Emerentia

Tag: Ekebo

EKEBO DAG 2

Egentligen är allt sig likt. Precis som gårdagen tar vi ner tapeter, packar upp lite lådor, och framför allt: känner in. Nu bor vi här.

Mesta förändringen skedde i sovrummet, efter att i två år ha fightats om täcket och utrymmet i 160-sängen har vi nu 180cm härlighet att dela alla fyra. Och hittills har ingen trillat ut. Dessutom har jag fått lite mindre ångest då vi valde att lägga sparpengarna på en säng mest gjord av naturmaterial.

Sen var jag självklart ”bara tvungen” att lossa lite panel på utsidan och där hittade jag guld! Räcket i original från 1909 sitter visst kvar. Och det är grönt! Med tåriga ögon knäppte jag årets sämsta bild.

Men sån känsla! Som Små presenter hela tiden.

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

EKEBO DAG 1

Så kom den, övertagsdagen.

12 februari 2018, dagen då vi fick nycklarna till vårt hus.

Här sitter vi! Men nya nycklar till vårt hus. Och en ganska full bil och jättepeppat barn. Ett barn som höll hov hela tiden hos mäklaren.

Där! Där är det!

Sen kunde vi inte hålla oss utan var tvungna att börja dra i tapeterna. Det gick bra och Stickan hjälpte till så gott han kunde.

Under strukturtapeten: ytterligare en. Denna monterad på en masonitskiva. Så längre kom vi inte här.

Men!

Nu garanterar vi den hör medverkan i Det sitter i väggarna. En 110 år gammal Jugendtapet. Jag ville gråta, men tog istället ett glas vin för att fira och funderade lite över om någon gammal boende finns kvar i väggarna, inte som något slags spöke, eller ond ande, utan mer som någonting annat.

Så, första kvällen på Ekebo tillbringades på en madrass. Idag får vi vår säng. Första dagen på framtiden, så att säga.

Jag skålade med Sara över instagram, idag har de lovat oss semlor mot husesyn.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

ATT ÖVERGE ETT HEM

Åh jag vet att jag försummar den här bloggen. Jag ska bli bättre. Det är väl bara så att det är ”lite mycket nu”. Och för en gångs skull stämmer det. Det är ingenting jag hittat på, utan det är faktiskt så.

Efter att ha snabbstädat (okej, jag städade konstant i sex timmar, Love fejade till 03:30) hela huset gick vi med på att visa vårt hus på en förhandsvisning och sen rullade det på. Vi åkte ut till landet för att inte stöka ner, eller snarare: inte låta Stickan stöka ner. Vi andades havsluft, hade svårt att sova på grund av nervositet och sen satt vi och bet på naglarna i några dagar.  Men mest såg det ut såhär:

Men så i fredags hände det! Vårt hus fick nya ägare. Vi bor visserligen kvar i någon vecka eller två till, kanske tre, men vi vet vem som ska bo här efter oss.

Så, för första gången på riktigt har jag kunnat slappna av, scrollat bland tapeter, mer tapeter och ytterligare tapeter och surfat runt på auktionssajter och tänkte på drömmiga saker som gamla stolar och en kökssoffa och annat.

Mest har det varit underbart, en tillflykt, men ofta har separationsångesten infunnit sig, en känsla av otrohet. Huset där mitt barn tog sina första steg, sa sina första ord, vände sig från mage till rygg, sov första hela natten, skrattade, log och började äta själv, där vi haft första julen vi bjudit in till, mitt 30-årskalas, namngivning och inflyttningsfest, där vår hund gled över det hala golvet första gången hon kom hem, mattan hon kissade ner och skarven hon tuggade sönder. Vårt första hus. Det huset, och den platsen, ska vi lämna. Det är bitterljuvt. Ibland känns det som om att jag inte gett huset en chans, andra gånger en hisnande känsla över att få flytta till vårt dröm hus. Även om vissa förundras över hur vi självmant vill flytta till mindre yta, utan härlig vindsvåning eller källare med enkel åtkomst. Men sanningen är att jag drömmer om den där handpumpen på gården, om de knotiga äppelträden, behöva gå ut ur källaren, genom trädgården, in i farstun med tvätt. Men ibland med ett visst vemod då.

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Emerentia

Emerentia är Djungeltrummans printchef och skriver mest om det hon engagerar sig i för dagen, från höns till barn till politik.

  • Senaste inläggen

  • Senaste kommentarer

  • Arkiv