostinsamling. Om alla köper en liten bit ost kommer det bli toppen. Ni kan skicka den till Folkungagatan 114.  Tack på förhand. Hanna hälsar.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

ATT SE HEMMA PÅ TV

Jag längtar lite hem igen. De pratar om Örgryte på teve och jag tänker tillbaka lite. Jag hatade Örgryte av hela mitt hjärta från andra klass tills jag gick ut gymnasiet, sen förändrades det lite, för ajag förstod hur alldeles fantastiskt det var att bo där, mitt i stan, men ändå nära sjön och jättenära skogen, eller ja, till och med i skogen och på sensommaren luktade det asfalt blandat med gamla syrener och blad.

Om jag skulle låta mina barn växa upp där ska jag vaka över dem som en falk. Se till så att de blir fullproppade med bra värderingar och allt sånt där som man måste när man växer upp lite skyddat.

Jag minns hur pappa berättade att det var smart om vi kom hem när gatlyktorna tändes, så hade farmor sagt till honom och det betydde att det var lite för mörkt ute för att få fortsätta vara ute. Ibland var vi ute längre. Som på vintrarna när vi åkte pulka i Glada Parken och det gick så hiskeligt fort. Det var där jag träffade Josephine första gången någonsin. Vi är fortfarande bästa kompisar.

Mamma och pappa har pratat lite om detdär med lägenhet, det tror jag att alla föräldrar gör när deras barn flyttar hemifrån och min lillasyster bor ju i Bergen nu med sin pojkvän och då finns det ju en väldans massa plats åt mamma och pappa och hundarna. Så jag förstår dem. Men samtidigt gör det lite ont i mitt hjärta för jag tänker att jag ju vill att mina barn ska få fira jul där i det stora vita huset med en stor julgran mitt i vardagsrummet och alla prydnader och alla klockor och alla saker från farmor och farfar och mormor och morfar. Alla gamla saker mamma samlat och alla pappas antikfynd.

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

GODMORGON!

Nu sitter jag med lite klet i ansiktet och ska snart sminka till mig, jag trodde att det var vår idag igen, men det var det tydligen inte. Jättetråkigt. Det är 4,5 minusgrader. Det känns inte alls roligt.

Jag har packat ner muffinsen (som jag drömde mardrömmar om att jag glömt dem i ugnen) och jag har valt ut pennor jag vill ta med mig till kontoret. Det är som att börja skolan första gången, lite pirrigt.

Nej! Dags att åka. Ni som vill kan få se Katrins gravidmage sen om jag vågar fota.

Andra saker jag drömt om: att jag blev förföljd av en man med avsågat ben i tunnelbanan. Det läskigaste var att han var snabbare än mig, trots att han hasade runt.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}


Detta må tyckas vara lite konstigt, men riktigt så konstigt är det inte.

Jag var sju år, precis sju år var jag faktiskt, och den sommaren bodde familjen Vikström hos oss lite på landet, vi åt en massa fisk då, för Mats är så bra på att filéa och Anna och Erik och Wilhelmina och jag lekte sakletare och vi sprang i bergen och en dag hittade vi ett jordgetingbo, det slutade med att Anna och Kim fick två jättestora svullnader, Anna fick ett på läppen och vi kallade henne för Henke Larsson för hon liknade honom lite då när hon hade svullnaden och pannband.

Det var Fotbolls VM det året, och nästan allt vi gjorde andades fotboll, vi låtsades att vi vad GES och skrev När Vi Gräver Guld i USA, och målet på ängen har nog sällan varit så använt.

En morgon satt mamma i sitt nattlinne i sängen, det måste ha varit lite grått väder ute, för annars äter hon alltid frukost ute, men det gjorde hon inte den morgonen, hon läser Bohuslänsupplagan av Göteborgs Posten och jag bläddrar i del två. Sporten finns i del två. Fotbollen finns i del två. Tomas Brolin finns i del två. Den luktade som tidningspapper på landet ska göra och lite dagg, jag minns inte hur jag tog mod till mig, men jag pekade på bilden av honom och frågade mamma om hon inte också tyckte att han var söt, hon sa att det tyckte hon visst inte. Sen sa jag nog inget mer. Och jag frågade nog inte om någon var söt någon mer gång efter det heller. Men den kvällen drömde jag om att jag och Tomas Brolin var gifta och skulle bo i ett likadant hus som mina föräldrars på landet. Han skulle spela fotboll med våra barn på ängen.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om hönsdrömmar och dagssländor.

Mest lästa

  1. NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT
  2. ANDRA JAG LÄSER
  3. DIY & SHOPPINGSHYSTERIN
  4. EN VECKA I BILDER
  5. EN GUIDE TILL SANDRA OCH ANDRA TILLRESTA